Kajsa Boström - Tankar i en tränares vardag
MAR
09

Tankar i en tränares vardag

Den årliga fortbildningen för tränare är ett bra tillfälle att lyssna och reflektera. Det är roligt att tränare från alla discipliner deltar, olika synvinklar berikar. Elisabeth Lundholm fungerar väldigt bra som moderator, hon väcker tankar och skapar ett stort utrymme för alla deltagare att göra sig hörda.

Vi pratade bland annat etik, sociala medier och att vara sann. Det där sista var det som jag fastnade för, det är för mig oerhört viktigt.

Att ha tillräcklig kunskap, att stå för det jag säger och inte minst inför hästen stå för vad jag gör. Det ska vara ok, även om dörren är stängd och åskådarna borta. Jag ska kunna sova gott på mitt samvetes kudde efter en dag på jobbet.

Jag ser de sociala medierna fyllas av åsikter, bildmaterial samt debatter gällande sportens utövare och hästens välfärd. Emellanåt är det på en tämligen låg nivå, från alla inblandade kan jag tycka.

Vi hade ämnet uppe till diskussion och kom fram till att så länge det finns mycket pengar att tjäna, eller "genvägar" att ta till framgång eller uppmärksamhet skapas det alltid ett utrymme där de tveksamma metoderna får fäste och gror. Men, i det stora perspektivet har det blivit bättre i hästarnas arbetsmiljöer.

Kunskap, rent spel, undvikande av glorifiering och inte minst ett vettigt språk är några av de saker alla enkelt kan förhålla sig till, oavsett om det gäller gruppen "för" eller den "emot".

Att tycka eller tro är inte alltid samma som att utan tvivel veta. Att tänka efter innan jag ger luft åt mina åsikter är en bra tanke.

Just nu löper bilder från de just avklarade bruksproven runt på nätet och det finns grupper för och emot både det ena och det andra. Det är liv om de nya tysta proven, utförandet av dem och hingstarnas väl och ve under provdagarna.

Jag tittar på den bilden som är mest omtalad,  den visar en ung hingst i ett ögonblick av.... ja av vad?

Jag har jobbat med hästar på olika sätt i 45 år och jag har svårt att se den skräck eller sorg i den hingstens ögon som något läger vill få mig/oss att se. Jag har sett hästar med verklig skräck i blicken och de ser helt annorlunda ut.

Att vara sann är för mig att respektera BÅDE hästar och människor, jag försöker alltid i mitt jobb som tränare att utbilda och verka med hästarnas bästa för mina ögon. Jag vore inte sann om jag sa att jag alltid gör rätt, att jag aldrig gör misstag för det vore omänskligt.

Jag vill se god ridning, gott uppförande av både hästar och människor för ur det kommer det möjligheter att påverka och förändra synen på vad som är bra. Profit och människans ständiga jagande efter framgång och bekräftelse är svår att rå på men jag är övertygad om att det finns andra och mycket bättre sätt att jobba för hästarnas bästa än att frossa i tillmälen, superlativ och hot i grupper på nätet.

Bra utbildning för hästar och ryttare är A och O, kunskap är det som utvecklar. Igår fick unghästen Amazing 3 år för första gången besöka i ett ridhus. Hon hade för säkerhets skull med sig sin äldre hästkompis Delores som en extra trygghet. Det gick fint, Amazing är verkligen som namnet antyder fantastisk, hon bara gör det vi ber om. Jag filmade examen, för detta är bra unghästutbildning och det är viktigt att visa när det går rätt till.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 54397 ggr





Fler inlägg

JUL
19

Dröm en dröm

Jag gjorde en utflykt i morse för att titta på en dröm. Eller det som varit en dröm och nu är ett alldeles riktigt ridhus. Det är ett fantastiskt fint ridhus, med härliga ljusinslä pp samt bra underlag att rida på. 

Hela konceptet är genomtänkt, från parkering till rullstolsramp upp till läktaren.

Jag vet precis vem rampen är tänkt för, även om användningsområdet allmänt kan vara stort. Att inkludera är det bästa när ridsporten fungerar som den ska. Alla kan vara med, på lite olika vis bara.

Att ridhuset varit en dröm sen 10-årsåldern fick jag veta när jag idag träffade ägaren Therese Törnell. Tessan som hon oftast kallas är en typisk "hästtjej". Den sorten som beskrivs som driven, ansvarstagande, omtänksam och ofta med entreprenörsanda.

Idag är Tessan en civilt heltidsarbetande, gift trebarnsmamma, med hästgård och nytt ridhus. När jag först lärde känna henne var hon en hästtokig och något lite yngre tjej.

Där det finns ponnyer och hästar där finns ibland dessa riktiga hästtjejer. Jag lärde för många år sedan känna två som hängde samtidigt i samma stall, det var Tessan och Elin.

Elin Söderlund träffar jag också då och då. Senaste gången var i våras när jag besökte hennes monter på Gothenburg Horse Show. Hon har liksom Tessan familj med barn och ett civilt arbete men är fortfarande starkt knuten till hästarna. Elin har sen några år startat och sedan framgångsrikt drivit sitt företag Elin-Marie Art. Hennes barndomsdröm om att måla var så stark att hon vågade och tog steget.


Dessa båda viljestarka tjejer träffade jag för många år sen i ett stall utanför Kungsbacka. Där fanns gott om hopphästar och ponnier, social samvaro och tre bröder. Tre ridande bröder så ni förstår att det lockade tjejerna!

Dessa tre bröder var jag satt att träna i markarbete, men det är en annan historia. En ganska rolig historia... Vi får se om jag berättar den.

Det är bra med drömmar, oavsett om de blir verklighet eller inte. Tessan och Elin är bra exempel på att det kan gå!

Jag drömmer vidare i min semesterlunk. Jag drömmer om att rida på Valegro och jag funderar dessutom över användandet av blinkershuva på ridhästar....

                                 Fortsätt drömma!   Hej hopp / Kajsa


Läst 1077 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
08

Jag föll pladask!

Allting i ridvärlden handlar nu om Falsterbo. Är det inte rapporter om tävlingar så är det uppdateringar på sociala medier om shopping, mat och vad folk gör som inte tävlar.

Igår läste jag att en tveksamt god bakad potatis i Falsterboområdet kostade 109 kr, svenska bönder som säljer bakpotatis måste gå i taket av det kilopriset! (Jo jag vet att de inte får ta del av Falsterbo-kakan ...) En kopp kaffe kostade runt 35 kr och en flaska vatten lika mycket. Det är ungefär samma prisnivå som på en internationell flygplats. Fast där behöver du inte betala för att sitta ner.

Jaja, hoppas det blir ett bra Falsterboår för alla närvarande.

Jag är kvar hemma och jobbar på någon vecka till innan jag stänger för semester. Det har varit körigt på jobbet ett tag och hjärnan behöver vila sig tillbaka i god form. Min fina altan är nyskurad och vi behöver bara skruva i ca en miljard skruvar för att sen kunna sitta och jäsa i våra nya utemöbler. Är någon sysslolös går det bra att komma hit och aktivera sig!

Söndagen här var ingen vilodag. Jag började med att inspektera det nya fölet som kommit hos mina kompisar. Jag var och tittade på föl nummer ett för några veckor sen och nu har föl nummer två kommit.

                        Nr.1 Zigge Fürst e. Fürstenlook med mamma Zuraya Bonali

Jag föll pladask, det var den finaste lilla fölunge jag sett. Det var det säkert inte förresten, men denna lille Zabatier tittade med sina sammetsögon rakt in i mitt hjärta. Han gick rätt fram till mig och la sin lilla haka i min hand och ville bli klappad. Klart jag smalt som en smörklick.

             Nr.2 Zabatier e. Vivaldon med sin mamma Zsa Zsa Gabor

När den lilla underbara varelsen sprang runt med sin mamma försökte jag ta på mig de neutrala glasögonen för att se hur han såg ut på riktigt. Allt jag såg gillade jag, precis som han var. Jag tycker det är svårt att se på ett föl och bedöma hur framtiden ska bli men jag tycker allt att Zabatier är rätt ihopskruvad framifrån och bak. 

Någon har sagt till mig att: "Titta på fölet efter tre dagar, tre veckor och tre månade så vet du hur den kommer se ut som färdig häst." Jag brukar följa det rådet och de föl jag sett och gillat har det gått bra för. Zabatier var fem dagar igår men man får ju inte vara så knusslig...

                         Kusinträff ...

Jag har följt denna Z-familjen sen urmodern Zarah köptes. Det gjordes under en regnig och lite långtråkig Falsterbovecka för många år sen. Jag har ridit och tränat många av dem och de är väldigt fina individer. Några gillar jag bättre än andra och kanske är denna Lill-Z den som kommer segla upp som favorit. Lycklig den som köper honom.

                      Mamma Zsa Zsa först och barnen Zelma och Zabatier efter.

Nu önskar jag att alla får lite bättre sommarväder än det som varit hittills, bad och sol är aldrig fel. Jag tänkte "blixtblogga" ett tag, korta och förhoppningsvis kärnfulla inlägg om det som rinner upp i hjärnan då och nu. Var med från strand och hängmatta! (Eller ridbana ...)

                           Vilsam sommar önskar jag!    Hej hopp  /Kajsa


Läst 12056 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
09

Att återanvända ligger i tiden

Släng - sortera - eller återanvänd, vi behöver ansvarstagande mot naturen!

Miljötänk, det är något vi behöver fundera över varje dag. Om du skall slänga, gör det på rätt sätt och i rätt kärl. Jag brukar plocka upp burkar och flaskor som "någon" slängt rakt ut i naturen. Hur tänker du som dricker ur en aluminiumburk och sen bara slänger iväg den över axeln? Oerhört korkat är det mildaste omdömet på det beteendet.

Ridsporten är en prylsport, generellt sett. Gå in i en ridsportaffär så förstår du. Eller  sport över huvud taget. Gå in i vilken sportaffär som helst och det är nya årstider, nya prylar i olika kulörer. Köp, köp och köp!

Ridstövlarna till exempel, är något som hamnat i fokus hos trendsättarna. Från att har varit fot med skaft i svart, undantagsvis i brunt har utvecklingen verkligen blommat ut. Det finns inte längre någon gräns för hur en stövel ser ut. Härligt med mångfald eller fullständigt onödigt?

Stövlarna gör trendsällskap med hjälmar och faktiskt också ridjackor, alltså den typen av plagg för överkroppen som bärs vid tävling. Det som i blått eller svart var ridjacka eller frack, med tydliga gränser i utseendet, har utvecklats i färg och form. Nu kan det se ut ungefär hur som helst, fast med några regler. Sprundens utseende och antal är tydligt reglerade i TR.

Utbudet av modeller och färger på ridjackor är nästan obegränsat. Det är bling både på höjden och längden. Helst ska nog ingen jacka eller frack användas mer än en säsong. Ny häst, ny färg på jackan eller fracken.

Blått har varit min färg, så fort jag insåg att den svarta ridjackan fanns i blått stod den högt på önskelistan. Till sist hade jag faktiskt blå jacka, blå frack, blå hjälm, blå hatt och faktiskt ett tag även blå stövlar, även om de var väldigt mörkt blå.

Vid en prisutdelning väste en dålig förlorare en gång till mig i mungipan: "Man får inte tävla internationellt i blå stövlar!" 

Jag svarade:"Det är möjligt och när så blir fallet, att jag ska rida internationellt kommer jag att ha svarta." Ingen av oss gjorde nån riktigt stor internationell tävlingskarriär vare sig med eller utan otillåten stövelfärg.

Tillbaka till överkroppen och jackorna. Min första ridjacka var en omsydd dräktjacka jag ärvt av mamma och den var svart. Den hängde med på hoppbanorna i tonåren och funkade alldeles utmärkt. Sen skulle jag tävla dressyr och fick en svart "riktig" ridjacka med rött foder i julklapp, tack tomten!

Min första frack, den var också en ärvd och omsydd historia. Det har jag nästan förträngt... Svart var den iallafall och den den ska få ett eget inlägg. Det var en duktig frack!

Sen kom den goda fen, den bästa supportern och sponsorn genom hela min karriär. Min nära och kära vän Berit Bräutigam ställde sin häst hos mig för träning och så småningom tävling. Detta uppdrag kröntes med en eftermiddag på anrika Haglunds Sadelmakeri i Göteborg där jag fick prova ut en riktig frack. En Pikeurfrack i blått ylle. Jag grät av glädje ...

Fracken har sen följt mig hela vägen. Bland annat har den ridit tre Lag-SM med tre medaljer, två individuella SM och lite andra spännande tävlingar. Den har varit med om många fina hästar och  oförglömliga ögonblick. 

                         Harley Davie, fracken och jag på Strömsholm

 Efter lång tid i garderoben fick fracken för några år sen hänga på Sofie Relander när hon gjorde sina första starter i frack-klasserna. Det gick ju alldeles lysande för den ryttaren sen, om det berodde på fracken kan man fundera på...

Nu i dagarna gjorde den come back med en annan av mina elever. Det säger en del om kvalitén, det går inte att se att fracken är gammal. Med lite omtanke och kärlek kan den säkert följa fler nya ryttare de första stapplande och nervösa rundorna.

Det är att spara på resurserna!

Det har diskuterats de senaste åren om det är otidsenligt att tävla dressyr i frack. Åsikterna går isär men jag tycker det är stil och elegans. En ryttare i turkos vindtygsjacka hade inte gjort samma intryck.   

               Hej hopp!  //Kajsa


Läst 23185 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv