Rebecka Lagin.

Gry Forssell.

Det är inte så svårt att se vad dessa tjejer och jag gemensamt va? Hästar, hästar och ridning men kanske något mer?

Jo, jag ska vidga mina vyer, jag ska till huvudstaden och vara gäst i en ny podd, "Ridklubben" ledd av Gry Forssell och Rebecka Lagin. Jag ska prata hästar och ridning och alla överallt som har lust kan lyssna. Hoppla....

Det ska bli spännande, men jag erkänner utan omsvep att jag är nervös.

Jag minns hur stressad jag var när jag skulle göra min första "demo", det var på ridskolan i Varberg. Läktaren var full och jag skulle stå i ridhuset och prata i mick inför alla. Det var väldigt obekvämt, en riktig utmaning och jag tappade nästan andan innan jag kom igång.                                                                                                                                                 
Minns att jag frågade Kyra, den jag tycker är bland de bästa att hålla demonstrationer för stora åhörarskaror, hur jag skulle hantera det och tipsen jag fick från henne funkade! Sen har jag pratat på i många olika, stora och små sammanhang. Jag har vant mig och tycker att det är väldigt roligt.

Nu är det alltså dags för nästa steg, poddradio. Jag fick inbjudan från Rebecka, en av de ryttare jag åker till Stockholm och tittar till ibland. Rebecka är inte bara radiopoddare, hon är ridlärare och hoppryttare på anläggningen jag gästar. 

Håll tummarna för att jag kan prata ur skägget på fredag!

                                   On the air!  /Kajsa

Hästarnas välfärd...

Hästar ska gå i hagen, helst alltid och de ska ha stora ytor att röra sig fritt på. De ska ha boxar eller lösdrift att gå i när de behöver tak över huvudet.

De ska ha mat många gånger per dygn, helst fri tillgång. De ska ha tillgång till rent vatten helst hela dygnet, de ska skötas och övervakas.

Stallmiljöer mäts på centimetern och stalluften vägs och mäts in i minsta molekyl, allt detta för att våra älskade djur ska ha det bra. Lagstiftningen är strikt och kontrollen noggrann.

Sen rids hästarna någon timme om dagen och där gäller helt plötsligt emellanåt djungelns lag. En del hästar skulle säkert gladeligen byta bort några centimeters takhöjd mot en vettigare utrustning.

Igår stod jag i en ridhuscafeteria och talade i 2½ timme om vikten av att rida på ett sätt så hästen inte far illa eller hamnar i stressande situationer. Jag talade om också om hästens grundutbildning, att den behöver lära sig allt vi vill att de ska göra. Ingen häst föds med ridningen i generna.

Ridsporten i stort går ut med att hästens välfärd ska komma först, vi ska kämpa för att få en trygg och hållbar häst.

I morse fick jag den här bilden i mejlboxen, en häst betslad med någon märklig kombination som jag aldrig sett, eller vill se.

Bilden är från en hopptävling i USA, men den kunde varit från Gothenburg Horse Show eller nationella i Jönköping för det hästen har på huvudet är tillåtet. I vissa länder får du inte ha gramanen på tävlingsplatsen (tror jag) men även bortsett från den är det övriga de hängt på hästen är illa nog.

Jag trodde den tiden var förbi, när någon vettig människa hängde på en häst den här typen av bröte. FEI och nationella förbund tillåter mycket  i sina reglementen som borde varit förbjudet för länge sen. 

Kan du inte rida din häst utan denna vanvettiga kombination av bett och hjälptygel bör du sitta av.

                                           Arg och ledsen.... /Kajsa

Ps. Istället för att skriva upprörda kommentarer om vem, var, vad eller hur, föregå alltid vid din egen ridning med gott exempel. Då kanske vi kan komma till en förändring, att gapa högt hjälper inte. Ds.

Torsdag morgon 8.00: +6 grader, lätt men tätt regn, väldigt tätt. Det tog inte mer 20 minuter att bli riktigt blöt. Vatten över anklarna mest överallt men det blåste inte så mycket.

Tråkig väderleksrapport tänker ni men det är uppräkning av förutsättningarna som fanns för en ung och spänstig blivande treåring under morgonens longeringslektion. Att lära sig gå i lina på en volt går fint även i tätt duggregn. 

Jag tror faktiskt inte hästen över huvud taget märkte att det regnade. Linföraren/beridaren såg inte heller ut som om hon tänkte på vädret. Jag släppte en käck kommentar om hennes klatschiga stövlar och fick svaret när vi kom ut på ridbanan: "Varför tror du jag har gummistövlarna på?"

Så nu är häst nr 57 igång, eller är det 63? Det har blivit många hästar genom vårt långa samarbete, alla typer men mest unghästar. Eva har kämpat på utan ridhus, med ridhus och sedan några år utan ridhus igen. På detta stället är det 6:e unghästen hon rider in utan ridhus och det funkar fint. Bara vi slipper marktäckande is...

Den här hästen är lite speciell för mig, men det berättare jag vidare om sen. Jag gillade vad jag såg idag, även om vädrets makter inte var på gott humör.

Efter dagens övning var det bara att klafsa tillbaka till stallet, tack för att det finns gummistövlar och människor som inte gnäller på vädret.

Det finns inget dåligt väder...

                                             /Kajsa

Att fundera över sakernas tillstånd, det kan behövas både nu och då...

För att undvika eventuella missförstånd av det skriva ordet vill jag trycka extra på att det jag skriver om inte är kritik mot någon eller några personer, inte heller någon häst utan mina alldeles egna reflektioner.

Just idag har jag funderat över hur vi tränar våra hästar och då i första hand unghästarna. Jag tänker på de treårshingstar som precis har klarat av sin Bruksprov.

Det är månadsskiftet februari-mars så en del av deltagarna kanske inte ens har fyllt tre år? För att få ett bättre grepp om vad de faktiskt gjort fick jag gå in på SWB och läsa på. Det är minsann ingen "promenad i parken"!

TREÅRIGA HINGSTAR går ett prov i en fas över fem dagar, varav en vilodag, där veterinärbesiktning, exteriörbedömning, löshoppning och gångarter under egen ryttare ingår.
Dressyrhingstar visas två gånger i gångarter, hopphingstar bara en. Hopphingstar visas
i stället två gånger i löshoppning, där dressyrhingstar endast visas en gång.

Det känns som de hingstar vilka klarade att visa upp sig alla fem(fyra) dagarna borde få någon sorts medalj bara för att de genomförde. De ägare som valt att matcha och visa upp sina ögonstenar borde också få ett pris, om inget annat så för att det satsat stort.

De allra flesta "vanliga" treåringarna, de som ska visas på unghästtest i vår ligger säkert i startgroparna nu med  inridning och löshoppning. De ska klara en dags testande och då endast få gångarterna bedömda vid visning för hand. Det är en betydligt enklare uppgift än ett bruksprov.

Jag har en handfull unga hästar i min närhet som ska förberedas och eventuellt visas och de är alla olika som dag och natt. Någon är stabil i tillväxten och en annan ser ut som om den borde gå ifred på lösdrift och bete ett år till. Det gäller att ha silkesvantarna på när träningen startar.

Det jag funderar över är att alla vinnande treåringar möts på Flyinge i höst, ston, valacker och bruksprovstränade hingstar i samma klass. Men, det blir säkert rättvist till slut.

Rent allmänt tycker jag att unghästtesten som den är utformad idag är en bra målbild att ha när unghästarna rids in. De olika bedömningarna har rätt svårighetsgrad, miljöträning är nog det jag kan se fattas hos en del hästar, nya platser kan vara väldigt skrämmande.

Rätt  och väl utförda förberedelser är alldeles lagom träning för en frisk och sund treåring, sommarbetet väntar ju runt knuten.

Vi kanske ses på någon av testplatserna i vår?

                                         Hej hopp /Kajsa