Kajsa Boström - Sitt upp = sitt av?
SEP
26
2018

Sitt upp = sitt av?

Allt i hästsporten känns just nu som en stor sammanfattning. Tror jag läst minst 20 artiklar om utvärdering av utövarnas insatser i det nyss avslutade Världsmästerskapet. 

Högst uppe på listan över populära ämnen har varit Fredrik Jönssons berömda silvertejp och det eventuella priset på Cold Play, om han nu skulle säljas. Högt uppe ligger också SWB-hästarnas framfart på VM, att  Mary Lou inte gillade att hoppa vattengravar samt att det var kvinnor som vann de individuella medaljerna i hopp och dressyr. På var sitt sto...

Jag gör min egen sammanfattning kort. Vädret gör ingen skillnad på folk och fä, vardag eller fest. Är det skitväder eller potthett är det bara att förhålla sig. Hästar presterar över, på eller under sin förmåga och en del blir sjuka var än de befinner sig. Ryttarna gör förhoppningsvis sitt absolut bästa och därmed sätter jag punkt.

Jag har studerat VM-ridning, det har varit min största behållning. Att se världens skickligaste hoppryttare ta sig an galet stora banor var väldigt spännande. Hinder som är 1.60 eller mer höga och över 2 meter breda ser tämligen enkla ut när de rider. Hästarna är gudabenådade, jag är full av beundran. Dressyrryttarna på sina gymnastiska atleter till hästar ser jag oftare, vilket inte gör dem mindre imponerande.

Malin Baryards häst tycker jag var fascinerande, den lär vara en av de riktigt svårridna. I omhoppningen i lagklassen gasade Malin på ordentligt, det fanns ju ett guld i sikte och där gick det att se hur hon fick kämpa för att komma rätt på hindren, särskilt det sista. Skicklig ryttare!

I en intervju efter ritten berättade hon lite om hästen och nämnde bl a att den är svår att komma upp på. Hästen är så känslig att hon får sitta stilla i sadeln, inga onödiga rörelser och för övrigt vara väldigt varsam med henne. Tur att den hästen bor hos Malin tänkte jag...

Av en händelse läste jag på sociala medier någon dag efter om en tjej som skadat sig ganska svårt i en olycka med en för henne ganska ny häst, just vid uppsittning. Något hade hänt när hon satt foten i stigbygel och svingat benet över ryggen och hon hade blivit avslängd. Det hade varit problem med uppsittningsmomentet så de hade jobbat med det ett längre tag och trodde nog att saken var löst. Det var den inte och även hennes mamma skadades vid olyckstillfället.

En god vän till mig råkade ut för samma sak någon vecka innan. En av hennes yngre hästar, hon köpte den tidigt i våras, har varit lite vimsig och rädd vid uppsittning och vid plötsliga rörelser från ryttaren. De har jobbat lugnt och metodiskt med uppsittningsmomentet sen i våras och det har funkat den sista tiden. Så plötsligt hände något en dag i ridhuset, vad minns inte ryttaren för hon åkte i backen och fick hjärnskakning.

Sen fick jag ett samtal från en något luttrad mamma som undrade om jag visste någon som ville köpa en duktig hopp/dressyrhäst till ett bra pris. Allt var bra med den förutom ett litet problem, den var svår att sitta upp på. De hade försökt att lösa problemet med att  ta hjälp utifrån men det blev inte bättre. Hästen gick inte att lita på och nu var den unga ryttaren less på att alltid behöva ha mamma med till stallet för att kunna sitta upp. Fullt förståeligt...

Nu hör det till saken att samtliga tre hästägare (inte Malin) inte fått någon information o problemet av säljarna. Någon hade väl fått ett hummande om att :"Den vill gärna gå framåt när man sitter upp" sådär lite i förbifarten men inte mer. 

Min goda vän som ligger hemma och vårdar sin hjärnskakning har väl funderat över sin situation. Hon hörde också Malin berätta om sin häst och frågade mig lite trött: "Är det såna här sporthästar vi avlar fram idag? Känsliga i överkant så de blir snudd på farliga? Jag kan inte minnas att jag nånsin hörde om sådan problem förr."

Jag är delvis benägen att stå bakom hennes fråga. Vi har jobbat lika länge med hästar och jag kan inte heller minnas att det var lika vanligt förr. Visst kommer jag ihåg en och annan inridning där vi gick bet men idag hör jag om dessa uppsittnings/gjordtvångsproblem och bakskygga hästar varenda vecka.

Om det inte är modern sportavel som formar dessa hyperkänsliga hästar vad är det då?

                         Ta det vackert vid uppsittningen!  / Kajsa

               

 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 102179 ggr





Fler inlägg

SEP
07
2020

Dressyrens SM-helg är avslutad och medaljerna är utdelade. Just i år kändes det nästan förutbestämt hur de skulle fördelas i seniorklassen Upp med en hand den som inte trodde Patrik Kittel skulle stå emot uppstickarna! Men, det var inga stora marginaler i år. Kul att tjejerna som låg strax efter utmanade honom i küren.

Grattis till alla medaljörer på Strömsholm och grattis till alla som red och blev utan medalj, ni är också bra. Kanske krävs det lite mer för att vara bäst utanför, att våga ta steget att delta.

Som alltid finns det många människor bakom framgångsrika ryttare. Det är tränare, partners, hästägare, sponsorer och ofta en hög andra inblandade.

Även om man är en ryttare som inte är uppe i eliten är det minst lika viktigt att ha stöttning bakom sig. Det finns många som sliter hårt i hästbranschen, för att få möjligheten att kunna utbilda en häst för att komma upp i klasserna. Vi glömmer dem ibland.

Ingen har väl missat skriverierna om hur många ryttare med beridardrömmar råkat illa ut när de sökt sig utomlands för "större möjligheter". Många stupar på omöjliga arbetsförhållanden här hemma också. Det är svårt att få bra arbetsförhållanden och lönsamhet i hästbranschen. Utbildning och tillräcklig erfarenhet för att tjäna pengar tar många år att skaffa sig.

Alla dessa slitvargar har inte råd att skaffa ridhus, fina lastbilar eller elegant och trendig utrustning utan jobbar med lite mindre medel. Jag har träffat många sådan hängivna och begåvade ryttare som kämpar med små budgetar. Då är det bra att det finns människor nära som stöttar!

Nu ska ni få se vad en fingerfärdig mormor kan bidra med. För några år sen, när barnbarnet hade lyckats kvala in till frack-klassen sydde mormor helt enkelt en frack till henne.

Sorgligt nog blev det bara en start för hästen. Sen fick fina fracken hänga i garderoben.

Tills igår, några år senare! Då hade ryttaren lyckats med bedriften att utbilda en ny häst och fracken åkte på för debuten i Msv:A. Det gjorde sin debut med den äran och erhöll klart godkänd procent. 

Nu är det inte så att en frack inte kunde inhandlats, men visst värmer det i hjärtat när mormor fixar stassen. Jag själv debuterade när det begav sig i St George iklädd morfars gamla frack, omsydd av ortens skräddare. Den red bra i flera år med mig i och ingen såg någon skillnad då. 

Så det går bra att hitta egna vägar och det går att ta sig framåt med hyggligt små medel. Tack alla nära och kära som sponsrar med närvaro om omtanke, ni är ovärderliga för alla kämpande ryttare!

En sån här slänger man inte ihop i en handvändning!   Hej hopp  // Kajsa

                          


Läst 22383 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
24
2020

Vilken rolig helg!

Jag berättade i förra inlägget att vi skulle köra ett nytt koncept, 2-dagars kurs med dressyr och hoppning för dressyrryttare. Succé är ordet.

Vilka ryttare jag har, positiva, generösa mot varandra och modiga! Alla red hopp-dagen på den nivån de var bekväma med och alla hästar fick lagom uppgifter att lösa. 

Dressyren på lördag fungerade lite som en förberedelse. Alla fick träna på att svänga, rida på den tänkta linjen och reglera tempot. Det visade sig på söndagen att den tanken var helt rätt. Alla 10 hästar var med på noterna, ingen vägrade eller sprang vid sidan. Duktiga dressyrhästar!

Rutinerade B-tränare Ulrika Strandberg lotsade vana och ovana ryttare genom hopp-passen med väl genomtänkta övningar. Tror inte att någon dressyrryttare ens blev lite rädd, fast hinderhöjden ökade fram på eftermiddagen!

Nu vet ryttarna vad det innebär att hoppa in en häst, de har fått en snabbkurs i vikten av att  och hur man lär hästarna. Inte göra som många andra, sätta upp ett kryss på långsidan och galoppera över. Alla hästar behöver lära sig att göra det vi vill att de ska bli bra på.

Det är samma med hopphästar, de behöver bra dressyrridning för att vara smidiga och balanserade. Dressyr är inte att hålla ner huvudet på hästen och få den att springa fort och långsamt, blandat med lite på tvären.

Nu tänker kanske någon att nu överdriver hon, alla vet väl vad det ena och det andra är? Nej, så är det inte alltid, tyvärr.

Grundridning eller grundutbildning är inte att rida unghästklasser i olika discipliner, det är att utbilda hästar för hållbarhet och ett gott liv. Att de sen blir toppatleter i något är en annan sak.

Men bortanför allvaret i detta hade vi himla roligt! Alla red med ett leende på läpparna, framförallt när jag såg att de flyttat fram sina gränser. Några av ryttarna fick mentala guldstjärnor av mig för att de vågade ...

Någon häst var nästan helt nybörjare..

 

    Någon ryttare hade lite mindre rutin ...          

    Precis detta var tanken, alla som anmält sig skulle ha en bra upplevelse att ta med sig. De kan fortsätta hemma, med bra övningar och lagom svårighetsnivå.

Sen fanns det några ryttare i det sista passet på dagen som hade hoppat lite mer innan. Hästarna var i olika ålder men de imponerade allihop.

                                                                                            

En härlig helg som sagt och vi har redan "anmälningar" till nästa kurs. Fast den finns inte än ...

                                   Hej hopp  // Kajsa


Läst 32843 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
18
2020

Varmt och gott är det, jag njuter i fulla drag. Som tur är har jag fem minuter till sjön och där har jag tillbringat de sista veckorna. Jag har mjukstartat säsongen kan jag säga, mycket bad och lite mindre jobb.

Men, nu är det slut på sötebrödsdagarna. Veckan framåt är full och vi avslutar den med det jag tänker skriva om idag, en annorlunda helgkurs.

Lördag och söndag kommer jag och en av mina ryttare, Ulrika Strandberg B-tränare i hoppning, slå våra kloka huvuden ihop. Vi har bjudit in till en dressyr- och hoppkurs över två dagar. Det är mina dressyrelever som ska drillas över grengränsen.

Det allra roligaste med detta är att kursen blev full direkt. Jag hann inte ens gå ut med en intressekoll innan alla platser inklusive reserver var tingade. Djungeltelegrafen hann först och ingen är gladare än jag. 

Min tanke är att få mina ryttare att våga träna utanför det vanliga, mer med bommar och små hinder. Det är långt ifrån alla dressyrryttare som gör det. Varierat arbete ger starkare hästar och då behöver de flesta hjälp att hitta rätt. 

Förra året hade jag en dressyrdag med många av Ulrikas hoppelever. En rolig dag som gav många av de ryttarna en ny syn på dressyr. Det funkar fint även för de mest högpresterande hopphästar att jobba som dressyrhästar.

Vi är mycket snabbare idag att låta hästarna bli specialiserade. Redan när fölen bedöms är de idag indelade i hopp- och gångartsgrupper. Där finns utrymme för eftertanke, lite av allt till alla  hästar är bra, både under och efter unhghästiden.

Jag har den stora fördelen att jobba med både dressyr och hoppryttare. De senaste åren har tillströmningen av hoppryttare som söker hjälp ökat markant. Det ger mig nya erfarenheter samtidigt som jag kan se var dressyren gör stor nytta för en hopphäst. Dessutom lär jag känna fler människor i hästvärlden och det är alltid bra. 

Tyvärr lever vi ju för närvarande i restriktionernas tid så jag kan inte säga att alla som vill är välkomna som publik till eventet kommande helg. Jag ska försöka få någon att fota på min dressyrdag. När ryttarna har sin hoppdag med Ulrika kommer jag stå på marken och följa med stort intresse. 

Så kanske kommer det bilder från rivstarten på höstsäsongen! Här är en av deltagarna, en som tjuvtränat i några år!

                                      Hej hopp i sensommaren!  //Kajsa


Läst 39347 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv