Kajsa Boström - Sitt upp = sitt av?
SEP
26

Sitt upp = sitt av?

Allt i hästsporten känns just nu som en stor sammanfattning. Tror jag läst minst 20 artiklar om utvärdering av utövarnas insatser i det nyss avslutade Världsmästerskapet. 

Högst uppe på listan över populära ämnen har varit Fredrik Jönssons berömda silvertejp och det eventuella priset på Cold Play, om han nu skulle säljas. Högt uppe ligger också SWB-hästarnas framfart på VM, att  Mary Lou inte gillade att hoppa vattengravar samt att det var kvinnor som vann de individuella medaljerna i hopp och dressyr. På var sitt sto...

Jag gör min egen sammanfattning kort. Vädret gör ingen skillnad på folk och fä, vardag eller fest. Är det skitväder eller potthett är det bara att förhålla sig. Hästar presterar över, på eller under sin förmåga och en del blir sjuka var än de befinner sig. Ryttarna gör förhoppningsvis sitt absolut bästa och därmed sätter jag punkt.

Jag har studerat VM-ridning, det har varit min största behållning. Att se världens skickligaste hoppryttare ta sig an galet stora banor var väldigt spännande. Hinder som är 1.60 eller mer höga och över 2 meter breda ser tämligen enkla ut när de rider. Hästarna är gudabenådade, jag är full av beundran. Dressyrryttarna på sina gymnastiska atleter till hästar ser jag oftare, vilket inte gör dem mindre imponerande.

Malin Baryards häst tycker jag var fascinerande, den lär vara en av de riktigt svårridna. I omhoppningen i lagklassen gasade Malin på ordentligt, det fanns ju ett guld i sikte och där gick det att se hur hon fick kämpa för att komma rätt på hindren, särskilt det sista. Skicklig ryttare!

I en intervju efter ritten berättade hon lite om hästen och nämnde bl a att den är svår att komma upp på. Hästen är så känslig att hon får sitta stilla i sadeln, inga onödiga rörelser och för övrigt vara väldigt varsam med henne. Tur att den hästen bor hos Malin tänkte jag...

Av en händelse läste jag på sociala medier någon dag efter om en tjej som skadat sig ganska svårt i en olycka med en för henne ganska ny häst, just vid uppsittning. Något hade hänt när hon satt foten i stigbygel och svingat benet över ryggen och hon hade blivit avslängd. Det hade varit problem med uppsittningsmomentet så de hade jobbat med det ett längre tag och trodde nog att saken var löst. Det var den inte och även hennes mamma skadades vid olyckstillfället.

En god vän till mig råkade ut för samma sak någon vecka innan. En av hennes yngre hästar, hon köpte den tidigt i våras, har varit lite vimsig och rädd vid uppsittning och vid plötsliga rörelser från ryttaren. De har jobbat lugnt och metodiskt med uppsittningsmomentet sen i våras och det har funkat den sista tiden. Så plötsligt hände något en dag i ridhuset, vad minns inte ryttaren för hon åkte i backen och fick hjärnskakning.

Sen fick jag ett samtal från en något luttrad mamma som undrade om jag visste någon som ville köpa en duktig hopp/dressyrhäst till ett bra pris. Allt var bra med den förutom ett litet problem, den var svår att sitta upp på. De hade försökt att lösa problemet med att  ta hjälp utifrån men det blev inte bättre. Hästen gick inte att lita på och nu var den unga ryttaren less på att alltid behöva ha mamma med till stallet för att kunna sitta upp. Fullt förståeligt...

Nu hör det till saken att samtliga tre hästägare (inte Malin) inte fått någon information o problemet av säljarna. Någon hade väl fått ett hummande om att :"Den vill gärna gå framåt när man sitter upp" sådär lite i förbifarten men inte mer. 

Min goda vän som ligger hemma och vårdar sin hjärnskakning har väl funderat över sin situation. Hon hörde också Malin berätta om sin häst och frågade mig lite trött: "Är det såna här sporthästar vi avlar fram idag? Känsliga i överkant så de blir snudd på farliga? Jag kan inte minnas att jag nånsin hörde om sådan problem förr."

Jag är delvis benägen att stå bakom hennes fråga. Vi har jobbat lika länge med hästar och jag kan inte heller minnas att det var lika vanligt förr. Visst kommer jag ihåg en och annan inridning där vi gick bet men idag hör jag om dessa uppsittnings/gjordtvångsproblem och bakskygga hästar varenda vecka.

Om det inte är modern sportavel som formar dessa hyperkänsliga hästar vad är det då?

                         Ta det vackert vid uppsittningen!  / Kajsa

               

 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 100227 ggr





Fler inlägg

NOV
26

Hur det går att förgylla en måndagskväll

Måndagskväll i november. Det är lite råkallt och absolut kolsvart ute när jag svänger in på parkeringen vid Kungsbacka ridklubb. Där är knökfullt med bilar...?

Jag är inbjuden av ridskolans instruktörer för en mini-clinic, att prata om och demonstrera ridning på elevernas teoripass. Ibland kan teoripasse ha en aning glest med besökare. Jag var inställd på det och blev faktiskt lite ställd när jag kom in i ridhuset och tittade upp på en fullsatt läktare. De satt som packade sillar.

Då gäller det att sträcka på sig, suga in luft och prata tydligare än annars. Fortfarande, fast jag gjort denna typen av uppdrag i ganska många år nu, är det en aning hisnande att prata för en fullsatt läktare. Kungsbacka har en stor läktare ...

Med engagerade instruktörer gick kvällen som en dans. Vi tjuvtränade lite förra veckan så jag hade fått möjlighet att se ekipagen en gång innan. Instruktörerna hade var sin skolhäst och ämnet för kvällen var "Utbildningsskalan".

Det är roligt att se skolhästarna när deras vanliga arbetsplats, ridhuset, är pyntat med blommor och läktaren full med folk. Ännu roligare var det att se hur de hanterade applåderna. Tjejerna red och kämpade med att visa det jag ville. Hästarna visade sig från sin bästa sida, fast det gör de ju alltid.

Det är väldigt roligt att se hur stort intresset är för att lära sig mer. Jag gillar att prata ridning, i alla format och på alla nivåer. Jag gillar att kunna påverka, att förklara hur lite det är som gör att hästarna får de bästa förutsättningarna att ha en bra tillvaro.

Jag tycker också om tanken att kunna "sprida ringar på vattnet". Att dela med mig för att andra ska kunna sprida vidare. Ridinstruktörer på ridskolorna gör ett fantastiskt jobb för att vår sport ska ha en stabil grund av kunnande.

De gör också att det finns en plats för alla. En möjlighet att få umgås och lära sig rida utan att kraven på prestation är för höga. Vi har en unik ridskolekultur i Sverige och den ska vi vara väldigt rädda om.

Tack Emma, Lollo, Louise och Marina för en rolig kväll i utbildningens tecken och inte minst för ett bra initiativ. Kämpa på nu, det är ju två steg kvar i skalan!

                                                                             Foto: Saga Kwarnmark

                                                           


Läst 6312 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Dåligt väder, då behövs bra kläder.

November ....

En fundering, vem uppfann november? Grått, grått, grått som fortsatt går mot mörkare tider. Lera upp till knäna och det som är kvar av kroppen ovanför leran dränks av regn. Muntert ...

Men det finns ljuspunkter. Idag såg jag solen eller iallafall en blå flik av himlen i säkert en hel minut. En annan större ljuspunkt är att det finns fantastiskt bra kläder för att vistas ute i denna gråa, kalla och blöta tillvaro.

Ridhus har inte alltid varit en del av min värld så jag är van att vara ute. Dessutom är jag ute i ur och skur när jag utövar min hobby golf. Det finns definitivt inga "golfhus". Den mesta träningen och allt spel och tävling är utomhus.

I jobb som hobby prioriterar jag bra kläder. I dagens väder, 6-gradigt duggregn och mer duggregn var jag tacksam för min vinterfodrade, vattentäta, rymliga och nästan fotsida rock från Mark Todd. Idag räckte det att toppa med en fleecemössa.

Vid behov, hällande regn, trycker jag på en sydväst från märket Galvin Green. Sydvästen hör annars till min regnutrustning för golfspel. Där är regnkläderna, av samma tillverkare, garanterat vattentäta. Har aldrig blivit blöt under dem om det så hällregnat hela golfrundan. Den kan kan vara upp till 5 timmar vid tävling.

Hästarna struntar i att det regnar eller om de får klafsa igenom stora vattenpölar. De är tränade på att jobba ute och funderar inte över vädret. Så vi fortsätter att vara ute när det behövs. Det går att vid behov träna bra utomhus, även i november. När frosten kommer får de jobba inne, det finns gränser när det gäller underlaget även för oss.

                                          Hej å hå i klafset ...  //Kajsa


Läst 14214 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
11

När munnen är i fokus

                                                                        Staty i Köpenhamn

Alla hästar har en mun. 

Hästens mun ser i princip likadan ut på alla oavsett ras. En vuxen häst har 36 tänder +/- några så kallade varg- eller caninetänder. Skelettet i hästens huvud, inklusive käkbenen där tänderna sitter fast har sett ungefär likadant ut sen hästen blev en häst.

Tungan och andra mjuka delars utseende har kanske någon avvikelse från ursprunget men den är i så fall inte så stor. Hästmunnens utseende och funktion har inte direkt någon geografisk anknytning.

Nej, jag har inte tappat det om någon tror så. Jag har bara funderat över hur ryttare och tränare använder olika uttryck om hästens mun. Jag ska räkna upp några så ni hänger med.

"Fransk mun" är ett uttryck som jag (tack och lov) inte hör så ofta längre. Användes ofta inom hoppningen. Min fundering är om tänder och mun möjligen är trefärgade, blå-röd-vit som Le tricolore, franska flaggan?

"Knepig mun" är ett väldigt vanligt uttryck. På vilket sätt munnen är knepig kan variera. Det kan vara tandgnissel, tungfel eller hackande tänder. Det kan ibland betyda att hästen upplevs svårstyrd.

"Betongtrut" är lite mer svårdefinierat. Något är allvarligt fel, hästen upplevs hänga i handen, ofta med huvudet i knähöjd. 

"Stum i munnen" är nog samma som ovan fast med mindre känsla av katastrof.

"Dum i munnen" är ett obegripligt uttryck. Tyvärr hör jag det ganska ofta så några vet uppenbarligen vad de betyder.

"Okänslig i munnen" är den beskrivning jag tycker är minst genomtänkt. Det finns inga okänsliga hästmunnar, titta hur fint de sorterar ut när de äter. 

Det är intressant att se hur uttrycken är olika beroende på var i landet jag är. Jag rör mig över ganska stora områden och över grengränserna. Hopp- och dressyrryttare har olika uttryck för hur de upplever hästens mun.

Jag brukar säga så här när "problem i munnen" kommer på tal. En häst som är anatomiskt korrekt i munnen och där tandhälsan är kontrollerad har aldrig problem i munnen. De problem som ändå visar sig i munnen sitter någon annanstans. Ganska ofta i sadeln ...

Så ha koll på hästens tandhälsa, då är det lättare att sortera ut vad som är vad. Hästens mun är faktiskt väldigt sällan problemet.

                                 Hej hopp och håll tungan rätt i mun!  // Kajsa


Läst 26908 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv