Kajsa Boström - Se och lär
SEP
25

Se och lär

Att titta på bra ridning är ett lysande sätt att få inspiration och och hålla idealen uppdaterade. Det finns några ryttare och tränare i världen som jag håller framför de andra.

Kyra Kyrklund och hennes man Richard White till exempel. De kan koka soppa på en spik, alltså göra svårklasshästar av det mesta i hästväg, med begåvat eller mindre begåvat "råmaterial". Jag som haft förmånen att få träna med dem under många år samt även haft ynnesten att på andra olika sätt fått ta del av deras kunskaper är fortfarande fascinerad.

Häromdagen kom det en film från en demo som Kyra gjorde i Stoneleigh/England. Hon visade upp sin "nya" GP-häst Tiphany. En egen uppfödning efter Tip Top och Matadors syster och naturligtvis tämligen begåvad. Hon slutar aldrig att producera nya svårklasshästar!

Det var en fröjd att titta på filmklippet, enkel och okomplicerad ridning på GP-nivå, med små hjälper.

Idag fick jag en länk med helgens tävling i New York, där det gick väldigt bra för Tinne och Pardon Magi. Efter tävlingen gjorde Charlotte Dujardin en uppvisning på Valegro. Hon red küren från OS i London och som alltid när jag tittar på dem blir jag både tårögd och får ståpäls.

Bilden är en skärmdump från utsändningen.

Det är ridning, outstanding ridning. Det går att hitta små misstag, om det nu skulle göra någon lycklig, men det finns i mina ögon f n inget ekipage i världen som kan konkurera med dem.

Här finns länken om du vill se. Charlotte rider ungerfär 2.38 in i sändningen

Det kommer kanske någon lika bra och kanske någon som lyckas få en högre procent men samstämmigheten de har, den tycker jag är unik.

Nästa helg ska jag på dejt med Carl Hester. Ja alltså det är ju inte bara jag som ska dejta honom, vi är kanske sådär en 4-500 stycken som ska med. Men, jag ser verkligen fram emot att återigen få se honom arbeta med ekipage. Han är en av mina absoluta favoriter!

Jag har haft förmånen att fått se mycket bra ridning och även träffat många duktiga tränare och ryttare, vilka jag lärt mig oerhör mycket av och jag är ödmjukt tacksam för detta.

Igår gjorde jag själv en clinic och hade fått uppdraget att prata om vanlig ridning. Alltså det där som 95% av alla ryttare håller på med hela livet och det som känns väldigt, väldigt långt från Grand Prix.

Det är också roligt! Och det är ännu roligare när jag kan förklara för ryttarna det där ibland lite krångliga i vardagsridningen så den blir lite mindre krånglig. Det känns bra på riktigt!

Nu ska jag ladda mot nästa helg, för det kommer bli denna höstens höjdpunkt!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 56680 ggr





Fler inlägg

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 21097 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

"Det finns bara två av oss och det är vi"

Hästavel som vetenskap är något jag inte kan så mycket om. Jag kan se hur det blir men har inte koll på hur man tänker med gener och sånt. Jag noterar utfallet och har bra koll på vad jag gillar och inte. Det springer  ju förbi ett antal hästar per dag i min värld...

Totilas, dressyrhästen som var på hela världens läppar för tio år sen, han var inte någon direkt favorit hos mig. Det finns olika anledningar till det men han var så många andras favorit så jag tror inte att han märkte att just jag inte stod med hakan vid knäna av hänförelse.

Men framgångsrik, det blev han! Tämligen ohotad innan min favorit Valegro dök upp på världsscenen. Då blev det trångt om saligheten.

Men det var inte Totilas storhet som tävlingshäst jag tänker på utan mer hur han såg ut. För jag vet jag var hans dubbelgångare finns och frågan är, blir denna lika framgångsrik? Skämt åsido, jag fick en sån stark upplevelse av igenkänning igår så jag var tvungen att gå hem och kolla om mitt bildminne stämde.

Det gjorde det och nu kan man fundera över hur detta har gått till. Som sagt, jag är ingen hejare på blodslinjer men så vitt jag kan se så har dessa två inga som helst släktband. Ändå är de så lika?! En KWPN och en SWB (nästan), som snutna ur samma näsa. 

Visst har vår stjärna lite större/längre huvud men i dessa ögonblicksbilder har hon bakdelen i en bättre position och därmed också huvudet på rätt plats. Så kan jag ta mig friheten att tycka.

Vi slipar vidare på denna svarta juvel och ser framtiden an. Vi har roligt och ingen vet, men vi kan hoppas!

                               Dream on! / Kajsa

                                    


Läst 31581 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
05

Störst av allt är kärleken.

Hästar är Guds gåva till människan. Tror du inte på Gud är det någon annan högre makt som givit oss detta fantastiska djur.

Jag valde mitt jobb av en enda anledning, jag älskar hästar. Så enkelt är det.

Just idag har det varit riktigt roligt på jobbet så här första dagen efter semestern. Glada, träningssugna ryttare på lite gräs-trinda, mjuka och solblekta hästar. 

Nu ikväll kom denna bilden och jag kunde inte låta bli att lipa lite. Precis så här stor ska kärleken vara. Sorg och saknad när den lilla tjejens "sommargäst" flyttar hem efter betet men också härliga minnen av ridturer på stora "Mumin" under fina sommardagar. 

Ralph A Lauren (Mumin) är en gentleman och har burit runt sin lilla beundrare som hon vore ett ägg, försiktigt, försiktigt.

Förhoppningsvis kommer den unga damen att behålla sin kärlek till hästarna och fortsätta rida. För som sagt, vi har fått hästarna för att få uppleva sann och prestigelös kärlek.

                                      ♥ Hej hopp!  /Kajsa


Läst 37069 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv