Kajsa Boström - Tänk om...
APR
06

Tänk om...

Tänk om Youtube, fb, bloggar eller Instagram funnits. Då när vi galopperade över stock och sten, red och hoppade barbacka ibland i bara grimma. Eller när vi tolkade på skidor efter hästarna på vintern eller simmade med dem på sommaren. Då hade vi alla filmats och blivit så kallade Youtubers eller influencers.

Men då höjde ingen på ögonbrynen, för så gjorde alla. Hoppa barbacka ingick i utbildningen. De riktigt spänstiga (inte jag) kunde hoppa upp på hästarna i farten, med eller utan sadel som indianerna gjorde. "Varierat arbete" kallade vi vanlig ridning och var det enda vi visste. Det vi kunde minst om var mysteriet dressyr.

Våra förebilder i sporten var de som kunde bära det tyngsta lasset hö på en högaffel, de som aldrig ramlade av en bockande häst eller de som kunde fodra och mocka åt alla 47 hästarna innan klockan nio. Det tävlade vi alltid om...

Ingen ägde en egen häst och att vara tävlingsryttare var inget vi strävade efter. Inte för att vi inte ville men det fanns liksom inte på kartan. Det var hästarna i sig som var målet för våra drömmar, inte vad vi kunde få dem att göra. Här är min kompis och jag på väg att simma med hästarna, ett sommarlov för länge sen.

Att leda en långritt en bitande kall söndagsmorgon, det var något alla suktade efter. Då visste vi att vi hade förtroendet och kunnandet. Då gällde en annan måttstock.

Sen kom verkligheten ikapp och drömmarna ändrade utseende. Men jag är väldigt glad att jag fick den starten i min karriär. 

En annan grej var att vi var lika många killar som tjejer i stallgänget, det gjorde ju efterhand stalltillvaron ännu mer attraktiv. Vi hade allt på samma ställe och behövde inte välja mellan killar och hästar.

Varför kom jag in på det här? Jo, jag var och pratade ridutbildning på en ridskola i veckan. Det var många intresserade åhörare och duktiga visningsryttare. När jag skulle använda en känd ryttare som exempel fick jag fråga lite vilka de kände till. Jo, Patrik Kittel visste nog de flesta men Charlotte Dujardin var inte riktigt lika nära. 

Det är så ridningen är för det stora flertalet och det är bra att påminnas om. Den lokala ridläraren är den största idolen för både stora och små. Det är också ridskolan som står för upplevelsen, det som visas på TV är inte så intressant i början.

Tänk om alla som rider kan få en grundutbildning med många bottnar, få alla upplevelser som hänger ihop med hästar. Från att fodra hästarna och mocka stallet på lördag morgon till att rida galopp i samlad trupp över ett fält. Att få se att det går att rida barbacka och få känna att hästar gillar att bli ryktade.

Min lycka var att få bli hästskötare på riktigt, att så småningom få åka med på tävlingar avgjorde resten av mitt liv. Visserligen var det hoppning först men sen hittade jag min grej.

Den här bilden fick jag av en gammal stallkompis, jag fick fråga henne om var och när för jag hade glömt. 

Kortet är taget på min första riktiga tävling, jag skulle rida som junior i klubbens hopplag första året som allsvenskan gick av stapeln. Som tur var hade "chefen" en häst jag kunde låna, tror även kavajen var lånad. Lätt förskräckt puttades jag in i den stor världen och då insåg jag att jag ville lära mig mer.

Det var annat förr, kolla in de fina gröna bandagen. Tack Anna-Lena Holgersson (idag föreståndare och programstudierektor för Hippologprogrammet) för bilderna! 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 43756 ggr





Fler inlägg

DEC
09

Med buller och bång

Lägg till bilder i bildspelet

Vad gör jag en ledig lördagsmorgon? Tittar på dressyrtävling ... Denna morgon hittade jag livesändning från World Cup-tävlingen i Salzburg och fastnade vid skärmen. 

Det är intressant att se(för mig)lite nya ekipage, till exempel en ryttare från Grekland. Hon var överlycklig efter avslutad ritt. Ett annat ekipage som var roligt att se var Morgan Barbancon/ Sir Donerhall II som nu representerar Frankrike. 

Benjamin Werndel som samlade ihop många procent sitter så stilla i sadeln, spikrak i ryggen, att jag undrar hur han får till det. Patrik Kittel var där och startade en häst jag inte sett innan. De hade en del kommunikationsproblem och var inte med i toppen.

Men efterhand som jag satt där och tittade kom jag på att det dånade i marken när hästarna gick. Det var egentligen det jag skulle komma till med inlägget. Lite olika mycket men fullt märkbart på alla hästar. Vad är det för underlag?

Någon sa en gång att när en häst är korrekt eftergiven och går med fjädrande ledgångar hörs den inte. Det är säkert en sanning med modifikation och när underlaget hårt och stumt hörs alla. Tänk trav på en asfaltväg ...

Det funderade jag på under resten av klassen. Det var en stor tävling med klasser igång i flera arenor. Går hoppning och dressyr på samma underlag? En reflektion från en som undrar över det mest i hästväg. 

På kvällen dök hela klassen upp på Youtube så varsågod att lyssna!  //Kajsa


Läst 3324 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
26

Hur det går att förgylla en måndagskväll

Lägg till bilder i bildspelet

Måndagskväll i november. Det är lite råkallt och absolut kolsvart ute när jag svänger in på parkeringen vid Kungsbacka ridklubb. Där är knökfullt med bilar...?

Jag är inbjuden av ridskolans instruktörer för en mini-clinic, att prata om och demonstrera ridning på elevernas teoripass. Ibland kan teoripasse ha en aning glest med besökare. Jag var inställd på det och blev faktiskt lite ställd när jag kom in i ridhuset och tittade upp på en fullsatt läktare. De satt som packade sillar.

Då gäller det att sträcka på sig, suga in luft och prata tydligare än annars. Fortfarande, fast jag gjort denna typen av uppdrag i ganska många år nu, är det en aning hisnande att prata för en fullsatt läktare. Kungsbacka har en stor läktare ...

Med engagerade instruktörer gick kvällen som en dans. Vi tjuvtränade lite förra veckan så jag hade fått möjlighet att se ekipagen en gång innan. Instruktörerna hade var sin skolhäst och ämnet för kvällen var "Utbildningsskalan".

Det är roligt att se skolhästarna när deras vanliga arbetsplats, ridhuset, är pyntat med blommor och läktaren full med folk. Ännu roligare var det att se hur de hanterade applåderna. Tjejerna red och kämpade med att visa det jag ville. Hästarna visade sig från sin bästa sida, fast det gör de ju alltid.

Det är väldigt roligt att se hur stort intresset är för att lära sig mer. Jag gillar att prata ridning, i alla format och på alla nivåer. Jag gillar att kunna påverka, att förklara hur lite det är som gör att hästarna får de bästa förutsättningarna att ha en bra tillvaro.

Jag tycker också om tanken att kunna "sprida ringar på vattnet". Att dela med mig för att andra ska kunna sprida vidare. Ridinstruktörer på ridskolorna gör ett fantastiskt jobb för att vår sport ska ha en stabil grund av kunnande.

De gör också att det finns en plats för alla. En möjlighet att få umgås och lära sig rida utan att kraven på prestation är för höga. Vi har en unik ridskolekultur i Sverige och den ska vi vara väldigt rädda om.

Tack Emma, Lollo, Louise och Marina för en rolig kväll i utbildningens tecken och inte minst för ett bra initiativ. Kämpa på nu, det är ju två steg kvar i skalan!

                                                                             Foto: Saga Kwarnmark

                                                           


Läst 10343 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Dåligt väder, då behövs bra kläder.

Lägg till bilder i bildspelet

November ....

En fundering, vem uppfann november? Grått, grått, grått som fortsatt går mot mörkare tider. Lera upp till knäna och det som är kvar av kroppen ovanför leran dränks av regn. Muntert ...

Men det finns ljuspunkter. Idag såg jag solen eller iallafall en blå flik av himlen i säkert en hel minut. En annan större ljuspunkt är att det finns fantastiskt bra kläder för att vistas ute i denna gråa, kalla och blöta tillvaro.

Ridhus har inte alltid varit en del av min värld så jag är van att vara ute. Dessutom är jag ute i ur och skur när jag utövar min hobby golf. Det finns definitivt inga "golfhus". Den mesta träningen och allt spel och tävling är utomhus.

I jobb som hobby prioriterar jag bra kläder. I dagens väder, 6-gradigt duggregn och mer duggregn var jag tacksam för min vinterfodrade, vattentäta, rymliga och nästan fotsida rock från Mark Todd. Idag räckte det att toppa med en fleecemössa.

Vid behov, hällande regn, trycker jag på en sydväst från märket Galvin Green. Sydvästen hör annars till min regnutrustning för golfspel. Där är regnkläderna, av samma tillverkare, garanterat vattentäta. Har aldrig blivit blöt under dem om det så hällregnat hela golfrundan. Den kan kan vara upp till 5 timmar vid tävling.

Hästarna struntar i att det regnar eller om de får klafsa igenom stora vattenpölar. De är tränade på att jobba ute och funderar inte över vädret. Så vi fortsätter att vara ute när det behövs. Det går att vid behov träna bra utomhus, även i november. När frosten kommer får de jobba inne, det finns gränser när det gäller underlaget även för oss.

                                          Hej å hå i klafset ...  //Kajsa


Läst 18135 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv