Kajsa Boström
MAR
28
2020

Hej! I denna orealistiska röra som världen är nu tänker jag dela med mig av mina funderingar om andra saker än virus och elände. Lite tankar om ridlära, rätt upp och ner.

Det finns oftast fler sätt att förklara en företeelse. Själv använder jag gärna bildspråk för att försöka tydliggöra ridningens alla mysterier. En dag när jag skulle förklara varför och hur hästen hamnar i framvikt använde jag skottkärran. Alltså vad som händer om jag lastar skottkärran fel och kör den i en nedförsbacke. Det är sällan lösningen att försöka springa fortare då för att hitta balansen igen.

Igår när jag skulle förklara hur en volt ska ridas hamnade Göteborgs fina spårvagnar i fokus. Vem vill åka i en spårvagn som inte håller sig kvar i sina spår? Att lära ut handlar inte så mycket om att, utan hur något ska göras och framförallt varför. Det kan vara svårt att hitta rätt ord.

Förhållning är ett uttryck det finns många tolkningar av. Hur ska jag få min häst att förstå hur den på bästa vis ska växla ner i tempo, byta gångart i balans eller stanna? Jag skulle kunna fylla en mindre bok med alla förklaringar jag fått om hur det är tänkt att en förhållning ska göras. För att sen inte tala om hur hästen ska förstå vad den förväntas göra. 

Vad ingen vill med en förhållning är att hästen "hamnar på näsan", alltså i handen på ryttaren och i framvikt. Tyvärr är det ett vanligt resultat. Utan att det är statistiskt säkerställt kan jag säga att det vanligaste problemet ryttare upplever är att hästen hänger i handen. Förhoppningsvis inte alltid men tillräckligt ofta för att det ska bli obekvämt och tungt att rida.

Hästen gillar definitivt inte bli dragen i munnen eller få huvudet fixerat i någon position. Så det gäller att lära sig att hantera tygeln med finess. Bett och snören av olika sort löser sällan eller aldrig problemen.

Det finns ett gammalt uttryck jag tycker skulle användas oftare vid utbildning av både hästar och ryttare: "Hästens accepterande av bettet". Det bygger på att hästen fått tid att förstå sin del och att ryttaren har insett hur tygeln verkar som bäst.

En häst ska kunna klara att hålla balansen i alla övergångar, den ska inte hamna på näsan. Gör den det har det begåtts ett fel av ryttaren. Ganska enkelt att räkna ut. Sen är det bara att göra om och göra rätt.

En kväll i solnedgången var jag ute vid havet för att få lite fina bilder av en vacker kvällshimmel. Jag lyckades skrämma upp ett andpar, men inte mer än att de landade strax igen, lite längre ut. Kameran hann med även om kvalitén på bilderna blev sådär.

När jag satt hemma och tittade på bilderna i datorn kom jag på att det var en bra liknelse. Hästen behöver "landa", minska tempot eller stanna som en fågel gör när den ska landa på vattnet. Bromsa upp farten, sänka rumpan och landa mjukt på vattnet med rumpan först och huvudet över ytan.

Då är det funktionellt och dessutom vackert att se på. Sen kan de "simma" vidare om det är tanken. Egentligen ganska enkelt?

Nu när allt är upp och ner och det finns få tävlingstillfällen är det ett ypperligt tillfälle att träna, träna, träna. Förhållningarna kommer sitta som en smäck. Tänk på att du aldrig är starkare än en häst.
  
Lycka till!   
//Kajsa                                                     


Läst 58809 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
18
2020

Coronavirus är en elak typ och av den kan vi få sjukdomen COVID-19. Det mesta i världen är upp och ner och många ryttartävlingar ställs in. I Storbritannien ställs även träningar in nu. Fast det fattar inte jag vitsen med. Svenska golfförbundet tänker till exempel hålla sina banor öppna med motiveringen att svenska folket behöver vara ute och röra på sig. Det är lika lite trängsel där som på vanliga hästträningar. Mer friskvård åt människorna!

Nu tar jag ett nytt ämne. Det handlar om att jag ska ställa mig utanför den berömda lådan. På riktigt.

Kommande helg ska jag ha två dagars kurs med islandsryttare. Det är så långt utanför min låda som jag kan tänka mig. Det är utanför lådan och in i nästa rum långt bort faktiskt. Men om jag inte utmanar mig så blir det lite tomt. Jag behöver fundera över hur jag ska förklara ridning så alla förstår.

Ni som följer min blogg (just nu glest med inlägg, jag vet) läste för ett tag sen om min gamla "karriär" i islandssporten. Inlägget finns här här: En bortglömd VM-medalj

Nu är det dags igen. Jag har haft en av helgens ryttare med på en träning och han fick uppenbarligen blodad tand. Jag ska inte hålla på med tölt och pass och andra rasspecifika grejer. Jag ska prata ryttarinverkan och hästars vanliga gångarter. Det är iallafall önskemålen.

Eftersom jag kommer från en annan sida av ridsporten vet jag inte hur mycket dessa ryttare kan av det jag tycker är viktigt. Jag har förstått att det finns en speciell ridlära med egen utbildningsskala på Island. Men de svenska utbildningarna ska enligt uppgift använda den klassiska skalan och ridläran.

Jag har för säkerhets skull, för att få samsyn, lagt in ett obligatoriskt teoripass dag 1. Så nu ska jag få ihop ett bra upplägg på teoripasset. Jag är som bekant noga med detaljerna.

Jag nämnde detta äventyr för en vän, tillika kollega för ett tag sen. Vi har ofta givande samtal om ridning i stort och smått och är båda roade av nya utmaning. Efter samtalet fick jag en bild. Känner ni igen kusken? Här sitter det inte heller fast...

                                                                              Foto: Margit Ticklén

Jag återkommer eventuellt med rapport om mina äventyr!  

                                                Hej hopp //Kajsa
  


Läst 38756 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
20
2020

Att tänka utanför lådan, det är något jag försöker hålla i minnet. Jag jobbar med hästar, inte med dressyr-, hopp- eller andra grenspecifika individer. Ibland händer det att det dyker upp hästar av en ras som tränats för något jag inte kan och då är det knivigt. Jag har till exempel en häst som tränats för någon form att tjurfäktning. Den är ibland svår att förstå sig på, uppenbarligen gick tjurträningen inte bra, för nu bor den i Sverige.

Fjordhästen är ingen favorit hos mig. Andra gången jag red på ridskolan som nioåring blev jag tilldelad "Åman", ridskolans fjording. Det var en tråkig upplevelse, jag fick inte honom att gå åt rätt håll och dessutom trampade han mig på foten. Det satte spår i ett barnasinne.

En dag dök det upp en energisk ryttare som tagit med sin fjording då den ordinarie dressyrhästen blivit sjuk. Det var trögt i starten men efterhand blev jag ganska förtjust i Comtesse (eller Lusen) och hon vann SM i dressyr och blev uttagen och startade EM för fjordhästar. En ny och nyttig erfarenhet för mig i tränarjobbet.

Jag har förutom mina vanliga dressyrhästar jobbat med trav-/montéhästar, galopphästar, fälttävlanshästar och hopphästar. Det har även dykt upp någon körhäst vid något tillfälle, fast utan vagn. Igår blev jag också påmind om att jag vid en period jobbade regelbundet med några islandshästryttare. Det har jag faktiskt nästan glömt.

Det är alltid trevligt att få positiv respons i jobbet och igår läste jag följande på fb:

"För att vinna NM-guld och året efter VM-guld i fyrgång V1 krävs hjälp av skickliga tränare. Jag har haft enormt duktiga tränare vid min sida under min karriär (som varade mellan 1983 - 1996)  Tack til er alla🤗😎 NM-guldet och VM-bronset hade inte varit mina utan Einar Öder Magnusson❤️, Kajsa Boström och Marlise Grimm, Sokrates frá Gunnarsholt ❤️och mig själv"

Detta skrev IA Lindholm, idag i huvudsak verksam som tränare, då hon var en av de som tränade regelbundet för mig med sina islandshästar. 

Här gratuleras IA av sin mamma efter VM-guldet var i hamn.

                                                                     Foto: Björn Jerdborg

Jag kan ingenting om islandshästridning. Inget om hur de tränas i pass och tölt och jag kan heller ingenting om hur bedömningen går till på deras tävlingar.

Men jag är bra på att lära hästar att trava det bästa de kan och det räckte tydligen till för att IA och Sokrates skulle vinna sina medaljer. 

                           IA några år senare.    Foto: Denni Bergmann Hauksson

När jag i på kvällen igår funderade över detta bortglömda medaljregn kom jag på en annan sak. Jag har varit i Stockholm och haft kurs för en hel hög med ryttare på islandshästar. Var minns jag inte riktigt ,men intressant var det.

Varför jag glömt var, kan bero på att jag var något förvirrad vid tidpunkten och det är en historia i sig. Kursen skulle gå av stapeln då jag var i Stockholm av annan anledning, vi landade på Arlanda efter en semester på andra sidan jordklotet. Kursens planerade 2 dagar förkortades till1 för flyget blev 24 timmar försenat. Varför?

Jo, vi hade mellanlandat på en liten militärflygplats i Kanada för att tanka och bunkra mat. Han som körde lasttrucken var nog sömnig för han körde rätt in i flygplansvingen och där blev vi stående. Något "vingklippta"fick vi vänta på ersättningsplan i ett insnöat och kallt litet samhälle. I sommarkläder...

Men, en dag försenad stod jag på en bana någonstans i Stockholm och undervisade islandshästryttare. Jag har ett spännande liv emellanåt!

                                        Hej hopp    //Kajsa

                                 

 


Läst 47180 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
29
2019

Som alltid, en vanlig ledig söndag läser jag Göteborgs-Posten till frukost. Ledighet betyder läs allt, även Sport- och Kultursidorna. Där, på Kultursidorna läser jag en artikel om Svenska Balettskolan i Göteborg. Den artikeln har jag gått och funderat på hela dagen..

Jag liknar ofta dressyr med dans eller mer specifikt, balett. Jag vill att dressyr ska se ut som dans, när den är som bäst. Kontroll, styrka och balans i symbios med förståelse, det är mitt mål.

(Balett (av italienska balletto, diminutiv av ballo, alltså ’liten dans’) är en dansform uppbyggd på formaliserade positioner och rörelser som är mycket krävande i fråga om styrka och vighet.  Ur Wikipedia)

I GP:s artikeln läser jag:

"Man måste lära sig att stå still innan man kan börja dansa. Du måste förstå hur du bygger din kropp, de olika delarna på varandra, som klossar. Du måste lyssna på läraren som förklarar. Sen kan du börja röra på dig."  Susanne Lindström, danslärare Svenska Balettskolan.

Hästen är som en elev i balettskolan. Den behöver lära sig hur den ska bära sin kropp och sin ryttare på bästa vis. Vi behöver förklara och upprepa och hästen behöver lyssna. Styrkan kommer med genomtänkt träning. Likadant är det med balansen och de tekniskt svåra rörelserna(positionerna) Träning, upprepning och tålamod.

Jag tycker att balett är vackert att titta på, nästan lika vackert som det är att se en dressyrhäst i fullkomlig balans bära sin ryttare.

På ett annat ställe i artikeln läser jag:

"Det finns en kulturkrock mellan det svenska jämlikhetsidealet och den traditionella baletten med fokus på solister. Det är inte alla som lyckas bli dansare. Men att inte bli dansare betyder inte att man misslyckats. Att våga, att satsa och anstränga sig är starkt. Det visar att vi människor kan och klarar mycket mer än vi tror. Det kan alla ta med sig." Olof Stigert f d rektor.

Det är också precis som med dressyr och tävling, alla ryttare kommer eller vill inte hela vägen fram till Grand Prix med sin häst. Men de har försökt och det är gott nog, med nästa häst kanske de når ända fram.

Men hur du än sätter dina mål i ridningen, tänk på att det är fantastiskt att dansa med någon som är följsam. Någon som vill det du vill ...

                    Här dansar Amazing med sin ryttare.

Det finns en fin beskrivning på hur dressyr kan vara:

"Att bringa de båda varelsernas tyngdpunkter i samklang, så att hästen inte störs i sin rörelse hör till ridandets konst."   A. Podhajsky

                                          Dansa vidare!  /Kajsa


Läst 51659 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20
2019

November ....

En fundering, vem uppfann november? Grått, grått, grått som fortsatt går mot mörkare tider. Lera upp till knäna och det som är kvar av kroppen ovanför leran dränks av regn. Muntert ...

Men det finns ljuspunkter. Idag såg jag solen eller iallafall en blå flik av himlen i säkert en hel minut. En annan större ljuspunkt är att det finns fantastiskt bra kläder för att vistas ute i denna gråa, kalla och blöta tillvaro.

Ridhus har inte alltid varit en del av min värld så jag är van att vara ute. Dessutom är jag ute i ur och skur när jag utövar min hobby golf. Det finns definitivt inga "golfhus". Den mesta träningen och allt spel och tävling är utomhus.

I jobb som hobby prioriterar jag bra kläder. I dagens väder, 6-gradigt duggregn och mer duggregn var jag tacksam för min vinterfodrade, vattentäta, rymliga och nästan fotsida rock från Mark Todd. Idag räckte det att toppa med en fleecemössa.

Vid behov, hällande regn, trycker jag på en sydväst från märket Galvin Green. Sydvästen hör annars till min regnutrustning för golfspel. Där är regnkläderna, av samma tillverkare, garanterat vattentäta. Har aldrig blivit blöt under dem om det så hällregnat hela golfrundan. Den kan kan vara upp till 5 timmar vid tävling.

Hästarna struntar i att det regnar eller om de får klafsa igenom stora vattenpölar. De är tränade på att jobba ute och funderar inte över vädret. Så vi fortsätter att vara ute när det behövs. Det går att vid behov träna bra utomhus, även i november. När frosten kommer får de jobba inne, det finns gränser när det gäller underlaget även för oss.

                                          Hej å hå i klafset ...  //Kajsa


Läst 37379 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
08
2019

Träning med hästar består att en del praktiskt arbete och 37 delar tankearbete. I alla fall när de gäller de där hästarna som är lite utanför det vanliga. Hästarna som har lite för mycket eller ibland lite för lite av det vi vill ha.

Ett moment där man kan stöta på patrull i hästarnas utbildning är galoppombyten. Funkar det inte hyggligt från början kan det lätt byggas på spänning, frustration och allmänt trassel. Hästen på filmen, Delores en av mina tvåhundra favoriter hade från början jättestor galopp. Lägg till en del avvikelser från den för en dressyrhäst ideala exteriören så vips uppstod meningsskiljaktigheter. Vi har tränat ... 

Vi har tränat på att ta kontroll över språnglängden, att behålla balans och tajming i hjälpgivning. Själva bytena har vi bara testat nån gång då och då. Vi har närmat oss med små steg och det var i hoppningen jag första gången såg att hon enkelt kunde byta. Alldeles själv som en duktig hopphäst bytte hon rent utan att skena iväg.

Där var det, "kan själv". Jag gick hem och funderade ... och funderade ...

Sen gjorde jag en övning med hinder fast utan att hon skulle hoppa dem och hon bytte lugnt och fint åt bägge hållen. Sen testade vi utanför ridbana och manege, för att avdramatisera. Det funkade till och med att göra flera i rad. Visst, hon blir laddad men kontrollerbart laddad, stort framsteg.

Igår skruvade jag upp svårighetsgraden och det funkade! Då hann jag inte filma men jag fick en snutt förra veckan när vi var på gärdet i hagel och storm.

Tänk utanför det vanliga när det är svårt. Det är ett hett tips från mig!

                                         Hej hopp / Kajsa


Läst 42293 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
01
2019

Idag har jag varit tränare i cyberspacen. Det gäller att hänga med i svängarna, dvs om svängarna är bra. Jag håller på att testa om jag tycker det, att instruera via en skärm. Appen heter Ridesum och är under etablering kan man säga.

En av mina elever i Stockholmsområdet fick agera testpilot och vad det gäller det tekniska fanns inget att klaga på. Appen, med en omstart, funkade bra och ljud och ljus var helt ok.

Här är en skärmdump, tveksam kvalitet men så här funkar det.

Jag gillar att stå inne på banan när jag jobbar, kunna röra mig, visa, klappa hästen, närvara i nuet. Den skillnaden var svårt när skärmen kom emellan, men överkomligt svårt.

Jag har en hel del invändningar mot det här sättet att jobba men jag kan också se fördelarna. De elever jag har i andra delar av landet och träffar alldeles för sällan då avstånden är för stora de får  nya möjligheter. Så som ett komplement till träning i verkliga världen, med ekipage där samarbetet redan finns ser jag ett användningsområde.

Miljöaspekten finns också, det blir färre mil för ekipagen i energislukande åkdon och det ska inte underskattas. 

Jag träffade en av Ridesums initiativtagare, Karin Lindell på Euro Horse i Göteborg för några veckor sedan. Hon riktigt lyste av entusiasm över sin skapelse!Jag berättade om mina tankar kring appen och vad jag såg för svagheter i systemet. Det ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

Som sagt, ett komplement när tid och avstånd gör att träningstillfällen blir för sällan. Inte i stället för...  Det går också bra att filma och skicka filmen i efterhand för bedömning och feedback, alla har ju inte så bra täckning. Det gäller att vara uppdaterad både här och där!

Jag ska ge Ridesum en chans, på det sättet jag ser att det kan fungera. Jag har inte fler timmar i min arbetsvecka bara för att tillgängligheten kan tyckas bli större.

                    Så med ett hopp in i teknikdjungeln... /Kajsa                


Läst 43031 ggr Kommentarer Kommentera

APR
14
2019

Solig men kall lördagsmorgon och ridhuset i Onsala var fullt med hoppryttare men det fanns inte ett hinder. Så kan det bli när två tränare, i varsin disciplin slår ihop sina kloka huvuden. Jag fick för ett tag sen en inbjudan av min elev, tillika tävlingsryttare och B-tränare i hoppning, Ulrika Strandberg att hjälpa hennes hoppelever med dressyrarbetet. Vi tänker utanför boxen!

Åtta pigga hoppryttare fick jag att sätta tänderna i. Vi övade rakriktning, vändning, tempoväxlingar, takt, rytm och balans. Jag berättade om hur hästens exteriör påverkar hur den arbetar och hur jag som ryttare behöver ta hänsyn till hur hästen är skapt. 

Jag pratade om ryttarens position på ryggen och faktiskt en hel del om vikten att ha rätt inpassad utrustning. Mycket av diskussionerna kom att handla om vem som ska göra vad, eller mer att inget av det som händer under ett pass är hästens fel. 

Lättridning var som vanligt föremål för min granskning, där finns oftast mycket att utveckla. Ni som är intresserade att lära mer, eller om hur jag tänker i ämnet läs nya Hippson Magasin. Där medverkar jag i en artikel om just lättridning, tidningen kommer ut i veckan.

Något jag upptäckt ofta är en vit fläck på ryttarnas karta oavsett gren, är hur man hanterar hästens balans i kroppen. Att en häst kan vara framtung även om den springer med huvudet i vädret är en nyhet för de flesta. Att rida hästen "lång och låg" kan vara bra men också  bli närmast en katastrof.

Inget är hugget i sten när det gäller ridning, det gäller att ha många verktyg att jobba med. Den skickliga ryttaren lyssnar på hästen och anpassar ridningen efter förutsättningarna. Det kan vara bra att tänka på, även om du rider på samma gamla Brunte varenda gång.

Jag och ryttarna hade en rolig dag, en intresserad publik drack kaffe och mumsade kanelbullar. Tränar-Ulrika stod i främsta ledet och hängde intresserat med sina adepter hela dagen. Mitt tips till andra tränare är att göra liknande dagar, det är roligt att samarbeta över gränserna!

Nu har jag några fullspäckade dagar för att sedan logga ut och ägna påskhelgen åt helt andra saker än hästar. Det kommer bli en fortsatt intensiv vår, jag behöver ladda mina batterier.

                       Njut av påsken, ut i solen och galoppera!


Läst 34373 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
05
2018

Det forskas en del i hästvärlden nu. Har precis läst om att det ska mätas damm- och fukthalt i Strömsholms smarta ridhus för att få reda på om det kan vara hälsovådlig miljö för oss som vistas på sådana platser. En annan artikel handlade om att jordbruksverket skulle forska eller utreda om de ska förbjuda spiltor i våra stall. 

På veterinärklinikerna finns idag helt otroliga mätutrustningar för att hjälpa veterinärerna att utreda t ex hältor. Det forskas överallt, på stallmiljöer, hagvistelser, hästarnas utrustning och foder. Hästägare analyserar sitt hö och räknar sedan vetenskapligt ut hur mycket hästen behöver äta per dag.

Men vad kan ryttarna egentligen om ridningen och det runt omkring, det kan man fundera på.

Sadlar till exempel, vad vet ryttarna om dem? Jag frågade en ryttare som fått sin sadel justerad om vad den hade för stoppning och exakt vad som hade ändrats. Det visade sig att ryttaren inte hade någon koll på det. "Jag har ingen aning, jag rider ju bara..." Intressant svar tycker jag som gärna vill veta.

Jag träffade på en ryttare som red sin häst på ett bett jag aldrig sett innan. Jag är alltid nyfiken så jag frågade ryttaren hur det inverkade, för det kunde jag vid en hastig inspektion inte räkna ut. "Jag vet inte exakt, men jag såg xxxxx (internationell stjärnryttare) sitta och trimma med ett sånt och tänkte att det är nog bra." 

Jag hade en tämligen rutinerad ryttare som helt gick bet när den skulle förklara för mig hur hästen gör när den ändrar tempo i galoppen. Klassikern, att fråga om vad en halvhalt är kan ge lika många olika svar som antalet tillfrågade. Ord som genomsläpplighet och egenbalans är populära men väldigt många ryttare har svårt att exakt redogöra för vad orden innebär för hästen.

För något år sen var jag på en anläggning och hade kurs för ett gäng ponnyryttare. Nästan ingen av dem kunde de vanligaste vägarna på ridbanan eller reglerna för hur man rider när man är flera på banan. Det gjorde att det var ett konstant kaos när de var fler än två ryttare igång. Anledningen till att de inte kunde var att de aldrig ridit på ridskola, sa de. 

Allt detta är i sig inget konstigt, vi har många svåra ord och begrepp inom ridningen. Det kan t ex vara svårt att veta hur man vänder igenom volten eller rider en serpentin korrekt. Att göra en övergång från mellantrav till samlad trav med bibehållen takt, eftergift och balans kan vara oerhört svårt.  Att säga att jag vill ha mer tryck i bakkärran på hästen är enkelt, frågan är sen: Hur gör jag exakt för att få till allt detta?

Tillbaka till min fråga, hur mycket tycker jag egentligen att jag måste kunna teoretiskt för att bli en bra ryttare? Behöver jag kunna alla svåra ord, behöver jag kunna hästens exteriör och rörelselära i dess helhet. Behöver jag veta hur lite ett bett egentligen har med hästens prestation att göra och behöver jag veta exakt hur sadeln är uppbyggd? Behöver jag veta reglerna för hur man rider när det är många på banan och behöver jag veta skillnaden på takt och tempo?

Frågar du mig är svaret entydigt JA! Det finns oändligt mycket nyttigt att lära och som tur är du har hela livet på dig. Misströsta inte, hästen kommer att älska dig mer ju mer du lär dig.
 

                                  Hej hopp!  /Kajsa
 


Läst 89933 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
28
2018

Samarbete oavsett vad det gäller är magiskt när det funkar. Att hålla på med och lyckas inom ridsport bygger på samarbete. Som ryttare behöver du förutom en häst också en hovslagare, en veterinär du litar på, en tränare och oftast ännu fler människor runt dig för att hästeriet ska funka.

Vi som finns omkring ekipagen kan också ha nytta av att samarbeta. Veterinärer kan slå sina kloka huvuden ihop över en klurig hälta, hovlagarna över behovet av ett annorlunda beslag och tränare kan ha nytta av att andra ögon ser på det aktuella ekipaget.

Ett tränarpar som ofta tittar på varandras träningar eller "byter" elever med varandra är mina goda vänner Kyra K och hennes man Richard. För tag sen hade hon fullt upp med annat och då klev Richard in som vikarie på ett Knytkalas hos Jan Brink. Kyra och Richard hjälper varandra dagligen när de rider och tittar som sagt ofta på varandras träningar.

"Gemensamt kan vi lösa så många mer knutar!" sa Kyra när vi pratade om detta häromdagen.

Min partner i livet är civilekonom och jobbar som ekonomichef i energibranschen så där har jag inte så mycket tränarutbyte att hämta. Men han hejar glatt på i allt jag gör och det är också viktigt!

Jag har däremot ett roligt samarbete med en duktig hopptränare som heter Ulle. Eller mer korrekt, B-tränare Ulrika Strandberg. Ulle har jag känt sen hon var liten och for runt som en stolle på en B-ponny, för hennes storasyster tränade för mig. Ulle var med nån gång också men vi kunde inte komma ihåg om det var på B- eller D-ponnyn.

Sen försvann systrarna ut i livet och Ulle blev en duktig hoppryttare med tränar utbildning i bagaget. En civil karriär har hon också, tränaryrket sköter hon lite på "fritiden". Har man familj med man, två sportande söner, egen gård med uppfödning i liten skala finns ingen plats för fritid på riktigt.

För några år sen kontaktade Ulle mig och ville ha hjälp med sina tävlingshästar, hon tänkte att lite dressyrträning skulle göra susen för de större banorna hon ville ut på. Det ena gav det andra och idag har vi samarbete med både hästar och elever. Även storasyster har vänt tillbaka med ny häst!

Höjdpunkten är fredagsmornar då Ulle och några hoppryttare sina hopphästar för mig och sen kommer mina elever med sina dressyrhästar och hoppar för henne. Då kan jag stå bredvid, som åskådare och se hur mina hästar utvecklas.

Det är mycket samlad kompetens i ridhuset de mornarna. Vi är tränare, hovslagare, ridlärare, proffsryttare, hästägare och vanliga intresserade åskådare och vi har vansinnigt roligt!

Jo hästarna har också roligt och framförallt, vi utvecklas.  

                           Tillsammans kan vi!  /Kajsa

Här är en hopphäst och en dressyrhäst...

                  


Läst 53798 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen




Arkiv