Kajsa Boström - Om du kliar min rygg, kliar jag din.
MAR
01

Om du kliar min rygg, kliar jag din.

Nyheter färdas snabbt och de spektakulära nyheterna far iväg ännu snabbare. Detta stod att läsa på Tidningen Ridsports nätupplaga idag:

"Familjen Ramel vann miljontvisten..."

En hästaffär som malt igenom det tyska rättsystemet och slutat med vinst för den enligt uppgift bedragna svenska familjen hästköpare. Hoppas det är rättvisa och jag gratulerar familjen.

Det var ju en ganska saftig prislapp på det ädla djuret så jag kan ju förstå att köparen blev purken när hästen visade sig vara halt och lytt redan i starten.

Det är något märkligt med provisioner och hästhandleri. Det finns ofta, precis som i"Insterburg-affären" en hel räcka med folk som ska räkna av sin del när en affär går i lås. Någon ringer ett samtal, hit med några %. Någon tar fram en kund, hit med fler % och slutligen, kommer någon med som tränare, hit med ännu fler %. Det kan bli en väldigt stor prislapp på hästen som köparen ska betala.

Om allt det där sker öppet och redovisas för kunden är det säkert ok. Men oftast är det någon kunden inte har en aning om. Alltså hur många det är som tjänar en hacka på hästen de just köpt. Det är inte ok tycker jag.

Nu ska jag berätta hur det kan gå till, för jag har varit med om det här under en hästletar-resa i Tyskland. Jag drar inga paralleller med hur familjen Ramel kom över sin häst, för det vet jag inte.

Jag var som sagt med en elev i Tyskland för att hitta en färdigutbildad häst. Det hade kommit ett "säkert"tips om riktiga fyndhästar från en tredje person som sa sig ha bra kontakter hos den store hästmogulen. 

Detta gjorde att vi blev tre personer, tipsaren, eleven och jag som satte oss i bilen och styrde kosan mot Tyskland. Jag ska fatta mig kort för min upplevelse av den resan är allt annat än positiv.

Det leddes ut ett antal hästar för visning och provning, tipsaren sa ja (med euro i blicken) och jag sa blankt nej till alla. Ingen av dem var det som utlovats. Ingen hade någon egentlig utbildning och hästmogulen själv blev mindre och mindre trevlig ju längre dagen gick. Det tyska gemytet satt liksom bara på ytan. När jag vänligt men bestämt även tackade nej till middag i stallet! på kvällen dag ett blev mannen riktigt sur. Trots alla snapsar vi blivit erbjudna tackade jag nej!

Nåväl, dag två envisades han med att visa en 4-årig hingst som vi inte alls skulle ha. Vi hade sett den lös dag ett och jag insåg snabbt att hur läckert och vigt den än rörde sig så var den inget för oss. Denna tidiga morgon kom det ut en mycket prydlig och stillsam 4-årig hingst. Den gick som på räls och vippade inte på ett öra. Nu blev jag misstänksam på riktigt. Eleven hoppade upp och sken som solen i Karlstad. Hon var helt såld och beskrev för mig hur fantastisk den var att rida. 

Detta stora leende noterade naturligtvis herr hästförsäljare och jag kände hur han flyttade sig närmre mig på bänken och vips låg hans arm runt mina axlar.

Jag upprepade envist att hästen inte var den vi skulle ha, hur bra den än var. Vi skulle ha en äldre, utbildad häst. Då väser han, något upprört i mitt öra samtidigt som han klämmer lite på min axel: "Hur mycket ska du ha för att släppa igenom affären? Säg dtt pris..."

Om jag fortfarande hade varit 25 år och haft kvar mitt då ganska eldfängda humör hade jag nog klappat till karlsloken. Nu gjorde jag inte det utan flyttade bara lite besvärat bort hans svettiga hand, stirrade på honom och svarade: "Det där hörde jag inte.".

Sen åkte vi och jag kan lova att efter den händelsen och efter allt jag sett på den stora "fina" hästanläggningen kommer jag aldrig sätta min fot där igen. 

Jag är inte till salu, även om det varit en miljon istället för de inte för ynka 40-50.000:- som han nog tänkte att jag skulle sälja min heder för.

Vi behöver hederlighet i branschen men det kan blir svårt när det står miljoner på spel.

                            Fortsatt fattig men sover gott.  //Kajsa

taggar


liknande webbartiklar


Läst 38978 ggr





Fler inlägg

MAJ
13

Det gäller att komma ihåg viktiga saker

Mitt minne är gott, emellanåt något kort men hästar är så viktiga att jag oftast kommer ihåg dem många år efter vi mötts. Jag kommer inte alltid ihåg vad de heter men jag minns oftast härstamning och jag glömmer aldrig deras specifika egenskaper.

Jag gillar nästan alla hästar och de fåtal jag inte gillar glömmer jag. Vem behöver minnas sånt? Visserligen ser jag alltid ett möte med en häst som en erfarenhet men någon enstaka gång känner jag att just den där hästen är inte min grej, den läggs i facket för värdelöst vetande.

Ibland smäller det bara till och det säger "klick", kärleken slår till direkt och ibland utan att jag direkt inser varför. Det kan vara en särskild blick, ett speciellt sätt de rör sig på eller hur de uppträder. Det är som när jag träffade min sambo, hans röst (i telefon) fick mig på direkt fall innan vi setts i verkliga världen.

I hästvärlden blir jag förälskad ofta men sällan riktigt kär. Jag har många favoriter men bara en handfull av de jag kallar hjärtehästar. Luccarelli, till vardags Lucas är en sån. Vi träffades första gången förra året, tidigt på våren innan han skulle på treårstest. Han vimsade runt på longerlinan, in i mitt hjärta och blev kvar. En hopp-avlad häst som lite senare kom hem från sitt treårstest med dubbla diplom. Så det var inte bara jag som såg att det var en fin häst och att han kunde röra sig.

Nu träffas vi, Lucas och jag på ridbanan igen och jag har kommit på varför jag föll pladask för honom. Han är lik Charlie! Jag berättade detta för Ulle, Lucas ryttare och ägare och hon tittade konstigt på mig: " Jag minns knappt vad den första killen jag blev kär i hette (jo det gör jag Boris A om du eller någon nära dig skulle läsa detta) men Charlies namn sitter ristat i mitt hjärta."

Charlie fanns på min ridskola och var en Connemara med de varmaste, bruna ögon man kunde tänka sig. Han snäll att rida på och inte minst snäll att leda. Jag var länge rädd för att leda hästar efter att blivit stämplad på foten av en fjording som hette Åman. Kontentan blev att jag alltid älskat Connemaror och tittat snett på Fjordingar.

Charlie tog mig elegant in i ett livslångt hästberoende. Jag vann uppsatstävlingen i mellanstadiet med berättelsen: "Charlie, den bästa häst som finns!" Så jag kan säga att den ponnyn verkligen gjort avtryck i mitt liv. Jag gjorde ett besök på min gamla ridskola igår och fick en nostalgipromenad i stallet. Inte ett öga var torrt! 

                                                                     Charlie och jag...

Nu tittar lag kärleksfullt in i Charlie-Lucas bruna ögon och tänker att de är allt bra lika, fast Lucas är lite mer välfriserad. Jag ser med spänning framåt och vem vet, jag kanske rapporterar uppifrån sadeln vad det lider... 

                                           Hej hopp // Kajsa

                            Luccarelli  e. Elliot VDL - Levantos II


Läst 6190 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
08

Vi tänker utanför lådan.

Träning med hästar består att en del praktiskt arbete och 37 delar tankearbete. I alla fall när de gäller de där hästarna som är lite utanför det vanliga. Hästarna som har lite för mycket eller ibland lite för lite av det vi vill ha.

Ett moment där man kan stöta på patrull i hästarnas utbildning är galoppombyten. Funkar det inte hyggligt från början kan det lätt byggas på spänning, frustration och allmänt trassel. Hästen på filmen, Delores en av mina tvåhundra favoriter hade från början jättestor galopp. Lägg till en del avvikelser från den för en dressyrhäst ideala exteriören så vips uppstod meningsskiljaktigheter. Vi har tränat ... 

Vi har tränat på att ta kontroll över språnglängden, att behålla balans och tajming i hjälpgivning. Själva bytena har vi bara testat nån gång då och då. Vi har närmat oss med små steg och det var i hoppningen jag första gången såg att hon enkelt kunde byta. Alldeles själv som en duktig hopphäst bytte hon rent utan att skena iväg.

Där var det, "kan själv". Jag gick hem och funderade ... och funderade ...

Sen gjorde jag en övning med hinder fast utan att hon skulle hoppa dem och hon bytte lugnt och fint åt bägge hållen. Sen testade vi utanför ridbana och manege, för att avdramatisera. Det funkade till och med att göra flera i rad. Visst, hon blir laddad men kontrollerbart laddad, stort framsteg.

Igår skruvade jag upp svårighetsgraden och det funkade! Då hann jag inte filma men jag fick en snutt förra veckan när vi var på gärdet i hagel och storm.

Tänk utanför det vanliga när det är svårt. Det är ett hett tips från mig!

                                         Hej hopp / Kajsa


Läst 14516 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
01

"Testar, 1..2 , 1..2 hör du mig?"

Idag har jag varit tränare i cyberspacen. Det gäller att hänga med i svängarna, dvs om svängarna är bra. Jag håller på att testa om jag tycker det, att instruera via en skärm. Appen heter Ridesum och är under etablering kan man säga.

En av mina elever i Stockholmsområdet fick agera testpilot och vad det gäller det tekniska fanns inget att klaga på. Appen, med en omstart, funkade bra och ljud och ljus var helt ok.

Här är en skärmdump, tveksam kvalitet men så här funkar det.

Jag gillar att stå inne på banan när jag jobbar, kunna röra mig, visa, klappa hästen, närvara i nuet. Den skillnaden var svårt när skärmen kom emellan, men överkomligt svårt.

Jag har en hel del invändningar mot det här sättet att jobba men jag kan också se fördelarna. De elever jag har i andra delar av landet och träffar alldeles för sällan då avstånden är för stora de får  nya möjligheter. Så som ett komplement till träning i verkliga världen, med ekipage där samarbetet redan finns ser jag ett användningsområde.

Miljöaspekten finns också, det blir färre mil för ekipagen i energislukande åkdon och det ska inte underskattas. 

Jag träffade en av Ridesums initiativtagare, Karin Lindell på Euro Horse i Göteborg för några veckor sedan. Hon riktigt lyste av entusiasm över sin skapelse!Jag berättade om mina tankar kring appen och vad jag såg för svagheter i systemet. Det ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

Som sagt, ett komplement när tid och avstånd gör att träningstillfällen blir för sällan. Inte i stället för...  Det går också bra att filma och skicka filmen i efterhand för bedömning och feedback, alla har ju inte så bra täckning. Det gäller att vara uppdaterad både här och där!

Jag ska ge Ridesum en chans, på det sättet jag ser att det kan fungera. Jag har inte fler timmar i min arbetsvecka bara för att tillgängligheten kan tyckas bli större.

                    Så med ett hopp in i teknikdjungeln... /Kajsa                


Läst 20118 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv