Kajsa Boström - OS-sändningar, med dramatik och utan.
AUG
08

OS-sändningar, med dramatik och utan.

Nu har jag tittat på sändningarna från OS och började med fälttävlansdressyren. En lagom spännande del av just den ridsportgrenen. De omskriva och väl debatterade programledarna hade fullt upp med att, precis som jag, se skillnaderna mellan de som fick låga straff och de som fick lite högre. Just Sara Algotssons ritt var i efterhand ofta uppe till diskussion. Den ansågs, av både studiopratarna och ryttaren själv när hon efteråt intervjuades, vara snålt bedömd.

Som klassisk dressyrryttare hade jag svårt att förstå bedömningen rent generellt. Men enligt de som kan fälttävlan bättre än jag så jobbar domarna med samma reglemente. Vet inte vad programmet de red heter, men jag skulle säga att det var en blandning mellan MSV B och MSV A.

Känner att jag behöver läsa på bättre för att begripa men saker som samling, lätthet och egenbalans måste värderas enligt andra normer än de jag är van vid.

Läste ett inlägg på fb från en meriterad tränare där hon funderade över att så många av ekipagen hade problem med att göra korrekta galoppombyten. Det och travökningarna satt jag också och tittade lite extra på. Kommentator-Linda påpekade ofta att hon tyckte hästarna saknade både påskjut och aktivitet i bakbenen. I min värld måste världens bästa fälttävlanshästar vara absolut mästare på att ha påskjut bakifrån.

Då är frågan, vad är ryttarnas del i de ofta trassliga bytena och lite lama och ojämna ökningarna? Vem är det som saknar något?

En annan sak som skiljde från vad jag är van vid var domarnas antal och placeringar. En domare vid C, precis som vanligt, men sen bara en till på kortsidan och en mitt på ena långsidan. Säkert någon som räknat ut meningen med det, men varför behöver de hästarna färre domare än OS-dressyrhästarna?

De extra höga hattarna som emellanåt syntes är riktigt komiska, att rida i militär uniform tycker jag däremot är ganska stiligt.

Efter att ha sett Ingrid Klimke rida kan jag fortsätta ha henne som min idol i fälttävlansvärlden. Efter Ingrid var det svenske Ludwig Svennerståls tur att äntra arenan. Att han såg mindre tillfreds ut när han var klar, det förstod jag.

Sen växlade jag över till OS-cykling och såg svenska Emma ta silver i linjeloppet över 13,7 mil. Pust... och här var dramatiken. En ruskig vurpa där en holländska slog i backen i full fart. Vi trodde att hon dog men det var BARA en svår hjärnskakning och tre frakturer på kotorna i ländryggen och hon ligger i skrivande stund kvar på intensiven.

Huuaa, vågar jag titta på fälttävlans terrängmoment idag tro?

Heja Sverige! #TwoHearts #Rio2016

taggar


liknande webbartiklar


Läst 37348 ggr





Fler inlägg

JUN
09

Att återanvända ligger i tiden

Släng - sortera - eller återanvänd, vi behöver ansvarstagande mot naturen!

Miljötänk, det är något vi behöver fundera över varje dag. Om du skall slänga, gör det på rätt sätt och i rätt kärl. Jag brukar plocka upp burkar och flaskor som "någon" slängt rakt ut i naturen. Hur tänker du som dricker ur en aluminiumburk och sen bara slänger iväg den över axeln? Oerhört korkat är det mildaste omdömet på det beteendet.

Ridsporten är en prylsport, generellt sett. Gå in i en ridsportaffär så förstår du. Eller  sport över huvud taget. Gå in i vilken sportaffär som helst och det är nya årstider, nya prylar i olika kulörer. Köp, köp och köp!

Ridstövlarna till exempel, är något som hamnat i fokus hos trendsättarna. Från att har varit fot med skaft i svart, undantagsvis i brunt har utvecklingen verkligen blommat ut. Det finns inte längre någon gräns för hur en stövel ser ut. Härligt med mångfald eller fullständigt onödigt?

Stövlarna gör trendsällskap med hjälmar och faktiskt också ridjackor, alltså den typen av plagg för överkroppen som bärs vid tävling. Det som i blått eller svart var ridjacka eller frack, med tydliga gränser i utseendet, har utvecklats i färg och form. Nu kan det se ut ungefär hur som helst, fast med några regler. Sprundens utseende och antal är tydligt reglerade i TR.

Utbudet av modeller och färger på ridjackor är nästan obegränsat. Det är bling både på höjden och längden. Helst ska nog ingen jacka eller frack användas mer än en säsong. Ny häst, ny färg på jackan eller fracken.

Blått har varit min färg, så fort jag insåg att den svarta ridjackan fanns i blått stod den högt på önskelistan. Till sist hade jag faktiskt blå jacka, blå frack, blå hjälm, blå hatt och faktiskt ett tag även blå stövlar, även om de var väldigt mörkt blå.

Vid en prisutdelning väste en dålig förlorare en gång till mig i mungipan: "Man får inte tävla internationellt i blå stövlar!" 

Jag svarade:"Det är möjligt och när så blir fallet, att jag ska rida internationellt kommer jag att ha svarta." Ingen av oss gjorde nån riktigt stor internationell tävlingskarriär vare sig med eller utan otillåten stövelfärg.

Tillbaka till överkroppen och jackorna. Min första ridjacka var en omsydd dräktjacka jag ärvt av mamma och den var svart. Den hängde med på hoppbanorna i tonåren och funkade alldeles utmärkt. Sen skulle jag tävla dressyr och fick en svart "riktig" ridjacka med rött foder i julklapp, tack tomten!

Min första frack, den var också en ärvd och omsydd historia. Det har jag nästan förträngt... Svart var den iallafall och den den ska få ett eget inlägg. Det var en duktig frack!

Sen kom den goda fen, den bästa supportern och sponsorn genom hela min karriär. Min nära och kära vän Berit Bräutigam ställde sin häst hos mig för träning och så småningom tävling. Detta uppdrag kröntes med en eftermiddag på anrika Haglunds Sadelmakeri i Göteborg där jag fick prova ut en riktig frack. En Pikeurfrack i blått ylle. Jag grät av glädje ...

Fracken har sen följt mig hela vägen. Bland annat har den ridit tre Lag-SM med tre medaljer, två individuella SM och lite andra spännande tävlingar. Den har varit med om många fina hästar och  oförglömliga ögonblick. 

                         Harley Davie, fracken och jag på Strömsholm

 Efter lång tid i garderoben fick fracken för några år sen hänga på Sofie Relander när hon gjorde sina första starter i frack-klasserna. Det gick ju alldeles lysande för den ryttaren sen, om det berodde på fracken kan man fundera på...

Nu i dagarna gjorde den come back med en annan av mina elever. Det säger en del om kvalitén, det går inte att se att fracken är gammal. Med lite omtanke och kärlek kan den säkert följa fler nya ryttare de första stapplande och nervösa rundorna.

Det är att spara på resurserna!

Det har diskuterats de senaste åren om det är otidsenligt att tävla dressyr i frack. Åsikterna går isär men jag tycker det är stil och elegans. En ryttare i turkos vindtygsjacka hade inte gjort samma intryck.   

               Hej hopp!  //Kajsa


Läst 8406 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
01

Znipp Znapp Znut, nu är treårstestet slut.

Mitt förra inlägg handlade om treårstest och bedömning. Det gör detta också, lite grann. Ni som följer mig och läser mina inlägg har sett Zurprise, även kallad Prinsessan eller ibland "Den lilla röda" Zurpise är efter Sir Donnerhall I - Caprimond - Zephyr - Cavalotti.

Denna rödpälsade unga dam har sett till att vi alla i hennes närhet har hållit oss alerta denna våren. Förr användes ett smeknamn på busiga yrväder, de kallades "sprakfåle" och det passar henne precis. Zurprise är temperamentsfull, viljestark, vig och tydlig i sitt kroppsspråk. Hon arbetar ärligt, gör alltid sitt bästa. När hon bestämt sig för att hon tycker det är en bra idé ...

Jag har faktiskt sett hennes sen dagen efter hon föddes och hon var charmig redan då.

Lite senare samma sommar var jag med på fölvisningen och Zurprise såg ut som en liten plutt. De fanns föl som var både två och tre månader äldre än hon. Min gode vän K - H Heimdal som dömde fölen gjorde ett bra jobb men kunde inte gärna skicka upp poängen nåt vidare i höjden den dagen. Men hon var fin och visade upp sig och sin mamma riktigt elegant.

Sen såldes hon och där kunde vi sagt hej och tack för alltid.

Men så i våras sammanföll en massa saker och Eva, min eminenta unghästryttare/utbildare fick en lucka i sitt tajta schema. Vips slank den lilla röda in i stallet i börja på mars. Fanns det en chans att hinna till treårstesterna? Då var hon bara sutten på barbacka vid något tillfälle.

Eva kavlade upp ärmarna och satte fart. Vi gillar inte att ha bråttom med hästarna och forcerar aldrig, det finns inget "häftigt" i att snabb-inrida en häst. Men det märks ganska snabbt om hästen är kvick och med på noterna.

Ridning, löshoppning, uppvisning vid hand-träning. Miljöträning i andra ridhus, skoning och mer ridning. Det mesta gick galant, även om Eva och Zurprise emellanåt gick varandra ganska hårt på nerverna. Jag som bara såg Zarah, Zurpise mormor i henne log mest överseende och sa: "Det går över, sen ..."

Mormor Zarah och jag hade våra duster när hon gick sin unghästperiod. De är som två bär.

I onsdags tittade jag sista gången på Zurprise. Hon var väldigt färdig för sin uppgift. Ridbanan stod under vatten men hon bara jobbade på. Det vi inte riktigt hade hunnit få fullt i ordning var ändå för dagen fullt godkänt.  

Idag kl.15.30 var det dags och innan kl. 16.00 satt gångartsdiplom med 50 poäng som ett smäck. En halv poäng ytterligare på galoppen så hade även ett hoppdiplom varit på plats. Hon fick 48,5 som hopphäst.

                                   

                                Foto: Privat

Jo, den som har gott minne kommer säkert ihåg Zig Zauerr jag skrev om förra året. Han blev tvåa i sin test då med 49 poäng vill jag minnas. Så Eva har gjort det igen, med sitt team bakom sig!

                 Nu väntas strax två nya små Z:or, vem vet hur det blir?  //Kajsa


Läst 15097 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
27

Trav nummer åtta

Dressyrhästens gångarter är ett ämne som berör, inte minst nu när de regionala treårs-testerna är aktuella.

Jag vet inte hur många av de visade hästarna som får diplom, men det är förhållandevis många. För att få ett gångartsdiplom behöver hästarna ha 47 poäng och ingen delsiffra under 7. De behöver dessutom lägst 8 poäng i två gångartsbetyg och godkänt ridprov.

Har hästen lite mindre vind i seglen på visningsdagen kan de få 47 och klass I, vilket också är en fin poäng. De kan ha till exempel 6,5 på ett gångartsbetyg och åtta på de andra två och då är diplomet är borta.

Tittar jag på alla filmer som läggs ut i sociala medier av stolta visare eller ägare är det många fina diplomhästar vilka visar upp sina minst 8-mässiga gångarter. Inget att fundera så länge över. Hästarna är av god kvalitet och rörelserna bedöms utan ryttare på ryggen.

Men det jag undrar över är, vad händer sen? Jag roade mig med att titta på gångartsbetygen på de tre bästa hästarna i varje klass i en tvådagars regional dressyrtävling. Med en snabb överslagsräkning visar det sig att det vanligaste gångartsbetygen är 6,5 och 7 i lätt klass och i medelsvår något lägre.

Jag brukar säga lite skämtsamt att i takt med att vi utbildar våra hästar så tar vi också bort deras naturliga goda egenskaper. Titta på fölen, de visar spänst och ofta både piaff och passage när de är bara några veckor gamla. De kan också väldigt tidigt byta galopp och visa luftiga fina ökningar, i både trav och galopp. I hagen...

Då tänker jag, vad är en åttamässig trav eller galopp? Finns det unghästpoäng och sen andra poäng? Det går att se samma "förskjutning åt åtta-hållet även bland fyraåringarnas gångarter när de tävlar. (Domare på olika nivåer och områden, ingen skugga faller över Er. Det är systemet som sådant jag funderar över.)

Kollar jag som sagt gångartsbetyg på regionala dressyrtävlingar där de flesta hästarna är äldre än fyra år, är betyg 8 på gångarter otroligt sällsynt.

Var är de försvunna åttorna? Är det ridningen som tar bort dem eller blir bedömningen annorlunda? Jag tänker såhär, en treåring som visar en bländande trav för hand måste ju ändå förväntas kunna behålla den som ridhäst? Annars är ju bedömningen tämligen värdelös som mätinstrument för aveln. Det finns inga mästerskap i visning av trav vid hand...

Det skulle vara intressant om det gick att få statistik på vad som händer med alla diplomerade gångartshästar. Det finns ganska många som ligger på 47 poäng och även högre. Förvaltas alla hästar som har åttor, nior och eventuella 10, utvecklas de till spänstiga dressyratleter?

Detta är min reflektion en gråmulen, kall och regnig måndagsmorgon ungefär i treårstesternas halvlek. Ska vi rida bättre eller döma mer återhållsamt för att få en bättre samsyn? Eller är det bra som det är undrar en något frustrerad tränare?

Jo, jag vill också skicka en uppmuntran de som har hästar som faller på åttastrecket, ge aldrig upp för de flesta (eller alla) hästar kan långt mer. Fast lite senare i livet.

Hästen på bilden var inte registrerad i SWB när den var tre år så den visades aldrig. Det är fritt fram att fundera över vad poängen blivit, om ...

                              Amazing  f -14  e. Ampere - Sandro Hit

                                         Hej hopp i springskorna!  //Kajsa


Läst 31460 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv