Kajsa Boström
SEP
26

Sitt upp = sitt av?

Allt i hästsporten känns just nu som en stor sammanfattning. Tror jag läst minst 20 artiklar om utvärdering av utövarnas insatser i det nyss avslutade Världsmästerskapet. 

Högst uppe på listan över populära ämnen har varit Fredrik Jönssons berömda silvertejp och det eventuella priset på Cold Play, om han nu skulle säljas. Högt uppe ligger också SWB-hästarnas framfart på VM, att  Mary Lou inte gillade att hoppa vattengravar samt att det var kvinnor som vann de individuella medaljerna i hopp och dressyr. På var sitt sto...

Jag gör min egen sammanfattning kort. Vädret gör ingen skillnad på folk och fä, vardag eller fest. Är det skitväder eller potthett är det bara att förhålla sig. Hästar presterar över, på eller under sin förmåga och en del blir sjuka var än de befinner sig. Ryttarna gör förhoppningsvis sitt absolut bästa och därmed sätter jag punkt.

Jag har studerat VM-ridning, det har varit min största behållning. Att se världens skickligaste hoppryttare ta sig an galet stora banor var väldigt spännande. Hinder som är 1.60 eller mer höga och över 2 meter breda ser tämligen enkla ut när de rider. Hästarna är gudabenådade, jag är full av beundran. Dressyrryttarna på sina gymnastiska atleter till hästar ser jag oftare, vilket inte gör dem mindre imponerande.

Malin Baryards häst tycker jag var fascinerande, den lär vara en av de riktigt svårridna. I omhoppningen i lagklassen gasade Malin på ordentligt, det fanns ju ett guld i sikte och där gick det att se hur hon fick kämpa för att komma rätt på hindren, särskilt det sista. Skicklig ryttare!

I en intervju efter ritten berättade hon lite om hästen och nämnde bl a att den är svår att komma upp på. Hästen är så känslig att hon får sitta stilla i sadeln, inga onödiga rörelser och för övrigt vara väldigt varsam med henne. Tur att den hästen bor hos Malin tänkte jag...

Av en händelse läste jag på sociala medier någon dag efter om en tjej som skadat sig ganska svårt i en olycka med en för henne ganska ny häst, just vid uppsittning. Något hade hänt när hon satt foten i stigbygel och svingat benet över ryggen och hon hade blivit avslängd. Det hade varit problem med uppsittningsmomentet så de hade jobbat med det ett längre tag och trodde nog att saken var löst. Det var den inte och även hennes mamma skadades vid olyckstillfället.

En god vän till mig råkade ut för samma sak någon vecka innan. En av hennes yngre hästar, hon köpte den tidigt i våras, har varit lite vimsig och rädd vid uppsittning och vid plötsliga rörelser från ryttaren. De har jobbat lugnt och metodiskt med uppsittningsmomentet sen i våras och det har funkat den sista tiden. Så plötsligt hände något en dag i ridhuset, vad minns inte ryttaren för hon åkte i backen och fick hjärnskakning.

Sen fick jag ett samtal från en något luttrad mamma som undrade om jag visste någon som ville köpa en duktig hopp/dressyrhäst till ett bra pris. Allt var bra med den förutom ett litet problem, den var svår att sitta upp på. De hade försökt att lösa problemet med att  ta hjälp utifrån men det blev inte bättre. Hästen gick inte att lita på och nu var den unga ryttaren less på att alltid behöva ha mamma med till stallet för att kunna sitta upp. Fullt förståeligt...

Nu hör det till saken att samtliga tre hästägare (inte Malin) inte fått någon information o problemet av säljarna. Någon hade väl fått ett hummande om att :"Den vill gärna gå framåt när man sitter upp" sådär lite i förbifarten men inte mer. 

Min goda vän som ligger hemma och vårdar sin hjärnskakning har väl funderat över sin situation. Hon hörde också Malin berätta om sin häst och frågade mig lite trött: "Är det såna här sporthästar vi avlar fram idag? Känsliga i överkant så de blir snudd på farliga? Jag kan inte minnas att jag nånsin hörde om sådan problem förr."

Jag är delvis benägen att stå bakom hennes fråga. Vi har jobbat lika länge med hästar och jag kan inte heller minnas att det var lika vanligt förr. Visst kommer jag ihåg en och annan inridning där vi gick bet men idag hör jag om dessa uppsittnings/gjordtvångsproblem och bakskygga hästar varenda vecka.

Om det inte är modern sportavel som formar dessa hyperkänsliga hästar vad är det då?

                         Ta det vackert vid uppsittningen!  / Kajsa

               

 


Läst 98684 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
17

Dressyr är faktiskt matematik

Dressyr är en bedömningssport och domarna är människor, även på VM. De kan göra någon miss, som att blinka i fel ögonblick även om de har 200 års erfarenhet och fem * i sitt domar-CV. Vi andra, åskådarna, kan tycka och applådera eller tycka och risa i efterhand men domarna dömer förhoppningsvis det de anser sig se. Till VM lär de plockat ihop gräddan av vad den internationella domarkåren har att erbjuda.

(Vår förbundskapten för dressyren Bo Jenå, tyckte i en intervju i SVT 2.10 minuter in att resultaten och medaljfördelningen var korrekt. Men det gick nästan att ana att han tyckte att någon ryttare fått s k "snuttetillägg", någon extra poäng en populär ryttare kan få på grund av den s k mänskliga faktorn)

Resultaten i sig är mycket matematik. Det gäller för ryttarna att var bäst på det som betalar sig högst, de punkter som har koefficient, alltså det aktuella betyget x 2. På Grand Prix-nivå är det bl a piaff , passage, travslutor och piruetter som är värdefulla. Likaså skritten, den har koefficient 2 i båda programmen.

Det "kostar" att missa galoppombytena i varje, alltså den missen som både Sönke Rothenberger 

och Carl Hester gjorde. Som tur var lyckades båda bra med byten i vartannat och det hjälpte upp i slutet.

Vår svenske Patrik lyckades med båda serierna,

men har lite svagare inledning och travökningar 

än t ex Sönke...

Om du som åskådare oförstående för att någon favoritryttare har fått för lite poäng kan man gå in och kolla protokollen för att se vad som egentligen har hänt. Det är egentligen bara att räkna...

Om man tycker att Charlotte Dujardin skulle kommit före Isabell i GPS kan man jämföra piaff-passage, då blir det uppenbart att där satte Isabell en rejäl inteckning i den slutliga segern. 

Här är Isabells makalösa piaff-passage

Här är Charlottes, det är en tämligen avgörande skillnad i poäng.

Personligen tittar jag mer på hur ryttarna rider sin hästar än om de missar något byte eller låter piaffen gå för mycket framåt. Det tycker jag som tränare är mer intressant.

Medaljerna hamnar nog där de ska, även om detta VM blev lite rumphugget och en klass för kort.

                                     Lycka till med matematiken! /Kajsa


Läst 82393 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

VM -dressyr när den är som bäst (och sämst).

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa


Läst 105502 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
01

Hästen blir snygg och valen får ont i magen

Ridsporten och vår miljö.

Hur tänker du? Ett täcke till, gärna i fleece för det är fluffigt och snyggt?

Förnyelse är ordet, de som förser hästar och ryttare med nya outfits styr oss med nya trender  som triggar köpbehovet, minst 2 gånger per år.

Mönster ändras, färger och färgkombinationer byts ut och det mesta vi köper i täckesväg eller ridkläder är gjort av polyester, fleece eller annan konstfiber.

Inte bra för fiskarna och valarna, de får miljarder små plastpartiklar i magen när vi tvättar våra "plastprodukter" och vattnet sköljs ut i sjöar och hav.

Det är uppenbart att just täcken till hästarna är något de flesta har i överflöd. Kolla på alla salusidor på nätet och loppisar, de svämmar över av begagnade täcken. Där finns även nya täcken, som inköpta i fel storlek säljs frekvent.

Handen på hjärtat, skulle inte du efter en titt i sadelkammaren, lätt kunnat klä på en mindre ridskolebesättning med allt det du har på dina hyllor? Hur många täcken, schabrak, lindor och annat har du, vet du ens?

"Lätt i tvätt" är ett säljande argument för fleecetäcken, lågt pris är ett annat. Hållbarhet och miljövänlighet borde vara det som får högsta prioritet.

Vi behöver tänka till, gå ifrån slit och släng och slava under modetrender till att tänka miljösmart. Allt var inte bättre förr men det var inga konstfibrer i täckena och de höll (oftast) i evigheter. 

Jag har i mina gömmor en katalog från en för länge sedan nedlagd ridsportaffär. Den är nästan sönderläst, jag drömde bort många timmar med den i handen för jag ville så gärna ha en egen häst. (Min inköpslista till drömhästen finns kvar i den...) i katalogen finns allt.

Vi kanske skulle instruera syslöjdsläraren igen att det GÅR ATT VIRKA svettäcken? Det påstod några tjejer när jag gick i skolan. De virkade och täckena töjde sig, tveksamt bra ide...

Varför inte ett "Resetäcke" i brun segelduk med kraftigt brunt yllefoder? Det gäller bara att träna upp muskelstyrkan, det krävs kraft i arm för att svinga ett sånt här täcke över en hästrygg! För att inte tala om samma tids utetäcken, de gröna "Nya Zeeland"-täckena, man fick tennisarm av att slänga på dem om man hade fler än en häst.

Till sist det absolut finaste, Lyx ylletäcke (1400g/m2), rutigt... Jag drömde våta drömmar och fick så småningom, typ 20 år senare ett mörkgrönt. Inte lika fint men himla praktisk färg...

I den här täckesuppsättningen är det som sagt inte en syntetfiber så långt ögat kan nå och det är kanske dit vi ska igen. Fast då får jag bli starkare, de flesta väger som en halv häst och vi får bli mindre kinkiga för dessa täcken går inte att tvätta. Inte med någon framgång iallafall.

 Tänk i alla fall en gång till, på den lilla valen, innan du köper ett nytt fleecetäcke...

                                               Hej hopp /Kajsa


Läst 100073 ggr Kommentarer Kommentera



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv




Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

Bli prenumerant!
Tecknar du en prenumeration skickar vi specialnumret till dig direkt, utan extra kostnad. Därefter får du ytterligare sex utgåvor. Allt som allt sparar du 198 kronor jämfört med lösnummerpris.

Till erbjudandet




Galleriet på Hippson Market