Kajsa Boström

Människan i allmänhet gillar att dela in tillvaron, sortera, sätta etiketter och ordna. Därför har vi ryttare nu en samling bokstavskombinationer att hålla reda på, här är några:

CR - Centrerad ridning  CR, beskrivning och om certifiering

VBR - Vertikal Balanserad Riding  VBR, beskrivning och hur man får sin certifiering

AR - Akademisk ridning 

WE - Working Equitation

Sen tidigare finns de klassiska: H - hoppning, D - dressyr, F/CC - Fälttävlan, P - ponny och säkert några till.

De  två första jag nämnt säger sig står för ridutbildningar med mer eller annat fokus på ryttarens sits än vad som ingår i den traditionella klassiska utbildningen. 

Jag reserverar mig för att jag kan tolkat informationen fel! Det är lätt att dra slutsatser...

I mitt senast blogginlägg, om ridning i olika delar av Sverige, råkade jag nämligen generalisera en smula genom att dra hela Norrland över en kam. Det retade upp några i den norrländska befolkningen vilket jag tycker är tråkigt. Så nu garderar jag mig, vill du som läsare veta mer klicka på länkarna ovan och bilda dig din egen uppfattning.

Jag har i mitt CV ingen av dessa certifieringarna utan har drillats och lär ut sits och inverkan enligt den klassiska ridläran.

Det har har fungerat ändå. De flesta av mina ryttare och även jag sitter ändamålsenligt med bra inverkan i sadeln. Jag har vad jag vet ingen ryttare med ont i ryggen av ridning och ytterligt sällan hästar med ömma eller skadade ryggar. De som inte kan sitta nu håller på att lära sig.

Som jag ser det går det bra att lära sig att sitta och inverka korrekt i sadeln såväl genom den klassiska ridläran som med CR eller VBR.

Hur jag lärt mig? Jag hade turen att stöta på den bästa bokstavskombinationen i hela världen, nämligen RW (utläses Richard White). Det han inte kan om sits, hur ryttarkroppen hänger ihop samt hästarnas biomekanik är inte värt att veta.

Med god grundutbildning, Richards ovärderliga guidning/träning, många timmars funderande samt ett envetet intresse av att kolla på och lära av skickliga ryttare är jag trygg med hur jag instruerar.

Detta är en av få bilder jag har på Richard. Här rider ha på en unghäst jag hade för utbildning och senare red i 6-års Breeders på Falsterbo. Avsaknaden av hjälm är preskriberad, bilden är 20 år gammal.

Det finns som tur är olika sätt att lära sig! Här är några "ögonblicksbilder" på en del av mina ryttare.

             // Kajsa

 


Läst 55476 ggr Kommentarer Kommentera

Sverige är låååångt... Norrland blir lite som en annan planet för oss sydsvenskar. De (ryttare) som bor där funderar säkert inte så mycket över att det är kallt och snö högt över taken i januari.

Vi här nere i södra halvan av landet letar samma januaridag snödroppar och lyssnar på talgoxens kvittrande. Är det en riktigt bra dag rider vi lättklädda ute på en mjuk ridbana.

När jag hade träning här hemma i fredags var det gott väder och jag tog lite bilder. Det var faktiskt lite vårfeeling hur tokigt det än låter. Här är Aison H, nyss fyllda 4.

Jag fick en filmsnutt från en tjej, Ida, som jag träffade när jag var i Boden och instruerade i höstas. En tjej med stor passion och en relativt ny häst. Det funkade sådär i ridningen tyckte hon. Vi gick igenom grunder, sits och inverkan. Framförallt pratade jag om händer och tyglar för det var Idas riktiga akilleshäl.

När Ida skickade sin film, vilken var tagen samma dag som mina bilder berättade hon att det hade varit lite varmare den här dagen i Luleå så hon passade på att rida. "Lite varmare" var -17 grader, dagarna innan hade temperaturen varit -35...

Det blir stora kontraster, förutsättningarna är som sagt olika men passionen är lika innerlig!

Heja alla ryttare som kämpar och Ida har fått ordning på händerna. Strongt!

Jag blir här, i söder och luktar på blommorna.   //Kajsa


Läst 53038 ggr Kommentarer Kommentera

Det finns människor som kan stå rakt upp och ner och förklara ridning så man rent av tror att det är ganska enkelt. Ingrid Klimke är en sådan person.

"Make it simpel. Keep your hands togheter and DOWN just at the withers. Elbows close to the body and guide your horse forward between the reins. Flex to the inside when you turn, dont pull and pat the horse. Have a plan and keep focus."

Jag försöker fundera ut om det var någon i den proppfulla Flyinge arenan som inte förstod hur Die Klimke ville att ryttarna skulle sitta på eller rida sina hästar? Jag tror inte det för hon har ett mycket enkelt språk och upprepar sina instruktioner tills hon ser att det blir som tänkt. Lugnt och metodiskt, men med en underliggande skärpa om inget hände. Tysk disciplin är ett känt begrepp.

"Hands down, NOW!" fick alla duktiga clinicryttare höra, några av dem åtskilliga gånger. Jag är glad att jag inte behöver säga "waow" utan ett mer igenkännande "just det!" ju längre den trevliga dagen gick. Jag har hört allt detta förut och är trygg i att veta att jag har samma inställning och mål i min tränaryrke.

En gång för många år sen var jag med några vänner och besökte Ingrids pappa, Dr Rainer Klimke på den anläggning där han hade sina hästar. Jag var saligt andäktig för jag hade bara sett denna tyska dressyrguru på håll innan. Han visade och förklarade för oss tillresta att ridning skulle vara enkel, strukturerad och varierad. Det blev en av de händelserna i mitt ryttarliv jag värderar högst.

Vi var på plats vid VM i Lausanne 1982 när Tyskland med tog guld, både i lag och individuellt i dressyren. Om jag blundar kan jag fortfarande se Ahlerich med Dr Klimke i sadeln dansa fram genom programmet. Jag tyckte allt var fantastiskt med Ahlerich, han tog mitt hjärta. 

Klimke var en av de första med att göra instruktionsvideos. Jag såg alla filmerna säkert tusen gånger, lyssnade till hans lite sövande röst och försökte förstå allt så gott det gick. Tyska var inte min bästa gren...

Det blev starten på mitt intresse för ett "vänligt" förhållande till hästen, god ridning och hur man kan lära ut den. Under åren har jag haft turen att träffa fler duktiga tränare så familjen Klimke är nu i gott sällskap i min kunskapsbank.

Tack Ingrid Klimke och Flyinge för en dag att komma ihåg.   

                                   Keep my hands togheter...   // Kajsa


Läst 42011 ggr Kommentarer Kommentera

Börjar med att säga: Grattis Svensk ridsport! För andra året i rad har vi tillsammans röstat fram Peder Fredricson till segrare av Jerringpriset. Ibland står vi enade och då visar det sig att vi har en styrka så imponerande att omvärlden (sportjournalister) får hicka och kallar oss för en kuppande sekt. Go´medda...

"Hästpassagerare", intressant ordval den journalisten fick till gällande Peder. Han måste tänkt hela dagen.

Att bli dum när man inte får som man vill tillhör den ålderskategorin som håller till i sandlådan tänker jag. Hade Sarah "simmat hem" även Jerringpriset till de andra två priserna hon vann i år hade jag inte kallat henne för vågsurfare.

Men det kan vara svårt att vara stor i förlustens stund, det vet säkert fler än surputtriga sportjournalister och andra missunsamma medborgare.

Nu släpper jag det ämnet, för "klokast tiger" lärde min mamma mig när jag  tjafsade med mina bröder. Det är bara världsliga saker hade Karlsson på taket sagt

Till ett helt annat ämne och en grupp där det tydligen också finns ett missnöje.

Jag pratar om en grupp på fb som jag följer. En hästrelaterad grupp där det de senaste  dagarna debatterats om vi i den svenska tränarkåren verkligen kan det där med "Sits och inverkan".

Vad jag kan utläsa ur tråden är det en utbredd uppfattning att många ryttare är missnöjda med sina tränare för det är brist på sitsträning/sitskorrigering. Någon  i tråden menar att vi i svenska tränarkåren skulle vara mycket sämre än t ex de tyskarna eller brittiska tränarna samt att vi inte vågar ta itu med de eventuella problemen hos ryttarna för att vi är rädda att förlora kunder.

För att få korrekt undervisning med sitsen finns alternativen akademisk alt centrerad ridning. Allt enligt olika inlägg i den långa tråden.

Jag är dåligt orienterad i dessa båda "ridningar". Men vad jag förstått har bägge egna utbildningar där de certifierar sina egna tränare. Det är här jag ser ett problem.

Vad är det man upplever saknas i den klassiska dressyrutbildningen? Jag säger dressyr, för så vitt jag förstår finns det inte akademisk eller centrerar hoppning.

Jag får nog ta upp ämnet på nästa tränarfortbildning, för det verkar som sagt klokt att stå enade inom sporten för det är så vi växer och utvecklas.

 Med sitsen i fokus... //Kajsa

           

Foto:Lotta Karlsson


Läst 43623 ggr Kommentarer Kommentera

Det är högst sannolikt att jag aldrig kommer att bli förmögen på att sälja hästar. Inte för att det saknats fina hästar hos mig utan för att jag är helt värdelös på att sälja. Och inte har jag lust att lära mig heller.

En av mina tävlingshästar har jag sålt, mest för att ägaren tyckte att det var en lysande idé. Den åkte iväg till ett land långt bort och det kändes skönt. Den fick ett fortsatt bra liv och levde länge och framgångsrikt.

Jag kommer aldrig att vänja mig utan sitter i min vrå och lipar när någon av "mina" favoriter försvinner iväg. Det kan tyckas vara oprofessionellt men som tur är har mina elever oftast en mer praktisk och ekonomisk syn på saken och säljer när ett bra tillfälle eller bud dyker upp.

Så länge jag slipper delta i själva säljprocessen är jag en duktig tränare och säjer kloka saker om utveckling, hästbyten och ekonomiska möjligheter som kan hänga ihop med en försäljning.

Just idag fick jag veta att affären var avslutad och en av mina favorithästar levererats till sin nya ägare. Pust....   Men så klart önskar jag att ekipaget ska trivas ihop och att hästen ska få en fortsatt fin karriär för hon är riktigt begåvad.

Men som sagt, jag vänjer mig aldrig.

Mitt i detta ledsamma (fast kanske roliga) hör en "gammal" elev av sig och vill ha hjälp med en häst hon precis hämtat hem. Tro det eller ej, det är en bror! Just det, en en bror till den fina hästen som just försvunnit ur min flock. Det är faktiskt så att jag haft även mamma i träning, fast det är länge sen.

Det är precis så här det är, en ut en in och förhoppningsvis kommer jag bli lite mer hårdhudad.

Jag ser fram emot att lära känna Boris och som om inte detta vore nog så har Boris en lillasyster. En riktigt fin lillasyster som var en av de bästa i sin årgång.

Tillväxten är som vanligt god och släkten fortsätter berika min tillvaro.

Tack fina Solan, du har gett mig många nya erfarenheter och nu tar jag nya tag!

                                  //Kajsa

                                        

                       


Läst 41572 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
07
2018

Det ligger säkert något i påståendet att det är på dina barn du märker att du blir äldre. Ibland märker man det på andras ungar...

Den här unga damen, Saga fick sin första egna ponny 2010, då var Saga 6 år och tämligen bestämd över att hon minsann aldrig tänkte galoppera. Ponnyn som hette Tuvstarr och var 16 år gammal, var en klok och förstående ponny som snällt travade runt med sin ryttare.

Eftersom Saga bor där hon bor, mamma är ridlärare/tränare och har en ridverksamhet, kom hon så småningom över sin motvilja mot galopp. Sagas pappa är en mycket klok, förstående och även ridande far, han red ut i skogen med Saga så fort det gavs tillfälle .

Vips sa det sen var Tuva för liten eller Saga för lång och då kom det hem andra, lite större ponnier. Nu var alla rädslor borta och rätt var det var mötte jag Saga när hon skrittade ut i skogen med en stor häst. Hon red på alla hästar som var lediga!

Sen hände något annat, det gick nog ett år eller så och plötsligt denna bilden låg på fb. Dessa underbara ponnyhästar, vad de sprider glädje och fostrar ungar!

Under året som gått har jag mest sett Saga rida stor häst hemma och igår låg det en ny bild på fb, jag känner hur tiden bara swishar iväg!! Det är roligt när det går bra tänkte jag, sporten lever vidare.

Inte nog med detta, idag sätter ungen ihop med ponnyn Prins Tord af Herred RP 183 sitt kval så nu kan vi se henne rida in på Scandinavium i februari!!!

Det kallar jag utveckling... Tänk, en ängslig liten tjej på en trygg och duktig äldre ponny, det kan bli vad som helst om de får ta det i sin egen takt.

Grattis Saga Kwarnmark med föräldrar. Detta har ni gjort bra!

                                            Hej hopp!  /Kajsa


Läst 53587 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
04
2018

Nyårsfirandet är slut. En del som har otur när de tänker, om de nu tänker alls, har som vanligt skjutit raketer både hit och dit. Jag säger som jag brukar, dumhet är svår att värja sig mot. Hoppas att alla med passion för pyroteknik lär sig att ta ansvar.

Jag är som sagt ledig från ridhusen och jobbar med att förbereda det jag ska göra under våren. Som alltid funderar jag över hur vi i ridsporten uttrycker oss och om det vi säger är förståeligt, för både vad det gäller folk och fä.

Något som jag ofta hör är att hästarna behöver stärkas. De ska stärka sin galopp, de ska stärka sina ryggar eller bli stora och starka i största allmänhet. Stark är bra, stark är lika med att förväntas orka med sina uppgifter.

Men, sen inträffar ibland något som inte upplevs som positivt. Hästen blir stark, fast nu bara i munnen?! Den kan till och med bli FÖR stark och det under ett så kort moment som ett ridpass. Hästen kan till och med beskrivas bli både för stark OCH okänslig i munnen under denna lilla stund.

Hur går det till och hur ska jag som ryttare åtgärda det? Hur hanterar jag en för stark mun, om det nu är det hästen har?

Jag letade för några år sen häst åt en kund. Kunden var relativt oerfaren och skulle ha en läromästare. Hästen skulle var snäll att rida ut men pigg och alert på ridbanan. Det var viktigt med spänstiga gångarter, den skulle absolut inte vara en "lunkentuss". Att kunden inte var så sadelfast utan for i backen så fort hästen blev lite extra spänstig i stegen var ju förstås inte bra. Inte bra alls...

Så till slut fick vi ha ett samtal om detta. En alert och spänstig häst är kvick i fötterna men också i vändningarna om det hettar till. Antingen får man lära sig att hantera det eller så får man välja en lite mer moderat kuse att lära sig rida på.

Hästen har bara att förhålla sig till vad vi begär, då är det klokt om vi vet vad vi håller på med. Vill vi att hästen ska vara stark och kvick är det bra om vi vet hur vi ska hantera dessa lysande egenskaper.

Det är svårt att rida men det är nog många gånger svårare att vara häst...

 


Läst 38267 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.