Kajsa Boström - Mister du en står det tusen åter
JAN
13

Mister du en står det tusen åter

Det är högst sannolikt att jag aldrig kommer att bli förmögen på att sälja hästar. Inte för att det saknats fina hästar hos mig utan för att jag är helt värdelös på att sälja. Och inte har jag lust att lära mig heller.

En av mina tävlingshästar har jag sålt, mest för att ägaren tyckte att det var en lysande idé. Den åkte iväg till ett land långt bort och det kändes skönt. Den fick ett fortsatt bra liv och levde länge och framgångsrikt.

Jag kommer aldrig att vänja mig utan sitter i min vrå och lipar när någon av "mina" favoriter försvinner iväg. Det kan tyckas vara oprofessionellt men som tur är har mina elever oftast en mer praktisk och ekonomisk syn på saken och säljer när ett bra tillfälle eller bud dyker upp.

Så länge jag slipper delta i själva säljprocessen är jag en duktig tränare och säjer kloka saker om utveckling, hästbyten och ekonomiska möjligheter som kan hänga ihop med en försäljning.

Just idag fick jag veta att affären var avslutad och en av mina favorithästar levererats till sin nya ägare. Pust....   Men så klart önskar jag att ekipaget ska trivas ihop och att hästen ska få en fortsatt fin karriär för hon är riktigt begåvad.

Men som sagt, jag vänjer mig aldrig.

Mitt i detta ledsamma (fast kanske roliga) hör en "gammal" elev av sig och vill ha hjälp med en häst hon precis hämtat hem. Tro det eller ej, det är en bror! Just det, en en bror till den fina hästen som just försvunnit ur min flock. Det är faktiskt så att jag haft även mamma i träning, fast det är länge sen.

Det är precis så här det är, en ut en in och förhoppningsvis kommer jag bli lite mer hårdhudad.

Jag ser fram emot att lära känna Boris och som om inte detta vore nog så har Boris en lillasyster. En riktigt fin lillasyster som var en av de bästa i sin årgång.

Tillväxten är som vanligt god och släkten fortsätter berika min tillvaro.

Tack fina Solan, du har gett mig många nya erfarenheter och nu tar jag nya tag!

                                  //Kajsa

                                        

                       


Läst 34553 ggr





Fler inlägg

OKT
11

Människan och myten om musslan

Vi människor är sökare och som djurägare verkar denna egenskap blomma ut fullt. När det gäller alternativ medicin och fodertillskott finns det få gränser för vad som kan säljas in till oss.

När jag häromdagen bläddrade i ett ridsportmagasin fastnade mina ögon på en annons, den gälllde ett fodertillskott: 

Grönläppad Mussla + Kollagen

Grönläppad mussla ser ut som en stor vanlig blåmussla fast med grön kant. Den odlas i Nya Zeeland och är ett viktigt inslag i deras ekonomi. Det produceras ca 200 ton frystorkad grönläppad musselpulver per år. Det är inte så mycket att dela ut till alla världens tillskottsproducenter precis, det är både människor och djur som är mottagare.

Till det facila priset av 649:- + frakt skulle jag få en burk pelleterad Grönläppad Mussla. I annonstexten står det att den räcker i ca 30 dagar/en månad till stor häst. Läser jag noggrant (vilket jag gillar att göra) om doseringen räcker burken i tre veckor ungefär, om hästen väger över 400 kg.

Det är dyrt, sagolikt dyrt, med ett kilopris på ca 720:- för något som man inte ens vet om det har någon effekt. Om du har en liten stor häst och ger 30 g tillskott/dag får hästen i sig bl a vetefoder, betpellets, lucernpellets samt 5 g Grönläppad mussla, eventuellt.

För det är så här, någon har räknat ut att det äkta frystorkade musselpulvret inte räcker till för all världens produktion av kosttillskott åt människa och djur. Det kan vara så, att din burk Grönläppad Mussla innehåller något annat pulver än det unika musselpulver som enligt den försumligt lilla forskning som gjorts eventuellt kan ge resultat. Det har inte forskats på häst...

Kollagen är ett slags protein som vi har i vår kropp, i hud, ben och senor. Det går att köpa i pulverform och används i till exempel korvskinn och i visst smink.

I den allmänna förvirringen om grovfodersituationen och skenande priser där, en del har fått 8% höjning andra nära 100%, förefaller det ogenomtänkt att fodra med Grönläppad Mussla för 7.200:-/kg. Särskilt som du inte har en aning om det ger någon som helst effekt.

Lägg heller en slant extra på att få ett bra grovfoder. Hästar behöver och har ätit gräs, färskt eller torkat sen tusentals år, musslor vet jag inte när det infördes på menyn.

Om du har ett problem med hästen eller bara vill höja dess livskvalitet finns sällan eller aldrig lösningen på det i en burk på hyllan med fodertillskott. Sunt förnuft och lite kritiskt tänkande finns överallt och är alltid bra.

                                           Mer hö åt hästarna!    /Kajsa


Läst 13485 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
08

Breedersveckan och de fina unga hästarna.

Snipp, snapp snut så var Breeders slut. Nu är nog Springbank II VH och alla andra unghästar hemma igen och jag hoppas att de får lite ledigt nu, det är en tuff vecka för dem.

Ryttarna har svettats, skrattat och någon grät också hörde jag. Det är tungt när det inte går som man tänkt, alla ryttare vill ju rida väl och visa sitt bästa.

Ibland hjälper det inte hur bra du än rider och det hjälper absolut inte när man inte ens kommer till start och det gjorde inte vi. Vi är hästen Zig Zauer SWB med Eva Swanberg i sadeln och jag som tränare.

Efter vinsten i vårens treårs-test gick Zigge ut på bete. Trots torkan växte gräset frodigt och det gjorde Zigge också. Han växte på bredden, på höjden och i den fasen var han kvar när vi ville börja förbereda honom för höstens tävling. Vi tog ett gemensamt beslut och att han skulle stå över årets Breeders för att få växa i sin nya större kostym i lugn och ro. Det är härligt att jobba med kloka människor!

Så här såg vårt sammanträde ut när vi bestämde att Zig Zauer skulle få ledigt ända till hösten.

Zig Zauers uppfödare tillika ägare fick åka till Flyinge utan oss. Där fick de fick ta emot SWB:s finaste utmärkelse Elite för Zig Zauers mamma Zsa Zsa Gabor!

Fast jag i år valde att inte alls vara på Breeders så vet jag vad som hände på Flyinge under den gångna veckan. Eller jag vet en del av vad som hände, till exempel att Springbank II VH vann sin klass, precis som förväntat. Bästa 4-åring som världens bästa testryttare Charlotte Dujardin någonsin ridit, enligt vad hon själv sa efter hon suttit av. Klart att den vann!

I 3-årsklassen Dressyr var det sex placerade och fem av dem var ston, det är väldigt intressant. Bra med ston i tävling, vi vill ju för framtidens avelns inte bara ser hingstarna prestera! Vi vill om några år ha många små Springbank II VH, eller hur?

När det gäller seger i hoppklasserna lyste stona med sin frånvaro. Där var det fyra valacker och en hingst som delade på segerrosetterna i de respektive årgångarna. Det nya med en testryttare i fem-årsklassen verkade ha fått ett ljumt mottagande. Glest i publikleden och till en början tyst på läktarna. Undrar vad Dubbeldam, den inhyrde holländske guldmedaljören från VM och OS tänkte när han klev in i arenan?

Tillbaka till dressyrens testryttare och publikfavorit Charlotte Dujardin, hon känner säkert att hon är både beundrad och älskad av oss svenskar. Enligt min åsikt är hon världens nu bästa ryttare, hon kan rida på alla nivåer och det ser lika enkelt, funktionellt och elegant ut oavsett.

Har tittat flera gånger på filmklippet där hon rider Springbank II VH. Hon gör det väldigt enkel, fullständigt choosefritt och framförallt hästvänligt. Hon har koll.

   "I touch, I breath and he goes..."

Detta är Charlottes egen beskrivning av vad som hände när hon bad hästen om att länga på travsteget. Det är något att ta med sig upp sadeln! Alla hästar är inte så känsliga som Springbank II VH, tur är väl det,  men å andra sidan rider ingen annan som Charlotte.

Det måste vara världens bästa mål att sträva efter, att försöka rida som hon Lätthet, balans, smidighet, fin kommunikation, börja där så kommer resten att gå lättare. 

Do it the Charlotte way, liksom.   

Lycka till med resan mot målet!       /Kajsa


Läst 33787 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
26

Sitt upp = sitt av?

Allt i hästsporten känns just nu som en stor sammanfattning. Tror jag läst minst 20 artiklar om utvärdering av utövarnas insatser i det nyss avslutade Världsmästerskapet. 

Högst uppe på listan över populära ämnen har varit Fredrik Jönssons berömda silvertejp och det eventuella priset på Cold Play, om han nu skulle säljas. Högt uppe ligger också SWB-hästarnas framfart på VM, att  Mary Lou inte gillade att hoppa vattengravar samt att det var kvinnor som vann de individuella medaljerna i hopp och dressyr. På var sitt sto...

Jag gör min egen sammanfattning kort. Vädret gör ingen skillnad på folk och fä, vardag eller fest. Är det skitväder eller potthett är det bara att förhålla sig. Hästar presterar över, på eller under sin förmåga och en del blir sjuka var än de befinner sig. Ryttarna gör förhoppningsvis sitt absolut bästa och därmed sätter jag punkt.

Jag har studerat VM-ridning, det har varit min största behållning. Att se världens skickligaste hoppryttare ta sig an galet stora banor var väldigt spännande. Hinder som är 1.60 eller mer höga och över 2 meter breda ser tämligen enkla ut när de rider. Hästarna är gudabenådade, jag är full av beundran. Dressyrryttarna på sina gymnastiska atleter till hästar ser jag oftare, vilket inte gör dem mindre imponerande.

Malin Baryards häst tycker jag var fascinerande, den lär vara en av de riktigt svårridna. I omhoppningen i lagklassen gasade Malin på ordentligt, det fanns ju ett guld i sikte och där gick det att se hur hon fick kämpa för att komma rätt på hindren, särskilt det sista. Skicklig ryttare!

I en intervju efter ritten berättade hon lite om hästen och nämnde bl a att den är svår att komma upp på. Hästen är så känslig att hon får sitta stilla i sadeln, inga onödiga rörelser och för övrigt vara väldigt varsam med henne. Tur att den hästen bor hos Malin tänkte jag...

Av en händelse läste jag på sociala medier någon dag efter om en tjej som skadat sig ganska svårt i en olycka med en för henne ganska ny häst, just vid uppsittning. Något hade hänt när hon satt foten i stigbygel och svingat benet över ryggen och hon hade blivit avslängd. Det hade varit problem med uppsittningsmomentet så de hade jobbat med det ett längre tag och trodde nog att saken var löst. Det var den inte och även hennes mamma skadades vid olyckstillfället.

En god vän till mig råkade ut för samma sak någon vecka innan. En av hennes yngre hästar, hon köpte den tidigt i våras, har varit lite vimsig och rädd vid uppsittning och vid plötsliga rörelser från ryttaren. De har jobbat lugnt och metodiskt med uppsittningsmomentet sen i våras och det har funkat den sista tiden. Så plötsligt hände något en dag i ridhuset, vad minns inte ryttaren för hon åkte i backen och fick hjärnskakning.

Sen fick jag ett samtal från en något luttrad mamma som undrade om jag visste någon som ville köpa en duktig hopp/dressyrhäst till ett bra pris. Allt var bra med den förutom ett litet problem, den var svår att sitta upp på. De hade försökt att lösa problemet med att  ta hjälp utifrån men det blev inte bättre. Hästen gick inte att lita på och nu var den unga ryttaren less på att alltid behöva ha mamma med till stallet för att kunna sitta upp. Fullt förståeligt...

Nu hör det till saken att samtliga tre hästägare (inte Malin) inte fått någon information o problemet av säljarna. Någon hade väl fått ett hummande om att :"Den vill gärna gå framåt när man sitter upp" sådär lite i förbifarten men inte mer. 

Min goda vän som ligger hemma och vårdar sin hjärnskakning har väl funderat över sin situation. Hon hörde också Malin berätta om sin häst och frågade mig lite trött: "Är det såna här sporthästar vi avlar fram idag? Känsliga i överkant så de blir snudd på farliga? Jag kan inte minnas att jag nånsin hörde om sådan problem förr."

Jag är delvis benägen att stå bakom hennes fråga. Vi har jobbat lika länge med hästar och jag kan inte heller minnas att det var lika vanligt förr. Visst kommer jag ihåg en och annan inridning där vi gick bet men idag hör jag om dessa uppsittnings/gjordtvångsproblem och bakskygga hästar varenda vecka.

Om det inte är modern sportavel som formar dessa hyperkänsliga hästar vad är det då?

                         Ta det vackert vid uppsittningen!  / Kajsa

               

 


Läst 61933 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Lidköping

Saras vardag

En ursäkt till western och alla dess utövare

Portugal-bloggen

Människan och myten om musslan

Kajsa Boström

Till Husbloggarna