Kajsa Boström

Hur långt...

Det är en bra fråga att ställa sig när träningsplanen för hästen läggs upp. Alltså, vad vill jag? Hur mycket tid och pengar kan jag lägga ner på träning med gott samvete och hur långt kan det bära?

Hästen är kanske inte alltid den som har mest begränsningar?

Jag läser varje dag på fb presentationer av de föl som (förhoppningsvis?) ska gå under klubban på Elitfölauktionen på Flyinge inom kort. Dessa är några av de högst bedömda fölen i Sverige i år och de har den ena herrejösses-härstamningen efter den andra.

Gångarts- och hoppgenerna riktigt bubblar ut mellan raderna i beskrivningarna. Bilder och filmer visar fantastiska föl och kanske är någon ett världsklassämne. Insamlingar pågår för att Therese Nilshagen ska kunna köpa en av guldklimparna. Hoppas hon hittar någon hon verkligen gillar!

Horse & Country, en brittisk TV-kanal visade en dokumentär om Carl Hester igår. Inte dagsfärsk precis och den har säkert gått i repris men det var några saker jag fastnade för. De visade två unghästar ute på ett bete, Carls tänkta "påläggskalvar. Två högst normala, lite mulliga hästar.

Men, de var noga utvalda individer med de egenskaper Carl sa att han vill se hos en ung häst tänkt till svår klass. Mod var viktigt tyckte Carl och mjuka rörelser. Han sa också att i princip alla hästar av god ridhästmodell går att göra GP-hästar av...

Det är väl inget sensationellt uttalande men "vanliga" hästar sätts ibland lite på undantag kan jag tycka. Exakt vad är det som avgör, GP-häst eller en som kommer nästan hela vägen?

Vi pratade om detta i ett ridhus idag: Vad är det som avgör om min häst räcker till eller inte?

Korrekt exteriör, galanta gångarter och rätt anlag är tungt vägande egenskaper. Men om jag inte har en sån häst, är det kört då?

Nej säger jag, av egen erfarenhet. Många hästar kan gå mycket längre i sin utveckling än vad man tror. Jag har utbildat tre GP-hästar själv. Två som startade  upp till Grand Prix Special och ytterligare en som kunde allt men startade Svår B som högsta klass. Tre helt olika individer...

Nr 1: Mitt gesällprov kan man säga. En ganska liten häst, 1.63-64 i manhköjd, kortbent med lite kort och lite bred hals och svensk gedigen halvblodsstam. Tämligen begränsade gångarter.

Nr 2: Också en ganska liten häst med vackert huvud och väl ansatt hals. Bred bringa och ganska mycket inåttåad, något sänkt rygg, kort kors och uttalat rakhasig. Han var ca 1.62 i mkh och också en SWB-produkt. Bra trav, lusig galopp och kunde passa i skritten om han blev nervös.

Nr 3: Den största utmaningen jag antagit. En hoppavlad häst av de grövre slaget. Han kallades av någon för en exteriör katastrof. Kort, brett ansatt hals. Mycket bred bringa med korta framben och övervinklade bakben (Krokhasig...) Överbyggd ca 5 cm och mätte ca 1.64 i mankhöjd. Han var e. Turban Rose- Clever Fella xx (Irländsk galoppör...) Kapplöpningsgalopp, fin skritt och världens mest svårridna trav.

Det var hästar som av olika anledningar hamnade i min vård och jag såg utmaning och ett stort intresse för att utbilda. Vad jag lärde mig mycket!

Ingen av dem har gjort avtryck i den hippologiska historieboken men alla tre har sina egna rum i mitt hjärta. Alla tre var ärliga, modiga hästar med oerhört stora hjärtan.

Så, vill du till den internationella elitnivån, skaffa sponsorer med mycket god ekonomi. Du lär behöva en lastbil full med utomordentligt begåvade hästar.

Drömmer du om Grand Prix och är där ett vanligt liv med civilt jobb, familj och barn ska samsas med hästen, gör vad du kan med den häst du har. Hängivenhet, intresse och kunskap samt ett bra träningsupplägg kan bära långt. Just nu håller jag tummarna för det ekipage som snart ska ut på nya äventyr.


Läst 72297 ggr Kommentarer Kommentera

En bra vecka på jobbet! Det har varit mycket av allt, inte minst har många av hästarna nästan överträffat sig själva.

Det är ju långt ifrån självklart att hästarna ska fatta vad vi vill. Men det var flera poletter som ramlade ner dagarna efter varandra. En häst hittade äntligen balansen och travade så jag fortfarande efter tre dagar får ståpäls när jag tänker på det. En annan kunde "helt plötsligt" byta galopp i vartannat språng helt spikrakt.

En i min värld  väldigt annorlunda sak inträffade igår. Jag har ihop med SISU Västra Götaland regelbunden utbildning med instruktörer och ridskolehästar bl a på Ulricehamnsbygdens RK.

Igår tränade en av instruktörerna på UBRK byten med sin egen häst och det har varit och är fortfarande lite krångligt. Det behövs som bekant träning, mycket träning för att lära sig. Så vad gör vi? Jo, på passet efter sadlar vi ut en duktig ridskolehäst för mer träning och vips satt bytena för ryttaren. Hur ofta händer det?

Vilka guldgruvor dessa ridskolehästar är! Det betyder mycket för en ridskola att ha duktiga instruktörer samt utbildade och välridna hästar!

Men det som värmde mitt hjärta mest och satte guldkant på både fredagen och veckan var denna filmen som jag fick av en annan av "mina" ridskoleinstruktörer jag jobbar med.

När jag ser detta ökar tron på att det fortfarande finns plats för alla i vår sport. Det pratas mycket om mästerskap och satsningar i olika former för våra elitryttare. Men jag tror på ridskolans betydelse för att vi ska fortsätta ha en bred och kvalitetsstark ryttarbank att rekrytera ur.

Det är kanske någon av dessa unga som är nästa EM-medaljör?

Här är en film från Wendestams Ridcenter i Tranemo, en mörk och ruggig fredagskväll. Visst kan man känna hur roligt de har?!


Läst 64267 ggr Kommentarer Kommentera

”Passage? Enkelt, det är bara att koppla på vattnet och trava igenom en vattenspridare Kajsa…”

                                                                                          Lasse Parmler

(Killarna ser inte så muntra ut men R-G och PiaLotta har precis vunnit största klassen på Scandinavium)

 

Vid 12-tiden hade jag en tyst minut för mig själv och för ridsportsprofilen och tränarkollegan Lasse P som idag vigdes åt den sista vilan. Det är lätt att ta fram roliga minnen, möten i ridhuset och möten på fest. En stunds eftertanke, allt var inte bättre förr men det var en annan tid. Kunnande, humor och rappa kommentarer, det kommer jag att minnas.

Det är lätt att bli nostalgisk och det är väl inget fel i det. Vi präglas av de människor vi har omkring oss. Senast häromdagen citerade jag en av min första ridlärare, Bengt. ”Vänd själv och ta hästen med…” jag hör honom inne i huvudet. Jag lärde mig byta riktning på hästen utan att dra i tyglarna och det är jag honom evigt tacksam för.

Igår hade jag besök av en Hippson-kollega. Bloggande Sara (Saras vardag) kom för att få lite hjälp med sin unghäst. Saras mamma var en av de första dressyrryttarna jag träffade när jag flyttade hit till norra Halland för himla många år sen. Världen är liten och nostalgin hänger kvar.

Senare på gårdagen hade jag träning med en ryttare, Anette som jag träffade nästan samtidigt med Saras mamma. Då på 80-talet hade en Anette en D-ponny, en arab som var tämligen svårriden och krånglig att få på tygeln.

Nu, efter ett halvt liv, några barn och annat smått och gott har hon en ny häst, riktigt fin e. Connaisseur. Idag rider hon bara för att det är roligt säger hon.

”Äntligen har jag hittat MIN vackra häst. Jag kan rida ut, jag har en annan ryttare som tränar och tävlar lite hoppning och jag själv kan träna dressyr och tävla om jag skulle få lust.”

Ridning är fantastisk, hästar är underbara och tack Lasse P och alla andra kunniga och hängivna människor jag får och haft förmånen att få möta.

 

 


Läst 58341 ggr Kommentarer Kommentera

Bild: Norman Thelwell
  
Idag kan en ryttare lära sig rida på gymnasiet. Eller fortsätta sin utbildning som ryttare mot nationell elitnivå samtidigt med det ordinarie gymnasieprogrammet på NIU, Nationell Idrottsutbildning.

Det är en väldigt bra idé tycker jag, att få det mesta av allt.

Det här läser jag på Ridsportförbundets hemsida:

http://www.ridsport.se/Utbildning/Gymnasium/GY11-NationellIdrottsutbildning/

"Målet med idrottsutbildningen är att eleven på sikt ska kunna nå nationell elit. För att bli antagen ska eleven har prestationsnivå motsvarande på LB/LA- nivå eller 1.10/1.20 i dressyr respektive hoppning, eller fälttävlan 1,00.

Svenska Ridsportförbundet ansvarar för den lokala uppföljningen och kvalitetssäkringen i samverkan med skolan."

Tryggt att ha en bra huvudman.

Jag träffade en ryttare i veckan som går det programmet, NIU, vid ett gymnasium någonstans i Sverige.

Eftersom ekipaget var mitt i tävlingssäsongen och hade kvalat och snart skull starta på en ny svårighetsnivå pratade vi om skillnaden på L:A och Msv, att skolorna rids i samlad trav. Den kunskapen hade ryttaren i teorin, men vad det innebar exakt i ridningen visade sig vara en nyhet.

Då började jag prata om utbildningsskalan och det visade sig att den hade ryttaren aldrig hört talas om...

Jag är medveten om att det här glappet finns i utbildningar både här och där, men om Ridsportförbundet står som kvalitetsansvarig för en utbildning av tänkta elitryttare vore det nog bra om ridutbildningen var lite grundligare.


Läst 52405 ggr Kommentarer Kommentera
SEP
06
2017

Ur Ridhandboken 2

Jag har ett uppdrag som mentor eller bollplank åt en ridlärarstudent. Det är något jag är glad åt och stolt över. Jag får en möjlighet att följa utvecklingen i utbildningen och ge tillbaka till sporten genom att dela med mig av min erfarenhet. Min student tycker det är skönt att kunna reflektera, fundera i lugn och ro och resonera. Vi har väldigt givande samtal om saker som händer i en ridlärares vardag och om vad som sker i utbildningen.

Igår pratade vi om att instruera och språket instruktörerna använder. Använder instruktörer och tränare olika språk? Använder vi alla korrekta uttryck eller finns det trender som gör att modeord används, fast att egentligen inte alla vet den riktiga betydelsen?

Vi pratar om hur man använder utbildningsskalan, hur viktigt det är att kunna grunderna i ridningen för att förmedla god ridning samt vikten av att instruera tydligt.

När jag funderade över detta idag, under mina träningspass i ridhuset kom jag att tänka på något jag hörde i ett annat sammanhang för ett tag sen.

"Sätt mer tryck i den (hästen), mera framåt, mera framåt!"

Detta är som sagt inte mitt uttryck, inte min instruktion, för jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna skapa för tryck genom att rida fortare.

Att sätta tryck i en häst betyder förmodligen att jag ökar schvungen. Fast det blir en annan tolkning när hopphästen har en egenskap som beskrivs som: "Den har ett bra tryck i bakkärran..." eller "Den har tryck i bakbenen..."  Säger man att en häst hoppar med mer schvung? Nja, det har jag nog aldrig hört.

Så frågan är om det är ett bra uttryck att använda? Luddiga begrepp lämnar stort utrymme för olika tolkningar och då uppstår det lätt misstag.

Om jag skulle välja skulle jag säga ett detta är en bild av "bra tryck" Eftersom detta är världens bästa dressyrhäst piafferar den enligt reglerna och rör sig i princip på stället under 12-15 tramp/steg. Full framåtbjudning men ingen hög fart, ett riktigt bra tryck i den bakkärran!!


Läst 55978 ggr Kommentarer Kommentera

En nybliven EM-guldmedaljör lämnar arenan.

Pre och post... det känns lite som en ny tideräkning, före EM och efter EM Gothenburg 2017.

Fundera på det fenomenet samt att den alltid lika innovative eventgeneralen Tomas Torgersen vill ha ett Ridsport-VM till Göteborg. Undrar vad den mannen äter till frukost, kryptonit?

Det är härligt med drivande människor. En del sjösätter och leder ett Ridsport-EM och andra vinner medaljer på samma EM.

Peder, killen som har blivit svenska ridsportens stora fixstjärna. Han är killen med koll, på allt från att födas i rätt "hästfamilj" till att gifta sig med rätt partner. Han är artist, en atlet, en förhoppningsvis god make och pappa samt en förbannat god ryttare och hästmänniska.

Lyssnar man på mediernas rapportering om honom skulle man kunna tro att alltihop mest handlar om att gifta sig rätt. Kanske är det så, ingen Lisen inga medaljer? Kärleken gör underverk...

Fast förmodligen hade han lyckats med en annan partner också, en annan Lisen alltså. För utan sin hästpartner All Inn hade uppgiften blivit betydligt svårare. Så, välj rätt (häst-)partner när ni satsar mot stjärnorna!

Som sagt, det har blivit mycket ridning och även körning på internationell toppnivå att titta på och inspireras av. Lyxigt var det att kunna ta pendeln in till arenan eller slå på SVT play för att se hela härligheten igen.

Ännu mer internationellt besök hade vi här i Kungsbacka i veckan. Den danske, tysklandsbaserade tränaren Bo Kristoffersen var här och hade kurs i några dagar. Jag träffade på honom första gången i Tyskland för många år sen när han var chefstränare på Holsteinerförbundet. Nu stod han som sagt på en ridbana på Onsalahalvön och delade med sig av sina kunskaper.

Jag var med och tittade en förmiddag och fick höra mycket jag gillade. En klassiskt skolad tränare med rutin och glimten i ögat. Tysk disciplin ja, ingen ryttare satt och gjorde nåt dom inte skulle två gånger i rad men det är sånt jag uppskattar.

Kunskap och närvaro, bra övningar och ofta "pat the horse", klappa hästen. Han fick förhållandevis ofta påminna ryttarna om att sluta dra i tyglarna, han ville ha stilla händer.

De ryttarna som hade lagt tid på att dressera sina hopphästar klarade sig bäst, de behövde aldrig dra...

Hopphästar som går med elastisk kontakt samt hals och huvud i bra position hoppar mycket bättre än de som kommer mot hindren hängande i bettet med huvudet i bröstfickan på ryttaren.

Men det är ju inget nytt, dressyrhästar i motsvarande form presterar också bättre och gemensamt för en del avdessa är att de får medalj om de är med i EM.


Läst 61005 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.