Kajsa Boström - Sporrande läsning?!
JUL
13

Sporrande läsning?!

Att sporra någon, betyder att uppmuntra eller inspirera. Det är ett positivt laddat ord som visar engagemang.

Att sporra en häst kan betyda det motsatta.

Användandet av sporrar är ofta ett ämne för diskussioner och att rida korrekt med sporrar tycker jag är en  viktig del i ryttarens utbildning. De är inte menade som något plågoverktyg.

Det finns olika ”skolor” inom ridningen när det gäller användande av sporrar. Många ryttare sitter upp på varenda häst med sporrarna på och andra väljer när de vill rida med sporrar och gör det aldrig på unga eller heta hästar.

Ingen ”behöver” tävla med sporrar längre, i Sverige. Det är borttaget som obligatorisk utrustning i dressyr-TR.

Förr var dressyr oftast = långa sporrar. De korta kallades ”ponnysporrar” och gjorde sig icke besvär på ryttare som red stor häst. På något sätt var det så att hästarna skulle lära sig att lyda eller tåla de långa sporrarna, annars var de inga riktiga dressyrhästar. Istället för långa kunde man ha lite grövre doningar, med eller utan trissa. De s.k Schultheis-sporrarna var mycket populära på 80- och 90-talet.

Lycklig var den som kände någon som kunde putsa dem med smärgelduk. De ärgade nämligen och var inte blanka särskilt länge.

Sporrar har på ett vis alltid haft ett uns av högtidlighet över sig. Under riddartiden var silversporrar något de adliga ynglingarna, de s. k väpnarna bar innan de blev dubbade till Riddare och fick på sig guldsporrarna.

I modern tid har det där liksom hängt kvar, Ju högre upp i klasserna, desto längre sporrar, lite hemlig mystik. En riktigt högljudd och barsk tysk tränare gav mig en gång order att skaffa ett par ”riktiga” sporrar. Andlös av viktighet flängde jag iväg till vår one-and–only-ridsportaffär i Göteborg, nämligen Haglunds Sadelmakeri och röt: ”Hit med ett par riktiga sporrar! Schnell!”

Ja, riktigt så sa jag inte men fram kom en liten låda gjord i trä, som inuti var klädd med mörkblå sammet. Vilande i denna sammet låg ett par sporrar i stål. Låååånga sporrar med små, sylvassa trissor och på den lilla trälådans utsida var ordet ”Stûbben” inbränt… Lite mystiskt…

Jag minns inte om sporrarna föll den allsmäktige tysken i smaken, men jag tror aldrig jag red med dem igen vad jag kan komma ihåg. Hästen kändes förfärlig, det var som att sitta på en ballong som blåstes upp varje gång han kände sporren och jag kände mig mest som Lucky Luke...

Jag har en tämligen restriktiv hållning till användandet av sporrar. Jag vill gärna ställa frågan ”Varför” och få ett väldigt bra svar på det innan jag kan se någon anledning till att ryttarna hänger på sporrarna.

Ja varför, det är en bra fråga. Varför kom jag in på det här med sporrar? Jo, jag fick en fråga skickad till mig idag. Frågeställaren är en ung ryttare som sitter och noterar alla detaljer från sina platser på Falsterbos hopp- och dressyrläktare.

”Varför har dressyrryttarna så långa sporrar? Peder (Fredricson, min anm.) har ju bara små ponnysporrar och hans häst ska ju springa mycket snabbare?”

Jag funderar fortfarande över hur jag ska kunna ge ett bra svar på den frågan, dagens dressyrklasser reds på 5- , 6- och 7-åriga hästar.

Imorgon kör jag i sporrsträck till Falsterbo Horse Show för att själv kolla in sporrarnas design!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 47205 ggr





Fler inlägg

SEP
22

Ibland är det enkelt att förgylla min fredag

En bra vecka på jobbet! Det har varit mycket av allt, inte minst har många av hästarna nästan överträffat sig själva.

Det är ju långt ifrån självklart att hästarna ska fatta vad vi vill. Men det var flera poletter som ramlade ner dagarna efter varandra. En häst hittade äntligen balansen och travade så jag fortfarande efter tre dagar får ståpäls när jag tänker på det. En annan kunde "helt plötsligt" byta galopp i vartannat språng helt spikrakt.

En i min värld  väldigt annorlunda sak inträffade igår. Jag har ihop med SISU Västra Götaland regelbunden utbildning med instruktörer och ridskolehästar bl a på Ulricehamnsbygdens RK.

Igår tränade en av instruktörerna på UBRK byten med sin egen häst och det har varit och är fortfarande lite krångligt. Det behövs som bekant träning, mycket träning för att lära sig. Så vad gör vi? Jo, på passet efter sadlar vi ut en duktig ridskolehäst för mer träning och vips satt bytena för ryttaren. Hur ofta händer det?

Vilka guldgruvor dessa ridskolehästar är! Det betyder mycket för en ridskola att ha duktiga instruktörer samt utbildade och välridna hästar!

Men det som värmde mitt hjärta mest och satte guldkant på både fredagen och veckan var denna filmen som jag fick av en annan av "mina" ridskoleinstruktörer jag jobbar med.

När jag ser detta ökar tron på att det fortfarande finns plats för alla i vår sport. Det pratas mycket om mästerskap och satsningar i olika former för våra elitryttare. Men jag tror på ridskolans betydelse för att vi ska fortsätta ha en bred och kvalitetsstark ryttarbank att rekrytera ur.

Det är kanske någon av dessa unga som är nästa EM-medaljör?

Här är en film från Wendestams Ridcenter i Tranemo, en mörk och ruggig fredagskväll. Visst kan man känna hur roligt de har?!


Läst 3733 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
19

När någon går...

”Passage? Enkelt, det är bara att koppla på vattnet och trava igenom en vattenspridare Kajsa…”

                                                                                          Lasse Parmler

(Killarna ser inte så muntra ut men R-G och PiaLotta har precis vunnit största klassen på Scandinavium)

 

Vid 12-tiden hade jag en tyst minut för mig själv och för ridsportsprofilen och tränarkollegan Lasse P som idag vigdes åt den sista vilan. Det är lätt att ta fram roliga minnen, möten i ridhuset och möten på fest. En stunds eftertanke, allt var inte bättre förr men det var en annan tid. Kunnande, humor och rappa kommentarer, det kommer jag att minnas.

Det är lätt att bli nostalgisk och det är väl inget fel i det. Vi präglas av de människor vi har omkring oss. Senast häromdagen citerade jag en av min första ridlärare, Bengt. ”Vänd själv och ta hästen med…” jag hör honom inne i huvudet. Jag lärde mig byta riktning på hästen utan att dra i tyglarna och det är jag honom evigt tacksam för.

Igår hade jag besök av en Hippson-kollega. Bloggande Sara (Saras vardag) kom för att få lite hjälp med sin unghäst. Saras mamma var en av de första dressyrryttarna jag träffade när jag flyttade hit till norra Halland för himla många år sen. Världen är liten och nostalgin hänger kvar.

Senare på gårdagen hade jag träning med en ryttare, Anette som jag träffade nästan samtidigt med Saras mamma. Då på 80-talet hade en Anette en D-ponny, en arab som var tämligen svårriden och krånglig att få på tygeln.

Nu, efter ett halvt liv, några barn och annat smått och gott har hon en ny häst, riktigt fin e. Connaisseur. Idag rider hon bara för att det är roligt säger hon.

”Äntligen har jag hittat MIN vackra häst. Jag kan rida ut, jag har en annan ryttare som tränar och tävlar lite hoppning och jag själv kan träna dressyr och tävla om jag skulle få lust.”

Ridning är fantastisk, hästar är underbara och tack Lasse P och alla andra kunniga och hängivna människor jag får och haft förmånen att få möta.

 

 


Läst 10347 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Utbildning för alla.

Bild: Norman Thelwell
  
Idag kan en ryttare lära sig rida på gymnasiet. Eller fortsätta sin utbildning som ryttare mot nationell elitnivå samtidigt med det ordinarie gymnasieprogrammet på NIU, Nationell Idrottsutbildning.

Det är en väldigt bra idé tycker jag, att få det mesta av allt.

Det här läser jag på Ridsportförbundets hemsida:

http://www.ridsport.se/Utbildning/Gymnasium/GY11-NationellIdrottsutbildning/

"Målet med idrottsutbildningen är att eleven på sikt ska kunna nå nationell elit. För att bli antagen ska eleven har prestationsnivå motsvarande på LB/LA- nivå eller 1.10/1.20 i dressyr respektive hoppning, eller fälttävlan 1,00.

Svenska Ridsportförbundet ansvarar för den lokala uppföljningen och kvalitetssäkringen i samverkan med skolan."

Tryggt att ha en bra huvudman.

Jag träffade en ryttare i veckan som går det programmet, NIU, vid ett gymnasium någonstans i Sverige.

Eftersom ekipaget var mitt i tävlingssäsongen och hade kvalat och snart skull starta på en ny svårighetsnivå pratade vi om skillnaden på L:A och Msv, att skolorna rids i samlad trav. Den kunskapen hade ryttaren i teorin, men vad det innebar exakt i ridningen visade sig vara en nyhet.

Då började jag prata om utbildningsskalan och det visade sig att den hade ryttaren aldrig hört talas om...

Jag är medveten om att det här glappet finns i utbildningar både här och där, men om Ridsportförbundet står som kvalitetsansvarig för en utbildning av tänkta elitryttare vore det nog bra om ridutbildningen var lite grundligare.


Läst 18060 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Ibland är det enkelt att förgylla min fredag

Kajsa Boström

En strulig vecka!

Stalldrömmar

Riktigt bra veckor!

Therese

Till Husbloggarna