Kajsa Boström - Ja, hur är det egentligen?
FEB
09

Ja, hur är det egentligen?

När jag är ledig försöker jag hålla mig på avstånd från hästar och ridning, vila hjärnan. Så idag åkte jag inte till tävlingarna i Borås, Gina Tricot Grand Prix. Tävling förresten, det känns mer som en uppvisning, endast sex deltagare i varje klass. Men grattis till vinnarna!

Nej, idag på min lediga dag körde jag istället ett morgonpass på det lokala gymmet. Precis som hästarna behöver jag bli liksidig, stark(-are) och få bra balans.

När jag som bäst höll på med utfall, infall, upp-och-ner och balansplatta kom jag att tjuvlyssna på en pt som hjälpte en knäskadad kille med ett rehabpass.

Det är så vansinnigt lätt att träna fel. Det ska vara foten här, inte där. Vinklat knäet mindre och håll det framåt. Gör färre upprepningar med mer vikt eller fler upprepningar med mindre vikt...Lite fel position vid lyft och belastning så är det positiva med träningen puts väck.

De hade ett helt papper med övningar killen skulle klara och tränaren var med hela tiden och frågade hur det kändes. De resonerade, la till och tog ifrån allteftersom. Hela tiden väldigt noga att fötter och knän skulle vara på exakt rätt ställe. Gjorde killen fel blev det slitage istället för uppbyggnad.

Det var där ledigheten tog slut och jag började fundera på hur vi gör med hästar som ska stärka sig i allmänhet eller rehab-träna. Där är det svårt att säga exakt hur hästen ska förhålla sig. Hästen vet ju knappt att den har ont, eller har haft ont...

Någon gång har jag fått lära mig att en häst som haft ont länge, varit halt och "sparat" på det onda benet, den  kan fortsätta att  röra sig ojämnt av bara farten, även när den är behandlad och frisk. Att muskelminnet skulle spela in och liksom fortsatt styra rörelsen ojämnt. Likadant skulle det vara med tandproblem, hästen vet inte att den är "åtgärdad" i munnen och det kan ta någon vecka innan smärtminnet anammat att problemet är borta.

Jag har förstått att det är en ganska utbredd "kunskap" för jag hör det ofta i samband med utredningar, behandlingar och efterföljande igångsättningar.

Det där tror inte jag på nu... För om en häst är halt och veterinären bedövar bort det onda travar den vid lyckosamt resultat rent som en klocka efter 10-15 minuter. Inte kommer det där muskelminnet ihåg att hästen skulle halta? Det finns många skrönor.

Tillbaka till stärkande träning för hästben. Vad kan vi egentligen påverka när det gäller hästens sätt att röra sig och belasta sina ben? Intressant fråga tycker jag. Jag vet hur lång tid det har tagit att få denna hästen att dämpa sin galopp och då har vi inte bett om ett ben i taget utan språnget som helhet. Och denna hästen är frisk

Så, jag tror inte att man kan stärka ett ben i taget vid ridning. Det blir som det blir, allt eller inget liksom.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 49196 ggr





Fler inlägg

SEP
17

Dressyr är faktiskt matematik

Dressyr är en bedömningssport och domarna är människor, även på VM. De kan göra någon miss, som att blinka i fel ögonblick även om de har 200 års erfarenhet och fem * i sitt domar-CV. Vi andra, åskådarna, kan tycka och applådera eller tycka och risa i efterhand men domarna dömer förhoppningsvis det de anser sig se. Till VM lär de plockat ihop gräddan av vad den internationella domarkåren har att erbjuda.

(Vår förbundskapten för dressyren Bo Jenå, tyckte i en intervju i SVT 2.10 minuter in att resultaten och medaljfördelningen var korrekt. Men det gick nästan att ana att han tyckte att någon ryttare fått s k "snuttetillägg", någon extra poäng en populär ryttare kan få på grund av den s k mänskliga faktorn)

Resultaten i sig är mycket matematik. Det gäller för ryttarna att var bäst på det som betalar sig högst, de punkter som har koefficient, alltså det aktuella betyget x 2. På Grand Prix-nivå är det bl a piaff , passage, travslutor och piruetter som är värdefulla. Likaså skritten, den har koefficient 2 i båda programmen.

Det "kostar" att missa galoppombytena i varje, alltså den missen som både Sönke Rothenberger 

och Carl Hester gjorde. Som tur var lyckades båda bra med byten i vartannat och det hjälpte upp i slutet.

Vår svenske Patrik lyckades med båda serierna,

men har lite svagare inledning och travökningar 

än t ex Sönke...

Om du som åskådare oförstående för att någon favoritryttare har fått för lite poäng kan man gå in och kolla protokollen för att se vad som egentligen har hänt. Det är egentligen bara att räkna...

Om man tycker att Charlotte Dujardin skulle kommit före Isabell i GPS kan man jämföra piaff-passage, då blir det uppenbart att där satte Isabell en rejäl inteckning i den slutliga segern. 

Här är Isabells makalösa piaff-passage

Här är Charlottes, det är en tämligen avgörande skillnad i poäng.

Personligen tittar jag mer på hur ryttarna rider sin hästar än om de missar något byte eller låter piaffen gå för mycket framåt. Det tycker jag som tränare är mer intressant.

Medaljerna hamnar nog där de ska, även om detta VM blev lite rumphugget och en klass för kort.

                                     Lycka till med matematiken! /Kajsa


Läst 8994 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

VM -dressyr när den är som bäst (och sämst).

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa


Läst 44429 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
01

Hästen blir snygg och valen får ont i magen

Ridsporten och vår miljö.

Hur tänker du? Ett täcke till, gärna i fleece för det är fluffigt och snyggt?

Förnyelse är ordet, de som förser hästar och ryttare med nya outfits styr oss med nya trender  som triggar köpbehovet, minst 2 gånger per år.

Mönster ändras, färger och färgkombinationer byts ut och det mesta vi köper i täckesväg eller ridkläder är gjort av polyester, fleece eller annan konstfiber.

Inte bra för fiskarna och valarna, de får miljarder små plastpartiklar i magen när vi tvättar våra "plastprodukter" och vattnet sköljs ut i sjöar och hav.

Det är uppenbart att just täcken till hästarna är något de flesta har i överflöd. Kolla på alla salusidor på nätet och loppisar, de svämmar över av begagnade täcken. Där finns även nya täcken, som inköpta i fel storlek säljs frekvent.

Handen på hjärtat, skulle inte du efter en titt i sadelkammaren, lätt kunnat klä på en mindre ridskolebesättning med allt det du har på dina hyllor? Hur många täcken, schabrak, lindor och annat har du, vet du ens?

"Lätt i tvätt" är ett säljande argument för fleecetäcken, lågt pris är ett annat. Hållbarhet och miljövänlighet borde vara det som får högsta prioritet.

Vi behöver tänka till, gå ifrån slit och släng och slava under modetrender till att tänka miljösmart. Allt var inte bättre förr men det var inga konstfibrer i täckena och de höll (oftast) i evigheter. 

Jag har i mina gömmor en katalog från en för länge sedan nedlagd ridsportaffär. Den är nästan sönderläst, jag drömde bort många timmar med den i handen för jag ville så gärna ha en egen häst. (Min inköpslista till drömhästen finns kvar i den...) i katalogen finns allt.

Vi kanske skulle instruera syslöjdsläraren igen att det GÅR ATT VIRKA svettäcken? Det påstod några tjejer när jag gick i skolan. De virkade och täckena töjde sig, tveksamt bra ide...

Varför inte ett "Resetäcke" i brun segelduk med kraftigt brunt yllefoder? Det gäller bara att träna upp muskelstyrkan, det krävs kraft i arm för att svinga ett sånt här täcke över en hästrygg! För att inte tala om samma tids utetäcken, de gröna "Nya Zeeland"-täckena, man fick tennisarm av att slänga på dem om man hade fler än en häst.

Till sist det absolut finaste, Lyx ylletäcke (1400g/m2), rutigt... Jag drömde våta drömmar och fick så småningom, typ 20 år senare ett mörkgrönt. Inte lika fint men himla praktisk färg...

I den här täckesuppsättningen är det som sagt inte en syntetfiber så långt ögat kan nå och det är kanske dit vi ska igen. Fast då får jag bli starkare, de flesta väger som en halv häst och vi får bli mindre kinkiga för dessa täcken går inte att tvätta. Inte med någon framgång iallafall.

 Tänk i alla fall en gång till, på den lilla valen, innan du köper ett nytt fleecetäcke...

                                               Hej hopp /Kajsa


Läst 63012 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Gästbloggen: ”Alla borde få en chans att älska hästen"

Gästbloggen

Tömkörning - varför är vi så rädda för volter?

Stalldrömmar

Marcobus!

Saras vardag

Till Husbloggarna