Kajsa Boström - "I have a dream!"
JUN
26

"I have a dream!"

Jag har ägnat några veckor åt kontemplation...  (djup begrundan, grubbel, tankfullhet)

Jag grunnar på sakernas tillstånd och som ofta över den varierande tolkningen av vad som är  bra ridning i allmänhet och bra utbildning av hästar i synnerhet.

Just nu gäller det "Läromästare" och då menar jag de äldre, oftast iallafall, dressyrhästar som annonseras ut till försäljning med den överskriften. Speciellt den kategori som ska gälla för att kunna lära någon att rida svår dressyr...

Att köpa (eller låna) en läromästare är enligt en del det snabbaste och säkraste sättet att som ryttare ta sig till den högsta nivån. Jag håller med, i de fall då "läromästaren" är välriden, har några av sina bästa år kvar på banan samt att ryttaren har tillgång till kvalificerad tränare så gott som dagligen.

Nu är det inte alla förunnat att kunna skaffa en sådan häst och inte heller få träning så ofta och då köps ofta en helt annan typ av läromästare.

Det är den typen av häst jag är  nu fundersam över efter att träffat på ett exemplar på en träning för ett tag sen.

Jag hade för några år sen en upplevelse som jag sent kommer att glömma, och det var som provryttare i sadeln på just en sådan häst. Till saken hör att den hästen hade en prislapp på "ca" 800 000:- och möjligen skulle kunnat tjäna som läromästare på Mvs A/ St:George-nivå så jag hade ganska höga förväntningar.

Nåväl, den tilltänkte köparen hade god storlek på sin plånbok och ville gärna kunna gå en genväg (hennes egna ord) till svår klass.

Vi reste många mil, säljaren var informerad om att köparen var orutinerad samt att jag skulle följa med som sakkunnig och testryttare.

Hästen förevisad av säljaren och det såg ok ut. En fin, ganska stor och rörlig häst med vacker brun färg. Det enda jag inte gillade var att hästen såg ganska framtung ut och att vi inte fick se eller rida hästen på träns, säljaren menade att den funkade mycket bättre på kandar...

Sen skulle den tilltänkte köparen upp. Det propsade säljaren på och så fick det bli. Nu började jag bli fundersam för det såg genast mycket mindre smidigt och lättsam ut. Fortare och fortare gick det och ryttaren verkade se rätt förvirrad ut. Långa sporrar fick hon rida med också, det var hon inte van vid.

Men hästen travade och galopperade i slutor (böjd och sprang på tvären) snurrade runt på bakdelen i galopp och bytte också galopp nästan där den skulle. Ryttaren var till slut rätt så imponerad,

Men sen skulle jag rida, vilket samme säljaren inte var så pigg på, allt var ju till ryttarens belåtenhet?

Jag satt upp ändå, kortade upp tygel och fastställde vilket jag redan anat att hästen var som ett järnspett i halsen och hängde som en betongklump i tygeln. Jag är ingen "stark" ryttare och hade lite svårt att sitta kvar bekvämt i sadeln.

Sen blev det åka av kan jag säga. Halvhalt fanns inte på karten, det var bara att hänga med. Slutet kom när jag i trav vände in på diagonalen och hästen satte av i ökad trav med mig hängande rätt ut som en vimpel i tyglarna. Efter hörnet när jag lyckats få stopp på eländet satt jag av, räckte över tyglarna till säljaren och tackade artigt nej till denne läromästare.

Vi åkte alla milen hem ige och under färden försökte jag förklara för den som nu inte längre var en köpare att det inte gick att rida svår klass per automatik bara för att hästen startat i St.George. Det insåg hon efter 15 mil men det tog alla de övriga nästan 25 milen att förklara att sådär ville inte jag att en svårklasshäst skulle vara att rida. Den hästen var ingen läromästare även om den hade gjort ett och annat hyfsta resultat på tävling.

Det är oerhört svårt att förklara en känsla, men det går iallafall att komma nära. Jag har en dröm om att det skulle vara lite enklare att sitta upp på de s k läromästarna och få en bra känsla, så man som ny ryttare kan få en möjlighet att förstå vad det handlar om.

Det ska inte vara tungt och trögt eller behövas långa sporrar och kandar för att lotsa runt en rutinerad tävlingshäst oavsett om ryttaren är erfaren på den nivån eller inte.

Den hästen jag träffade på för några veckor sen var en riktigt vänlig häst, köpt som läromästare, inte så svindyr som den i mitt exempel. Men tråkigt nog var den allt annat än lättväxlad och det hade den nye ägaren redan konstaterat.

Jodå, jag vet precis hur den var för jag red den och i min värld var det långt till lätthet och egenbalans även om den kunde byta galopp.

Och nu när jag ändå talar om lätthet, balans och samverkan kommer jag osökt in på dans.

Jag har en annan dröm, en hemlig en och den handlar om att få dansa på en riktig bal. Till smäktande valsmusik, i balklänning av vackraste siden, tyll och med paljetter. Förd i dansen av en mycket dansant kavaljer klädd i frack. Faktiskt kittlande nära att rida Grand Prix på en välriden häst tror jag.

Så här "dansar" jag till oftast runt, till vardags alltså...

taggar


liknande webbartiklar


Läst 33276 ggr





Fler inlägg

JUL
19

Dröm en dröm

Jag gjorde en utflykt i morse för att titta på en dröm. Eller det som varit en dröm och nu är ett alldeles riktigt ridhus. Det är ett fantastiskt fint ridhus, med härliga ljusinslä pp samt bra underlag att rida på. 

Hela konceptet är genomtänkt, från parkering till rullstolsramp upp till läktaren.

Jag vet precis vem rampen är tänkt för, även om användningsområdet allmänt kan vara stort. Att inkludera är det bästa när ridsporten fungerar som den ska. Alla kan vara med, på lite olika vis bara.

Att ridhuset varit en dröm sen 10-årsåldern fick jag veta när jag idag träffade ägaren Therese Törnell. Tessan som hon oftast kallas är en typisk "hästtjej". Den sorten som beskrivs som driven, ansvarstagande, omtänksam och ofta med entreprenörsanda.

Idag är Tessan en civilt heltidsarbetande, gift trebarnsmamma, med hästgård och nytt ridhus. När jag först lärde känna henne var hon en hästtokig och något lite yngre tjej.

Där det finns ponnyer och hästar där finns ibland dessa riktiga hästtjejer. Jag lärde för många år sedan känna två som hängde samtidigt i samma stall, det var Tessan och Elin.

Elin Söderlund träffar jag också då och då. Senaste gången var i våras när jag besökte hennes monter på Gothenburg Horse Show. Hon har liksom Tessan familj med barn och ett civilt arbete men är fortfarande starkt knuten till hästarna. Elin har sen några år startat och sedan framgångsrikt drivit sitt företag Elin-Marie Art. Hennes barndomsdröm om att måla var så stark att hon vågade och tog steget.


Dessa båda viljestarka tjejer träffade jag för många år sen i ett stall utanför Kungsbacka. Där fanns gott om hopphästar och ponnier, social samvaro och tre bröder. Tre ridande bröder så ni förstår att det lockade tjejerna!

Dessa tre bröder var jag satt att träna i markarbete, men det är en annan historia. En ganska rolig historia... Vi får se om jag berättar den.

Det är bra med drömmar, oavsett om de blir verklighet eller inte. Tessan och Elin är bra exempel på att det kan gå!

Jag drömmer vidare i min semesterlunk. Jag drömmer om att rida på Valegro och jag funderar dessutom över användandet av blinkershuva på ridhästar....

                                 Fortsätt drömma!   Hej hopp / Kajsa


Läst 817 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
08

Jag föll pladask!

Allting i ridvärlden handlar nu om Falsterbo. Är det inte rapporter om tävlingar så är det uppdateringar på sociala medier om shopping, mat och vad folk gör som inte tävlar.

Igår läste jag att en tveksamt god bakad potatis i Falsterboområdet kostade 109 kr, svenska bönder som säljer bakpotatis måste gå i taket av det kilopriset! (Jo jag vet att de inte får ta del av Falsterbo-kakan ...) En kopp kaffe kostade runt 35 kr och en flaska vatten lika mycket. Det är ungefär samma prisnivå som på en internationell flygplats. Fast där behöver du inte betala för att sitta ner.

Jaja, hoppas det blir ett bra Falsterboår för alla närvarande.

Jag är kvar hemma och jobbar på någon vecka till innan jag stänger för semester. Det har varit körigt på jobbet ett tag och hjärnan behöver vila sig tillbaka i god form. Min fina altan är nyskurad och vi behöver bara skruva i ca en miljard skruvar för att sen kunna sitta och jäsa i våra nya utemöbler. Är någon sysslolös går det bra att komma hit och aktivera sig!

Söndagen här var ingen vilodag. Jag började med att inspektera det nya fölet som kommit hos mina kompisar. Jag var och tittade på föl nummer ett för några veckor sen och nu har föl nummer två kommit.

                        Nr.1 Zigge Fürst e. Fürstenlook med mamma Zuraya Bonali

Jag föll pladask, det var den finaste lilla fölunge jag sett. Det var det säkert inte förresten, men denna lille Zabatier tittade med sina sammetsögon rakt in i mitt hjärta. Han gick rätt fram till mig och la sin lilla haka i min hand och ville bli klappad. Klart jag smalt som en smörklick.

             Nr.2 Zabatier e. Vivaldon med sin mamma Zsa Zsa Gabor

När den lilla underbara varelsen sprang runt med sin mamma försökte jag ta på mig de neutrala glasögonen för att se hur han såg ut på riktigt. Allt jag såg gillade jag, precis som han var. Jag tycker det är svårt att se på ett föl och bedöma hur framtiden ska bli men jag tycker allt att Zabatier är rätt ihopskruvad framifrån och bak. 

Någon har sagt till mig att: "Titta på fölet efter tre dagar, tre veckor och tre månade så vet du hur den kommer se ut som färdig häst." Jag brukar följa det rådet och de föl jag sett och gillat har det gått bra för. Zabatier var fem dagar igår men man får ju inte vara så knusslig...

                         Kusinträff ...

Jag har följt denna Z-familjen sen urmodern Zarah köptes. Det gjordes under en regnig och lite långtråkig Falsterbovecka för många år sen. Jag har ridit och tränat många av dem och de är väldigt fina individer. Några gillar jag bättre än andra och kanske är denna Lill-Z den som kommer segla upp som favorit. Lycklig den som köper honom.

                      Mamma Zsa Zsa först och barnen Zelma och Zabatier efter.

Nu önskar jag att alla får lite bättre sommarväder än det som varit hittills, bad och sol är aldrig fel. Jag tänkte "blixtblogga" ett tag, korta och förhoppningsvis kärnfulla inlägg om det som rinner upp i hjärnan då och nu. Var med från strand och hängmatta! (Eller ridbana ...)

                           Vilsam sommar önskar jag!    Hej hopp  /Kajsa


Läst 11794 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
09

Att återanvända ligger i tiden

Släng - sortera - eller återanvänd, vi behöver ansvarstagande mot naturen!

Miljötänk, det är något vi behöver fundera över varje dag. Om du skall slänga, gör det på rätt sätt och i rätt kärl. Jag brukar plocka upp burkar och flaskor som "någon" slängt rakt ut i naturen. Hur tänker du som dricker ur en aluminiumburk och sen bara slänger iväg den över axeln? Oerhört korkat är det mildaste omdömet på det beteendet.

Ridsporten är en prylsport, generellt sett. Gå in i en ridsportaffär så förstår du. Eller  sport över huvud taget. Gå in i vilken sportaffär som helst och det är nya årstider, nya prylar i olika kulörer. Köp, köp och köp!

Ridstövlarna till exempel, är något som hamnat i fokus hos trendsättarna. Från att har varit fot med skaft i svart, undantagsvis i brunt har utvecklingen verkligen blommat ut. Det finns inte längre någon gräns för hur en stövel ser ut. Härligt med mångfald eller fullständigt onödigt?

Stövlarna gör trendsällskap med hjälmar och faktiskt också ridjackor, alltså den typen av plagg för överkroppen som bärs vid tävling. Det som i blått eller svart var ridjacka eller frack, med tydliga gränser i utseendet, har utvecklats i färg och form. Nu kan det se ut ungefär hur som helst, fast med några regler. Sprundens utseende och antal är tydligt reglerade i TR.

Utbudet av modeller och färger på ridjackor är nästan obegränsat. Det är bling både på höjden och längden. Helst ska nog ingen jacka eller frack användas mer än en säsong. Ny häst, ny färg på jackan eller fracken.

Blått har varit min färg, så fort jag insåg att den svarta ridjackan fanns i blått stod den högt på önskelistan. Till sist hade jag faktiskt blå jacka, blå frack, blå hjälm, blå hatt och faktiskt ett tag även blå stövlar, även om de var väldigt mörkt blå.

Vid en prisutdelning väste en dålig förlorare en gång till mig i mungipan: "Man får inte tävla internationellt i blå stövlar!" 

Jag svarade:"Det är möjligt och när så blir fallet, att jag ska rida internationellt kommer jag att ha svarta." Ingen av oss gjorde nån riktigt stor internationell tävlingskarriär vare sig med eller utan otillåten stövelfärg.

Tillbaka till överkroppen och jackorna. Min första ridjacka var en omsydd dräktjacka jag ärvt av mamma och den var svart. Den hängde med på hoppbanorna i tonåren och funkade alldeles utmärkt. Sen skulle jag tävla dressyr och fick en svart "riktig" ridjacka med rött foder i julklapp, tack tomten!

Min första frack, den var också en ärvd och omsydd historia. Det har jag nästan förträngt... Svart var den iallafall och den den ska få ett eget inlägg. Det var en duktig frack!

Sen kom den goda fen, den bästa supportern och sponsorn genom hela min karriär. Min nära och kära vän Berit Bräutigam ställde sin häst hos mig för träning och så småningom tävling. Detta uppdrag kröntes med en eftermiddag på anrika Haglunds Sadelmakeri i Göteborg där jag fick prova ut en riktig frack. En Pikeurfrack i blått ylle. Jag grät av glädje ...

Fracken har sen följt mig hela vägen. Bland annat har den ridit tre Lag-SM med tre medaljer, två individuella SM och lite andra spännande tävlingar. Den har varit med om många fina hästar och  oförglömliga ögonblick. 

                         Harley Davie, fracken och jag på Strömsholm

 Efter lång tid i garderoben fick fracken för några år sen hänga på Sofie Relander när hon gjorde sina första starter i frack-klasserna. Det gick ju alldeles lysande för den ryttaren sen, om det berodde på fracken kan man fundera på...

Nu i dagarna gjorde den come back med en annan av mina elever. Det säger en del om kvalitén, det går inte att se att fracken är gammal. Med lite omtanke och kärlek kan den säkert följa fler nya ryttare de första stapplande och nervösa rundorna.

Det är att spara på resurserna!

Det har diskuterats de senaste åren om det är otidsenligt att tävla dressyr i frack. Åsikterna går isär men jag tycker det är stil och elegans. En ryttare i turkos vindtygsjacka hade inte gjort samma intryck.   

               Hej hopp!  //Kajsa


Läst 22946 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv