Kajsa Boström

Uppfinningsrikedomen och utvecklingen av sadlar har väl egentligen inga gränser. Alla olika grenar inom hästsporten har en uppsjö av modeller. Det framkommer nya rön, om de är vetenskapligt grundade eller ett utslag av sadelindustrins behov av förnyelse för att hålla uppe försäljningssiffrorna vet jag inte.
  
Sadelproblem är vanligt förekommande och det är nästan alltid ett väldigt dyrt problem. I princip alla som köper en sadel idag har använt sig av en sadelutprovare. Antingen en som är bunden vid ett märke eller en som generellt passar in sadlar oavsett märke. 
  
Hästen själv är en bra värdemätare på om sadeln passar eller inte, oavsett om den är specialutprovad eller inte. En klok ryttare lyssnar på sin häst, känns det inte bra så är det med all säkerhet inte bra. Förvånande ofta är det andra hälsoproblem med hästen som av misstag hamnar under kategorin "sadelproblem". Det gäller att vara observant!
  
En av "mina" hästar har fått ett sadelproblem, inte för att det är fel på sadeln utan för att hon tappat i vikt. Anledningen till det är årets grovfoderröra, hon har inte riktigt ätit som hon ska. Ryttaren upplevde att hästen betedde sig konstigt, den var kantig och lite ovillig att gå framåt. Samtidigt insåg ryttaren att sadeln åkte bakåt och det ganska ordentligt. Sadeln i fråga passades ut enligt all konsten regler för några år sen efter en ganska besvärlig period med långt sökande efter något som passade både häst och ryttare.
  
Men, nu passar inte sadeln, lätt panik uppstod och i ett försök att låna en sadel tills hästen ätit upp sig insåg ryttaren att det var en svår uppgift. Alla som provades åkte bakåt och hoppsadeln stod som alternativet. Eftersom dressyr är hästens egentliga uppgift kändes det inte jättebra att behöva rida det jobbet i hoppsadeln...
  
Stallägaren där hästen bor, kom med ett förslag, hon hade en gammal sadel hängandes i en skrubb, närmast en relik. Det visade sig vara en klassiker, en Stübben Tristan blanknött och fin.
  
Stönande, alla ryttare som varit med ett tag vet hur hård och obekväm en gammal Stübbensadel är, slänger ryttaren på sadeln och .... den satt som en smäck! Hästen som är en känslig dam travade glatt iväg med sin inlånade sadel utan att så mycket som vippa på ett öra. De kom tillbaka efter ridturen med sadeln på ursprungsplats, slät päls på hästens rygg och  ömmande sittben i ryttarens rumpa.
  
Det är alltså bara för ryttaren att bita ihop för hästen gillade sadeln. Vi diskuterade idag, på morgonens träning hur vi stod ut med dessa sadlar förr? Jo, man vänjer sig!
  
Jag kan jämföra med hur cyklisterna har det, racercyklisterna. De har en hård, smal och i mina ögon förfärligt obekväm sadel att sitta på. När min sambo häromåret cyklade Vättern runt sittandes på denna sadel i 9 timmar trodde jag att han skulle förgås. Men nejdå, rumpan hade trimmats för uppgiften under de ca 100 timmars träning som föregått själva Vätternrundan.
  
Jag skulle inte cykla runt huset med rumpan i den sadeln...
  
Så under tiden som den hästen står på gödning får ryttarens rumpa vänja sig vid "hårda tider". Det går fint, redan efter några dagar känns det mycket mindre besvärligt.

                                     Ibland går det den hårda vägen också!  / Kajsa


Läst 84739 ggr Kommentarer Kommentera

"Vänd själv och ta hästen med" sa min gamle ridlärare Bengt till oss. Ett av mina starkaste minnen från ridskolan, minnet väljer vad som ska fastna. Just i detta fallet var det bakdelsvändningen men i stort gällde det alla vändningar. 

Senare i karriären när jag var i händerna på mästaren i sits och inverkan, Richard White utvecklade han för mig mer förfinat hur det skulle gå till. Pedagogiken har gått framåt, nu får vi lära oss hur, förr var det mest gör. 

Kort beskrivning av ryttarens position vid vändning: Axlarnas linje ska alltid bilda en rät vinkel mot hästens ryggrad. En förlängning av axellinjen löper då in till cirkelns mitt, om du rider på en volt. Senast i morse fick en av mina elever en fin aha-upplevelse av hur lätt och fint hästen vänder på det böjda spåret, för att hon fick med sig kroppen på rätt sätt. "Han vänder ju!!"

Att ryttarna vänder sin häst korrekt, i balans, på den tänkta linjen och att den spårar är inget jag ser varje dag tyvärr. Ska hästen kunna gå på böjda spår med energi och framåtdriv behöver den gå på det viset, ett bakben bakom varje tygel. En bakdel på fel ställe gör inga underverk, den gör egentligen inget vettigt. Det är ingen skillnad på hopp- och dressyrhästar, alla behöver få lära sig.

När jag ser "mina" unga dressyrhästar hoppa på fredagsmornarna blir det näsan smärtsamt tydligt hur alla svagheter spelar samma roll. Kan hästen inte ställa och böja korrekt får den svårt att klara en övning som ligger på böjt spår. 

En riktig klassiker i det som kallas markarbetsövningar är "Klockan". Läser jag om den övningen så ska hästar som hoppar 1,10 klara den, alltså ingen raketforskarnivå. Fyra bommar, en i varje kvart, på en volt som ska passeras i jämn rytm med samma antal steg emellan. 

Övningen kan se enkel ut men jag kan sätta mitt huvud på att var och varannan häst får problem, både hopp-och dressyrhästar. Mät ordentligt när du bygger, det är viktigt att ge hästen en riktigt uppbyggd övning. Se det sen som en utmaning, Klockan-challenge. Filma när du lyckas med övningen, ett helt varv i både trav och galopp. Du kan skicka filmen till mig, snyggast vinner. Priset är att få skänka en slant till Min stora dag, så har du gjort en god gärning inte bara för hästen utan för mänskligheten också.

På tal om att göra en god sak. Klicka på länken nedan och titta om du orkar. Skriv sen på protestlistan som Hippson länkar till i artikeln. I Sverige kan tjafset gå i sociala medier om det är plågsamt för hästen att ha på sig ett täcke, gomedda... Här kan du som vill göra skillnad och inte bara babbla för att göra din röst hörd förhoppningsvis bidra med något.

Häst död efter kapplöpning på torget i Siena

Nu ska jag fundera vidare på andra märkliga saker som kommer i min väg.

                       Hej hopp och sväng ordentligt! /Kajsa
  


Läst 92564 ggr Kommentarer Kommentera

Det forskas en del i hästvärlden nu. Har precis läst om att det ska mätas damm- och fukthalt i Strömsholms smarta ridhus för att få reda på om det kan vara hälsovådlig miljö för oss som vistas på sådana platser. En annan artikel handlade om att jordbruksverket skulle forska eller utreda om de ska förbjuda spiltor i våra stall. 

På veterinärklinikerna finns idag helt otroliga mätutrustningar för att hjälpa veterinärerna att utreda t ex hältor. Det forskas överallt, på stallmiljöer, hagvistelser, hästarnas utrustning och foder. Hästägare analyserar sitt hö och räknar sedan vetenskapligt ut hur mycket hästen behöver äta per dag.

Men vad kan ryttarna egentligen om ridningen och det runt omkring, det kan man fundera på.

Sadlar till exempel, vad vet ryttarna om dem? Jag frågade en ryttare som fått sin sadel justerad om vad den hade för stoppning och exakt vad som hade ändrats. Det visade sig att ryttaren inte hade någon koll på det. "Jag har ingen aning, jag rider ju bara..." Intressant svar tycker jag som gärna vill veta.

Jag träffade på en ryttare som red sin häst på ett bett jag aldrig sett innan. Jag är alltid nyfiken så jag frågade ryttaren hur det inverkade, för det kunde jag vid en hastig inspektion inte räkna ut. "Jag vet inte exakt, men jag såg xxxxx (internationell stjärnryttare) sitta och trimma med ett sånt och tänkte att det är nog bra." 

Jag hade en tämligen rutinerad ryttare som helt gick bet när den skulle förklara för mig hur hästen gör när den ändrar tempo i galoppen. Klassikern, att fråga om vad en halvhalt är kan ge lika många olika svar som antalet tillfrågade. Ord som genomsläpplighet och egenbalans är populära men väldigt många ryttare har svårt att exakt redogöra för vad orden innebär för hästen.

För något år sen var jag på en anläggning och hade kurs för ett gäng ponnyryttare. Nästan ingen av dem kunde de vanligaste vägarna på ridbanan eller reglerna för hur man rider när man är flera på banan. Det gjorde att det var ett konstant kaos när de var fler än två ryttare igång. Anledningen till att de inte kunde var att de aldrig ridit på ridskola, sa de. 

Allt detta är i sig inget konstigt, vi har många svåra ord och begrepp inom ridningen. Det kan t ex vara svårt att veta hur man vänder igenom volten eller rider en serpentin korrekt. Att göra en övergång från mellantrav till samlad trav med bibehållen takt, eftergift och balans kan vara oerhört svårt.  Att säga att jag vill ha mer tryck i bakkärran på hästen är enkelt, frågan är sen: Hur gör jag exakt för att få till allt detta?

Tillbaka till min fråga, hur mycket tycker jag egentligen att jag måste kunna teoretiskt för att bli en bra ryttare? Behöver jag kunna alla svåra ord, behöver jag kunna hästens exteriör och rörelselära i dess helhet. Behöver jag veta hur lite ett bett egentligen har med hästens prestation att göra och behöver jag veta exakt hur sadeln är uppbyggd? Behöver jag veta reglerna för hur man rider när det är många på banan och behöver jag veta skillnaden på takt och tempo?

Frågar du mig är svaret entydigt JA! Det finns oändligt mycket nyttigt att lära och som tur är du har hela livet på dig. Misströsta inte, hästen kommer att älska dig mer ju mer du lär dig.
 

                                  Hej hopp!  /Kajsa
 


Läst 98459 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.