Kajsa Boström - Ja, hur är det egentligen?
FEB
09

Ja, hur är det egentligen?

När jag är ledig försöker jag hålla mig på avstånd från hästar och ridning, vila hjärnan. Så idag åkte jag inte till tävlingarna i Borås, Gina Tricot Grand Prix. Tävling förresten, det känns mer som en uppvisning, endast sex deltagare i varje klass. Men grattis till vinnarna!

Nej, idag på min lediga dag körde jag istället ett morgonpass på det lokala gymmet. Precis som hästarna behöver jag bli liksidig, stark(-are) och få bra balans.

När jag som bäst höll på med utfall, infall, upp-och-ner och balansplatta kom jag att tjuvlyssna på en pt som hjälpte en knäskadad kille med ett rehabpass.

Det är så vansinnigt lätt att träna fel. Det ska vara foten här, inte där. Vinklat knäet mindre och håll det framåt. Gör färre upprepningar med mer vikt eller fler upprepningar med mindre vikt...Lite fel position vid lyft och belastning så är det positiva med träningen puts väck.

De hade ett helt papper med övningar killen skulle klara och tränaren var med hela tiden och frågade hur det kändes. De resonerade, la till och tog ifrån allteftersom. Hela tiden väldigt noga att fötter och knän skulle vara på exakt rätt ställe. Gjorde killen fel blev det slitage istället för uppbyggnad.

Det var där ledigheten tog slut och jag började fundera på hur vi gör med hästar som ska stärka sig i allmänhet eller rehab-träna. Där är det svårt att säga exakt hur hästen ska förhålla sig. Hästen vet ju knappt att den har ont, eller har haft ont...

Någon gång har jag fått lära mig att en häst som haft ont länge, varit halt och "sparat" på det onda benet, den  kan fortsätta att  röra sig ojämnt av bara farten, även när den är behandlad och frisk. Att muskelminnet skulle spela in och liksom fortsatt styra rörelsen ojämnt. Likadant skulle det vara med tandproblem, hästen vet inte att den är "åtgärdad" i munnen och det kan ta någon vecka innan smärtminnet anammat att problemet är borta.

Jag har förstått att det är en ganska utbredd "kunskap" för jag hör det ofta i samband med utredningar, behandlingar och efterföljande igångsättningar.

Det där tror inte jag på nu... För om en häst är halt och veterinären bedövar bort det onda travar den vid lyckosamt resultat rent som en klocka efter 10-15 minuter. Inte kommer det där muskelminnet ihåg att hästen skulle halta? Det finns många skrönor.

Tillbaka till stärkande träning för hästben. Vad kan vi egentligen påverka när det gäller hästens sätt att röra sig och belasta sina ben? Intressant fråga tycker jag. Jag vet hur lång tid det har tagit att få denna hästen att dämpa sin galopp och då har vi inte bett om ett ben i taget utan språnget som helhet. Och denna hästen är frisk

Så, jag tror inte att man kan stärka ett ben i taget vid ridning. Det blir som det blir, allt eller inget liksom.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 48609 ggr





Fler inlägg

FEB
24

Den ultimata genblandningen?

Gothenburg Horse Show försänker övriga ridsportsverige i törnrosasömn en vecka. Knappt någon hästmänniska i landet talar om något annat än vad som händer inne på vår fina ovala silverskimmrande göteborgsarena. Precis som det ska vara tycker jag, är det kul är alla med.

Själv var jag där i tisdags och tittade på unghästklasserna. Ovanligt att passera in utan att gå igenom mässan. Det var endast en ridsportbutik som öppnat sin försäljning i entrén så det blev en billig kväll!

 Resten av tävlingen fick jag se på SVT Play för jag skulle jobba och sen blev jag sjuk. Men det går alldeles utomordentligt bra att se dressyr på TV. Det som är roligt går ju att se hur många gånger som helst. Unga danska Cathrine Dufour med sin Atterupgaards Cassidy red väldigt bra så jag gärna tittar fler gånger på hennes uppvisningar.

En annan ung dam jag skrev om i höstas i inlägget "Det går undan" har också ridit på Scandinavium idag lördag. Duktiga Saga Kwarnmark på Prins Tord 183 slutade på en lysande silverplats när finalen reds i klassen Sverigeponnyn. Saga har jag känt sen innan hon föddes och vi är nästan grannar här i Fjärås så det var extra roligt.

Jag var ute och luftade min penicillinmatta kropp en stund idag. Solen sken och det var fantastiskt iskallt men jag ville kolla på det nya projektet vi ska ta oss an.

Möt Zig Zauer, nyss fyllda tre, e.Everdale u.Zsa Zsa Gabor SWB ue.Caprimond. En lagom stor och vacker häst som har en härstamning som det nästan gnistrar om. 

Everdales morfar heter Negro och denne Negro är pappa till Valegro. "Zigges" egen morfar Caprimond är faktiskt pappa till den danska hästen Atterupgaards Cassidy som just har sopat banorna med sina medtävlare på Scandinavium. Med andra ord är lille Zig Zauer så att säga fullknökad med Grand Prix!

Jag red Zig Zauers mormor när hon gjorde sin unghästkarriär och vi var väldigt framgångsrika så blir han som hon blir det en riktigt fin häst att rida.

Ja, liten blir stor och nu ska vi komma upp på ryggen, sen får vi se hur generna svarar upp mot förväntningarna. Kul ska vi ha iallafall!

                               //Kajsa


Läst 496 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
20

Munnen berättar...

"Det jag inte kan nu kan jag alltid lära mig."

Den meningen är mitt mantra, därför läser jag gärna om hur andra tränare tänker och jag gillar att titta när de arbetar.

Nu på morgonkvisten dök det på nätet upp en intervju med Jonny Hildberath, tysk landslagscoach och erkänt skicklig tränare.

Klok kille... Jag har haft förmånen att rida för honom några gånger, nervöst men roligt. Han gillade min ridning men han tyckte inte att min häst Pokus (Porfyr-Unesco) höll internationell klass fast det visste jag redan. Det jag var lyckligast över efter Jonnys träningar var att han tyckte att min häst var välriden, mjuk, spänstig OCH hade en bra mun, det tog jag med mig hem.

Lilla Pokus, jag minns när Kyra såg honom första gången. "Det är inte frambenen som är korta Kajsa, det är magen som är för tjock. Men så länge hovarna når ner till marken kan du säkert få den att gå Grand Prix"

                             Pokus, precis hemkommen till mig 3 år gammal

Med Richards hjälp kom vi till Grand Prix. Med sin sänkta rygg, sina korta framben, raka haser, inåttåade benställning och naturligtvis tack vare stora hjärta av guld klarade Pokus alla svårigheter.

Som sagt, han hade en bra mun. Stilla och med bra kontakt. På slutet av hans karriär blev det lite annorlunda. Han började gapa lite, tungan kunde visa sig och han gnisslade tänder ibland.

Såklart var det inte fel på tänderna, vid allmän veterinärkontroll visade det sig att han hade  fått spatt. Onda ben = orolig mun det är ofta en sanning. 

Orolig mun, med alla varianter, beror enligt min åsikt oftare på spänningar, brister i eftergift och lösgjordhet än något annat. Jag anser att så länge hästen inte accepterar bettet och dess inverkan så länge har ryttaren ett stort problem att lösa. I min värld kan den oroliga munnen aldrig ignoreras eller helt tillskrivas hästens temperament. Problemet ligger på ryttarens bord.

Jag har en häst i träning som har ett udda problem i munnen, tandköttet växer över de bakersta tänderna. Hästen har även svagheter i exteriören vilket gör att den har en "svår mun". Det är något vi får jobba med och ibland även acceptera. De tävlingar, vilka lyckligtvis blir fler och fler, där det inte finns någon kommentar om orolig eller gapande mun i protokollet känns som stora segrar.

Tillbaka till Jonny Hilberath, artikeln är läsvärd så jag bifogar länken. 

Jonny Hilberath, what makes a great dressage rider.

Här är ett citat, det visar att han tycker som jag. Problem som yttrar sig i en "dålig/orolig" mun måste tas om hand.

" - That was exactly going to be another question! You see these open mouths/ tight necks. What’s the basic missing? Obviously it’s the back.

Absolutely. And the contact forward to the hand. It is the wrong pressure in the horse; the wrong tension in the horse also mental tension in the horse because the mouth is like a mirror to the brain. That is something that definitely has to be fixed."

Inte vill vi väl att hästen ska strutta runt med gapet öppet, som en krokodil?

                                                // Kajsa


Läst 9356 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
12

Bossanova eller brottning.

Intrycken har duggat tätt i min hästvärld de senaste veckorna. Jag har sett på ridning i olika sammanhang och i jobbet träffat många nya ekipage vilket alltid ger påfyllnad i erfarenhetsbanken. 

Jag var i Borås i fredags, på Gina Tricot GP och tittade på en dressyrclinic.  "Knytkalaset med Plantskolan" visade ihop med sina tränare Kyra Kyrklund, Jan Brink och Liane Wachtmeister  upp några av sina favoritekipage. Det var unga framgångsrika ryttare med rörliga och begåvade hästar. Den förväntade framgången blev tydligt beskriven, hoppas verkligen att förväntningarna infrias!

Min favoritstund den kvällen blev när Kyra på sitt vanliga lite anspråkslösa vis  ändrade en lite för långtravande häst till en lagomtravande. Ryttaren fick instruktioner, gav hästen hjälper och vips kunde hästen kontrollera sin stora trav och istället röra sig lite mer ändamålsenligt. Det gick tämligen snabbt och enkelt att visa hästen hur de ville att den skulle göra.

Sen visade Kyra med ett annat ekipage hur ryttaren med små hjälper, bl a en avlättad yttertygel, fick igenom högerställningen och därmed en bättre eftergift i innersidan. Ryttaren var skicklig, hästen var snabb att uppfatta och efterkom enkelt hjälperna.

Så jobbar en skicklig och prestigelös tränare, den imponerar med kunskap, känsla och enkelhet.

Marina Mattsson, beridare hos Hannell rider här på Quatermain.

Jag tror inte att någon av åskådarna på clinicen eller ryttarna tänkte att hästarna medvetet gjorde fel eller "satte sig till motvärn". Jag personligen tror att alla hästar alltid försöker göra det det vi ber dem om. Blir det rätt har vi lyckats och om det mot förmodan blir något annat har vi väl missat något? Hästen har inte valt att delta och vet ju inte ens varför den är där den är, det är våra villkor som gäller.

På många vis kan man tänka att ridning är som pardans. Ryttaren för, ger hjälperna och hästen följer  och vi dansar i takt och harmoni. När vi lyckas alltså.

Men om jag lyssnar omkring mig låter det ibland som om hästen under ridpasset beskrivs mer som en motståndare på en brottningsmatta än danspartner. Eller som om den hade en egen hemlig agenda att kämpa emot och sätta sig på tvären

Jag citerar en ridhandbok jag precis köpt och utökat min samling med, så ni förstår hur jag tänker:

"Att rida en volt.

 - När något mer än halva volten är passerad vill hästen gärna tränga ut mot spåret med yttre bogen före och förböjer sig då i halsen. Det kan också hända att hästen vill gena och går nästan snett igenom volten."

Som jag ser det är det ryttarens uppgift att se till så hästen klarar av att vända runt på volten. Hästen vet väl inte vad den VILL med en volt? Genar hästen beror det på avsaknad av guidning eller på att hästen fått en uppgift den inte klarar av.

Här är några av de vanligaste beskrivningar av felaktigheter hästar gör:

"Han/hon blir alltid så spänd, särskilt på tävling."

"Han/hon blir gärna för kort i halsen och springer runt med näsan bakom"

"Han/hon vill gärna förböja sig till vänster." 

"Han/hon fattar alltid fel galopp i höger varv."

"Han/hon tappar alltid takten i öppnorna."

"Han/hon sladdar alltid ut med bakdelen i volterna."

"Han/hon vill inte ställa igenom till höger."

"Han/hon skjuter alltid ut ytterbogen, särskilt i höger varv."

"Han/hon ska alltid springa och gapa så fort jag sätter lite mer press."

När jag hör sånt här brukar jag fråga: "Och varför blir det så tror du?"

(Om jag får sladd på bilen i en kurva är det med all säkerhet inte bilen som kommit på att den vill ut på egen hand och välja väg. För hög fart i förhållande till väglag, dåligt omdöme eller bristande uppmärksamhet är de vanligaste orsakerna till bilolyckor.)

Resultatet av att hästarna inte gör "rätt" blir att det läggs många träningstimmar på att rätta till fel som de aldrig gjort. Jag är övertygad om att det inte finns en häst i hela världen som VILL springa runt böjd som en banan i vänster varv eller hänga sig fast i vänster tygel. Inte eller tappar den takten i skolorna för att den är lat eller har onda avsikter. 

Hästar VILL ha vatten, mat, lite kärlek och skydd mot väder och vind. Resten vill vi ryttare, det kan vara bra att tänka på. Bjud upp till dans och låt bli brottningsmattan. Det kommer an på oss om det ska bli ett bra resultat

Det finns olika ridhandböcker, i min favoritbok står många kloka ord:

"Av sätten att använda straff och belöning kan man även sluta sig till ryttarens själsliga läggning och karaktär."

                         Rid forsatt väl!  /Kajsa


Läst 16308 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Den ultimata genblandningen?

Kajsa Boström

Tisdag!

Therese

Glatt besked!

Saras vardag

Till Husbloggarna