Kajsa Boström - Min reflektion
MAR
05

Min reflektion

Att fundera över sakernas tillstånd, det kan behövas både nu och då...

För att undvika eventuella missförstånd av det skriva ordet vill jag trycka extra på att det jag skriver om inte är kritik mot någon eller några personer, inte heller någon häst utan mina alldeles egna reflektioner.

Just idag har jag funderat över hur vi tränar våra hästar och då i första hand unghästarna. Jag tänker på de treårshingstar som precis har klarat av sin Bruksprov.

Det är månadsskiftet februari-mars så en del av deltagarna kanske inte ens har fyllt tre år? För att få ett bättre grepp om vad de faktiskt gjort fick jag gå in på SWB och läsa på. Det är minsann ingen "promenad i parken"!

TREÅRIGA HINGSTAR går ett prov i en fas över fem dagar, varav en vilodag, där veterinärbesiktning, exteriörbedömning, löshoppning och gångarter under egen ryttare ingår.
Dressyrhingstar visas två gånger i gångarter, hopphingstar bara en. Hopphingstar visas
i stället två gånger i löshoppning, där dressyrhingstar endast visas en gång.

Det känns som de hingstar vilka klarade att visa upp sig alla fem(fyra) dagarna borde få någon sorts medalj bara för att de genomförde. De ägare som valt att matcha och visa upp sina ögonstenar borde också få ett pris, om inget annat så för att det satsat stort.

De allra flesta "vanliga" treåringarna, de som ska visas på unghästtest i vår ligger säkert i startgroparna nu med  inridning och löshoppning. De ska klara en dags testande och då endast få gångarterna bedömda vid visning för hand. Det är en betydligt enklare uppgift än ett bruksprov.

Jag har en handfull unga hästar i min närhet som ska förberedas och eventuellt visas och de är alla olika som dag och natt. Någon är stabil i tillväxten och en annan ser ut som om den borde gå ifred på lösdrift och bete ett år till. Det gäller att ha silkesvantarna på när träningen startar.

Det jag funderar över är att alla vinnande treåringar möts på Flyinge i höst, ston, valacker och bruksprovstränade hingstar i samma klass. Men, det blir säkert rättvist till slut.

Rent allmänt tycker jag att unghästtesten som den är utformad idag är en bra målbild att ha när unghästarna rids in. De olika bedömningarna har rätt svårighetsgrad, miljöträning är nog det jag kan se fattas hos en del hästar, nya platser kan vara väldigt skrämmande.

Rätt  och väl utförda förberedelser är alldeles lagom träning för en frisk och sund treåring, sommarbetet väntar ju runt knuten.

Vi kanske ses på någon av testplatserna i vår?

                                         Hej hopp /Kajsa


Läst 65253 ggr





Fler inlägg

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 20999 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

"Det finns bara två av oss och det är vi"

Hästavel som vetenskap är något jag inte kan så mycket om. Jag kan se hur det blir men har inte koll på hur man tänker med gener och sånt. Jag noterar utfallet och har bra koll på vad jag gillar och inte. Det springer  ju förbi ett antal hästar per dag i min värld...

Totilas, dressyrhästen som var på hela världens läppar för tio år sen, han var inte någon direkt favorit hos mig. Det finns olika anledningar till det men han var så många andras favorit så jag tror inte att han märkte att just jag inte stod med hakan vid knäna av hänförelse.

Men framgångsrik, det blev han! Tämligen ohotad innan min favorit Valegro dök upp på världsscenen. Då blev det trångt om saligheten.

Men det var inte Totilas storhet som tävlingshäst jag tänker på utan mer hur han såg ut. För jag vet jag var hans dubbelgångare finns och frågan är, blir denna lika framgångsrik? Skämt åsido, jag fick en sån stark upplevelse av igenkänning igår så jag var tvungen att gå hem och kolla om mitt bildminne stämde.

Det gjorde det och nu kan man fundera över hur detta har gått till. Som sagt, jag är ingen hejare på blodslinjer men så vitt jag kan se så har dessa två inga som helst släktband. Ändå är de så lika?! En KWPN och en SWB (nästan), som snutna ur samma näsa. 

Visst har vår stjärna lite större/längre huvud men i dessa ögonblicksbilder har hon bakdelen i en bättre position och därmed också huvudet på rätt plats. Så kan jag ta mig friheten att tycka.

Vi slipar vidare på denna svarta juvel och ser framtiden an. Vi har roligt och ingen vet, men vi kan hoppas!

                               Dream on! / Kajsa

                                    


Läst 31483 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
05

Störst av allt är kärleken.

Hästar är Guds gåva till människan. Tror du inte på Gud är det någon annan högre makt som givit oss detta fantastiska djur.

Jag valde mitt jobb av en enda anledning, jag älskar hästar. Så enkelt är det.

Just idag har det varit riktigt roligt på jobbet så här första dagen efter semestern. Glada, träningssugna ryttare på lite gräs-trinda, mjuka och solblekta hästar. 

Nu ikväll kom denna bilden och jag kunde inte låta bli att lipa lite. Precis så här stor ska kärleken vara. Sorg och saknad när den lilla tjejens "sommargäst" flyttar hem efter betet men också härliga minnen av ridturer på stora "Mumin" under fina sommardagar. 

Ralph A Lauren (Mumin) är en gentleman och har burit runt sin lilla beundrare som hon vore ett ägg, försiktigt, försiktigt.

Förhoppningsvis kommer den unga damen att behålla sin kärlek till hästarna och fortsätta rida. För som sagt, vi har fått hästarna för att få uppleva sann och prestigelös kärlek.

                                      ♥ Hej hopp!  /Kajsa


Läst 36971 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv