Kajsa Boström
MAJ
08

Vi tänker utanför lådan.

Träning med hästar består att en del praktiskt arbete och 37 delar tankearbete. I alla fall när de gäller de där hästarna som är lite utanför det vanliga. Hästarna som har lite för mycket eller ibland lite för lite av det vi vill ha.

Ett moment där man kan stöta på patrull i hästarnas utbildning är galoppombyten. Funkar det inte hyggligt från början kan det lätt byggas på spänning, frustration och allmänt trassel. Hästen på filmen, Delores en av mina tvåhundra favoriter hade från början jättestor galopp. Lägg till en del avvikelser från den för en dressyrhäst ideala exteriören så vips uppstod meningsskiljaktigheter. Vi har tränat ... 

Vi har tränat på att ta kontroll över språnglängden, att behålla balans och tajming i hjälpgivning. Själva bytena har vi bara testat nån gång då och då. Vi har närmat oss med små steg och det var i hoppningen jag första gången såg att hon enkelt kunde byta. Alldeles själv som en duktig hopphäst bytte hon rent utan att skena iväg.

Där var det, "kan själv". Jag gick hem och funderade ... och funderade ...

Sen gjorde jag en övning med hinder fast utan att hon skulle hoppa dem och hon bytte lugnt och fint åt bägge hållen. Sen testade vi utanför ridbana och manege, för att avdramatisera. Det funkade till och med att göra flera i rad. Visst, hon blir laddad men kontrollerbart laddad, stort framsteg.

Igår skruvade jag upp svårighetsgraden och det funkade! Då hann jag inte filma men jag fick en snutt förra veckan när vi var på gärdet i hagel och storm.

Tänk utanför det vanliga när det är svårt. Det är ett hett tips från mig!

                                         Hej hopp / Kajsa


Läst 39654 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
01

"Testar, 1..2 , 1..2 hör du mig?"

Idag har jag varit tränare i cyberspacen. Det gäller att hänga med i svängarna, dvs om svängarna är bra. Jag håller på att testa om jag tycker det, att instruera via en skärm. Appen heter Ridesum och är under etablering kan man säga.

En av mina elever i Stockholmsområdet fick agera testpilot och vad det gäller det tekniska fanns inget att klaga på. Appen, med en omstart, funkade bra och ljud och ljus var helt ok.

Här är en skärmdump, tveksam kvalitet men så här funkar det.

Jag gillar att stå inne på banan när jag jobbar, kunna röra mig, visa, klappa hästen, närvara i nuet. Den skillnaden var svårt när skärmen kom emellan, men överkomligt svårt.

Jag har en hel del invändningar mot det här sättet att jobba men jag kan också se fördelarna. De elever jag har i andra delar av landet och träffar alldeles för sällan då avstånden är för stora de får  nya möjligheter. Så som ett komplement till träning i verkliga världen, med ekipage där samarbetet redan finns ser jag ett användningsområde.

Miljöaspekten finns också, det blir färre mil för ekipagen i energislukande åkdon och det ska inte underskattas. 

Jag träffade en av Ridesums initiativtagare, Karin Lindell på Euro Horse i Göteborg för några veckor sedan. Hon riktigt lyste av entusiasm över sin skapelse!Jag berättade om mina tankar kring appen och vad jag såg för svagheter i systemet. Det ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

Som sagt, ett komplement när tid och avstånd gör att träningstillfällen blir för sällan. Inte i stället för...  Det går också bra att filma och skicka filmen i efterhand för bedömning och feedback, alla har ju inte så bra täckning. Det gäller att vara uppdaterad både här och där!

Jag ska ge Ridesum en chans, på det sättet jag ser att det kan fungera. Jag har inte fler timmar i min arbetsvecka bara för att tillgängligheten kan tyckas bli större.

                    Så med ett hopp in i teknikdjungeln... /Kajsa                


Läst 40396 ggr Kommentarer Kommentera

APR
14

Att ha koll på det viktiga

Solig men kall lördagsmorgon och ridhuset i Onsala var fullt med hoppryttare men det fanns inte ett hinder. Så kan det bli när två tränare, i varsin disciplin slår ihop sina kloka huvuden. Jag fick för ett tag sen en inbjudan av min elev, tillika tävlingsryttare och B-tränare i hoppning, Ulrika Strandberg att hjälpa hennes hoppelever med dressyrarbetet. Vi tänker utanför boxen!

Åtta pigga hoppryttare fick jag att sätta tänderna i. Vi övade rakriktning, vändning, tempoväxlingar, takt, rytm och balans. Jag berättade om hur hästens exteriör påverkar hur den arbetar och hur jag som ryttare behöver ta hänsyn till hur hästen är skapt. 

Jag pratade om ryttarens position på ryggen och faktiskt en hel del om vikten att ha rätt inpassad utrustning. Mycket av diskussionerna kom att handla om vem som ska göra vad, eller mer att inget av det som händer under ett pass är hästens fel. 

Lättridning var som vanligt föremål för min granskning, där finns oftast mycket att utveckla. Ni som är intresserade att lära mer, eller om hur jag tänker i ämnet läs nya Hippson Magasin. Där medverkar jag i en artikel om just lättridning, tidningen kommer ut i veckan.

Något jag upptäckt ofta är en vit fläck på ryttarnas karta oavsett gren, är hur man hanterar hästens balans i kroppen. Att en häst kan vara framtung även om den springer med huvudet i vädret är en nyhet för de flesta. Att rida hästen "lång och låg" kan vara bra men också  bli närmast en katastrof.

Inget är hugget i sten när det gäller ridning, det gäller att ha många verktyg att jobba med. Den skickliga ryttaren lyssnar på hästen och anpassar ridningen efter förutsättningarna. Det kan vara bra att tänka på, även om du rider på samma gamla Brunte varenda gång.

Jag och ryttarna hade en rolig dag, en intresserad publik drack kaffe och mumsade kanelbullar. Tränar-Ulrika stod i främsta ledet och hängde intresserat med sina adepter hela dagen. Mitt tips till andra tränare är att göra liknande dagar, det är roligt att samarbeta över gränserna!

Nu har jag några fullspäckade dagar för att sedan logga ut och ägna påskhelgen åt helt andra saker än hästar. Det kommer bli en fortsatt intensiv vår, jag behöver ladda mina batterier.

                       Njut av påsken, ut i solen och galoppera!


Läst 32208 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
05

Vad behöver en ryttare kunna?

Det forskas en del i hästvärlden nu. Har precis läst om att det ska mätas damm- och fukthalt i Strömsholms smarta ridhus för att få reda på om det kan vara hälsovådlig miljö för oss som vistas på sådana platser. En annan artikel handlade om att jordbruksverket skulle forska eller utreda om de ska förbjuda spiltor i våra stall. 

På veterinärklinikerna finns idag helt otroliga mätutrustningar för att hjälpa veterinärerna att utreda t ex hältor. Det forskas överallt, på stallmiljöer, hagvistelser, hästarnas utrustning och foder. Hästägare analyserar sitt hö och räknar sedan vetenskapligt ut hur mycket hästen behöver äta per dag.

Men vad kan ryttarna egentligen om ridningen och det runt omkring, det kan man fundera på.

Sadlar till exempel, vad vet ryttarna om dem? Jag frågade en ryttare som fått sin sadel justerad om vad den hade för stoppning och exakt vad som hade ändrats. Det visade sig att ryttaren inte hade någon koll på det. "Jag har ingen aning, jag rider ju bara..." Intressant svar tycker jag som gärna vill veta.

Jag träffade på en ryttare som red sin häst på ett bett jag aldrig sett innan. Jag är alltid nyfiken så jag frågade ryttaren hur det inverkade, för det kunde jag vid en hastig inspektion inte räkna ut. "Jag vet inte exakt, men jag såg xxxxx (internationell stjärnryttare) sitta och trimma med ett sånt och tänkte att det är nog bra." 

Jag hade en tämligen rutinerad ryttare som helt gick bet när den skulle förklara för mig hur hästen gör när den ändrar tempo i galoppen. Klassikern, att fråga om vad en halvhalt är kan ge lika många olika svar som antalet tillfrågade. Ord som genomsläpplighet och egenbalans är populära men väldigt många ryttare har svårt att exakt redogöra för vad orden innebär för hästen.

För något år sen var jag på en anläggning och hade kurs för ett gäng ponnyryttare. Nästan ingen av dem kunde de vanligaste vägarna på ridbanan eller reglerna för hur man rider när man är flera på banan. Det gjorde att det var ett konstant kaos när de var fler än två ryttare igång. Anledningen till att de inte kunde var att de aldrig ridit på ridskola, sa de. 

Allt detta är i sig inget konstigt, vi har många svåra ord och begrepp inom ridningen. Det kan t ex vara svårt att veta hur man vänder igenom volten eller rider en serpentin korrekt. Att göra en övergång från mellantrav till samlad trav med bibehållen takt, eftergift och balans kan vara oerhört svårt.  Att säga att jag vill ha mer tryck i bakkärran på hästen är enkelt, frågan är sen: Hur gör jag exakt för att få till allt detta?

Tillbaka till min fråga, hur mycket tycker jag egentligen att jag måste kunna teoretiskt för att bli en bra ryttare? Behöver jag kunna alla svåra ord, behöver jag kunna hästens exteriör och rörelselära i dess helhet. Behöver jag veta hur lite ett bett egentligen har med hästens prestation att göra och behöver jag veta exakt hur sadeln är uppbyggd? Behöver jag veta reglerna för hur man rider när det är många på banan och behöver jag veta skillnaden på takt och tempo?

Frågar du mig är svaret entydigt JA! Det finns oändligt mycket nyttigt att lära och som tur är du har hela livet på dig. Misströsta inte, hästen kommer att älska dig mer ju mer du lär dig.
 

                                  Hej hopp!  /Kajsa
 


Läst 86967 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
28

Fyra ögon ser annat än två.

Samarbete oavsett vad det gäller är magiskt när det funkar. Att hålla på med och lyckas inom ridsport bygger på samarbete. Som ryttare behöver du förutom en häst också en hovslagare, en veterinär du litar på, en tränare och oftast ännu fler människor runt dig för att hästeriet ska funka.

Vi som finns omkring ekipagen kan också ha nytta av att samarbeta. Veterinärer kan slå sina kloka huvuden ihop över en klurig hälta, hovlagarna över behovet av ett annorlunda beslag och tränare kan ha nytta av att andra ögon ser på det aktuella ekipaget.

Ett tränarpar som ofta tittar på varandras träningar eller "byter" elever med varandra är mina goda vänner Kyra K och hennes man Richard. För tag sen hade hon fullt upp med annat och då klev Richard in som vikarie på ett Knytkalas hos Jan Brink. Kyra och Richard hjälper varandra dagligen när de rider och tittar som sagt ofta på varandras träningar.

"Gemensamt kan vi lösa så många mer knutar!" sa Kyra när vi pratade om detta häromdagen.

Min partner i livet är civilekonom och jobbar som ekonomichef i energibranschen så där har jag inte så mycket tränarutbyte att hämta. Men han hejar glatt på i allt jag gör och det är också viktigt!

Jag har däremot ett roligt samarbete med en duktig hopptränare som heter Ulle. Eller mer korrekt, B-tränare Ulrika Strandberg. Ulle har jag känt sen hon var liten och for runt som en stolle på en B-ponny, för hennes storasyster tränade för mig. Ulle var med nån gång också men vi kunde inte komma ihåg om det var på B- eller D-ponnyn.

Sen försvann systrarna ut i livet och Ulle blev en duktig hoppryttare med tränar utbildning i bagaget. En civil karriär har hon också, tränaryrket sköter hon lite på "fritiden". Har man familj med man, två sportande söner, egen gård med uppfödning i liten skala finns ingen plats för fritid på riktigt.

För några år sen kontaktade Ulle mig och ville ha hjälp med sina tävlingshästar, hon tänkte att lite dressyrträning skulle göra susen för de större banorna hon ville ut på. Det ena gav det andra och idag har vi samarbete med både hästar och elever. Även storasyster har vänt tillbaka med ny häst!

Höjdpunkten är fredagsmornar då Ulle och några hoppryttare sina hopphästar för mig och sen kommer mina elever med sina dressyrhästar och hoppar för henne. Då kan jag stå bredvid, som åskådare och se hur mina hästar utvecklas.

Det är mycket samlad kompetens i ridhuset de mornarna. Vi är tränare, hovslagare, ridlärare, proffsryttare, hästägare och vanliga intresserade åskådare och vi har vansinnigt roligt!

Jo hästarna har också roligt och framförallt, vi utvecklas.  

                           Tillsammans kan vi!  /Kajsa

Här är en hopphäst och en dressyrhäst...

                  


Läst 51739 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
18

Sitt!

Ett av ridningens stora mysterier är hur ryttarens kropp ska användas för att på bästa vis inverka på hästen. 

Förklaringar och beskrivningar av en god sits har funnits i över 2000 år och konstigt nog är det ungefär samma sak som beskrivs. Sitt rakt upp och ner, näsan framåt, armarna intill, händerna stilla i riktning framåt och fötterna rakt under kroppen. Genialt i all sin enkelhet.

Det finns inget nytt under solen, vi forskar, mäter, uppfinner men det mesta är nog redan beprövat och uppklarat om man läser den litteratur som finns. Vi ryttare behöver ha koll på vad vi ska göra, alltså behöver vi en god kroppskontroll, balans och oändlig påfyllnad med träning.

Många är de som delar med sig av sina erfarenheter och tankar när det gäller sits och inverkan. Det skrivs kloka artiklar, det görs informativa filmer och kunniga människor står timmavis och berättar för stora åhörarskaror hur ridning ska utföras på bästa vis.

Vi, alltså vi som läser, ser och hör allt detta nickar instämmande, ibland häpnar vi när någon är riktigt skicklig på att förklara men alla är vi överens om hur det ska gå till. Eller hur det borde gå till...

För på något vis uppkommer det då och då små....buggar, kan man säga, i systemet. Det växer fram trender eller varianter av det korrekta som sprider sig med blixtens hastighet. 

Det kan gälla ryttarens positions i sadeln, plötsligt kan man ana att ryttare börjar se ut som vattenskidåkare, alltså lätt tillbakalutade i sadeln med lite för mycket i handen. Någon har sett någon och tyckt att det ser fräckt ut och vips är trenden väckt, stolsitsen har fått en pånyttfödelse.

Det kan gälla handställningen, plötsligt är det någon ryttare som lägger omkull händerna i höjd med låren eller börjar att använda tygeln växelvis, såga, för att justera placeringen av hästens huvud. Allt är lika illa men likväl får avsteget från det korrekta följare och strax är det en grupp som sitter och sågar med omkullagda händer. Trenden är där.

En annan avvikelse från det optimala är att ryttarna har liiite för långa läder, tån hamnar ner och hälen med sporren uppåt. Hälen kan också hamna i uppdraget läge p g a att hästen inte bjuder framåt. Då griper sporren in och hälen dras uppåt om ryttaren inte har koll på sig. Oavsett orsak ska tån aldrig peka ner i marken, någonsin.

Det där med uppdragna hälar fick jag en fråga om för ett tag sen av en tjej som suttit och tittat på en svår klass vid en större tävling.

"Vad kommer det sig att ryttare på den nivån, nästan alla i den klassen sitter med hälen uppdragen och gnager med sporren i hästens sida nästan hela programmet?"

Jag svarade pedagogiskt och bra på den frågan tycker jag med att: Det är svårt att rida och ibland gör man lite mindre rätt.

Vad skulle du svarat?

Jag läser här i Hippson en artikel om hur viktigt det är att belasta foten rätt i stigbygeln. Det kan man tänka är "breaking news" Men faktiskt inte, för precis det där lärde RW (Richard White för den nytillkomne, äkta hälft till Kyra Kyrklund) mig för 25 år sen, vikten av att belasta foten rätt och hur jag skulle få foten och benet i korrekt position.

Jag ska fråga honom hur han visste det redan då. Han vet väldigt många saker jag aldrig hört någon annan tränare prata om. Undrar om han är en av de få som vet allt?

Jag skickar med en liten filmsnutt jag fick av en kompis, hon har en skänkel som alltid eller nästan iallafall, är korrekt placerad. Inget kläm med sporren där och hälen är lägre än tån. Bara att öva gott folk, för det är roligt att sätta trender som leder framåt!

                                                 Hej hopp! / Kajsa
 

                                                  


Läst 53270 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
25

Tomten är vaken.

På julnatten, då är tomten vaken oavsett om det är snö på taken. Han kan som ingen annan prata med djuren. Liten och grå tassar han runt, lyssnar, pysslar om och myser.

Något vi kan ta efter tycker jag, fast alla dagar lyssna lite mer på våra hästar. Vi kan inte lite på att andra eller tomten ska sköta allt...

Jag har inte önskat mig någon häst av tomten i år för det börjar bli lite tjatigt (47 gånger). På något vis har jag förlikat mig vid tanken att min häst inte kommer via julpaket.

Om JAG hade varit en häst, då skulle jag nog vilja bo hos Carl Hester, om jag inte bodde hos mig förstås. Jag såg en fin video där Carls olympiahäst Nip Tuck häromdagen med snö till knäna, galopperade runt i en kuperad, riktig hage  med sina två kompisar.

Senare såg jag en annan film där Charlotte och Carl, sida vid sida galopperade i full spruta med en hund i täten över en stor äng. Båda ryttarna iklädda tomtekostymer.

Visst, jag är inte dum jag förstår att de är duktiga på att marknadsföra sig och dra alla fördelar de kan av sin okomplicerade jargong, sin charmiga "enkla" hästhållning och sitt framgångsrika utbildningssystem.

Jag fick en fråga för ett tag sen om jag tror på att det verkligen är så där "sockersött" och enkelt med hästhållning och ridning hos team Dujardin & Hester. 

Det tror jag helhjärtat på. Det går inte att lura en häst att visa upp ett sånt förtroende till sin ryttare på uppvisning eller tävling om den har det tufft till vardags. Det begriper väl alla att även Charlotte eller Carl stöter på problem och blir frustrerade men de löser det uppenbarligen på ett bra sätt.

Det går att tillrättavisa djur vid deras inlärning och arbete utan att ta till våld. Precis som vi hanterar vår barn. 

För det är vid skarpt läge, som på tävling det visar sig hur hästen upplever sitt arbete och sitt liv. Är du inte human i ditt hanterande av hästen får du igen det, förr eller senare. 

En väldigt erfaren och klok ryttare sa en gång till mig: "Bråka aldrig med hästen och framförallt allt inte i situationer som den sen känner igen inne på arenan. För då står du där dagen då det gäller och hästen litar inte på dig."

Idag... när julefriden ligger som ett mjukt duntäcke runt mig kan jag sitta och fundera över kloka saker jag lärt mig genom ryttar- och tränarlivet.

Senast i veckan som gick hade jag nytta av att jag gärna lyssnar, tittar och är frågvis. Vi jobbar med en ung häst som har stora gångarter och en oändlig och ibland obändig energi. Den "exploderar" allt som oftast även på den allra minsta hjälpgivning, speciellt i galoppombytena. Jag säger till ryttaren, "Ta i mindre, ge mindre hjälper!" och just denna morgonen tyckte hon nog att jag var både oförstående och tjatig för hon svarade: "Men, jag vill bara tala om att jag rör knappt på skänkeln!"

"Rör den inte alls då, sitt bara om, väldigt försiktigt..." sa jag och vips så gjorde hästen det vi ville. Om än med något förvånad uppsyn!

Ingen raketforskning kanske, men just då kom jag att tänka på när Kyra Kyrklund berättade om när hon försökte rida in sig på sin nya häst Edinburgh. Det var bråttom, tror det var OS i Barcelona 1992 som var väldigt nära i hennes agenda. Edinburgh var fostrad i Ryssland och där hade han lärt sig byta galopp för sätet. Det var bara för Kyra att ta skeden i vacker hand och lära sig hur hästen funkade. 

De blev femma totalt i OS-dressyren, så bevisligen kom ekipaget till enighet om hur ett galoppombyte skulle hanteras! Det är klokhet, gott handlag och ryttarskicklighet!

Den här bilden tog jag på Strömsholm, i början på 80-talet. Jag fick syn på en ryttare som jag tyckte red väldigt bra. En titt i startlistan vsade att hon red för Finland och hette Kyra Kyrklund. Hästen minns jag inte namnet på men det kan ha varit Pickolo?

Det tog några år till men till slut korsades våra vägar. Jag hade tur!

Jag önskar Er alla fortsatt god julvila och rena fina galoppombyten    

                                                 /Kajsa


Läst 36927 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
15

Inner till ytter?

Nu är jag där igen, inne i djungeln av de  märkliga uttryck eller begrepp som det finns så gott av i vår sport

"Rid från innerskänkeln till yttertygeln" eller bara "Inner till ytter!" Det finns ytterligare någon variant på uttrycket och jag undrar vad är det som ska härifrån och dit?

Alltså vad är det som ska gå diagonalt genom hästen? Är det energin eller bjudningen, denna abstrakta företeelse? Eller ska hästen på något vis skjuta på diagonalt och vad är det exakt som ryttaren ska göra?

För det kan väl inte vara så att tanken är att hästen ska gå sidvärts hela tiden? 

I min värld verkar det enklare att rida rakt in i handen, alltså en bakfot bakom varje tygel. Som jag ser det är det mer naturligt för alla inblandade samt ett någorlunda enkelt sätt att förstå ridningens mysterier.

En insida och en utsida, ovanpå sitter vi och undersidan får hästen lyfta själv. Ställ i nacken, böj eller forma hästen efter spåret och jobba hårt på att hästen ska klara att spåra. En bakfot bakom varje tygel, kontrollera steglängden och efterhand rakrikta.

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag inte förstår uttycket "Rid från innerskänkel till yttertygel."

Tanken i grundridningen är att hästen ska gå med eftergift, lika stöd på tyglarna, med jämt påskjut, ställd och eventuellt  böjd i färdriktningen. Innersidan blir något kortare än den yttre sidan och det är alltid innertygeln som vänder hästen.

Varför kan man inte rida för båda skänklarna in i handen? Det blir frågan för dagen...

" Ställningen är en kontroll av att hästen går med eftergift. En korrekt ställning åstadkoms genom att ryttaren ger efter på yttertygeln, utan att släppa kontakten, lika mycket som han förkortat innertygeln. Om yttertygeln hindrar ställningen kommer hästen vrida sig i nacken. Den lägger då huvudet på sned och öronen är inte längre på samma höjd."

                                                    ur Ridhandboken 1

En häst korrekt ställd och böjd i färdriktningen.

                               // Kajsa


Läst 55854 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
22

Från en otroligt stolt tränare...

Denna helg måste väl vara en av årets tävlingstätaste när det gäller dressyr? Internationella i Finland, nationella i Falkenberg och Linköping samt World Cup i Herning, DK. Säkert fler lite mindre tävlingar också som jag inte har koll på.
  
Det är väl inte så mycket kvar av säsongen för hästarna nu, vinterträning och lite vintervila också väntar kanske runt knuten. Det ska bli skönt även för en tränare att få en paus i tävlingskalendern! Vintern är den bästa tiden att fortsätta utveckla och hitta nya nivåer.
  
Själv är jag i kalla Norrland och jobbar. Det finns många entusiastisk ryttare här uppe och de har uppvärmda ridhus! Tur, men det blev ändå mösspremiär för mig i går kväll. Jag har en dag kvar, jag ska drilla personalen, sedan flyger jag hem till värmen (och regnet?).
  
Tror att jag utan att överdriva har sagt "Håll ihop händerna!" 954757399559 gånger. Jag gillar tanken med en stilla hand och tycker det går utmärkt att ha händerna bredvid varandra när man rider.
  
Men, det största har inte hänt här utan hemma. En av mina duktiga ryttare har i dag tagit det enorma steget upp i svår klass... ♥ och här är jag 1000 mil ifrån.
  
Hon har på sig egen uppfödning krånglat sig hela vägen upp och i dag ridit en Intermediaire I med den ära. Jag hann precis få igång Equipe och kunde i alla fall följa poängen. Drygt 62 % senare satt jag i mitt norrländska hotellrum och lipade av ren lycka och stolthet. DET GÅR!!!
(Ett särskilt omnämnande till min stand-in, syster-yster Carina, för att hon tog min coachroll idag!)
  
Alltså, jag säger det igen DET GÅR! Ge inte upp om hästen "bara" travar för 6,5 och tänk framförallt att DU KAN!!!
  
Ibland, någon svart dag har jag fått tjata hål i huvudet på Camilla att det går för hon har haft sina tvivel.
  
Men med mitt tjat, sin egen envishet och några sammankomster med min golftränare och mentalcoach Lars "Lasse" Evertsson/PELEVA har hon hittat tro på sig själv.
  
Hittade en bild jag tog för två år sen på en tävling. Det var då jag bestämde mig...
  
Absolute Love  f. 2005 e. Almoretto – Underworld xx uppfödare, ägare och ryttare Camilla Torsmarker, är nu en svårklasshäst.


Läst 46892 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
02

Ridning på hög nivå.

En nybliven EM-guldmedaljör lämnar arenan.

Pre och post... det känns lite som en ny tideräkning, före EM och efter EM Gothenburg 2017.

Fundera på det fenomenet samt att den alltid lika innovative eventgeneralen Tomas Torgersen vill ha ett Ridsport-VM till Göteborg. Undrar vad den mannen äter till frukost, kryptonit?

Det är härligt med drivande människor. En del sjösätter och leder ett Ridsport-EM och andra vinner medaljer på samma EM.

Peder, killen som har blivit svenska ridsportens stora fixstjärna. Han är killen med koll, på allt från att födas i rätt "hästfamilj" till att gifta sig med rätt partner. Han är artist, en atlet, en förhoppningsvis god make och pappa samt en förbannat god ryttare och hästmänniska.

Lyssnar man på mediernas rapportering om honom skulle man kunna tro att alltihop mest handlar om att gifta sig rätt. Kanske är det så, ingen Lisen inga medaljer? Kärleken gör underverk...

Fast förmodligen hade han lyckats med en annan partner också, en annan Lisen alltså. För utan sin hästpartner All Inn hade uppgiften blivit betydligt svårare. Så, välj rätt (häst-)partner när ni satsar mot stjärnorna!

Som sagt, det har blivit mycket ridning och även körning på internationell toppnivå att titta på och inspireras av. Lyxigt var det att kunna ta pendeln in till arenan eller slå på SVT play för att se hela härligheten igen.

Ännu mer internationellt besök hade vi här i Kungsbacka i veckan. Den danske, tysklandsbaserade tränaren Bo Kristoffersen var här och hade kurs i några dagar. Jag träffade på honom första gången i Tyskland för många år sen när han var chefstränare på Holsteinerförbundet. Nu stod han som sagt på en ridbana på Onsalahalvön och delade med sig av sina kunskaper.

Jag var med och tittade en förmiddag och fick höra mycket jag gillade. En klassiskt skolad tränare med rutin och glimten i ögat. Tysk disciplin ja, ingen ryttare satt och gjorde nåt dom inte skulle två gånger i rad men det är sånt jag uppskattar.

Kunskap och närvaro, bra övningar och ofta "pat the horse", klappa hästen. Han fick förhållandevis ofta påminna ryttarna om att sluta dra i tyglarna, han ville ha stilla händer.

De ryttarna som hade lagt tid på att dressera sina hopphästar klarade sig bäst, de behövde aldrig dra...

Hopphästar som går med elastisk kontakt samt hals och huvud i bra position hoppar mycket bättre än de som kommer mot hindren hängande i bettet med huvudet i bröstfickan på ryttaren.

Men det är ju inget nytt, dressyrhästar i motsvarande form presterar också bättre och gemensamt för en del avdessa är att de får medalj om de är med i EM.


Läst 52647 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar



Arkiv