Kajsa Boström
SEP
05

Är grunden bra står (och går) resten stabilt

Jag läste en artikel med Carl Hesters träningstips och fastnade för den här meningen.

“The basics are: is your horse straight? Is it moving in a rhythm?”   Carl Hester

Bra grundridning är en tolkningsfråga. Min egen tolkning är så här: Skritt, trav  och galopp i båda varven, på tygeln med lätt elastisk kontakt samt med jämn takt och rytm.
                                Fin form på en treåring...                        
  
Det ska fungera på fyrkantspår såväl som på volter. Ju längre utbildningen håller på ju mer ska hästen enkelt kunna kunna spåra på mindre volter, hörnpasseringar samt raka linjer.
 
Det där med kontroll på steglängd, korta och länga, att ha nacken på samma höjd oavsett om du svänger, rider rakt fram eller byter gångart är också viktigt.
 
Gammal skåpmat kanske någon tycker nu, ett himla tjat om självklarheter. Eller?
 
Nej, självklart är det absolut inte och jag kom att fundera över detta i veckan som gick. Jag hade med en hopphäst på en träning och den hopphästen har inte alltid ryggen med sig på bästa vis över hindren vilket gör att det ramlar en bom då och då.
  
Ryttaren hade fått tipset att använda en av alla "finurliga" hjälptyglar som finns att tillgå. Det skulle göra att ryggen kom upp bättre.

Alltså, sätt fast huvudet så kommer ryggen upp... Nej, den sanningen köper jag inte.

När jag hade kurs en helg hade en av ryttarna med sin dotter. Hon var 11 år, hade två ponnyer och för dagen hade hon tagit med sin hopp-ponny. Tjejen tyckte den var lite springig och hängde i handen, alltså lite svår att "rida på marken".

Vi resonerade en stund om vem som egentligen hängde i tygeln och när den unga damen fick klart för sig att jag inte tyckte det var viktigast i världen att ponnyn böjde ner sitt huvud när den sprang så fick vi till ett riktigt bra pass. Hästen fick lite mer frihet och rörde sig fint i trav och galopp. Ryttaren hade en lätt kontakt i tygeln och var mycket nöjd. Inga onda händer eller trötta axlar.

Ryttaren var som sagt 11 år och det hon trodde var viktigt var att huvudet på ponnyn skulle ner. Fast varför, det hade hon ingen aning om. Men hon lyssnade noga på vad jag sa och hade inga svårigheter att ändra sin ridning.

Vad är det som gör att de unga ryttarna får denna bilden med sig?

Är det då bara hopphästar som har svårt med balans och rytm? Nejdå, mitt tema på den helgkursen var övergångar, i balans, och det var genomgående hos ekipagen både vingligt på linjen och bitvis tungt i händerna. Oavsett om det var dressyrhästar som tävlade St George, L:B eller hopphästar.

Du ska inte "bära runt hästen", den kan och ska springa själv. Det kan inte upprepas tillräckligt många gånger. En häst som hänger i handen gör inte det av egen vilja. Den har inget ansvar i frågan.

Egenbalans och självbärighet är ett populära ord idag. Men jag ser mycket mer av tygelbalans och framvikt ute i verkliga världen.

Här övar Flisan på att galoppera rakt, med lätt kontakt och bra eftergift.


Läst 67130 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
28

En smula Alzheimer?

Ibland undrar jag på riktigt om hästar kan ha Alzheimer, eller kanske någon annan allvarlig störning i minnet? Det händer att jag träffar på hästar som vid lite närmare granskning visar sig ha glömt allt eller en stor del av det som någon, ägare, ryttare eller annan näsrtstående, vid tidigare tillfälle påstått att hästan kan.


Glömskan kan gälla allt från det mest grundläggande, som att stå still när rykt och sadling ska göras till hur hästen ska bära sin ryttare på bästa vis.

En relativt nyinriden häst jag träffade häromdagen hade totalt glömt hur det skulle gå till när tränset skulle på. Huvudet rakt upp i stalltaket och ett springande fram och tillbaka i linorna var vad den kom ihåg från sin nyss avslutade utbildningsperiod. Det var den enkla delen i minnets fördunkling hos den hästen.

Den lite svårare delen var att den inte heller kom ihåg att den skulle stå still vid uppsittning vilket resulterade i att ingen kom upp i sadeln den dagen.

Då är ridning mindre kul, dvs när man inte lyckas komma upp på hästen. Eller när det står klart att det mer skulle likna våldtäkt att kasta sig på den och vidare upp i sadeln. Det sättet att sitta upp på en häst är inte min grej, jag vill att hästen ska visa förtroende och vara med i matchen, som en medlem i mitt lag. Särskilt när det gäller en ung häst i början av en lång karriär.

Katapultstart med vidhängande ridning i racingtempo kan inte betecknas som ett tecken på att hästen är välutbildad.

Jag har träffat äldre hästar som också glömt. En häst sades vara klar för star i Msv B men hade totalt glömt att galoppombyten ska göras på hjälpen och med alla benen i rätt ordning. Helst varje gång...

En annan hade glömt hur den skulle gå på tygeln, den mindes att huvudet skulle ner om den fick på ett kandar sa handhavaren. Det funkade också att sätta på en gramantygel för att minnet skulle komma åter.

Jag har träffat hästar som glömt att de är trafiksäkra, lättlastade och lätta att sko, allt det där som gärna nämns som fördelar i saluannonser.

Människan i hästens närhet är ibland också glömsk. Gamla skador kan vid direkt fråga ha raderats ut helt och hållet ur minnet liksom andra störande detaljer som krubbitning, tungfel eller dåliga luftrör.

Saker en del hästar minns väldigt bra kan vara att människan är något de ska passa sig för och när jag träffar en sådan häst blir jag ledsen. För att inte tala om hur ledsen jag blir när jag träffar på de hästmänniskor som glömt hur viktig en hästs grundutbildning är.

Hästen ska kunna stå still vid hantering och uppsittning och sen lugnt skritta iväg, det är steg 1. Sen är det "bara"resten kvar.


Läst 46585 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
27

En lång historia som fortfarande inte är slut...

Det kom en gång för länge sen ett par hästmänniskor nerdimpandes i Göteborg, deras resa hade startat i nordligaste Norrland och med i bagaget hade de en häst. Vid ankomsten ansåg de att en ny tränare var av högsta prioritet, den förre hade de lämnat kvar vid sin mellanlandning i Stockholm. Det var så jag kom in i berättelsen.

Något år senare, när paret var i Falsterbo på tävlingar och hade lite tråkigt, muntrade de upp sig med en tur till en uppfödare i Skåne och vips fanns det ytterligare en häst i deras ägo. Den var ganska ung och skulle stå på tillväxt och så blev det för även familjen visade sig vara på tillväxt. Den unga hästen behövde dock ridas så jag ”lånade ut” en elev som var en fena på just unghästridning. Hon var också hovslagare, faktiskt kompis med min hovslagare så då var även hovslagerietför familjen ordnat.

Det blev dags för Regional kvalitetstävlan i Borås och av påkommen anledning, yster och vildsint häst, kom det plötsligt på min lott att rida gångartsprov! Hovslagarna försökte i allmänhet göra nytta, hålla i en yster häst, visa för hand och rida hopp-prov.

Vi hade faktiskt en vildsinthäst till med oss i Borås kom jag på, men den red inte jag utan den ena hovslagaren. Men jag vann gångartsprovet med min och ena hovslagaren sprang hem en väldig massa poäng med samma häst på visning för hand och vips var vi på väg till Elmia.

Väl där blev det för tufft, yr häst, halvtjock bedömning och vi åkte hem för att satsa mot 4-årschampionat.

Vi vann det kvalet och vips var vi på Malmö Arena på Championat för 4-åriga hästar. Där försökte jag rida, hovslagarna hjälpte till att styra upp det pågående kaoset och sydde flätor. Paret från Norrland låg sjuka på sitt hotellrum med sjukt barn, den unga hästen galopperade i boxen i ett dygn, visade något sämre galopp på arenan, vi missade precis finalen och åkte hem. I FULL STORM, 25 mil har aldrig känt så långa. Efter det var vi slut, både hästen, hovslagarna, ägarparet, bebisen och jag.

Under samma höst hade paret från Norrland av oförklarlig anledning köpt den unga hästens helsyster, bara obetydligt yngre men väldigt mycket högre!

Något år senare var det dags för ny kvalitetstävlan med hovslagarna som oumbärliga medhjälpare vid hopp, manflätning och visning för hand. Jag red men vann inte, inte vad jag kan minnas. Däremot minns jag att det var hundslagsmål på läktaren under gångartsprovet...

Sen växte familjen från Norrland ännu mer. Fler barn, många föl och vips så ackorderades alla hästar ut och familjen från Norrland bytte hemland för några år. Adjöss med dem, trodde jag…

Den beridna hovslagaren, min elev, har med åren blivit en briljant unghästuppvisare. Hon har under de åren vi jobbat ihop ridit 8 hästar till diplom på treårs-test. Några hopp- några gångarts- och något dubbeldiplom. Ett mycket bra resultat för en som inte är ryttare till yrket. De senaste två åren har hon toppat formen och vunnit kvalen med riktiga högpoängare, båda har varit vackra ston. (Ett 40-tal hästar har vi hunnit igenom tillsammans under åren...)

2015 i Svenljunga med Caramia                                                           2016 i Plönninge med Terresana

Varför berättar jag den här historien? Jo, för att vi gör det här tillsammans och har ett sammansvetsat team där alla ställer upp med det vi kan och är bäst på, när det behövs. Vi har bra hästar att jobba med och framförallt har vi roligt tillsammans!

Jag kom på den här historien idag när frun i familjen från Norrland ringde,  hon behövde råd och hjälp. Jodå, de har sedan några år åter sin adress i Sverige och sina hästar i hemmastallet.

Nu var det lite kris i butiken för jag har en annan elev som håller på att blanda sig i våra affärer, som tilltänkt hästköpare. Nu är hon på väg hit, från jättelångtbort för att se och kanske provrida den näst yngste av den unga (nu i 20-års ålder) hästens avkommor. Hon är tre år, lika yster som hennes mor en gång var och för dagen även i behov av en ryttare. 3-åriga damen har vilat sig i form efter en liten olyckshändelse i samband med inridningen och är nu tämligen vig i sprången. Frun i familjen från Norrland kände sig inte riktigt frestad av uppdraget, dagsformen på henne är inte den bästa så hon ringde för att få råd. Det slutade med att vi förenas igen. Familjen från Norrland, hovslagarna, jag och snart även tilltänkte köparen.

En sak till, spekulanten på lilla hästen har ett mål: att tävla höga klasser, tex i solen på Rivieran. Blir det kanske gruppresa med familjen från Norrland, hovslagarna, tränaren, hästen och spekulanten om sisådär 10 år?

Åhh, en sak till i denna långa historia! Jag har fler elever som är hovslagare och en av dem har köpt den unga hästens siste avkomma. Den ende hingsten av alla föl den unga hästen satt till världen. Vem vet, de kanske också åker med till Rivieran?

Här är vi, den unge mannen och jag förra sommaren


             

                 Hej å hej  /Kajsa

               


Läst 37734 ggr Kommentarer Kommentera

APR
20

Om att vilja men kanske inte kunna eller humlor som kan flyga

Jag får ibland infall, lust att testa om det går. Det handlar om att satsa på hästar som är lite utanför av olika anledningar och jag brukar kalla det för att jag samlar på humlor. Förr sa man att humlor flög utan att ha förutsättningar för det, på ren vilja alltså. Därav namnet på min "hobby".

En god vän ringde nu ikväll och berättade om en häst som behövde ett nytt hem. Den hade tidigt i uppväxten fått en skada så dess framtid så som den var tänkt skulle aldrig fungera. Nu är den 4 år och uppfödaren sökte efter någon som kunde ta hand om den för hon hade inte hjärta att avliva en till synes sund häst. Idén har redan slagit rot, vi ska kolla på den så fort vi kan.

Jag har tidigare berättat om en annan "humla" som flyger fint, ett mycket lyckat projekt och hon är verkligen ett bevis på att hästar är oerhört tappra. Så här kommer en repris...

Det handlar om DIXI MH, e.Blue Horse Don Romantic - Heraldik f -08. Det är inte jag som äger/rider men hon är ”mitt” projekt och jag ser henne i träning varje vecka. Den här humlan är egentligen död…. Eller skulle varit om uppfödaren inte varit så envis, eller i avelsboxen om inte jag fått en av mina konstiga anfall av vi-testar-det-går-nog!

Dixi föddes pigg och frisk och på långa ben hoppade hon runt i hagen och lekte. Det fortsatte hon med även som ett-åring men det var då olyckan var framme. Jag tror t o m att uppfödaren blev vittne till när Dixi som vanligt lekte i hagen men plötsligt inte fick fotfäste i sin vilda framfart utan gjorde en jättevurpa och PANG i backen.

Sen började eländet. Exakt vad som egentligen gjorde ondast hos Dixi vet ingen men det var många olika veterinärutlåtanden om var hon var värst skadad. Med ett litet hopp om framtiden blev det boxvila i TRE månader… Då var diagnosen bogledsfraktur där samtidigt den stora bogmuskeln hade släppt. Framtiden som ridhäst var i princip borta.

Jag såg henne då och tänkte att det här kan aldrig gå vägen. Men Dixi var väldigt tålmodig, tog livet med upphöjt lugn och tiden gick. Hon kom ur sin boxvila och det följande rehab-året med ett något annorlunda rörelsemönster. Men som experterna bedömde  det var hon inte smärtpåverkad.
Eftersom livet som ridhäst var borta och hoppet stod till att avelsboxen skulle funka reds Dixi inte in. Uppfödaren försökte placera ut henne som avelssto men det visade sig vara svårt med en handikappad häst.

Våren när Dixi var tre år bestämde sig uppfödaren för att betäcka henne, för hon har en intressant härstamning och något skulle hon ju göra. Sen bestämde vi oss också för att chansa och rida in henne.

Det gick galant för hon har ett väldigt gott temperament och var till följd av allt som hänt väldigt mycket hanterad. Det var bara att sadla och sitta upp.
Lite ridning på hösten som dräktig tre-åring, på våren fick hon ett jättefint hingstföl, Ryan MH e. Rausing, och sen var det mamma-ledighet.

Och fast vi inte riktigt trodde på det vare sig uppfödaren eller jag så verkade det som Dixis rörlighet mer och mer återgick till det normala.
Lite mer ridning på hösten som 4-åring och nu hade en intresserad köpare anmält sig.  En av mina elever som hade varit pilot genom inridningsprojektet hade förälskat sig i hästen. Bästa tänkbara scenario och efter avvänjning av fölet bytte Dixi ägare och flyttade hemifrån.

Det är för mig intressant och väldigt utmanade att tillsammans med ryttaren hitta ett sätt att lägga upp träningen. Dixi MH har sina svagheter och handikapp så det gäller att stärka och utveckla på lite annorlunda vis. Vi tittar på det positiva och låter bli att fundera över svagheterna.

Nu tävlar Dixi MH dressyr på MSV B-nivå och det känns som en seger över det omöjliga.
  


Läst 58331 ggr Kommentarer Kommentera

APR
16

Att ha en åsikt om både det ena och det andra

Min åsikt om något eller någon är min personliga subjektiva uppfattning. I ett demokratiskt land står det var och en fritt att ha och även uttrycka en personlig åsikt. Att per automatik jämställa åsiktsyttring med att vara gnällig, ha bristande insikt, vara självgod eller liknande är att förminska denna demokratiska rättighet.

Går åsikten över i osakliga och/eller personliga angrepp kommer saken i ett annat läge.

Detta, osaklighet och personangrepp försöker jag undvika på när jag skriver mina blogginlägg eller för all del om jag kommenterar någon annans. Övning ger färdighet.

Efter mitt inlägg "Jag har ju gjort allt!" vilket bl a handlade om veterinärbesök och diagnoser fick jag mycket ros och även lite ris, ja en och annan riktig känga. I replik från veterinär-Izabella samt några anonyma bloggkommentarer fick jag veta att jag är citat:

"Förekommande gnällig och självgod (klappar gärna mig själv på axeln). Jag är också dåligt uppdaterad om utvecklingen inom hältdiagnostik de sista 10 åren samt att jag i inlägget hade den dåliga smaken att ge mig på hela svenska veterinärkåren och deras löner. Det sista är ett rent sakfel, om man läser vad jag skrivit.  Någon tyckte att jag platsade bättre i tiden för Berlinmuren och vänstertrafiken, vad det nu har med ämnet att göra.

Oavsett vad jag har för åsikt om murar eller trafikpolitiska åtgärdet i ett historiskt perspektiv, så är ovanstående rent personliga angrepp.

Att jag i samma inlägg med IRONI, uttryckte en nostalgisk längtan efter en "enkel" diagnos på kotledsinflammation gick dessa kritiska läsare helt förbi.

Jag kommer fortsätta att uttrycka egna åsikter och även intresserat lyssna på andras. Med andra ord, försöka vara vidsynt, ha vilja att utvecklas och skaffa erfarenheter. Jag kommer också fortsatt att undvika personliga påhopp.

                                                            - - -

Åsikter om hästutbildning är något en tränarkollega och jag med jämna mellanrum dryftar i ett ridhus tidiga fredagsmornar. Vi representerar olika grenar, hoppning - dressyr och det gör det hela intressant och lärorikt.

Idag pratade vi om att ha hästen i balans med lätthet i framdel, bra driv i en korrekt placerad bakdel samt att snabbt och enkelt kunna svänga. Vi är ute efter samma resultat men arbetar på olika vis. Vi hamnar i väldigt intressanta samtal och resultatet idag blev en hopphäst som med bakbenen på linjen svängde höger och vänster, i balans, för små hjälper. Unghästen som med min elev senare var med och hoppar för samme kollega, hittade också en bra linje, men nu i hoppövningar. Jag är då åskådare och får nya infallsvinklar när kollegan undervisar. 

Win, win och ett trevligt sätt att jobba tycker vi båda.

Tycker vidstående bild visar hur kontrollerat driv rakt bakifrån kan lätta upp framdelen...

Dessutom får jag under hoppningen tid att öva på min nya hobby fotografering. Det, är svårt på riktigt...

                        

                                                        Delores på fredagens träning


Läst 52374 ggr Kommentarer Kommentera

APR
09

All in one

Jag skrev med en kompis på fb en morgon. Hon är gymnasielärare i svenska, det är bra när jag behöver lite hjälp med att sätta ihop bra texter. Jag får också insikt i provrättande och examensarbeten. Med i den tråden fanns ytterligare en kompis och hon är förskolelärare. Hon förser mig med roliga hstorier om vad ungarna hittar på. Livet utanför hästvärlden är intressant!

Det slog mig lite senare på morgonen när jag satt i bilen på väg till dagens första ridhus att jag är lärare på alla nivåer. Förskola, grundskola, gymnasium och högskola. Jag har hästar på alla nivåer och ryttare mellan 13 och 60 i träning.

Fredagar i allmänhet är ett lysande exempel på spridningen i utbildningsnivåerna.

Först på morgonen är det hopphästar som vill dressera sig. Blandad kompott, unga hästar med äldre rutinerade ryttare och äldre hästar med lite yngre ryttare. Från unghästhöjd till lagom jättehög höjd tävlar de.

Senare på dagen kan det vara som igår, gymnasie/högskolehästar. Från Msv B/ Prix St George till Intermediere. Denna fredagen bl a ett ekipage som gjort sin första start i de svårare klasserna.

Dessa två tjejer jag fångat på bild har jag alltså haft förmånen att få följa länge. Från ponny och framåt i ryttarkarriären. De har valt olika grenar,hästarna skiftar men ryttarna består. Den långa bestående kontakten ser jag som en ynnest.

Sist på denna fredagens schema var en 3-åring, lagom vimsig och endast riden ett par månader. Just idag hade den hästen lite bekymmer att ta sig förbi hästätande hål i sargen på ridhuset. D v s dörröppningar... Bara för oss människor att plocka fram tålamodet och hitta kreativa lösningar. Blir det som tänkt är den med i årets 3-årstest, för när hålen glöms bort travar den riktigt fint! Bild hann vi inte med denna gången.

En alldeles vanlig dag i tränarjobbet. Alla utbildningsnivåer när det gäller hästar. Friska hästar och ibland sjuka, alla ska tas om hand och/eller utvecklas. Det är samma sak med ryttarna, där blir det blir från grundskola till vuxenutbildning.

Det är ett omväxlande, omfattande och omhändertagande arbete och vilken tur att jag valde just detta!


Läst 27409 ggr Kommentarer Kommentera

APR
04

Bakdelsvändning och höftböjare

Det blev en intensiv vecka, som i min värld går under namnet post-GHS. Jag har diskuterat ridning och träning, mest ur det etiska perspektivet, 24-7 känns det som. Jag har försökt svara ilskna inlägg med att vara kontruktiv och ledsna med att vara lika konstruktiv. Debatt är bra tycker jag så länge den är just konstruktiv. Men nu har vågorna lagt sig och jag lägger mitt fokus på annat.Tack alla ni som hört av er har stöttat mig i min argumentation. Det är mycket lättare att väcka och föra debatt när den hålls saklig!

Mitt vanliga jobb som tränare är just att utbilda och öka förståelse för hästar i allmänhet och ridning och dressyr i synnerhet. Den gångna helgen har jag varit på resande fot i jobbet, till vardagen med "vanliga" hästar och deras ryttare.

Bakdelsvändning är det svåraste jag vet att instruera och precis där hamnade jag på sista passet för helgens kurs. När en ryttare tittar hjälplöst på mig och säger "Hur ska jag göra?" samt sticker ett dressyrprotokoll under näsan på mig där det står mindre roliga siffror. Tuff uppgift att reda ut för ryttare som är nya bekantskaper och som jag dessutom ser sällan.

Bara att rota i hjärnkontoret efter något bra för jag tror att det är svårt att som ryttare fatta hur det ska gå till så jag ler glatt och säger: "Vi får ändra lite". Som sagt, jag träffar dessa ryttare  sällan så det gäller att de får ordentliga verktygslådor med sig hem att jobba med till nästa gång.

Det blev prat om ställning vs böjning i halsen, bjudning, samling, placering på linjen och ja, precis allt egentligen och så blev det att vi slutade med att rätta sitsen. Hitta höftböjaren för att bli lätt och snabb i skänkeln, sitt på rätt sida och låt bli att röra runt med händerna.

Precis så upplever jag att det ofta är, allt som "krånglar" hänger ihop med ett fel i grunden. Bristande samling och eftergift i bakdelsvändningen slutar vid en sitskorrigering.

Jag försöker få mina elever, främst de jag träffar sällan, att läsa Ridhandboken, Den är lättläst, täcker det mesta en hobby/tävlingsryttare behöver veta om grundridning och det är fler och fler som hänger på idén. En av tjejerna berättade stolt att hon minsann läste nu. Hon har en nattvaken baby så det blev mycket läst!

Humor är bra att ha som ryttare och det blev goda skratt när vi gemensamt kom fram till att ryttaren skulle läsa de "tråkiga" kapitlen, t ex det om handställning och tygeltag i början av boken och inte hoppa direkt till de roliga om öppna och sluta!

Jag har i helgen pratat om allt, hur man får en tittig unhäst att gilla läktaren till varför man ska åka till veterinären med en häst som "bara" haltar ibland när den inte är uppvärmd. Sadelproblem, hur ska bettet sitta och varför får jag bara en 6:a när jag gör så här?

Det finns hur många frågor som helst och jag funderar på hur jag ska hinna svara på allt.

Jan Brink berättade en gång att han vid ett tillfälle frågade en elev hur mycket kraftfoder hästen fick och svaret blev "Vet inte, fråga mamma". Det var inte rätt svar...

Gedigen grundridning, sits och inverkan, kunskap om god hästhållning och etik, sätt det på agendan för där finns det mycket att hämta för att med tiden lyckas som ryttare.

Ökningar, bakdelsvändning och galoppombyten kommer av sig själv...

En helt vanlig vanlig dag på jobbet


Läst 27051 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
22

Tur att det finns hästar

Någon dag ibland, speciellt på vinterhalvåret kan jag fundera på varför jag håller på med mitt jobb. Att vara tränare är på vintern är kallt, s----ns kallt. Ta på bra kläder, säger någon hurtbulle. Jodå, jag brukar ha ett antal lager av de bästa kläderna, men jag fryser som en hund.

En namnkunnig företrädare för yrket tyckte att vi, dressyrtränarna, bara ska jobba i isolerade ridhus och begränsa oss till att ha en handfull elever. Jaha, hur tänktes det där? Jag vet inte jättemånga ridhus i Väst- och Sydsverige som är utrustade på det viset och jag vet också många ryttare som vill ha hjälp.

Så jag biter ihop, stretar på genom vintermörkret och är lycklig när det är mars igen. Kylan är en nackdel med jobbet, fina hästar och engagerade ryttare är de stora fördelarna.

Trots (eller tack vare?) alla år som tränare kommer jag ofta på mig själv med att stå med ett leende på läpparna när jag jobbar. Anledningen kan vara en ryttare som får till det, en häst som verkligen anstränger sig att försöka eller bara en positiv och energifylld känsla.
Förra helgen hade jag kurs med elever jag jobbat med i många år. Båda dagarna var det en go´ känsla i ridhuset. Bra gemenskap, 10 grader varmt,  arbetsro och positiv inställning hos alla förgyllde den helgen. För att inte tala om alla duktiga hästar!

Igår var det "vanlig" måndag, men med sol och vi kunde vara på utebanan utan att jag frös! Dessutom var Dollan, en av mina favorithästar, på besök. Hon har det där jag gillar hos en häst och jag tror den har möjligheter att bli en riktigt fin dressyrhäst.

Många tycker hon är vacker, men det tycker inte jag. Däremot blir jag löjligt lycklig när jag ser hur hon tar till sig sina arbetsuppgifter, då blir hon vacker på något sätt. Eller kraftfull kanske är ett bättre ord. Både ryttaren och jag gick hem efter träningen med mungiporna vid öronen.

Möt Delores f -11 e. Diamonit - Fürst Heinrich:


Läst 52650 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
04

Fuxiga ston...

Sto, fux, nyss fyllda fem år och med holländskt Jazz-blod i härstamningen. Klart att den kan bli lite uppstudsig, en smula fräck eller ha attityd.
  
Rund i kroppsformen och mycket välmusklad, inte konstigt att sadeln någon gång kasar lite hit och mest dit.

Het i hoppningen, självklart. Hon är explosiv och blir gärna lite för "stark" men hoppar bra!

Ganska besvärlig att rida ut på tur. Vill inte alltid lämna gården, är tittig och väldigt bestämd på var hon vill gå. Eller var hon inte vill gå.

Otroligt alert på nya ställen, en grävmaskin i närområdet kan fördärva ett tänkt träningspass.

När hon blir riktigt avig är hon uppe på bakbenen i ett huj. Har ibland lite gjordtvång men det är ju inte så farligt.

Ja, det skulle kunna vara så, att allt detta hänger ihop med temperamentet. En ung fuxig märr avlad för prestation, klart att det blir en vass individ. Dessemellan går hon så att alla som ser henne blir imponerade.

Men... jag känner mig ofta som ett enda stort MEN. Det är något jag ser, korsat med en vag känsla. Ingen hälta, eller? Ojämn, eller? Den är ju besiktigad utan anmärkning och friröntgad...

Det hettar till, ryttaren åker i backen och där bestämmer vi oss unisont. Dags för veterinären.

Kliniken bekräftar nu efter några dagar det vi misstänker. Den fuxiga märren skulle lika gärna kunnat vara en brun valack. För oavsett kön eller färg, hon har ont på riktigt och talar på sitt vis om det för oss. Men hon är inte halt.

Nu får vi se vad som händer...


Läst 28479 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
02

Fröbank och utveckling

Hoppsan, nu stormar det i unghästvärlden. Många har åsikter, med all rätt, om SWB:s (Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen) förändringar i  f d Avelschampionatet.  Nu heter hela klabbet Breeders Trophy och evenemanget görs om till en tävling endast öppen för SWB-hästar och hingstar godkända i SWB.

Det vill säga, att de unghästar som har planerat in att starta på Flyinge senare i år och är grundregistrerade i "fel" förbund får göra något annat. Som sagt åsikter om detta luftas på sociala medier, både för och emot.

Vi hade med en treåring förra året och jag är glad att vi hann med det för den är inte registrerad i SWB och då hade vi gått miste om ett roligt äventyr.
  


Caramia född 2012. Foto:Ronny Kangas
    
I år var planeringen klar för en av "mina" femåringar och målet var Flyinge i oktober. Med betoning på var... Tänk om tänk nytt, vi får smida nya planer.
  


Delores född 2011 kommer att få nya planer.
  
Jag är dåligt insatt i avelsbranschen, har ingen klar åsikt i frågan och kan förstå både de som är för och de som är emot. Min stilla undran i fallet är bara om inte förändringen kunde meddelats tidigare, men det finns säkert en bra anledning till att den kom nu.

Jag smälter detta nya och roar mig under tiden med att ta hand om några unga ryttare. De kan vara födda och registrerade var som helst och alla  är med i "Fröbanken".

Googlar du på Fröbank förstår du hur jag menar. "Fröbank eller fröreserv, förråd av vilande frö i marken, vilka vid de rätta betingelserna gror och ger upphov till nya plantor.

Där finns det plats för alla som vill lära sig...

 

Ett "frö" fött 2000.


Läst 22733 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: första  föregående 1 2 3 



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv