Kajsa Boström - God söndagskväll!
AUG
18
2020

God söndagskväll!

Varmt och gott är det, jag njuter i fulla drag. Som tur är har jag fem minuter till sjön och där har jag tillbringat de sista veckorna. Jag har mjukstartat säsongen kan jag säga, mycket bad och lite mindre jobb.

Men, nu är det slut på sötebrödsdagarna. Veckan framåt är full och vi avslutar den med det jag tänker skriva om idag, en annorlunda helgkurs.

Lördag och söndag kommer jag och en av mina ryttare, Ulrika Strandberg B-tränare i hoppning, slå våra kloka huvuden ihop. Vi har bjudit in till en dressyr- och hoppkurs över två dagar. Det är mina dressyrelever som ska drillas över grengränsen.

Det allra roligaste med detta är att kursen blev full direkt. Jag hann inte ens gå ut med en intressekoll innan alla platser inklusive reserver var tingade. Djungeltelegrafen hann först och ingen är gladare än jag. 

Min tanke är att få mina ryttare att våga träna utanför det vanliga, mer med bommar och små hinder. Det är långt ifrån alla dressyrryttare som gör det. Varierat arbete ger starkare hästar och då behöver de flesta hjälp att hitta rätt. 

Förra året hade jag en dressyrdag med många av Ulrikas hoppelever. En rolig dag som gav många av de ryttarna en ny syn på dressyr. Det funkar fint även för de mest högpresterande hopphästar att jobba som dressyrhästar.

Vi är mycket snabbare idag att låta hästarna bli specialiserade. Redan när fölen bedöms är de idag indelade i hopp- och gångartsgrupper. Där finns utrymme för eftertanke, lite av allt till alla  hästar är bra, både under och efter unhghästiden.

Jag har den stora fördelen att jobba med både dressyr och hoppryttare. De senaste åren har tillströmningen av hoppryttare som söker hjälp ökat markant. Det ger mig nya erfarenheter samtidigt som jag kan se var dressyren gör stor nytta för en hopphäst. Dessutom lär jag känna fler människor i hästvärlden och det är alltid bra. 

Tyvärr lever vi ju för närvarande i restriktionernas tid så jag kan inte säga att alla som vill är välkomna som publik till eventet kommande helg. Jag ska försöka få någon att fota på min dressyrdag. När ryttarna har sin hoppdag med Ulrika kommer jag stå på marken och följa med stort intresse. 

Så kanske kommer det bilder från rivstarten på höstsäsongen! Här är en av deltagarna, en som tjuvtränat i några år!

                                      Hej hopp i sensommaren!  //Kajsa


Läst 67043 ggr




Fler inlägg

JUL
06
2021

Ibland är verkligheten riktigt udda. 

Exteriörens betydelse för hur lätt en dressyrhäst har att röra sig är värt att begrunda. Halsen ska sitta här, huvudet där och alla vinklar i rörelseapparaten ska vara rätt. Det är iallafall önskvärt.

Ibland är det inte så och det går hyggligt bra ändå. Jag har haft hästar med de mest annorlunda avvikelser i exteriören och det har blivit svårklasshästar av dem ändå. Fast det har varit en lite krokigare väg mot målet.

Med många år i tränarjobbet trodde jag att jag stött på alla varianter av hästars exteriöra konstigheter, men så var det inte! Det fanns(åtminstone)en kvar och det tog ett tag innan jag kom på hur det stod till med just den hästen och hans kropp.

För några år sen började jag jobba med ett ekipage som lite grand "kört in i väggen". Ryttaren hade tappat självförtroendet och hästen var inte med alls i matchen. Jobbigt läge ...

Hästen, med starter i Msv B, uppvisade egentligen alla symptom på att "jag-fattar-inte!" Den ville inte koppla på framåtbjudningen och gick med huvudet lite på sned. Det gick inte att ställa korrekt till höger, bytena krånglade, den hängde i handen och skrittade med olika långa steg. Det allra svåraste var att den var, vad jag brukar kalla mentalt spröd och det är svårt på riktigt. Men, den var veterinärt frisk! Halleluja, eller nåt ...

Alltså var det "bara" att sätt igång med felsökningen i ridningen. Att det fanns potential i ekipaget var jag övertygad om och hästen blev jag direkt förtjust i. Men jag har fått fundera och experimentera, hela min verktygslåda har varit framme. 

Jag ska inte dra hela historien för det har varit svårt och ett evigt petande med detaljer. Ett steg fram blev ibland två bak och det som ställde till det mest för oss var slutorna, speciellt i trav där var det på nåt sätt tvärstopp. Bromsen i och istadigheten var nära, vänsterslutorna var värst.

Vi började om från början med skänkelvikning, svag tvärning och det funkade. Vi red motställda skänkelvikningar och red så småningom slutor och öppnor med väldigt svag böjning, långa linjer och fick med hästen på det. Lite mer böjning och NEJ! VILL INTE!

Ett vanligt misstag när det handlar om skolor är att ryttaren förböjer hästens hals istället för att ha böjningen jämt genom insidan. Det finns olika anledningar till misstaget och det gäller som tränare att ha örnögat öppet!

Det var precis här problemet fanns på den här hästen, i den en liten aning förböjda halsen. Ja, det var egentligen inte halsen som var problemet utan hästens inkorrekta benställningen. Vid ett tillfälle när jag stod vid slutet på diagonalen och tittade såg jag och faktiskt också hörde vad som hände. Hästen slog ihop insidan på knäna, ni vet den där lilla knölen som finns på insidan mitt på knälederna.

Här är en bild i en annan situation där det syns hur nära det kaan vara.

Detta hade jag aldrig, vare sig förr eller senare varit med om. Men, det är skevt i benstället. Hästen hade kommit snett in i utbildningen vid tiden för skolorna, det var lite för mycket vikt på framdelen och då hamnade bålens böjning mer i halsen. Hästen tappade förmågan att ha benen rätt på linjen och slog ihop knäknölarna, ajajajajaj! Ungefär som när vi slår i anklarna antar jag, ben mot ben.

Lättnaden spred sig i teamet. När man vet var problemen kommer ifrån är lösningen närmre. I euforin tänkte vi att det fanns en hjälpmedel att tillgå, för travet har skydd för det där. Ett sådant inköptes, sattes på och åkte av lika fort. Det tänkte denna då fortfarande spröda lilla själ inte ha på sig.

Så det blev att rida ytterst korrekt för att bygga upp hästens förtroende igen och det får vi hålla på med. Hästminnet är inget att underskatta! På böjda spår, i skolor och piruetter får vi verkligen se till att hästen är trygg i balansen och står rakt över sina ben.

Nu ska vi bara befästa piruetterna lite mer, där blir hästen fortfarande lätt lite förskräckt.

Det är en väldigt bra grej att ha koll på under utbildningens gång, att hästen har benen rakt under sig. Bakbenen bär med av vikten och framdelen kan vända utan att hästen lutar. Som sagt, speciellt om frambenen är lite krokiga.

Ett av vardagsmysterierna med hästar är under kontroll!

                                           Hejåhå i sommarvärmen  //Kajsa


Läst 12612 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
29
2021

                           En ryttare som kämpar med sin ridutbildning.

Att läsa på sociala medier kan emellanåt vara riktigt intressant. Någon skriver vad du egentligen har funderat över men aldrig blivit klar med.

En bekant till mig kommenterade på fb ett inlägg om avel. Jag är inte insatt i den delen av produktionen för sporten, men det är intressant hur vi ska få fram fler riktigt bra hästar. Det pratas ju alltid om att det råder brist .

Det som mina ögon fastnade på i kommentaren var:

"Kanske finns det rent av fler bra hästar än det finns ryttare, menar då de hästar som har kapacitet att nå svår hoppning eller dressyr?"

Jag använder ofta en hashtag #allahästarkan när jag lägger ut bilder som rör ridning på mitt Instagram. Med det menar jag inte att alla hästar kan bli svårklass- eller mästerskapshästar, det är inte möjligt. Men med rätt utbildning kan de flesta hästar utvecklas mer än vad någon tror, både vad det gäller rörlighet och prestation även om de passerat sin unghästtid.

För att det ska hända måste vi utbilda ryttare i god ridning. De välutbildade ryttarna kan i sin tur sedan ta itu med uppgiften att ta tillvara och i den mån det går, förädla de hästar vi har.

Kanske är det verkligen så att fler hästar skulle få chansen om vi hade fler bättre ryttare? Är detta att sticka ut hakan och bara vänta på mothuggen? Då är det värt det ...

Om man som jag ofta får vara rådgivare vid hästköp eller leta hästar till mina ryttare är det slående vad ofta saluhästarna beskrivs som sent tagna eller av diffus anledning är efter i utbildningen som förklaring till att de inte har för åldern förväntad utbildning. 

Just nu är det aktuellt för en av mina ryttare att hitta en ny häst. Vi har letat överallt, i den prisklass som är möjlig. Denna ryttaren var inte så sugen på en tre- eller fyraåring utan ville ha en som var mer riden, lagom utbildad och förhoppningsvis världsvan.

Efter ganska många månaders letande och provridande har ryttaren nästan gett upp tanken på en lite mer utbildad häst. De som är över sju år är inte annorlunda att sitta upp på än de som är fyra. Vi letar inte i översta stjärnklassen.

Ryttaren ringde mig häromdagen, tämligen uppgiven. "Var finns det en välriden häst? Det tar ju lika lång tid att utbilda en oriden tioåring som en knappt inriden fyraåring."

Vad är en välriden häst och exakt vad kan en välutbildad ryttare?

Detta är kanske är några av alla de odefinierade begrepp som vi strör omkring oss i ridsporten. Det många talar om men ingen riktigt är säker på vad det betyder. 

Nästa gång ska jag berätta om hur en krånglande häst inte hade ett ben i varje hörn. När vi kom på det gick utbildningen som en dans. Hade vi inte kommit på det hade den kanske stått i en hage och varit "lite efter i sin utbildning".

Du behöver inte alltid ha svaret för att gilla frågan.

                                      Hejåhå i sommarvärmen! //Kajsa

  


Läst 21935 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
03
2021

Hej igen skulle jag behöva säga. Det har varit tunt med inlägg från mig ett tag, jag har haft fullt upp med andra saker. Till exempel har jag hängt med journalister och fotografer, det har varit spännande! 

Detta resulterade i en stor artikel i lokalpressen/Kungsbackaposten och snart kan du läsa om mig och min vardag i ridsportförbundets magasin Häst & Ryttare. För den artikeln hade jag en fotograf med på jobbet en hel dag. Ny erfarenhet i att fokusera trots att kameran smattrade oupphörligen, nära. Fotografen var bakom, framför, bredvid, under och över hela tiden. Himla trevlig kille och mycket rutinerad, mikaelsjoberg.se, Stockholm. Kolla hans bilder!

Mina ryttare var fantastiska på att hålla fokus och hästarna jobbade på utan att reagera. Gott betyg för deras utbildning!

Nu har jag en lite lugnare period, eller hade för nu startar tävlingssäsongen upp! Fullt ös ...

Men jag tänkte försöka få in lite korta inlägg, det finns så mycket viktigt i vardagsridningen att prata om. Just det där vardagliga, grundläggande och kanske lite oglamorösa som ibland glöms. 

Får se hur det faller ut, jag går ut lite stillsamt.

Ryggning ...

Ryggning är en lurig rörelse, den finns i dressyrprogrammen med från L:A till Grand Prix och den introduceras för de unga hästarna i 5-års programmet. 

Den är, om den används korrekt lösgörande för hästen. Den är ett bra kontrollverktyg för ryttarna, ryggar hästen lugnt, rakt och lösgjort då har man lyckats få till arbetet.

Används ryggningen som bestraffning, vilket jag ofta ser, då är den inte lösgörande ... Då verkar den mer vara en ventil för ryttarens frustration. En tämligen dålig ventil.

Ryggning handlar inte alls om att ryttaren ska dra i tyglarna, det kan vara bra att ha i närminnet! I Ridhandboken 1 står något bra: 

"Om hästen inte vill(kan, mitt tillägg)rygga är det omöjligt att korrigera den i själva ryggningen."

Ryggning är inte direkt skritt bakåt, fotflyttningen är som i trav fast utan svävmoment. Hästen ska vara rak, eftergiven och kunna lugnt och med jämna lagom korta steg kunna träda bakåt.

Ett bra tips om det trasslar är att ta hjälp från marken, någon är med och visar hästen hur den ska göra. Försök aldrig, då menar jag aldrig! att dra hästen bakåt. För då gör du fel på riktigt.

Titta på hur ryggningarna utförs i din omgivning och sätt sen en ära i att lära dig och din häst att rygga rätt. Lösgjort, balanserat, med lyfta  hovar och med en god framåtbjudning.

Nästa inlägg kanske får handla om galopp, tretakt vs fyrtakt. Vi får se!

Den här hästen har gått från ingen till ganska trevlig galopp. Inte så krångligt när ryttaren får rätt information så hästen kan begripa.

       Lycka till nu, fler åttor på ryggningarna!        Hejåhå// Kajsa


Läst 41851 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 3

– TEMA: Smarta stall
– Reportage: Malin Baryard Johnsson
– Trappan till skänkelvikning

– Bärighet och rakriktning
– Nya sätt att hältutreda hästar
– Så upplever hästen sin värld
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Hjälp, hur ska jag hantera min häst?
Elke Hartmann svarar
Tips för att få stabil hand i hoppningen
Lennart Lindelöw svarar
Hitta självförtroendet i hoppningen efter en olycka
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.