Kajsa Boström - Ropa inte hej förrän du är över bäcken.
FEB
26

Ropa inte hej förrän du är över bäcken.

Mitt ibland alla larmrapporter om feber och snoriga hästar hände en rolig sak för någon vecka sen, en av mina hästletande elever fick napp! Jag fick en film på mejlen och ovanligt nog gillade jag direkt vad jag såg. Det var som vanligt ingen vidare kvalitet på filmen men det såg ut att vara en trevlig modell av häst med tre vetttiga gångarter.

Hästen var hoppstammad men det spelar mindre roll tycker jag bara de kan trava ordentligt vilket denna gjorde. Alltså bestämdes att hästen skulle provridas. Min elev fick med sig en välridande kompis och for iväg på tur över landet. Jag stod i ett annat ridhus och väntade otåligt på utlåtande...

Först kom det 8 filmklipp inplingande på min mobil, hästen var filmad ur alla upptänkliga vinklar med olika ryttare på ryggen. Den var verkligen trevlig denna gången också! Det var en fin liten häst, välskapt med vackert huvud. Den travade riktigt fint, skrittade bra och... och så var det galoppen, den var väl det jag tittade lite fundersamt på. Framförallt åt ena hållet var den en aning kantigt.

Sen ringde telefonen och det var två muntert pladdrande damer som båda var oerhört nöjda med dagens provridning. Enigheten var total, hästen var verkligen jättetrevlig i allt. Först berättade de sina upplevelser och sen sa jag vad jag tyckte om det jag sett på filmklippen. Jag minns precis vad jag sa: "Jag gillar hästen, den rör sig obehindrat, rakt och bär sig bra i traven. Galoppen är lite platt, vänster är faktiskt lite fyrtaktig. Men det är nog en ridteknisk grej OM den inte är dubbelsidigt frambenshalt vilket jag har oerhört svårt att tro med den traven."

Nej, det fanns inget i hästens rörelseschema som varnade för någon hälta, vare sig visuellt eller under ridning. Hästen var i full kondition och hopptränade då och då. Galoppen kunde vi säkert fixa till. Det var en pigg och glad häst som på lätta fötter travade in i våra hjärtan.

Där har den travat runt någon vecka i väntan på besiktning. Den är en tröskel inte många hästar tar sig över utan någon anmärkning, det vet vi av erfarenhet. Men hästen var röntgad som unghäst och vi hade ett ganska stort hopp att inget skulle krångla.

Klockan halv 11 idag ringer telefonen, en ledsen tilltänkt köpare berättar att besiktningen visade att hästen är väldigt halt på ena och lite mindre väldigt halt på andra frambenet. 

Ridå....

Nu är vi åtminstone fem ledsna personer, säljarna och vi, samt en halt häst. Det är så väldigt tråkigt för alla. Jag hoppas verkligen att hästen tillfrisknar efter behandling och fortsätter vara en fin häst för sina trevliga ägare.

Men denna lilla historia stärker ytterligare min fasta övertygelse att hästar alltid gör så gott de kan. Sen, när de inte riktigt kan längre flaggar de på olika diskreta sätt att de inte är riktigt ok. Det är då vi behöver vara lyhörda och se upp, inte sätta avvikelserna i deras beteende på deras skuldkonto.

Just fyrtaktsgalopp kommer enligt min erfarenhet ofta av att hästen är frambenshalt, även om jag inte trodde det var så denna gången. Det går att rida bort galoppen också, vilket inte helt ovanligt. 

Ja, det är bara att sätt igång att läsa annonser igen och försöka sudda ut den vackra lilla hästen med den fina traven ur minnet.

                                         Hej hopp /Kajsa


Läst 78568 ggr





Fler inlägg

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 21144 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

"Det finns bara två av oss och det är vi"

Hästavel som vetenskap är något jag inte kan så mycket om. Jag kan se hur det blir men har inte koll på hur man tänker med gener och sånt. Jag noterar utfallet och har bra koll på vad jag gillar och inte. Det springer  ju förbi ett antal hästar per dag i min värld...

Totilas, dressyrhästen som var på hela världens läppar för tio år sen, han var inte någon direkt favorit hos mig. Det finns olika anledningar till det men han var så många andras favorit så jag tror inte att han märkte att just jag inte stod med hakan vid knäna av hänförelse.

Men framgångsrik, det blev han! Tämligen ohotad innan min favorit Valegro dök upp på världsscenen. Då blev det trångt om saligheten.

Men det var inte Totilas storhet som tävlingshäst jag tänker på utan mer hur han såg ut. För jag vet jag var hans dubbelgångare finns och frågan är, blir denna lika framgångsrik? Skämt åsido, jag fick en sån stark upplevelse av igenkänning igår så jag var tvungen att gå hem och kolla om mitt bildminne stämde.

Det gjorde det och nu kan man fundera över hur detta har gått till. Som sagt, jag är ingen hejare på blodslinjer men så vitt jag kan se så har dessa två inga som helst släktband. Ändå är de så lika?! En KWPN och en SWB (nästan), som snutna ur samma näsa. 

Visst har vår stjärna lite större/längre huvud men i dessa ögonblicksbilder har hon bakdelen i en bättre position och därmed också huvudet på rätt plats. Så kan jag ta mig friheten att tycka.

Vi slipar vidare på denna svarta juvel och ser framtiden an. Vi har roligt och ingen vet, men vi kan hoppas!

                               Dream on! / Kajsa

                                    


Läst 31629 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
05

Störst av allt är kärleken.

Hästar är Guds gåva till människan. Tror du inte på Gud är det någon annan högre makt som givit oss detta fantastiska djur.

Jag valde mitt jobb av en enda anledning, jag älskar hästar. Så enkelt är det.

Just idag har det varit riktigt roligt på jobbet så här första dagen efter semestern. Glada, träningssugna ryttare på lite gräs-trinda, mjuka och solblekta hästar. 

Nu ikväll kom denna bilden och jag kunde inte låta bli att lipa lite. Precis så här stor ska kärleken vara. Sorg och saknad när den lilla tjejens "sommargäst" flyttar hem efter betet men också härliga minnen av ridturer på stora "Mumin" under fina sommardagar. 

Ralph A Lauren (Mumin) är en gentleman och har burit runt sin lilla beundrare som hon vore ett ägg, försiktigt, försiktigt.

Förhoppningsvis kommer den unga damen att behålla sin kärlek till hästarna och fortsätta rida. För som sagt, vi har fått hästarna för att få uppleva sann och prestigelös kärlek.

                                      ♥ Hej hopp!  /Kajsa


Läst 37116 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv