Kajsa Boström
DEC
31

En slags sammanfattning

Slut på året och jag funderar som alltid om det blev som jag tänkt. I mitt fall blev det på annat vis än vad jag trodde men mycket har varit bra. Jag har fått flera nya spännande utmaningar i jobbet och jag har träffat väldigt många nya ryttare.

Med dessa utmaningar har jag insett att det viktigaste för mig i mitt jobb är att lära ut bra grundridning för där finns stora brister. Men kanske än viktigare, att lära ut god hästhantering. Vi behöver få friskare hästar och det börjar bli bråttom.

Jag hade kurs hos en god vän nu i mellandagarna och träffade en ryttare som vanligtvis rider lektion i verksamheten där. Nu var hon med som intresserad åskådare och berättade för mig att hon red en gång i veckan men hade haft egen häst tidigare. Flera hästar och faktiskt ett tag en egen hästgård. Hon hade ridit länge och var fortfarande mycket engagerad och frågade intresserat om allt möjligt. Hon var 82 år...

Jag hoppas att jag ska vara som hon när jag bli 82. Hästar är bra för människan, det är ett som är säkert.

I natt satte jag punkt för tävlingsåret med att tittade på Liverpool International Horse Show. Charlotte Dujardin och Carl Hester gjorde upp med sju andra brittiska ryttare i en International Intermediate I Kûr. Det var intressant att se. Kämpande ryttare, ängsliga och bitvis spända hästar på en fin men tajt arena. Sen red team Hester/Dujardin och då var det nåt annat, de lotsade runt sina "blåbär " så lätt och fint. Något litet misstag här och där men deras nya hästar går inte av för hackor!

                    

Det slutade med vinst för Hester, Dujarjdin tvåa en liten bit bakom men båda var en mil framför trean. Den fina ridningen ska jag ha med på näthinnan och roligt att se annat än Grand Prix.

En väldigt rolig händelse läser jag i Göteborgs-Posten idag. I deras maktlista 2017, en lista över de 100 mäktigaste i Göteborg, hamnar Tomas Torgersen, tävlingsledare Gothenburg Horse Show på en hedrande 100:e plats! Heder åt honom, ridsporten visade upp sig under EM i somras.

Nu ska jag vara ledig från ridhusen några veckor, jag behöver ladda batterierna för en intensiv vårsäsong. 

Jag önskar att 2018 blir ett bra år för alla hästar och att svenska ryttare ska fortsätta att vara framgångsrika med klok ridning. Jag önskar också att alla som vill ska få rida, för det är som sagt en ynnest att få hålla på med hästar.

                     Gott Nytt År önskar jag med en av mina favoritbilder! ♥       //Kajsa


Läst 35512 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
25

Tomten är vaken.

På julnatten, då är tomten vaken oavsett om det är snö på taken. Han kan som ingen annan prata med djuren. Liten och grå tassar han runt, lyssnar, pysslar om och myser.

Något vi kan ta efter tycker jag, fast alla dagar lyssna lite mer på våra hästar. Vi kan inte lite på att andra eller tomten ska sköta allt...

Jag har inte önskat mig någon häst av tomten i år för det börjar bli lite tjatigt (47 gånger). På något vis har jag förlikat mig vid tanken att min häst inte kommer via julpaket.

Om JAG hade varit en häst, då skulle jag nog vilja bo hos Carl Hester, om jag inte bodde hos mig förstås. Jag såg en fin video där Carls olympiahäst Nip Tuck häromdagen med snö till knäna, galopperade runt i en kuperad, riktig hage  med sina två kompisar.

Senare såg jag en annan film där Charlotte och Carl, sida vid sida galopperade i full spruta med en hund i täten över en stor äng. Båda ryttarna iklädda tomtekostymer.

Visst, jag är inte dum jag förstår att de är duktiga på att marknadsföra sig och dra alla fördelar de kan av sin okomplicerade jargong, sin charmiga "enkla" hästhållning och sitt framgångsrika utbildningssystem.

Jag fick en fråga för ett tag sen om jag tror på att det verkligen är så där "sockersött" och enkelt med hästhållning och ridning hos team Dujardin & Hester. 

Det tror jag helhjärtat på. Det går inte att lura en häst att visa upp ett sånt förtroende till sin ryttare på uppvisning eller tävling om den har det tufft till vardags. Det begriper väl alla att även Charlotte eller Carl stöter på problem och blir frustrerade men de löser det uppenbarligen på ett bra sätt.

Det går att tillrättavisa djur vid deras inlärning och arbete utan att ta till våld. Precis som vi hanterar vår barn. 

För det är vid skarpt läge, som på tävling det visar sig hur hästen upplever sitt arbete och sitt liv. Är du inte human i ditt hanterande av hästen får du igen det, förr eller senare. 

En väldigt erfaren och klok ryttare sa en gång till mig: "Bråka aldrig med hästen och framförallt allt inte i situationer som den sen känner igen inne på arenan. För då står du där dagen då det gäller och hästen litar inte på dig."

Idag... när julefriden ligger som ett mjukt duntäcke runt mig kan jag sitta och fundera över kloka saker jag lärt mig genom ryttar- och tränarlivet.

Senast i veckan som gick hade jag nytta av att jag gärna lyssnar, tittar och är frågvis. Vi jobbar med en ung häst som har stora gångarter och en oändlig och ibland obändig energi. Den "exploderar" allt som oftast även på den allra minsta hjälpgivning, speciellt i galoppombytena. Jag säger till ryttaren, "Ta i mindre, ge mindre hjälper!" och just denna morgonen tyckte hon nog att jag var både oförstående och tjatig för hon svarade: "Men, jag vill bara tala om att jag rör knappt på skänkeln!"

"Rör den inte alls då, sitt bara om, väldigt försiktigt..." sa jag och vips så gjorde hästen det vi ville. Om än med något förvånad uppsyn!

Ingen raketforskning kanske, men just då kom jag att tänka på när Kyra Kyrklund berättade om när hon försökte rida in sig på sin nya häst Edinburgh. Det var bråttom, tror det var OS i Barcelona 1992 som var väldigt nära i hennes agenda. Edinburgh var fostrad i Ryssland och där hade han lärt sig byta galopp för sätet. Det var bara för Kyra att ta skeden i vacker hand och lära sig hur hästen funkade. 

De blev femma totalt i OS-dressyren, så bevisligen kom ekipaget till enighet om hur ett galoppombyte skulle hanteras! Det är klokhet, gott handlag och ryttarskicklighet!

Den här bilden tog jag på Strömsholm, i början på 80-talet. Jag fick syn på en ryttare som jag tyckte red väldigt bra. En titt i startlistan vsade att hon red för Finland och hette Kyra Kyrklund. Hästen minns jag inte namnet på men det kan ha varit Pickolo?

Det tog några år till men till slut korsades våra vägar. Jag hade tur!

Jag önskar Er alla fortsatt god julvila och rena fina galoppombyten    

                                                 /Kajsa


Läst 35561 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
20

På spåret

"Vändning på cirkelbåge/volt"

Det skulle kunna vara något en simhoppare gör, en vändning på cirkelbåge i pik...

Eller hopp på trampolin för en gymnast, en flickflack med vändning på cirkelbåge.

Men i vår värld är det något helt annat och för att förenkla säger vi oftast "ridning på böjda spår". 

Detta är ett av många uttryck vi i ridsporten dagligen använder och gärna förutsätter att alla vet innebörden av.  Så här står det i Tävlingsreglementet:

Utdag ur TR II

Moment 240
Vändning på cirkelbåge
Vid ridning av volter eller delar därav ska hästen vara så mycket
ställd i nacken och böjd i bålen åt vändningssidan, att fram- och
bakhovarna följer samma linje. Hästen ska mjukt och villigt och
med bibehållen takt röra sig på det böjda spåret.

Hästen ska alltså under ridning rakt fram eller på böjda spår röra sig som ett tåg på räls, eller ett bakben bakom varje tygel. Det är inget självändamål för att det ska se bra ut i ett dressyrprogram. Det handlar om hästens förmåga att bära sig och vikten på ryggen på bästa vis. 

Det här med hästens rakriktning har jag funderat över en längre tid och insett att det där med att hästen ska spåra inte är något som alla lägger stor vikt vid.

Framförallt i galopp ser jag många hästar som "öser spån" i svängarna. Hästen lägger vikten på framdelen eller inre frambenet, bakbenen sprätter iväg och det inre bakbenet hamnar väldigt ofta i kors under och landar på utsidan. Hästen behöver placera sina bakben korrekt under rumpan, i alla gångarter för att i längden undvika ridrelterade skador.

Vi pratar om att vi ska variera ridningen, inte sitta på banan eller i ridhuset och kajka runt varenda dag. Men du behöver rida bra oavsett om du rider en bana runt träden i skogen eller gör ett hopp- eller dressyrpass på banan. 

Projekt #stoppahältan som Agria lanserat vill att vi tränare ska coacha våra elever, lära dem att ha vettiga träningsupplägg. Det är en vacker tanke! Men det finns en väldigt stor grupp ryttare som ytterligt sällan träffar en tränare och där och då finns kanske inte tid och plats för "utvecklingssamtal". 

Ska träning ge oss människor resultat behöver vi veta hur och varför. Tränar vi fel är det bortkastad tid eller i värsta fall så att vi tränar på oss skador. Samma gäller för hästarna.

Jag läste någonstans om en ryttare som tyckte att den hållit på med grundridning i all evighet, hästen var nog 10-12 år och på L:A-nivå. Vad det gäller hästarna som ska tävla dressyr så är det ett riktmärke att Mvs B är en utbildningsklass för 6-åriga hästar. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet om det känns som utvecklingen stagnerar. 

Vi har problem med hållbarheten på hästarna. Ett problem alla måste hjälpas åt med.

God Jul, rakrikta och rid väl!                    /Kajsa


Läst 33919 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
12

Vi vinner och vi förlorar...

Sport- och idrott förenar människor, skapar kontakter och lägger grunden för vänskap. Jag sysslar med två sporter, en i mitt arbete och en som hobby och fattar ni hur många människor jag träffar?

En golfrunda tar några timmar och då får man tillfälle att lära känna nya människor. Samtalet handlar ofta om vad man jobbar med och mitt yrke, att jag arbetar med hästar väcker alltid nyfikenhet och positiva frågor. Jag är alltid ensam företrädare för mitt yrke.

För några år sen träffade jag en kvinna, Maria, på min golfklubb som jag sen har spelat många rundor och tävlingar med. Hon hade aldrig ridit men hade en nära väninna som hade häst och tävlade i dressyr. Det var så vår vänskap startade för Maria var nyfiken på mitt jobb.

Under alla de timmarna som vi spelade kom vi varandra ganska nära. Som alltid vet man aldrig vilka öden och prövningar människor bär med sig och M hade fått sin beskärda del under sitt liv.

2016 berättade Maria för mig att hon fått cancer, denna mänsklighetens förbannelse. Hon hade drabbats av någon elak variant, utan hopp om möjlighet till operation eller varaktig behandling.

Det har gått upp och ner, mest ner, men vid sista tävlingen vi spelade i höstas var Maria vid gott mod. Hon hade tagit sig igenom en superbehandling och mådde ganska bra. Hon hade fixat sitt liv så hon kunde göra det hon orkade och ville de åren hon hade fått sig utmätt.

"Vi spelar nya tävlingar nästa säsong Kajsa!" Det sa Maria när vi skildes åt i oktober.

Häromdagen köpte jag nya, speciella julgranskulor, hos Cancerfonden. Mitt bidrag till forskningen och till alla drabbade. Idag fick jag veta att Maria och jag spelat vår sista runda...

Båda mina sporter har gett mig många vänner och ett väldigt stort kontaktnät. Det är en ynnest tycker jag.

Det gäller att ta det vi får av livet och förvalta det väl. Att jag får göra det jag brinner för, att hitta lusten och glädjen i det jag gör varje dag är en välsignelse.

Mitt jobb är fantastiskt, jag får lov att dela glädjen som hästarna och ridningen ger mina elever.  Jag pratar varje dag om att ridningen ska vara rolig, att vi ska vara rädda om våra hästar och förvalta dem väl. Allt vi gör med hästarna ska räknas, inte bara resultat, rosetter och procent.

Jag tycker att det är fantastiskt mycket roligare att skrattar åt oss själva, åt framsteg och våra eventuella tillkortakommanden på träningen än att höra en ryttare spotta och svära åt en "dum" häst.

Det är det bästa som finns att galoppera i full fart, det är genuin lycka att få ha en häst. Den här unga tjejen vet det för hon har precis hittat en fin häst efter många månaders sökande. 

Jag tänder ett ljus i decembermörkret, tänker på och gläds åt alla fina människor och inte minst hästar jag fått träffa hittills. Det är en av livets gåvor till mig...

                           // Kajsa


Läst 32983 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
07

En helt ljuvlig grundkurs

Ibland ramlar det in helt underbara klipp under ögonen på mig. Det lilla och det enkla i ridningen tilltalar mig. Jag tror inte jag kan upprepa det tillräckligt många gånger.

Det är och ska vara roligt att rida, det behöver inte vara så f-b krångligt och "hiat". Fler ryttare skulle vinna på att hitta enkelheten och harmonin. Då kommer ofta det där vi strävar efter av sig själv. Det är bra att kunna gå innan man försöker börja springa.

Det går att komma ända till svår klass, om det är ditt mål, med god ridning.

Om jag fick önska mig något av Tomten skulle det vara att få SE balans och självbärighet hos fler hästar oftare än jag HÖR människor tala om begreppen. Det gäller att börja i tid och träna rätt så kanske det går lätt (-are).

Edward on Shetland

What we are working on today for members of Dressage Training TV https://dressagetraining.tv/tv-membership/ Hi everyone! Yesterday and today Ali Wakelin is over and we are filming Groundwork Certification modules, The Well Trained Horse and the Winter Schooling Series. Sorry it took us so long to get started with the Winter Schooling, we had quite a few technical issues with computers and cameras which have now been sorted - so expect footage after today appearing in plentiful quantities! Below is a snippet from a training session with my 8yr old son Edward riding his Shetland Phyllis where Ali and I teach him.

Publicerat av Master Dressage den 5 december 2017

"Edward och Shetland"

                                            Se och le.   /Kajsa


Läst 36431 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
05

Med tävlingsåret i backspegeln

Stockholm International Horse Show är slut, alla deltagare verkar nöjda och det är tid för vinter och lite vila. Nu har (nästan) alla tävlat klart. Ja, utom de i eliten som ska till London vid jul förstås. Charlotte Dujardin ska medverka i en s k "masterclass" och det kan nog vara årets julklapp för dem som får äran att se den.

Av en slump fick jag se ett inslag med hennes tränare, den brittiske dressyrstjärnan Carl Hester, hemma vid hans anläggning. Det var ett inslag i ett inte alls hästrelaterat brittiskt TV-program.

Intressant att få se och höra honom tala med en "civil" intervjuare och utan sin normala supporterpublik. Han var precis som vanligt. Ledde runt sina två olympier Blueberry och Barney (Valegro och Nip Tuck) i grimma, en i var hand runt på gården....

Vi fick se en av hans elever, hon tränade på osynlig, lätt hjälpgivning och sen visade han själv några GP-rörelser på en ny stjärna. Allt var njutbart, som vanligt. Okomplicerad och skicklig ridning imponerar alltid på mig, mycket mer än vunna prisrosetter och ärevarv.

På tal om rosetter gjorde jag en högst ovetenskaplig egen reflektion över resultaten från Friends. Jag jämförde betygen på gångarter och lösgjordhet i tre av klasserna. Klassen för 5- och 6-åriga hästar,  St Georg för 6-9-åriga hästar och GP för Unga Hästar.

Att det är svårt att utbilda hästar vet alla. Att utbilda upp i klasserna och behålla kvalitet på gångarter och god lösgjordhet är ännu svårare. 

Hästarna som gick i Stockholm är ett urval av landets bästa i varje klass. Så här blev mitt icke-vetenskapliga resultat då jag räknade ut snittet.

Det var väldigt få hästar som startade så det faktiska resultatet är som jag nämnde inte något att ta fasta på.

Men, signifikant är att de hästar som har de högsta gångartspoängen som unga inte alltid tar med sig dem upp i karriären samt att betyget för lösgjordhet (och ofta även skritt) sjunker påtagligt. Det går att läsa sig till i statistiken från både Falsterbo och Breeders.

Totalt har ridsportutövarna i Sverige tagit fler mästerskapsmedaljer det här året än något år innan. Det är stort, det inger hopp för framtiden men som en skugga i ögonvrån visar bl a Agrias statistik att våra hästar allt oftare drabbas av hältor.

Detta, i min värld viktiga ämne och mycket annat funderar jag på så här mellan 1:a och 2:a advent.

                                   Allt gott!  //Kajsa


Läst 34225 ggr Kommentarer Kommentera



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market