Kajsa Boström - Hästliv
NOV
10

Hästliv

Ett gott hästliv alltså och jag tillåter mig raljera en smula...

Celebrerande Ulla H visade i veckan upp sin nya stjärna, i galopp på en vall eller var det en äng? Fantastisk ryttare, en förebild som alltid framhållit sin sunda hästhållning med ridning utomhus i ur och skur. (Hon har ett ridhus..)

Jag vet inte exakt var Ulla har sin gård men det är i Kristianstadstrakten tror jag. De måste ha en helt annan biotop där. Här i Västsverige har det inte gått att galoppera runt på någon vall särskilt många gånger i år. Senaste två månaderna önskar jag verkligen att ingen försökt för då hade det nog behövts grävmaskin för att få upp dem ur geggan.

För övrigt vet jag många anläggningar där det inte finns en enda vall eller gräsäng i närheten. Definitivt ingen där det är "Ridning tillåten". Men, har du egen icke-odlad mark som är väl dränerad eller består av sandmark så ut och galoppera!

Annars kan man göra en Peder, bygga en uteridningsbana runt träden i närmaste skog. Eller så kan du rida runt träden helt randome precis som många av oss har gjort i alla tider. Det finns en stigfinnare i oss alla, ut och följ ditt hjärtas väg i skogen. (Om du inte rider runt i granplantering eller dylikt, akta dig för ilskna skogvaktare).

Alla hästar men alldeles särskilt unghästarna mår bra av att ridas "utanför lådan" så att säga. Nu vet jag att många unghästar inte går något nämnvärt ute i naturen. Anledningen kan vara att de är vilda, det är mörk när man ska rida, det blåser, det regnar eller så finns det inget att rida ut i, förutom trafikerade vägar.

Jag mötte ett ekipage i trafiken i morse, på en allmän väg och detta väckte mina funderingar om hur vi hanterar våra djur.

På en smal och slingrig väg, så smal att man vid ev möte måste använda mötesplatser annars kör man i diket, mötte jag en fyrhjuling. Föraren hade ingen hjälm men en eller möjligen två stora lösa hundar som stod i en låda framför styret. I ena handen hade föraren också en en häst springades bredvid i trav.

Jag har min åsikt klar i vad jag tycker om detta men lämnar åt er som läser att i hemmens lugna vrå, privat fundera över vad ni tycker om detta förfarande och därmed lämnar jag ämnet.

Några av "mina" unghästar har turen att bo granne med en rundbana, nog byggd för islänningar en gång. Där är oftast fint att rida, särskilt nu på hösten. Vi var där och tränade en morgon i veckan och jag blir fortfarande lycklig av att se unghästarna när de begriper och gillar läget. 

Det är inget nytt att vi ska rida ut, rida utan stigläder eller rida på olika underlag. Ut och ha kul!

Här är Aison H e. Hector, tre år och riden i knappt två månader. En cool kille som gillar att galoppera.

                                                             /Kajsa

                                       

taggar


liknande webbartiklar


Läst 57257 ggr





Fler inlägg

SEP
17

Dressyr är faktiskt matematik

Dressyr är en bedömningssport och domarna är människor, även på VM. De kan göra någon miss, som att blinka i fel ögonblick även om de har 200 års erfarenhet och fem * i sitt domar-CV. Vi andra, åskådarna, kan tycka och applådera eller tycka och risa i efterhand men domarna dömer förhoppningsvis det de anser sig se. Till VM lär de plockat ihop gräddan av vad den internationella domarkåren har att erbjuda.

(Vår förbundskapten för dressyren Bo Jenå, tyckte i en intervju i SVT 2.10 minuter in att resultaten och medaljfördelningen var korrekt. Men det gick nästan att ana att han tyckte att någon ryttare fått s k "snuttetillägg", någon extra poäng en populär ryttare kan få på grund av den s k mänskliga faktorn)

Resultaten i sig är mycket matematik. Det gäller för ryttarna att var bäst på det som betalar sig högst, de punkter som har koefficient, alltså det aktuella betyget x 2. På Grand Prix-nivå är det bl a piaff , passage, travslutor och piruetter som är värdefulla. Likaså skritten, den har koefficient 2 i båda programmen.

Det "kostar" att missa galoppombytena i varje, alltså den missen som både Sönke Rothenberger 

och Carl Hester gjorde. Som tur var lyckades båda bra med byten i vartannat och det hjälpte upp i slutet.

Vår svenske Patrik lyckades med båda serierna,

men har lite svagare inledning och travökningar 

än t ex Sönke...

Om du som åskådare oförstående för att någon favoritryttare har fått för lite poäng kan man gå in och kolla protokollen för att se vad som egentligen har hänt. Det är egentligen bara att räkna...

Om man tycker att Charlotte Dujardin skulle kommit före Isabell i GPS kan man jämföra piaff-passage, då blir det uppenbart att där satte Isabell en rejäl inteckning i den slutliga segern. 

Här är Isabells makalösa piaff-passage

Här är Charlottes, det är en tämligen avgörande skillnad i poäng.

Personligen tittar jag mer på hur ryttarna rider sin hästar än om de missar något byte eller låter piaffen gå för mycket framåt. Det tycker jag som tränare är mer intressant.

Medaljerna hamnar nog där de ska, även om detta VM blev lite rumphugget och en klass för kort.

                                     Lycka till med matematiken! /Kajsa


Läst 8995 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

VM -dressyr när den är som bäst (och sämst).

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa


Läst 44430 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
01

Hästen blir snygg och valen får ont i magen

Ridsporten och vår miljö.

Hur tänker du? Ett täcke till, gärna i fleece för det är fluffigt och snyggt?

Förnyelse är ordet, de som förser hästar och ryttare med nya outfits styr oss med nya trender  som triggar köpbehovet, minst 2 gånger per år.

Mönster ändras, färger och färgkombinationer byts ut och det mesta vi köper i täckesväg eller ridkläder är gjort av polyester, fleece eller annan konstfiber.

Inte bra för fiskarna och valarna, de får miljarder små plastpartiklar i magen när vi tvättar våra "plastprodukter" och vattnet sköljs ut i sjöar och hav.

Det är uppenbart att just täcken till hästarna är något de flesta har i överflöd. Kolla på alla salusidor på nätet och loppisar, de svämmar över av begagnade täcken. Där finns även nya täcken, som inköpta i fel storlek säljs frekvent.

Handen på hjärtat, skulle inte du efter en titt i sadelkammaren, lätt kunnat klä på en mindre ridskolebesättning med allt det du har på dina hyllor? Hur många täcken, schabrak, lindor och annat har du, vet du ens?

"Lätt i tvätt" är ett säljande argument för fleecetäcken, lågt pris är ett annat. Hållbarhet och miljövänlighet borde vara det som får högsta prioritet.

Vi behöver tänka till, gå ifrån slit och släng och slava under modetrender till att tänka miljösmart. Allt var inte bättre förr men det var inga konstfibrer i täckena och de höll (oftast) i evigheter. 

Jag har i mina gömmor en katalog från en för länge sedan nedlagd ridsportaffär. Den är nästan sönderläst, jag drömde bort många timmar med den i handen för jag ville så gärna ha en egen häst. (Min inköpslista till drömhästen finns kvar i den...) i katalogen finns allt.

Vi kanske skulle instruera syslöjdsläraren igen att det GÅR ATT VIRKA svettäcken? Det påstod några tjejer när jag gick i skolan. De virkade och täckena töjde sig, tveksamt bra ide...

Varför inte ett "Resetäcke" i brun segelduk med kraftigt brunt yllefoder? Det gäller bara att träna upp muskelstyrkan, det krävs kraft i arm för att svinga ett sånt här täcke över en hästrygg! För att inte tala om samma tids utetäcken, de gröna "Nya Zeeland"-täckena, man fick tennisarm av att slänga på dem om man hade fler än en häst.

Till sist det absolut finaste, Lyx ylletäcke (1400g/m2), rutigt... Jag drömde våta drömmar och fick så småningom, typ 20 år senare ett mörkgrönt. Inte lika fint men himla praktisk färg...

I den här täckesuppsättningen är det som sagt inte en syntetfiber så långt ögat kan nå och det är kanske dit vi ska igen. Fast då får jag bli starkare, de flesta väger som en halv häst och vi får bli mindre kinkiga för dessa täcken går inte att tvätta. Inte med någon framgång iallafall.

 Tänk i alla fall en gång till, på den lilla valen, innan du köper ett nytt fleecetäcke...

                                               Hej hopp /Kajsa


Läst 63013 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Gästbloggen: ”Alla borde få en chans att älska hästen"

Gästbloggen

Tömkörning - varför är vi så rädda för volter?

Stalldrömmar

Marcobus!

Saras vardag

Till Husbloggarna