Kajsa Boström - Liten på jorden kan vara stor i orden, eller i OS.
AUG
14

Liten på jorden kan vara stor i orden, eller i OS.

Såg en intervju med Patrik Kittel där han pratade om Tysklands stora satsning på sitt dressyrlag inför OS 2016 och funderade vidare.

Tyskland har drygt 80 miljoner innvånare, Storbritannien har 64 och USA har nästan 319 miljoner.

Vi är 9,6 miljoner i Sverige och det säger sig själv att det är en riktig bedrift att få ihop ett dressyrlag i OS.

Det är egentligen sanslöst bra att vi har så många representanter i OS som vi har för vi är i förhållandet ett lilleputte-land.

Heder åt alla deltagare och hoppas Patrik och Tinne kan vila sig till en riktigt bra finalform nu över helgen.

Jag fick en fråga om vem jag tycker är bäst av alla ryttarna, bortsett från svenskarna. Klart att jag har mina favoriter, för de är flera, men jag tycker det är lite ointressant vem som är mest framgångsrik på tävlingsbanan. Det kan man räkna fram i antalet medaljer. Jag värdesätter andra saker mer.

Det är alltid många fina ekipage att titta på vid de stora mästerskapen. Nu har tyskarna visat att de med sin precision och sina duktiga ryttare med fina hästar för tillfället dominerar.

För några år sen var Holland i just den positionen, de var först och störst. Men nu är deras självklara plats inte alls självklar längre. Adelinde föll bort redan i lagklassen, Edward Gaal hade inga bra dagar och missar individuella finalen och sen var det H P Minderhoud. Han har också haft annorlunda dagar med en häst som han inte alls fått med sig inne på banan. Det såg bitvis riktigt kämpigt ut.

På tal om kämpigt så har jag fått en kortare rapport från läktarplats i Deodoro Olympic Park. Den gällde just att publiken ganska högljutt visade sitt missnöje när det av någon anledning blev för brysk ridning inne på tävlingsbanan.

Kämpande ryttare där tygeltagen blev för tuffa och sporrarna användes för frekvent tilltalade alldeles tydligt inte den kunniga publiken. Oro och ljudligt missnöje från läktarsidan...

Men den kunniga publiken var också väldigt snabb att applådera och hylla de ryttare som gjorde fina uppvisningar. Rätt ska vara rätt.

Det brittiska laget gillar jag alldeles särskilt. De rider alla med hjälmen på och de rider över lag väldigt trevligt. De hade sitt guld från London att försvara men var ödmjukt glada för sitt lag-silver när Tyskland visade sig vara överlägsna. Må bäste man vinna...

Jag fick en annan fråga och den gällde varför det var så många av GP hästarna hade svårt för att göra en bra ryggning. Bra fråga, jag funderar vidare på den. En annan fråga jag fick på fb, gällde varför så många hästar i fälttävlansdressyren hade svårt med galoppombyten.

På sista frågan visste en fälttävlansryttare svaret och det var att i den grenen har ryttarna så mycket att träna på att de inte hann med allt. Någon annan ryttare menade att hästarna var heta och taggade så de var svåra att få riktigt lydiga när det kom i skarpt läge.

Jag är dressyr- och ingen fälttävlanstränare men de fälttävlanshästar jag haft i träning har med tiden blivit riktigt duktiga på att vara lydiga samt på att både byta galopp och rygga. Flera av dem har ganska framgångsrikt tävlat dressyr på sin "fritid". Det är väl som alltid, hästar är olika.

Att det är skillnad på dressyr- och fälttävlanshästar har jag ett riktigt starkt minne av. Jag lär av mina misstag och detta var ett stort sådant.

Another Angel i aktion med sin ordinarie ryttare Linda Ahl.

Jag hade för många år sen en riktigt duktig fälttävlanshäst Another Angel, han kallades Strumpan, i träning. Han behövde lite puts på sina byten och skulle bo hos mig ett tag.

Jag hade då en stor utebana, min stallägare tränade sina körhästar där, och den var omgiven av ett avverkat skogsområde, typ kalhygge, där det gick får och betade. Ett riktigt otillgängligt område med stora stenar och rotvältor och banan var omgärdad av ett högt fårstängsel.

Vid ett tillfälle blev Strumpan lite för het på gröten i galopparbetet så när jag skulle göra ett galoppombyte på diagonalen satte han fart, full fart framåt...

Jag var ganska van vid hans tuffa temperament så jag tänkte att, "Jag styr mot staketet så får jag hjälp att stoppa honom!"

Det funkade inte. Strumpan kopplade på fälttävlanssinne, spetsade öronen och taxerade.

Hjälp, han tänker hoppa!! Det blir min sista stund i sadeln tänkte jag, nu gäller det att handla snabbt!!

Jag vräkte mig i ena tygeln och fick honom att svänga undan, i sista sekunden. Annars hade han gjort ett elegant uthopp och landat i... ja det var ingen mark avsedd för en häst.

Jag lär så länge jag rider och något sådant klantigt gör jag aldrig om.


Här är Strumpan dressyrhäst.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 60724 ggr





Fler inlägg

SEP
16

Sitt!

Mysteriet med att få den perfekta lodräta sitsen är en evighetshistoria. Det kommer nya rön hela tiden om hur det ska gå till för att placera ryttaren i sadeln på bästa vis.

Det pratas generellt mycket sits nu. Det är allt från forskning och analyser, avsutten sits-träning som yoga och gym till tröjor och jackor med linjer på rygg och mage. Allt för att få ryttaren att hamna rakt eller ändamålsenligt i sadeln utan spänning.

Jag läste om IAP (intra abdominal pressure). Sug på den!

Ni ska ska få ett tips, det handlar om ryttarens bålkontroll. En stor del av den kontrollen handlar om rätt andning (och styrka naturligtvis).

Enkelt förklarat: En god ryttare kan hålla bäcken och ländrygg lodrätt för att ta upp hästens rörelseenergi.

Rätt utfört, bra och stabil sits.

Fel utfört, till exempel med ett vickande bäcken ger en instabil sits med följdfel. De kan yttra sig som klämmande skänkel, bakåtlutande kropp med flaxiga armar eller kanske ett guppande huvud.

När det gäller klämmande skänkel funderar jag över sadlar med väl tilltagna "lårstöd". Hjälper det eller döljer och stjälper det ryttarens utveckling? Tål att tänkas på ...

Har du som ryttare inte fått rätt hjälp att från start lära dig sitta korrekt på rumpan, mitt i sadeln, ja då blir det svårt att göra resten rätt. Ryttarens bål hjälper till att styra upp armar, ben och huvud. Är det fel på mitten ökar problem ju längre ut från mitten du kommer.

Det är den enkla sanningen, det är i bålen det händer.  Det är där du tar över kontrollen av din kropp. Sen är resten ett samarbete mellan dig och hästen. Om hästen rids i rätt tempo och en korrekt form blir den behaglig att sitta på. En häst med sänkt rygg/ svag överlinje går inte att sitta rätt på hur mycket du som ryttare än tränat bålen.

Slutsatsen av detta blir att om du har problem med att sitta bra i sadeln, träna både din kropp och din ridning. Ingen häst kommer att arbeta i en bra form bara för att du går på gymmet, du måste veta och förstå hur du ska använda din vältränade kropp i sadeln.

Som bekant finns det få eller inga genvägar så träna på nu!

                               Hej hopp /Kajsa


Läst 12280 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
06

Ombytta roller

Fredagar är roliga dagar på Kastanjegården ute på Onsalalandet. Vi kör ombytta roller, hopphästarna trimmar dressyr och dressyrhästarna hoppar. Unghästutbildning när den är som bäst, hopp- och dressyrtränare i bästa samarbete.

Idag hade vi två femåriga dressyrhästar och tre hopphästar, en fyraåring och två som är fem.Två av hopphästarna är bröder, men olika som natt och dag. 

Vi är oftast mycket fler människor än hästar. På läktaren finns fika och trivseln är god. Idag kom fyra nyfikna unga killar från skolan intill och frågade om de fick titta på träningen. De ville nog egentligen bara klappa på hästarna och några av dem vågade när de fick.

Hästar förenar, långt över gränser.

Det är roligt att se hur en 100%-gt dressyrstammad häst tar sig an hoppningen. Första gången funkade ingenting. Den unga damen hoppade rakt upp och ner över mark-bommarna med raka ben. Vi fick några riktigt goda skratt!

Idag, gång tre hoppade hon lugnt och fint i både trav och galopp, flera hinder efter varandra. Med böjda ben... Amazing är en klok häst med god arbetsvilja.

Min favorit, den fyraåriga hopphästen Luccarelli, är en riktig stjärna. Känslig och med en räv bakom örat försöker han samla ihop sin stora galopp och hålla balansen i traven. Det är svårt att vara fyra år ibland! 

Alla hästar som är med i vårt "utbytesprogram" har en god utvecklingskurva. Alla är inte med varje gång men tillräckligt ofta så vi ser hur de utvecklas i sina ombytta roller. Vi människor har roligt, vi hinner avhandla mycket under de där morgontimmarna i ridhuset!

Vi har så roligt att det har spridit sig. Jag fick ett samtal från en av hopptränaren Ulrikas kollegor, hon ville också starta nåt liknande hemma i sin verksamhet. Så förhoppningsvis får vi till det och jag kommer att bege mig till Småland för att sätta hopphästar där i lite mer dressyrarbete.

Samarbete är ett magiskt sätt att utveckla både sig själv och hästarna. Om ni inte redan håller på så pröva! Det är bara att leta reda på en likasinnad i en annan disciplin, sen får man jobba fram ett koncept som funkar. Vi har hållit på några år nu och det blir bara roligare. 

Vem vet, rätt som det är kanske någon av hästarna kommer ut på "fel" tävlingsarena!

Jag tackar mina elever, hästar och min(enbenta?) kollega för en alltid lika trevlig fredag i ridhuset!

                                    Hej hopp / Kajsa


Läst 18979 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
29

Jag firar!

Det där med att fylla år kan vara olika roligt. Idag har jag haft en rolig födelsedag och har blivit alldeles lagom uppvaktad i verkliga världen. I den andra världen,nätvärlden, har gratulationerna fullkomligt rasat in och det värmer. Tänk så många människor jag lärt känna under mina 27 år! (Eller var det 59?)

Jag är ingen kalas-människa men idag firar jag något stort och värdefullt, jag firar 50 år på hästryggen. De absolut 50 bästa åren i mitt liv. När jag fyllde nio år fick jag lov att börja på ridskolan och sen har det gått av bara farten. 

Tänk så många hästar jag haft ynnesten att få träffa och hur många fler människor! Jag känner människor i hela Sverige och delar av Europa som jag träffat genom hästarna. 

Tidigt i morse, när dagens första häst galopperade runt på banan i fin form funderade jag på hur många människor jag lärt att rida under alla dessa åren. Jag tänkte också att det är fortfarande lika roligt att se när ett ekipage hittar rätt i ridningens svåra konst.

Från ängslig ridskoleunge till Grand Prix-ryttare, vem kunde ana det den där lördagsmorgonen för 50 år sen? Jo, jag vet en som anade. En som var min största supporter i karriären och stod bakom mig när jag valde att ha hästarna som yrke. Min pappa ...

Jag blev ryttare, ridlärare, tränare och har varit lycklig för det i alla år. Tack pappsen!

Med detta inlägget vill jag tacka ALLA som tagit sig tid att gratulera mig idag. Många träffar jag sällan och några ser jag ofta. Jag hoppas innerligt att vi kommer fortsätta att ses, på ena eller andra viset. 

Jag fortsätter som innan, vill ni mig något står jag säkert på en ridbana nära DIG, förr eller senare. Stort tack alla, ni har förgyllt min dag!

                                 Hej hopp!  /Kajsa


Läst 26505 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv