Kajsa Boström - "I have a dream!"
JUN
26

"I have a dream!"

Jag har ägnat några veckor åt kontemplation...  (djup begrundan, grubbel, tankfullhet)

Jag grunnar på sakernas tillstånd och som ofta över den varierande tolkningen av vad som är  bra ridning i allmänhet och bra utbildning av hästar i synnerhet.

Just nu gäller det "Läromästare" och då menar jag de äldre, oftast iallafall, dressyrhästar som annonseras ut till försäljning med den överskriften. Speciellt den kategori som ska gälla för att kunna lära någon att rida svår dressyr...

Att köpa (eller låna) en läromästare är enligt en del det snabbaste och säkraste sättet att som ryttare ta sig till den högsta nivån. Jag håller med, i de fall då "läromästaren" är välriden, har några av sina bästa år kvar på banan samt att ryttaren har tillgång till kvalificerad tränare så gott som dagligen.

Nu är det inte alla förunnat att kunna skaffa en sådan häst och inte heller få träning så ofta och då köps ofta en helt annan typ av läromästare.

Det är den typen av häst jag är  nu fundersam över efter att träffat på ett exemplar på en träning för ett tag sen.

Jag hade för några år sen en upplevelse som jag sent kommer att glömma, och det var som provryttare i sadeln på just en sådan häst. Till saken hör att den hästen hade en prislapp på "ca" 800 000:- och möjligen skulle kunnat tjäna som läromästare på Mvs A/ St:George-nivå så jag hade ganska höga förväntningar.

Nåväl, den tilltänkte köparen hade god storlek på sin plånbok och ville gärna kunna gå en genväg (hennes egna ord) till svår klass.

Vi reste många mil, säljaren var informerad om att köparen var orutinerad samt att jag skulle följa med som sakkunnig och testryttare.

Hästen förevisad av säljaren och det såg ok ut. En fin, ganska stor och rörlig häst med vacker brun färg. Det enda jag inte gillade var att hästen såg ganska framtung ut och att vi inte fick se eller rida hästen på träns, säljaren menade att den funkade mycket bättre på kandar...

Sen skulle den tilltänkte köparen upp. Det propsade säljaren på och så fick det bli. Nu började jag bli fundersam för det såg genast mycket mindre smidigt och lättsam ut. Fortare och fortare gick det och ryttaren verkade se rätt förvirrad ut. Långa sporrar fick hon rida med också, det var hon inte van vid.

Men hästen travade och galopperade i slutor (böjd och sprang på tvären) snurrade runt på bakdelen i galopp och bytte också galopp nästan där den skulle. Ryttaren var till slut rätt så imponerad,

Men sen skulle jag rida, vilket samme säljaren inte var så pigg på, allt var ju till ryttarens belåtenhet?

Jag satt upp ändå, kortade upp tygel och fastställde vilket jag redan anat att hästen var som ett järnspett i halsen och hängde som en betongklump i tygeln. Jag är ingen "stark" ryttare och hade lite svårt att sitta kvar bekvämt i sadeln.

Sen blev det åka av kan jag säga. Halvhalt fanns inte på karten, det var bara att hänga med. Slutet kom när jag i trav vände in på diagonalen och hästen satte av i ökad trav med mig hängande rätt ut som en vimpel i tyglarna. Efter hörnet när jag lyckats få stopp på eländet satt jag av, räckte över tyglarna till säljaren och tackade artigt nej till denne läromästare.

Vi åkte alla milen hem ige och under färden försökte jag förklara för den som nu inte längre var en köpare att det inte gick att rida svår klass per automatik bara för att hästen startat i St.George. Det insåg hon efter 15 mil men det tog alla de övriga nästan 25 milen att förklara att sådär ville inte jag att en svårklasshäst skulle vara att rida. Den hästen var ingen läromästare även om den hade gjort ett och annat hyfsta resultat på tävling.

Det är oerhört svårt att förklara en känsla, men det går iallafall att komma nära. Jag har en dröm om att det skulle vara lite enklare att sitta upp på de s k läromästarna och få en bra känsla, så man som ny ryttare kan få en möjlighet att förstå vad det handlar om.

Det ska inte vara tungt och trögt eller behövas långa sporrar och kandar för att lotsa runt en rutinerad tävlingshäst oavsett om ryttaren är erfaren på den nivån eller inte.

Den hästen jag träffade på för några veckor sen var en riktigt vänlig häst, köpt som läromästare, inte så svindyr som den i mitt exempel. Men tråkigt nog var den allt annat än lättväxlad och det hade den nye ägaren redan konstaterat.

Jodå, jag vet precis hur den var för jag red den och i min värld var det långt till lätthet och egenbalans även om den kunde byta galopp.

Och nu när jag ändå talar om lätthet, balans och samverkan kommer jag osökt in på dans.

Jag har en annan dröm, en hemlig en och den handlar om att få dansa på en riktig bal. Till smäktande valsmusik, i balklänning av vackraste siden, tyll och med paljetter. Förd i dansen av en mycket dansant kavaljer klädd i frack. Faktiskt kittlande nära att rida Grand Prix på en välriden häst tror jag.

Så här "dansar" jag till oftast runt, till vardags alltså...

taggar


liknande webbartiklar


Läst 32885 ggr





Fler inlägg

FEB
13

Influensatider, det är dags att tänka till.

"Temporärt tävlingsstopp i Stockholm"

Ridsportförbundets Stockholmsdistrikt har tänkt till och lämnar rekommendationer till de arrangörer som ska arrangera tävlingar under kommande tre veckor att ställa in.

En lysande idé och jag hoppas att alla håller med. Alltså alla de som inte redan spontant tagit beslutet att hålla sig hemma.

2019 är en och en halv månad ungt, det kommer att finnas oändligt med tillfällen att tävla och kvala om tre veckor. Förhoppningsvis tre veckor för det hänger på oss hästägare och ryttare om det ska räcka med det. Hanterar vi smittläget som strutsar, huvudet i sanden kan influensahelvetet hålla på i en evighet. 

Jag läste ett uttalande av en veterinär att vintern är då influensaepidemierna oftast drabbar hästarna. Precis som hos människor, har någon hört talas om en influensavåg i juli? Ungarna i skolan och förskola är också sjukare på vintern, vem har inte varit i klorna på "vabbruari"?

Förr (när det faktiskt var bättre ibland) tävlade vi inte på vintern. Det var slut på säsongen i oktober och sen startade vi upp med pigga vintervilade hästar i mars. Den feber som eventuellt drabbade någon häst stannade i det stallet, konstigare var det inte.

Jag har upplevt två  begränsade utbrott av det som vi kallade för abortvirus. Ett i mitten på 70-talet, på den ridskolan jag växte upp. Det var fruktansvärt för vi hade många dräktiga ston som aborterade sina foster. Tio år senare drabbades en stor ridanläggning i Göteborg och en vän till mig förlorade sin häst.

Idag när vi med lätthet flyttar hästar runt hela jordklotet flera varv varje år får vi nog tyvärr räkna med att farsoter som hästinfluensan i dess olika former kommer att drabba våra hästar. Större rörlighet ger större exponering för smittor. 

I tider som dessa behöver vi kamma till oss och ta större ansvar för att hästarna inte ska drabbas. Vaccinering, koll på hästarna tillstånd och inte minst STANNA HEMMA! Träna på och höj din form så kommer du ännu bättre förberedd till tävling när läget har lugnat ner sig.

Jag hoppas alla föl föds när de ska, friska och pigga som lilla Zigne Hasso f. -18 e. Fürsten Look. Jag tog några bilder på henne någon dag gammal förra året. 

       Så låt förnuftet råda och stanna hemma när läget är infekterat. 

                                                /Kajsa  

  


Läst 10256 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
06

En dag är olyckan framme

Igår var det en riktig skitdag, en vi alla lätt kunde klarat oss utan. Vi förlorade en av hästarna i vårt fina team, en av mina ryttare förlorade sin ögonsten.

I min enfald har jag inbillat mig att jag varit med om det mesta som kan hända när man håller på med hästar glädje, framgång, bakslag och sorg. Igår var olyckan framme, hästen lyckades alldeles på egen hand skada sig så illa att det inte fanns någon räddning. Detta har jag aldrig varit med om förut, hästen bröt benet.

Nu undrar säker någon vad som hände och vilken häst det gäller men det spelar egentligen ingen roll. Förlusten är stor, hjärtan är sorgsna och vi kan inte göra något åt det. Min tröst är att  hästen fick hjälp tämligen omgående, distriktsveterinären var snabbt på plats och befriade hästen från lidande. Bra är också att hästens ägare under omständigheterna mår ok.

När jag från en vän fick samtalet om olyckan var min första fråga: "Är Tina där med er?" Det var hon och då visste jag att allt skulle ske på bästa vis. Då kunde jag fråga lite om hur läget var och hur länge de skulle vänta på veterinär. Tina är den människa på jorden jag litar på till 100 % när det gäller att ta hand om en häst.

Det hon inte kan om hästar är inte värt att veta. Ett helt liv med hästar, som ryttare, groom och hovslagare har gett henne ett säkert handlag och ett osvikligt öga för vad som behöver göras när det blir skapt läge. Hon håller huvudet kallt, kan organisera vimsiga människor och hon är stark om det ska till muskelstyrka.

Det finns många hästar som har henne att tacka för att de fått en förlängning på sitt liv. Hon har dragit ut föl, räddat fölston, tagit hand om skadade hästar, hållit i galna hästar, lastat tjuriga hästar och inte minst ridit knepiga hästar.

Jag har också haft Tina som hästägare i ett långt samarbete och det kan vara ett riktigt eldprov på en vänskap. Men, inte heller det ställde till några som helst problem. Möjligen tyckte hon kanske att jag var lite för positiv när det gällde min tro på hästens framtid men hejade glatt på ända upp till Grand Prix.

Hon har också tagit den tunga biten med att ta hand om hästar ända till slutet, lett dem till den gröna ängens grind. Alltid med samma lugna hand. Jag har haft många hästar jag lämnat till henne när jag inte orkat med den där sista turen och jag har gjort det med vetskapen om att de får det bästa ända till slutet.

Det är ju inte bara mig och mina hästar hon hjälper. Många hästar här omkring har på ett eller annat vis fått ta del av hennes engagemang, oavsett om det gällt en tappsko, en hovböld, ett monstersår, behov av ett nytt hem eller en hjälpande hand vid inridning eller lastning. 

Hon har alltid tid för en häst men också sina vänner. Oändliga är de timmar vi tillbringat med och omkring hästar i olika sammanhang. Träningar, tävlingar, veterinärbesök, middagar  och kalas. Alltid finns det tid att utbyta erfarenheter och dryfta problem. Vi har samma inställning och oftast samma åsikt och har vi inte det lyckas vi för det mesta komma till en gemensam ståndpunkt.

Ibland är det ombytta roller och det är jag som får vara den hjälpande handen. Det är tryggt att vi alla i gänget har varandra, men framförallt är jag glad att vi har Tina. Hästarna är nog mest glada, för i henne har de en riktig änglavakt.

Den här bilden tog en av mina elever på Tina och mig i ett obevakat ögonblick, ingen av oss är någon direkt linslus. Men bilden visar verkligen hur "snillen spekulerar" en varm sommardag utanför en dammig ridbana.

                              Kram till alla hästar...  /Kajsa


Läst 27320 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
03

I all enkelhet

Jag har drabbats av en viss vinterförlamning/skrivkramp och har som alla vintrar innan lite svårt med motivationen. Tankar finns om vad jag ska skriva men det kommer inte ner på "papper" (skärmen). Jag gillar snö men fryser så in i hoppsan så ingenting blir riktigt roligt.
  
Roligt hade säker alla i publiken på Billdals ridklubb igår när Patrik Kittel gästade för att tala om ridning ur hans synvinkel. Jag var inte där men det är trevligt med lite energikickar för alla ryttare så här i kalla februari. Hade på morgonens träning med två av de som varit publik och de hade med sig god inspiration att träna vidare samt att "alla gör fel ibland" och att grundridningen är viktig.
  
Hoppas verkligen inte att detta är någon nyhet för någon, utan att detta är några av alla de saker som ständigt behöver påminnas om fast alla VET.... Vem reser takstolar till huset utan ha gjort en gedigen grund? 
  
Mitt tema på jobbet den senaste veckan, på förekommen anledning!, har varit hörnpasseringar. Det är avgörande att kunna vända sin häst på en avvägd yta och med korrekta hjälper, att ha hästen med sig. Jag kan säga att denna "enkla" övning ställt till det för i princip alla, hopp- som dressyrryttare. Varför är det så?
  
Jo, för att det slarvas! Av någon underlig anledning tror ryttare att hästen ska kunna räkna ut, alternativt vara född med kunskapen att bära runt en ryttare på ryggen i olika situationer. Gör hästen "fel" finns det en handfull förklaringar till varför: 
  
Den går emot handen.

Den tar inte skänkeln.

Den skiter i mig (denna kommentar kan få mig att gå i taket).
  
Det handlar inte om att göra snygga hörnpasseringar bara för att, det handlar om att ge hästen de bästa förutsättningarna att utföra det vi vill. Oavsett gren behöver hästen för små hjälper kunna byta riktning med påskjut och balans i behåll. Den måste också ha möjligheten att alltid bära sin ryttare mitt på ryggen och vara trygg i att få information om vad den ska göra, i rätt ögonblick.

På tal om Kittel, han har på sin turné runt landet sagt att alla kan rida Grand Prix. Möjligheten att klara detta ökar markant om du kan vända din häst på ett enkelt sätt, alltså göra fina hörnpasseringar.
  
Så ut och öva! 
/Kajsa


Läst 37640 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

Bli prenumerant!
Tecknar du en prenumeration skickar vi specialnumret till dig direkt, utan extra kostnad. Därefter får du ytterligare sex utgåvor. Allt som allt sparar du 198 kronor jämfört med lösnummerpris.

Till erbjudandet




Galleriet på Hippson Market