Kajsa Boström - Liten på jorden kan vara stor i orden, eller i OS.
AUG
14

Liten på jorden kan vara stor i orden, eller i OS.

Såg en intervju med Patrik Kittel där han pratade om Tysklands stora satsning på sitt dressyrlag inför OS 2016 och funderade vidare.

Tyskland har drygt 80 miljoner innvånare, Storbritannien har 64 och USA har nästan 319 miljoner.

Vi är 9,6 miljoner i Sverige och det säger sig själv att det är en riktig bedrift att få ihop ett dressyrlag i OS.

Det är egentligen sanslöst bra att vi har så många representanter i OS som vi har för vi är i förhållandet ett lilleputte-land.

Heder åt alla deltagare och hoppas Patrik och Tinne kan vila sig till en riktigt bra finalform nu över helgen.

Jag fick en fråga om vem jag tycker är bäst av alla ryttarna, bortsett från svenskarna. Klart att jag har mina favoriter, för de är flera, men jag tycker det är lite ointressant vem som är mest framgångsrik på tävlingsbanan. Det kan man räkna fram i antalet medaljer. Jag värdesätter andra saker mer.

Det är alltid många fina ekipage att titta på vid de stora mästerskapen. Nu har tyskarna visat att de med sin precision och sina duktiga ryttare med fina hästar för tillfället dominerar.

För några år sen var Holland i just den positionen, de var först och störst. Men nu är deras självklara plats inte alls självklar längre. Adelinde föll bort redan i lagklassen, Edward Gaal hade inga bra dagar och missar individuella finalen och sen var det H P Minderhoud. Han har också haft annorlunda dagar med en häst som han inte alls fått med sig inne på banan. Det såg bitvis riktigt kämpigt ut.

På tal om kämpigt så har jag fått en kortare rapport från läktarplats i Deodoro Olympic Park. Den gällde just att publiken ganska högljutt visade sitt missnöje när det av någon anledning blev för brysk ridning inne på tävlingsbanan.

Kämpande ryttare där tygeltagen blev för tuffa och sporrarna användes för frekvent tilltalade alldeles tydligt inte den kunniga publiken. Oro och ljudligt missnöje från läktarsidan...

Men den kunniga publiken var också väldigt snabb att applådera och hylla de ryttare som gjorde fina uppvisningar. Rätt ska vara rätt.

Det brittiska laget gillar jag alldeles särskilt. De rider alla med hjälmen på och de rider över lag väldigt trevligt. De hade sitt guld från London att försvara men var ödmjukt glada för sitt lag-silver när Tyskland visade sig vara överlägsna. Må bäste man vinna...

Jag fick en annan fråga och den gällde varför det var så många av GP hästarna hade svårt för att göra en bra ryggning. Bra fråga, jag funderar vidare på den. En annan fråga jag fick på fb, gällde varför så många hästar i fälttävlansdressyren hade svårt med galoppombyten.

På sista frågan visste en fälttävlansryttare svaret och det var att i den grenen har ryttarna så mycket att träna på att de inte hann med allt. Någon annan ryttare menade att hästarna var heta och taggade så de var svåra att få riktigt lydiga när det kom i skarpt läge.

Jag är dressyr- och ingen fälttävlanstränare men de fälttävlanshästar jag haft i träning har med tiden blivit riktigt duktiga på att vara lydiga samt på att både byta galopp och rygga. Flera av dem har ganska framgångsrikt tävlat dressyr på sin "fritid". Det är väl som alltid, hästar är olika.

Att det är skillnad på dressyr- och fälttävlanshästar har jag ett riktigt starkt minne av. Jag lär av mina misstag och detta var ett stort sådant.

Another Angel i aktion med sin ordinarie ryttare Linda Ahl.

Jag hade för många år sen en riktigt duktig fälttävlanshäst Another Angel, han kallades Strumpan, i träning. Han behövde lite puts på sina byten och skulle bo hos mig ett tag.

Jag hade då en stor utebana, min stallägare tränade sina körhästar där, och den var omgiven av ett avverkat skogsområde, typ kalhygge, där det gick får och betade. Ett riktigt otillgängligt område med stora stenar och rotvältor och banan var omgärdad av ett högt fårstängsel.

Vid ett tillfälle blev Strumpan lite för het på gröten i galopparbetet så när jag skulle göra ett galoppombyte på diagonalen satte han fart, full fart framåt...

Jag var ganska van vid hans tuffa temperament så jag tänkte att, "Jag styr mot staketet så får jag hjälp att stoppa honom!"

Det funkade inte. Strumpan kopplade på fälttävlanssinne, spetsade öronen och taxerade.

Hjälp, han tänker hoppa!! Det blir min sista stund i sadeln tänkte jag, nu gäller det att handla snabbt!!

Jag vräkte mig i ena tygeln och fick honom att svänga undan, i sista sekunden. Annars hade han gjort ett elegant uthopp och landat i... ja det var ingen mark avsedd för en häst.

Jag lär så länge jag rider och något sådant klantigt gör jag aldrig om.


Här är Strumpan dressyrhäst.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 60615 ggr





Fler inlägg

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 21722 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

"Det finns bara två av oss och det är vi"

Hästavel som vetenskap är något jag inte kan så mycket om. Jag kan se hur det blir men har inte koll på hur man tänker med gener och sånt. Jag noterar utfallet och har bra koll på vad jag gillar och inte. Det springer  ju förbi ett antal hästar per dag i min värld...

Totilas, dressyrhästen som var på hela världens läppar för tio år sen, han var inte någon direkt favorit hos mig. Det finns olika anledningar till det men han var så många andras favorit så jag tror inte att han märkte att just jag inte stod med hakan vid knäna av hänförelse.

Men framgångsrik, det blev han! Tämligen ohotad innan min favorit Valegro dök upp på världsscenen. Då blev det trångt om saligheten.

Men det var inte Totilas storhet som tävlingshäst jag tänker på utan mer hur han såg ut. För jag vet jag var hans dubbelgångare finns och frågan är, blir denna lika framgångsrik? Skämt åsido, jag fick en sån stark upplevelse av igenkänning igår så jag var tvungen att gå hem och kolla om mitt bildminne stämde.

Det gjorde det och nu kan man fundera över hur detta har gått till. Som sagt, jag är ingen hejare på blodslinjer men så vitt jag kan se så har dessa två inga som helst släktband. Ändå är de så lika?! En KWPN och en SWB (nästan), som snutna ur samma näsa. 

Visst har vår stjärna lite större/längre huvud men i dessa ögonblicksbilder har hon bakdelen i en bättre position och därmed också huvudet på rätt plats. Så kan jag ta mig friheten att tycka.

Vi slipar vidare på denna svarta juvel och ser framtiden an. Vi har roligt och ingen vet, men vi kan hoppas!

                               Dream on! / Kajsa

                                    


Läst 32209 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
05

Störst av allt är kärleken.

Hästar är Guds gåva till människan. Tror du inte på Gud är det någon annan högre makt som givit oss detta fantastiska djur.

Jag valde mitt jobb av en enda anledning, jag älskar hästar. Så enkelt är det.

Just idag har det varit riktigt roligt på jobbet så här första dagen efter semestern. Glada, träningssugna ryttare på lite gräs-trinda, mjuka och solblekta hästar. 

Nu ikväll kom denna bilden och jag kunde inte låta bli att lipa lite. Precis så här stor ska kärleken vara. Sorg och saknad när den lilla tjejens "sommargäst" flyttar hem efter betet men också härliga minnen av ridturer på stora "Mumin" under fina sommardagar. 

Ralph A Lauren (Mumin) är en gentleman och har burit runt sin lilla beundrare som hon vore ett ägg, försiktigt, försiktigt.

Förhoppningsvis kommer den unga damen att behålla sin kärlek till hästarna och fortsätta rida. För som sagt, vi har fått hästarna för att få uppleva sann och prestigelös kärlek.

                                      ♥ Hej hopp!  /Kajsa


Läst 37692 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv