Kajsa Boström - Flera generationer Klimke
JAN
21

Flera generationer Klimke

Det finns människor som kan stå rakt upp och ner och förklara ridning så man rent av tror att det är ganska enkelt. Ingrid Klimke är en sådan person.

"Make it simpel. Keep your hands togheter and DOWN just at the withers. Elbows close to the body and guide your horse forward between the reins. Flex to the inside when you turn, dont pull and pat the horse. Have a plan and keep focus."

Jag försöker fundera ut om det var någon i den proppfulla Flyinge arenan som inte förstod hur Die Klimke ville att ryttarna skulle sitta på eller rida sina hästar? Jag tror inte det för hon har ett mycket enkelt språk och upprepar sina instruktioner tills hon ser att det blir som tänkt. Lugnt och metodiskt, men med en underliggande skärpa om inget hände. Tysk disciplin är ett känt begrepp.

"Hands down, NOW!" fick alla duktiga clinicryttare höra, några av dem åtskilliga gånger. Jag är glad att jag inte behöver säga "waow" utan ett mer igenkännande "just det!" ju längre den trevliga dagen gick. Jag har hört allt detta förut och är trygg i att veta att jag har samma inställning och mål i min tränaryrke.

En gång för många år sen var jag med några vänner och besökte Ingrids pappa, Dr Rainer Klimke på den anläggning där han hade sina hästar. Jag var saligt andäktig för jag hade bara sett denna tyska dressyrguru på håll innan. Han visade och förklarade för oss tillresta att ridning skulle vara enkel, strukturerad och varierad. Det blev en av de händelserna i mitt ryttarliv jag värderar högst.

Vi var på plats vid VM i Lausanne 1982 när Tyskland med tog guld, både i lag och individuellt i dressyren. Om jag blundar kan jag fortfarande se Ahlerich med Dr Klimke i sadeln dansa fram genom programmet. Jag tyckte allt var fantastiskt med Ahlerich, han tog mitt hjärta. 

Klimke var en av de första med att göra instruktionsvideos. Jag såg alla filmerna säkert tusen gånger, lyssnade till hans lite sövande röst och försökte förstå allt så gott det gick. Tyska var inte min bästa gren...

Det blev starten på mitt intresse för ett "vänligt" förhållande till hästen, god ridning och hur man kan lära ut den. Under åren har jag haft turen att träffa fler duktiga tränare så familjen Klimke är nu i gott sällskap i min kunskapsbank.

Tack Ingrid Klimke och Flyinge för en dag att komma ihåg.   

                                   Keep my hands togheter...   // Kajsa


Läst 36212 ggr





Fler inlägg

AUG
11

Känns nästan som det är dags att känna mig kränkt, om jag nu hade haft fallenhet för det.

Nja, nu är jag ironisk och inte kränkt för det populära ordet brukar jag aldrig använda, men faktiskt lite upprörd!

Läser en artikel i ett ridsportmagasin där den holländske hoppryttaren Albert Voorn intervjuas. Han är säkert en trevlig kille och mycket kunnig för han har bl a hoppat hem ett OS-silver. Men när jag läser raderna i ingressen: "Albert dissar markarbete, skänklelvikningar och andra dressyrrörelser är inte något för hopphästar" vet jag att mitt  korståg för god hästutbildning blivit utmanat. 

Jag läser vidare, karl´n kan ju inte mena detta, han verkar vara fast i fördomar? Jag fortsätter citera:

" - Det är bullshit att tro att hästen bygger muskler när den går med huvudet lågt och indraget. Det gör bara veterinärerna rikare. -Nästan alla drar ner hästarnas huvuden - då är det omöjligt för hästen att hålla balansen. Att tvinga ner hästens huvud anser jag vara misshandel, övervåld."

Men Herr Voorn, jag skulle önska att ingen red så men när blev detta förfarande med en häst lika med dressyr? Jag jobbar som tränare, företrädesvis med dressyrhästar och inte en enda av dem går i den formen. Det är inte dressyr eller markarbete,  det är dålig ridning och det tillför inget åt någon häst, oavsett vilket prefix du sätter före ordet arbete.

Jag tror inte att hästar vet att de är hopp eller dressyrhästar, det är hästar rakt upp och ner. Alla de hästar jag har i träning, hopp- eller dressyrhästar jobbar med lösgörande arbete vilket jag anser ger dem en god grundfysik och ändamålsenliga muskler. Hopphästarna tränar på tygeln och med eftergift sin balans och rörlighet, dressyrhästarna får lite hoppning för att bli kvicka i fötterna och styrka i andra muskelgrupper än de vanligtvis använder. Jag försöker göra goda atleter...

Hot´n´ Sweet, en svårklass-häst hoppning jag hade i träning som utvecklades mycket genom dressyrarbete. Inget huvud indraget här...

Aison H, en av "mina" dressyrhästar 4 år som får sin grundutbildning i hoppning nu.

Att säga att dressyrridning är lika med att dra ner hästens huvud är att generalisera utan eftertanke. Herr OS-medaljör får ursäkta men jag tycker uttalandet är ogenomtänkt och rent av oprofessionellt.

Jag förstår när jag läser resten av artikeln att Albert (Voorn) och jag har en del åsikter gemensamt, t ex om den allmänt vedertagna övertron på yttertygeln och att det hetsas onödigt mycket med de unga hästarna. Vi skulle säkert kunna ha en trevlig dag på jobbet med givande diskussioner om han kunde släppa sin fåniga idé om dressyr är att dra ner hästens huvud. 

                                  Träna på!  /Kajsa


Läst 18029 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
04

Dubbla handskar, trotsålderssyndrom och Reining?

Semester går mot sitt slut, det märks på alla samtal och meddelanden som börjar droppa in. Nu är det dags att få fart på sommarledig tränare!

Fast jag har inte varit ledig hela tiden, jag har passat på att åka runt i landet lite och se till de ekipagen jag inte hinner med annars.

Jag har träffat några ponnyekipage, några hoppryttare och en och annan dressyrryttare.

Ponnydressyr, det är något jag funderar över nu. Hur går det för de unga ryttarna egentligen när de t ex får ta över rutinerade s k FEI-ponnyer. Vad har omvärlden för förväntningar och hur tänker de själva? Hur och vad tänkte du om ridning i allmänhet och dressyr i synnerhet när du var 11-12 år?

Själv tänkte jag mest på att galoppera runt i hagarna och lära mig att rykta.

Jag träffade en ung ryttare, inte tonåring än, som hade stora problem med att förstå mysteriet att "rida på tygeln". Vill man tävla är det en nödvändighet men oerhört svårt om man inte riktigt begriper vad det handlar om.

Att i den åldern, oavsett om ponnyn har gått femtielva FEI-klasser innan behöva bli ledsen för att det gör ont i armar, axlar och händerna får blåsor när man rider, det är inte ok. Det är inte ok att ponnyn blir trög och hänger som en sten i handen för att ryttaren inte förstår vad den behöver göra. Det är inte ok att betsla upp för att komma undan symptomen och det är definitivt inte ok att få rådet att ta på dubbla handskar för att klara att hålla emot. 

Hur har vi det med våra ponnyryttare? Lär vi dem god ridning för livet eller lär vi dem att bogsera runt ponnyn i de olika programmen? Det ligger i min tanke nu och därför har jag också varit runt på några ponnytävlingar i dressyr. För att se hur det verkar med kunskaperna och den goda ridningen. Jag återkommer i frågan.

(Bilden ovan har inget med inlägget att göra.)

Över till ett annat ämne, angående ordet "trotsålderssyndrom" undrar jag om det är allmänt vedertaget att anse att hästar medvetet trotsar sin ryttare och har egna idéer och åsikter?

"Åsikt - En persons (ofta genomtänkta) sätt att  betrakta och bedöma något." 

Är detta något en häst kan göra? Personligen är jag tämligen övertygad om att en häst inte besitter någon av dessa förmågor. Det är vi människor som medvetet kan trotsa och sätta oss på tvären.

Det är enklare om hästar betraktas som hästar, tamdjur utan onda avsikter.

Reining då, hur kom jag in på det? Det var inte jag utan en f d hästskötare/elev som hörde av sig. Vi skildes åt för en massa år sen, livet gick på och så idag fick jag den här bilden skickad i ett långt meddelande. Det är alltid roligt att höra att tjejerna (ja, nästan alltid tjejer)är kvar i ridsporten.

Reining, det kan jag absolut inget om men det går ju alltid att lära sig.

                                         Tallyhoo!  /Kajsa

 

                         


Läst 35035 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
13

Falsterbo, från mitt lite nordliga perspektiv.

Total Hope, till vardags Totte, vinner överlägset i Falsterbo och ingen ska vara förvånad. Han är den bästa i sin årskull i Sverige, godkänd hingst och matchad av en rutinerad ryttare. Grattis säger jag till Pernilla som lyser av lycka när hon gör sitt Lap of honour.

Jag tänker på vad Kyra Kyrklund sa en gång när avel kom på tal, hur får man en toppavkomma tror jag var frågan.

"Ta det bästa stoet, välj ut den absolut bästa hingsten och hoppas sen på en oändlig tur så kanske du lyckas." 

Total Hope är väl ett bra bevis på den tesen. Mer kända och framgångsrika föräldrar än han har går inte att hitta i dressyrvärlden. Hoppas att han håller sin fina form till Unghäst-VM så han får visa sina goda kvalitéer.

För övrigt har det från Falsterbo rapporterats om mycket glädje, glam och skumpa. Stråhatt verkar vara det nya...

Det har också rapporterats om om ändrade framridningar för femåriga hopphästar. Ingen blev glad eller gynnad av den fadäsen. En annan rapport gällde välvattnade dressyrbanor som gav vattenspeglar när det var dags för start. Ingen gynnades av det heller.

Alltid är det någon smolk på den annars så väloljade fasaden.

Det finns något helt annat som verkar vara något annat än man skulle kunna tro att det är...

Ponnyerna som blev stoppade från start på en elittävling för ett tag sen har nu fått sin ommätning och inte heller nu ville FEI godkänna att de faktiskt var ponnyer. Ägarna menar att de varit inom måttet på max 1.48 de sista åren och FEI påstår att de är typ 1.50. 

Är man 1.50 i mankhöjd är man en stor häst och är inte aktuell för start på något ponnymästerskap. Denna känsliga historia lär få sin fortsättning.

Jag har tittat på Falsterbo Grand Prix idag, från min soffa. Väldigt spännande tävling där Irma Karlsson red skjortan av Peder. Eller någon tiondel snabbare i omhoppningen om jag ska vara ärlig. 

Ni som har lyckan att vara på Falsterbo Dressyrarena imorgon lördag vid 11.30 kommer att få se Kyra göra en  demo med sin alldeles egentillverkade Tiffany. Där kan man se ännu ett bra exempel på när någon väljer genetiskt rätt och utvecklar en fin Grand Prix-häst. Här är en bild från ekipagets debut i GP, i England tidigare i år.

  
Jag är oändligt avundsjuk.... Se och njut, roligt kan jag lova att det blir.  

                                               /Kajsa
 


Läst 42472 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Återvändare vägrade ge upp: "Satsar 100 procent"

Gästbloggen

Härlig semester för mig och hästarna

Portugal-bloggen

Den var kvar!

Saras vardag

Till Husbloggarna