Kajsa Boström - Masterclass
OKT
04
2016

Sådär, nu har jag låtit den gångna helgens clinic sjunka in. Lite eftertanke är alltid bra...

Carl Hester är en av världen bästa dressyrryttare och tränare.

Han är tämligen lågmäld men en riktig entertainer och han har en stor portion torr engelsk humor. Han är inte de stora gesternas man och vid lördagens slut hade han trampat till en fin liten 6 meters volt mitt i banan.

Han har förmågan att få en stor publik att lyssna timmevis och han kan också få för honom okända ryttare att rida riktigt bra.

Jag läste något referat där det stod att han fick hästarna att dansa i Strömsholms ridhus och det kan jag nog hålla med om. Konstig vore det väl annars, han hade ett gäng riktigt bra ryttare att jobba med.

Det har som alltid när det händer något spännande i ridsporten stått spaltmeter om clinicen på webben. Så gjorde Carl och så red ryttarna. Halvhalter, halvhalter, gör si, gör så och KLAPPA hästen.

Men det mest intressanta tycker jag är inte VAD eller ATT han gör det, utan HUR han gör det.

Det är det enkla som är det geniala, för han pratar om det alla dressyrryttare vet men vilket  vi uppenbarligen har svårt att komma ihåg. Det är inte precis raketforksning han talar om för det är stort sett som taget rakt ur utbildningsskalan.

Här är lite av det Carl Hester tog upp.

- Vi ska sträva efter att rida på lösgjorda, avspända hästar som går på tygeln med stadig men lätt, elastisk kontakt.

Han påpekade särskilt att används kandaret så var varsam med stångtygeln. Stången ska inte ligga vågrätt! Är det en nyhet att hästen ska vara självbärig och att ryttaren inte ska hänga tillbakalutad i tyglarna?

Ett av dagens humoristiska liknelser var att vi åker inte vattenskidor, vi rider...

- Sprattlande framben gör sig icke besvär, det är bakbenens placering och bärkraft som ger dig kraften i arbetet. Frambenen ska alltså inte sprätta iväg framåt när skänkeln läggs på för då är det en bugg i systemet.

- Hästarna jobbar bättre om de kan klara övergångarna mjukt och rytmiskt i balans istället för snabbt, obalanserat och ryckigt med framvikt som resultat. Alltså vinner du inget på att ha en häst som är lydigare(kadaverdiciplin, göra mekaniskt) än smidig och balanserad. "Stop and go" bara för sakens skull är förkastligt.

- Ha en buren hand, lyft hellre handen lite uppåt än tryck ner i halvhalterna. Överhuvudtaget var det mycket prat om korrekt handställning. Händerna stilla tillsammans, tummen överst och sluten hand.

Är det nyheter?

- Använd övergångarna mellan gångarter och tempoväxlingar som gymnastik och som kontroll av att du har hästen i balans. ALLA övergångar är viktiga och det fick de ryttare som råkade slarva vid något tillfälle erfara. Det blev direkt gör om gör bättre!

Övergångar är ett av modeorden inom ridsporten så det är inte heller något nytt. Frågar du 10 ryttare vad de tränar på så kommer 9½ att svara:" Övergångar, jag tränar jättemycket övergångar..."

Vi, sådär en 1.400 personer på läktaren, fascineras alltså storligen av det vi förmodas och kanske redan tycker oss veta. För det var grundläggande ridlära vi fick oss serverat fast levererat av en sann mästare.

Jag har hört det här  berättas på svenska, tyska, engelska, finlandssvenska, på engelska med tysk brytning samt nu på engelska igen. Ja, jag har haft "turen" att  hittat vad jag tycker är rätt förebilder och tränare.

Det finns inget nytt under solen. Sitt rakt upp och ner, vifta inte med armar och ben. Låt hästen bära sig själv, takt och rytm, samt se till så den är mentalt avspänd och rid god klassisk ridning.

Detta är i min värld den enkla sammanfattningen av mästartränaren Carl Hesters budskap ...

I vimlet under den trevliga dagen på Strömsholm kunde man höra mycket om öronen hölls öppna. Någon uttryckte tvivel om den till synes ödmjuke engelsmannen alltid var så hästvänlig och korrekt i sin ridning, även hemma när åskådarna var frånvarande.

Carl påpekade vid något tillfälle att "I´m no angel" dvs han menade att han anser att det är nödvändigt att skärpa till skänkeln vid behov och att det emellanåt behöver hållas lite längre i en tygel. Men han var också noga med att hela tiden använda ord som lightness och happy horse...

Förhoppningsvis rider och arbetar väl alla tränare och ryttare så de inte behöver skämmas inför sina hästar eller eventuella åskådare? De förväntningarna har iallafall jag.

En värdefull dag för alla dressyrentusiaster var det, inspiration och kunskap behövs.

Tack Carl Hester och jag tar speciellt med mig orden "No reins, legs down"  ♥


Läst 56392 ggr



Fler inlägg

Helgestrand Dressage ...

"Kejsarens nya kläder" är en sedelärande saga skriven av den danske författaren H C Andersen och utgavs 1837

Några skräddare syr nya kläder till kejsaren. De säger att de använder ett magiskt tyg som gör att mindre begåvade människor inte kan se kläderna. Men de använder inget tyg alls. Ingen vill framstå som mindre begåvad, alla människor i staden låtsas som att de ser kläderna och kejsaren går runt naken på gatorna! Det är så vackert!

Tills någon, som barnet i sagan, ovetandes, obrydd eller som i fallet med Helgestrand Dressage, modiga journalister med rätt verktyg ropar: "Kejsaren är naken!"

Sensmoralen i sagan är tidlös; människan gör som gruppen gör oavsett om gruppen gör rätt eller fel. 

Det går att se tydliga paralleller mellan sagan och det som händer i Danmark nu.

Någon påpekar det kanske självklara som alla sett men inte vågat säga, något är fel på riktigt.

Intet nytt under solen. 1897 visste en underfundig sagoboksförfattare att människan är lättledd, vi ser det vi vill se. Kan vi få tillhörighet eller tjäna mer pengar på att inte se, frågar vi inte heller.

Det handlar om förväntad framgång eller affärer, pengar och kanske att få lite skvätt-över av framgångsglansen. Det är väldigt lockande för många. 

Hela grejen med hur hästhandlaren har drivit sin verksamhet utan att någon sett något avvikande är för mig en gåta. Det har ju funnits fullt med folk i stallarna?

Framförallt de anställda ryttarna, dom funderar jag över. Har de drabbats av kollektiv sinnesförvirring och helt tappat sans och vett?

För hästarna i fråga handlar det om andra saker, helt andra saker. 

Det här är inte som en del vill ha det till, ett problem i dressyrsporten. Det är ett problem i mänskligheten.

Nyss läste jag om en ridlärare i Holland som tappade sitt vett och pryglade upp en ridskoleponny, inför barnen. Han är dessbättre dömd för det.

Säg till mig att den killen inte har ett allvarligt problem med sig själv. Kanske han också sparkar sin hund, skäller på killen i kassan och är dum mot sin fru, det är inget hästrelaterat problem i grunden.

Vi människor är bra för det mesta men glansen falnar fort och vi är som får i skock, trygga att gå åt samma håll som alla andra.

Det är lätt att bli gränslöst imponerad av andras framgång, men hästar blir inte det. Våra hästar är i sin enkla värld bara beroende av oss, totalt beroende och utlämnade.

Det gör att jag kan gråta när jag tänker på vad som visades i programmet "Operation X" igår och jag frågar mig om ondska är smittsam?

Vi ska bli bättre för sporten i allmänhet och hästarna i synnerhet.

Det enklaste är; börja med dig själv.          

                                                                                Hejåhå/ Kajsa


Läst 11455 ggr Kommentarer Kommentera

Sommarledighetsvibbar (långt ord).

Känner ni dom? Jag ska ägna hela, ja eller halva dagen åt att känna in just dom vibbarna. Sen är det helg och då står jag i ridhuset igen.

Föreningsliv, det är ett annat ord att känna in. Ett väldigt bra ord och en verksamhet som ofta framställs som unik för Sverige.

Vi har över 200.000 ideella föreningar i landet och de flesta människor som bor i Sverige har någon gång varit ansluten.

Ridsporten med alla sina ridklubbar och föreningar är ett lysande exempel på föreningsliv. 

Det är till övervägande delen ideella ryttarföreningar som anordnar tävlingar i Sverige och där kan alla licensierade ryttare vara med.

Himla bra, eller hur! Ryttarna rider och tävlingsfunktionärerna jobbar. När ryttarna eller övriga i föreningen inte rider, då är de ideella funktionärer så tävlingarna rullar på.

Förhoppningsvis är det just så föreningslivet fungerar. Det står bra beskrivit på Kungsbacka Kommuns hemsida:

"Föreningslivet bidrar till utbudet av idrotts- och kulturaktiviteter. Föreningar skapar möjligheter för alla att ha en aktiv fritid och sysselsätter flera tusen barn och vuxna varje dag i kommunen."

Ridklubbar behöver sina medlemmars engagemang några timmar då och då för att föreningsverksamheten i stort ska stå på stadiga ben och för att verksamheten ska fortgå.

Jag är själv född och uppvuxen in i föreningslivet. Det började på barnpyssel på IOGT-NTO, barngymnastik och sen folkdans. Just det, du läser rätt, jag dansade folkdans i flera år i regi av föreningen Skallsjö Folkdanslag. Var man riktigt taktfast och intresserad kunde man kanske få vara med på den stora och årliga uppvisningen vid midsommarfirandet vid Nääs Slott, det var stort!

Sen var det Nääs Ryttarförening som blev mitt andra hem, jag var med från att klubben startade. Föreningsarbete är en bra erfarenhet att ha med sig. Det har blivit några fler ridklubbar genom åren, nu är jag med i Kungsbacka RK.

Då, när jag var knuten till ridskolan hemma slogs vi om funktionärplatserna på tävlingarna, jag ville helst vara i sekretariatet. 

Nu verkar tyvärr funktionärsbristen, iallafall på mindre och mellanstora tävlingar, vara tävlingsarrangörernas stora problem. Det krävs fler människor för att få en tävlingshelg att fungera än vad de flesta tror!

Jag har sen förra sommaren hjälp till på en handfull hopptävlingar och andra större hoppevent på ridklubben (är det dressyrtävling är jag oftast på jobbet, på framridningen).

Det är roligt att vara funktionär, jag träffar många nya människor och jag lär mig hur tävlingar fungera idag. Det handlar oftast om ett 4-timmarspass på en helg, alltså ingen maratonvariant av arbete.

Det kom för någon vecka sen ett nödrop från tävlingschefen, det gällde en stor hopptävling i juli för ponny, Hööks Sommar Cup där det saknades funktionärer.

Kanske är många sommarlediga och ligger i en solstol och slappar. Då är det dags att resa på sig för att få göra din viktiga ideella insats! 

Jag skriver om min klubb, hur är det i den du representerar?

Ett tips, kolla det och ge några av dina timmar till din klubb. Det har en tendens att alltid vara samma människor som ser vikten av att ha en tävlingsverksamhet på hemmaklubben. Är du inte en av "de vanliga" kan du berika staben med din unika närvaro, visst låter det fint.

På bilden ser ni en av mina ryttare, Alicia Törnell på sin Pokémon. Dom kommer inte till tävlingen för då spelar Alicia handbollscup, i en annan ideell förening.

                                           Varma goda sommarhälsningar!  // Kajsa

  

                                                                                                                                                                                                                                             

                                                                                                                                                                                                 


Läst 79852 ggr Kommentarer Kommentera

Att jobba med hästar och ridsport är ett livslångt lärande, det påminns jag om ofta.

Jag läste i en fb-grupp om "happy athlets", det handlade om glada hästar och om detta skulle in i dressyrens bedömning. Tråden blev lång och jag kunde inte motstå lusten att bidra med ett inlägg. Jag ifrågasatte om hästar är glada och vad vi i så fall läser in i det i min värld mänskliga begreppet. Jag fick mig en skrapa av en skribent i tråden som ansåg att om jag inte såg glädje i en hästs beteende hade jag aldrig tillbringat tid med djur. Så är det i fb-världen, sanningarna står som spön i backen.

En "glad" hund sägs vifta på svansen. Är det glädje som gör svansviftandet eller är vi som läser in glädje i just det hundbeteendet?

Den "glada" hästen viftar inte på svansen, det gör den störda eller sura hästen. Under en dressyruppvisning är det inte bra att svansen går för det kan ge sken av spänd häst!?

Hur exakt uppför sig den glada hästen? Ska man titta på bara ansiktet, "happy face" eller ska man se helheten? Om glädjen ska med i bedömning av dressyrhästen, hur ska den skalan delas in? 1-10?

Jag kan inte exakt hur vetenskapen kommit fram till hur man graderar/bedömer s.k painface men jag är oerhört känslig för om hästen uppvisar ett avvikande beteende eller rörelsestörning. Då tittar jag på helheten, inte bara på ansiktsuttrycket i sig.

Anledningen att jag funderar över komplexiteten i att gradera hästars glädje är att jag själv ofta fått frågan om att gradera min egen smärta.

I alla möjliga sammanhang under en lång och bitvis oerhört jobbig sjukhus-/vårdperiod fick jag frågan "Hur ont gör det på skalan 1-10?" 

Frågan kunde ställas under uppvakning ur en lång och svår operation, det vill säga när jag knappt var medveten och full med morfin. Samma fråga kom ofta och under lång tid i olika skeden av vård och rehab

Det jag upplevde som svårt var att bestämma hur ont jag hade. Ibland fick vårdpersonalen guida mig fram till ett svar jag kunde relatera till.

Jag är en människa med intelligens och förmåga att sätta ord på min upplevelse och ändå blev det ofta frågetecken om hur ont jag hade. Ibland kände jag mig lite gnällig och satte 7 och ibland svimmande jag av smärta jag kanske satt betyg 7 på. Alltså en oerhört komplicerad uppgift för människan att gradera ett tillstånd.

Hur ska då hästens (eventuella) glädje graderas tänker jag? Är tanken att det skulle in i varje delbetyg eller bara i slutbetygen. Eller kanske i en egen bedömningsgrupp? Vem ska bestämmer hur glad nr 5 ser ut?

Jag kan med handen på hjärtat inte förstå hur det skulle gå till utan att hamna i ytterst subjektiva bedömningar. 

Hästar ska ha det väldigt bra, det vet alla som känner eller känner till mig att jag är ytterst noggrann med. Jag har lagt hela mitt liv på att försöka förstå och behandla hästen på det bästa viset.

Jag tror att en häst som är trygg, mätt och otörstig är tillfreds. Får den stimulans på det vis som tillför hästlivet något ökar tillfredsställelsen, kanske. Där är hästarna också unika individer.

Bygger hästens beteende och agerande på tankar eller impulser och instinkter? Jag tror inte att hästar tänker, jag tror de är här och nu med alla sinnen.

Bilden ovan tog jag för några dagar sen, sto med två dagar gammalt föl. Vad läser du in för sinnesstämning i deras ansikten?  Värt att fundera över.

Detta är mina tankar och åsikter i ett ämnen som berör och väcker känslor. Alltså inte en eller din sanning ... 

                                                 Ha en fortsatt god sommarhelg! // Kajsa


Läst 86654 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Här hittar du alla våra husbloggare

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Kajsas senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.