Kajsa Boström - Halt och lytt
APR
06
2016

Halt och lytt

 Jag är halt.

Alltså jag har, som en klok tränare/dressyrdomare en gång lärde mig att uttrycka saken, en regelbunden oregelbundenhet.

Nu för tiden haltar jag oftast inte av smärta utan av vana och snedhet. Själv tänker jag inte på det längre men andra ser.

 ”Sned i korset” eller olika långa ben (vilket jag inte har) är anledningen och det beror på bestående men av ett antal omkullridningar genom åren.  Jag är alltså diagnosticerad, halt och faktiskt behandlad med kortison i flera leder. Det var ingen kul grej alls men nu för tiden är jag är smärtfri om jag sköter mig.

Men det har hänt saker i kroppen, t.ex. har västerbenet mer muskler. Jag använder det mer, högerbenet hänger mest med och som sagt, jag haltar. Jag har sämre känsel i högerbenet nedanför knäet och har svårt att riktigt bestämma över det.  Jag får emellanåt nackspärr och ont runt det högra skulderbladet. Det är översättningsbart till de symptom jag ser hos hästar med sneda kors.

Det var vid skidåkning jag märkte oliksidigheten först. Jag har svårt att svänga bra till höger. Jag har roat många i pisterna när jag stått på öronen för att skidorna korsar varandra, högerbenet hänger inte med.

Under vintertäningen har jag upptäckt att högerbenet ställer till det för mig även i golfsvingen. I golf handlar det mycket om styrka och kontroll av just bål och ben. Jag har svårt att hålla ”emot” och bygga upp den kraft i kroppen som jag skulle behöva ha för att slå längre och framförallt rakare.

Alltså, vad gör jag då? Jo, jag börjar ”rakrikta”, bygga styrka och framförallt tvinga hjärnan att styra kroppen till att gå med mer belastning på högerbenet. Om jag inte gör något står snart följdfelen, skadorna och bankar på dörren.

När jag rider funkar kroppen nästan normalt. Där behöver jag ”bara” tänka på att sitta mitt över, annars halkar jag ut lite till höger. Alltså, jag behöver vara oerhört vaksam och verkligen tänka på hur jag rör mig, går och står. Jag vet att jag är sned, glömmer jag så haltar jag. Finn felet i dessa skor.

Nu funderar jag över hur det förhåller sig med hästarna.  Hur många gånger har jag inte fått eller hört någon annan få rådet eller ordern att gå hem och stärka hästen i den sida eller bakben där den anses vara svag?

Hur ska det gå till? Hästen fattar ju inte att den är sned och den har ryttare på ryggen i bästa fall 1 av dygnets 24 timmar, fem dagar i veckan.  Alltså kan vi påverka ytterst lite av den tid och det sätt hästen rör sig. Och hur ska jag kunna känna att hästen verkligen tar i som den ska med det där svagare benet?

Nu ska jag ge er ett exempel som fick mig att börja fundera på sakernas tillstånd.

Jag går på gym, inte för att jag få snygga muskler utan för att jag ska rätta till min oliksidiga muskulatur. Skelettskadorna går inte att göra något åt. Jag har ihop med en PT satt ihop ett litet program som bygger på att jag även tränar pilates en gång i veckan. Det har jag gjort i 4 månader och nu känner jag skillnaden. Det finns mer styrka och uthållighet, precis som förväntat.  Men, högerbenet är den stora utmaningen! Det tränar inte sig själv om jag inte fokuserar.

Benpress, det är den enklaste övningen där jag kunnat öka vikten fortast. Både fötterna på en platta som jag sittande ska pressa med benen framåt. Men, om jag inte koncentrerar mig till 100 %, så jobbar vänsterbenet mer. Trots att jag med min hjärna VET att båda fötterna ska pressa lika mycket och jag SER vad jag gör!!

Hur i hela världen ska jag då få min häst att fatta att den ska styra sina muskler och ta i lika och låta bli att halta? OM det nu beror på vana och inte smärta...

Går det överhuvudtaget? Ja det är det jag funderar över

En av alla de hästar med sneda kors jag sett genom åren...

taggar


liknande webbartiklar


Läst 25684 ggr





Fler inlägg

SEP
07
2020

Dressyrens SM-helg är avslutad och medaljerna är utdelade. Just i år kändes det nästan förutbestämt hur de skulle fördelas i seniorklassen Upp med en hand den som inte trodde Patrik Kittel skulle stå emot uppstickarna! Men, det var inga stora marginaler i år. Kul att tjejerna som låg strax efter utmanade honom i küren.

Grattis till alla medaljörer på Strömsholm och grattis till alla som red och blev utan medalj, ni är också bra. Kanske krävs det lite mer för att vara bäst utanför, att våga ta steget att delta.

Som alltid finns det många människor bakom framgångsrika ryttare. Det är tränare, partners, hästägare, sponsorer och ofta en hög andra inblandade.

Även om man är en ryttare som inte är uppe i eliten är det minst lika viktigt att ha stöttning bakom sig. Det finns många som sliter hårt i hästbranschen, för att få möjligheten att kunna utbilda en häst för att komma upp i klasserna. Vi glömmer dem ibland.

Ingen har väl missat skriverierna om hur många ryttare med beridardrömmar råkat illa ut när de sökt sig utomlands för "större möjligheter". Många stupar på omöjliga arbetsförhållanden här hemma också. Det är svårt att få bra arbetsförhållanden och lönsamhet i hästbranschen. Utbildning och tillräcklig erfarenhet för att tjäna pengar tar många år att skaffa sig.

Alla dessa slitvargar har inte råd att skaffa ridhus, fina lastbilar eller elegant och trendig utrustning utan jobbar med lite mindre medel. Jag har träffat många sådan hängivna och begåvade ryttare som kämpar med små budgetar. Då är det bra att det finns människor nära som stöttar!

Nu ska ni få se vad en fingerfärdig mormor kan bidra med. För några år sen, när barnbarnet hade lyckats kvala in till frack-klassen sydde mormor helt enkelt en frack till henne.

Sorgligt nog blev det bara en start för hästen. Sen fick fina fracken hänga i garderoben.

Tills igår, några år senare! Då hade ryttaren lyckats med bedriften att utbilda en ny häst och fracken åkte på för debuten i Msv:A. Det gjorde sin debut med den äran och erhöll klart godkänd procent. 

Nu är det inte så att en frack inte kunde inhandlats, men visst värmer det i hjärtat när mormor fixar stassen. Jag själv debuterade när det begav sig i St George iklädd morfars gamla frack, omsydd av ortens skräddare. Den red bra i flera år med mig i och ingen såg någon skillnad då. 

Så det går bra att hitta egna vägar och det går att ta sig framåt med hyggligt små medel. Tack alla nära och kära som sponsrar med närvaro om omtanke, ni är ovärderliga för alla kämpande ryttare!

En sån här slänger man inte ihop i en handvändning!   Hej hopp  // Kajsa

                          


Läst 37045 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
24
2020

Vilken rolig helg!

Jag berättade i förra inlägget att vi skulle köra ett nytt koncept, 2-dagars kurs med dressyr och hoppning för dressyrryttare. Succé är ordet.

Vilka ryttare jag har, positiva, generösa mot varandra och modiga! Alla red hopp-dagen på den nivån de var bekväma med och alla hästar fick lagom uppgifter att lösa. 

Dressyren på lördag fungerade lite som en förberedelse. Alla fick träna på att svänga, rida på den tänkta linjen och reglera tempot. Det visade sig på söndagen att den tanken var helt rätt. Alla 10 hästar var med på noterna, ingen vägrade eller sprang vid sidan. Duktiga dressyrhästar!

Rutinerade B-tränare Ulrika Strandberg lotsade vana och ovana ryttare genom hopp-passen med väl genomtänkta övningar. Tror inte att någon dressyrryttare ens blev lite rädd, fast hinderhöjden ökade fram på eftermiddagen!

Nu vet ryttarna vad det innebär att hoppa in en häst, de har fått en snabbkurs i vikten av att  och hur man lär hästarna. Inte göra som många andra, sätta upp ett kryss på långsidan och galoppera över. Alla hästar behöver lära sig att göra det vi vill att de ska bli bra på.

Det är samma med hopphästar, de behöver bra dressyrridning för att vara smidiga och balanserade. Dressyr är inte att hålla ner huvudet på hästen och få den att springa fort och långsamt, blandat med lite på tvären.

Nu tänker kanske någon att nu överdriver hon, alla vet väl vad det ena och det andra är? Nej, så är det inte alltid, tyvärr.

Grundridning eller grundutbildning är inte att rida unghästklasser i olika discipliner, det är att utbilda hästar för hållbarhet och ett gott liv. Att de sen blir toppatleter i något är en annan sak.

Men bortanför allvaret i detta hade vi himla roligt! Alla red med ett leende på läpparna, framförallt när jag såg att de flyttat fram sina gränser. Några av ryttarna fick mentala guldstjärnor av mig för att de vågade ...

Någon häst var nästan helt nybörjare..

 

    Någon ryttare hade lite mindre rutin ...          

    Precis detta var tanken, alla som anmält sig skulle ha en bra upplevelse att ta med sig. De kan fortsätta hemma, med bra övningar och lagom svårighetsnivå.

Sen fanns det några ryttare i det sista passet på dagen som hade hoppat lite mer innan. Hästarna var i olika ålder men de imponerade allihop.

                                                                                            

En härlig helg som sagt och vi har redan "anmälningar" till nästa kurs. Fast den finns inte än ...

                                   Hej hopp  // Kajsa


Läst 47378 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
18
2020

Varmt och gott är det, jag njuter i fulla drag. Som tur är har jag fem minuter till sjön och där har jag tillbringat de sista veckorna. Jag har mjukstartat säsongen kan jag säga, mycket bad och lite mindre jobb.

Men, nu är det slut på sötebrödsdagarna. Veckan framåt är full och vi avslutar den med det jag tänker skriva om idag, en annorlunda helgkurs.

Lördag och söndag kommer jag och en av mina ryttare, Ulrika Strandberg B-tränare i hoppning, slå våra kloka huvuden ihop. Vi har bjudit in till en dressyr- och hoppkurs över två dagar. Det är mina dressyrelever som ska drillas över grengränsen.

Det allra roligaste med detta är att kursen blev full direkt. Jag hann inte ens gå ut med en intressekoll innan alla platser inklusive reserver var tingade. Djungeltelegrafen hann först och ingen är gladare än jag. 

Min tanke är att få mina ryttare att våga träna utanför det vanliga, mer med bommar och små hinder. Det är långt ifrån alla dressyrryttare som gör det. Varierat arbete ger starkare hästar och då behöver de flesta hjälp att hitta rätt. 

Förra året hade jag en dressyrdag med många av Ulrikas hoppelever. En rolig dag som gav många av de ryttarna en ny syn på dressyr. Det funkar fint även för de mest högpresterande hopphästar att jobba som dressyrhästar.

Vi är mycket snabbare idag att låta hästarna bli specialiserade. Redan när fölen bedöms är de idag indelade i hopp- och gångartsgrupper. Där finns utrymme för eftertanke, lite av allt till alla  hästar är bra, både under och efter unhghästiden.

Jag har den stora fördelen att jobba med både dressyr och hoppryttare. De senaste åren har tillströmningen av hoppryttare som söker hjälp ökat markant. Det ger mig nya erfarenheter samtidigt som jag kan se var dressyren gör stor nytta för en hopphäst. Dessutom lär jag känna fler människor i hästvärlden och det är alltid bra. 

Tyvärr lever vi ju för närvarande i restriktionernas tid så jag kan inte säga att alla som vill är välkomna som publik till eventet kommande helg. Jag ska försöka få någon att fota på min dressyrdag. När ryttarna har sin hoppdag med Ulrika kommer jag stå på marken och följa med stort intresse. 

Så kanske kommer det bilder från rivstarten på höstsäsongen! Här är en av deltagarna, en som tjuvtränat i några år!

                                      Hej hopp i sensommaren!  //Kajsa


Läst 53882 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv