Kajsa Boström - Två par ridbyxor
APR
27
2016

Två par ridbyxor

Är du en hästmänniska ända in i hjärtat så förstår du hur ett par nya ridbyxor kan fungera som humörshöjare. Ibland, när livet tar en oväntad riktning kan de där ridbyxorna få en långt viktigare uppgift, att hålla modet uppe, att vara ett slags mål. De finns segrar som vinns utanför de stora arenorna.

Nu ska jag berätta en liten, alldeles sann historia ur två ryttarliv. Jag tar mig friheten att ändra några små detaljer för att hålla det privata fortsatt privat.

Mitt i den vackraste sommartiden förra året ringde en av mina elever och berättade att hon fått cancer.

Som alltid när jag får ett sådant besked av en medmänniska blev det alldeles tomt inne i mig. Tomt och tyst... 

Jag har de senaste åren tråkigt nog haft fler människor i min närhet som drabbats och jag är fascinerad över den kraft jag känner från dem. Mitt i allt helvete som åtföljer en sådan diagnos växer det på något sätt fram en ny sida hos personen.

Vi pratade länge den dagen, jag förstod hur hon såg på sin situation och hur hon ville förhålla sig mot omvärlden.

Hon var oerhört klarsynt och organiserade raskt om sitt liv så hon kunde vara hemma och ta itu med det som skulle bli hennes liv från den dagen och ett okänt antal månader framåt. Hon ville fortsätta rida så länge det fungerade. Jag hjälpte sen till att skaffa en "pilot" till den av hennes hästar som skulle vara i arbete och på så sätt också vara ridbar den dagen hon kunde sätta foten i stigbygeln igen.

Det var det alternativet hon jobbade utifrån.

Någon gång sent på hösten, när hästen och t f pilot var på träning hos mig var ägaren med. Hon var opererad, mitt i en behandling och med ytterligare en riktigt tuff behandlingsperiod framför sig men vid gott mod. Hon berättade hon att hon köpt ett par nya ridbyxor, de skulle liksom få ligga och vänta och undrade om jag tyckte att hon var konstig?  Konstig, nää vilket mod tänkte jag.

Det där berörde mig djupt och jag tänkte mycket på de där väntande ridbyxorna.

En annan av mina elever har under många år kämpat mot helt andra, mer personliga problem. Det har varit ångest, olika  s k bokstavsdiagnoser, depressioner samt i spåren av detta en i sådana situationer inte helt ovanligt övervikt.

Hästarna och ridningen har varit hennes andningshål men även där har det strulat. Hon har haft oturen att köpa hästar som av olika anledningar inte fungerat, det har varit sjukdomar och hältor. Dessutom har hennes övervikt hängt som ett svart moln över henne.

Vi pratade mycket om hennes problem vid de tillfällen hon kunde träna men även om jag förstår ganska mycket så är jag inte den människa som kan lösa sådan problem.

Jag har skrivit, i ett tidigare inlägg om hur jag i vintras implementerade min golftränare tillika mentalcoach i mitt arbete med mina elever. Du kan läsa om det här: http://www.hippson.se/blogs/KajsaBostrom/kompis-med-hjarnan.htm

Jag hade vid två tillfällen bjudit in ett trettiotal av mina ryttare, vänner och golfvänner att inspireras av "Lasse". Där och då fann min elev den person, samme Lasse, som vi nu i efterhand kan konstatera, har kunnat hjälpa henne att växla in på nya spår.  Fortsatta samtal samtal med Lasse har hjälpt henne att hitta verktyg för att jobba vidare med sig själv. Inte minst att ändra sitt förhållande till mat och hur den påverkar henne. 

Hon har också haft ett par nya (mindre) ridbyxor liggandes, som ett mål att kämpa mot.

Jag har denna veckan haft den otroligt stora förmånen att få träffa båda paren ridbyxor, uppsuttna,med sina ägare inuti. Betydligt friskare, gladare och piggare tjejer med siktet inställt framåt.

Hästar, ridning och inte minst ett par ridbyxor kan göra underverk med oss människor!

                                                              Bara att hoppa i!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 64527 ggr





Fler inlägg

SEP
07
2020

Dressyrens SM-helg är avslutad och medaljerna är utdelade. Just i år kändes det nästan förutbestämt hur de skulle fördelas i seniorklassen Upp med en hand den som inte trodde Patrik Kittel skulle stå emot uppstickarna! Men, det var inga stora marginaler i år. Kul att tjejerna som låg strax efter utmanade honom i küren.

Grattis till alla medaljörer på Strömsholm och grattis till alla som red och blev utan medalj, ni är också bra. Kanske krävs det lite mer för att vara bäst utanför, att våga ta steget att delta.

Som alltid finns det många människor bakom framgångsrika ryttare. Det är tränare, partners, hästägare, sponsorer och ofta en hög andra inblandade.

Även om man är en ryttare som inte är uppe i eliten är det minst lika viktigt att ha stöttning bakom sig. Det finns många som sliter hårt i hästbranschen, för att få möjligheten att kunna utbilda en häst för att komma upp i klasserna. Vi glömmer dem ibland.

Ingen har väl missat skriverierna om hur många ryttare med beridardrömmar råkat illa ut när de sökt sig utomlands för "större möjligheter". Många stupar på omöjliga arbetsförhållanden här hemma också. Det är svårt att få bra arbetsförhållanden och lönsamhet i hästbranschen. Utbildning och tillräcklig erfarenhet för att tjäna pengar tar många år att skaffa sig.

Alla dessa slitvargar har inte råd att skaffa ridhus, fina lastbilar eller elegant och trendig utrustning utan jobbar med lite mindre medel. Jag har träffat många sådan hängivna och begåvade ryttare som kämpar med små budgetar. Då är det bra att det finns människor nära som stöttar!

Nu ska ni få se vad en fingerfärdig mormor kan bidra med. För några år sen, när barnbarnet hade lyckats kvala in till frack-klassen sydde mormor helt enkelt en frack till henne.

Sorgligt nog blev det bara en start för hästen. Sen fick fina fracken hänga i garderoben.

Tills igår, några år senare! Då hade ryttaren lyckats med bedriften att utbilda en ny häst och fracken åkte på för debuten i Msv:A. Det gjorde sin debut med den äran och erhöll klart godkänd procent. 

Nu är det inte så att en frack inte kunde inhandlats, men visst värmer det i hjärtat när mormor fixar stassen. Jag själv debuterade när det begav sig i St George iklädd morfars gamla frack, omsydd av ortens skräddare. Den red bra i flera år med mig i och ingen såg någon skillnad då. 

Så det går bra att hitta egna vägar och det går att ta sig framåt med hyggligt små medel. Tack alla nära och kära som sponsrar med närvaro om omtanke, ni är ovärderliga för alla kämpande ryttare!

En sån här slänger man inte ihop i en handvändning!   Hej hopp  // Kajsa

                          


Läst 35332 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
24
2020

Vilken rolig helg!

Jag berättade i förra inlägget att vi skulle köra ett nytt koncept, 2-dagars kurs med dressyr och hoppning för dressyrryttare. Succé är ordet.

Vilka ryttare jag har, positiva, generösa mot varandra och modiga! Alla red hopp-dagen på den nivån de var bekväma med och alla hästar fick lagom uppgifter att lösa. 

Dressyren på lördag fungerade lite som en förberedelse. Alla fick träna på att svänga, rida på den tänkta linjen och reglera tempot. Det visade sig på söndagen att den tanken var helt rätt. Alla 10 hästar var med på noterna, ingen vägrade eller sprang vid sidan. Duktiga dressyrhästar!

Rutinerade B-tränare Ulrika Strandberg lotsade vana och ovana ryttare genom hopp-passen med väl genomtänkta övningar. Tror inte att någon dressyrryttare ens blev lite rädd, fast hinderhöjden ökade fram på eftermiddagen!

Nu vet ryttarna vad det innebär att hoppa in en häst, de har fått en snabbkurs i vikten av att  och hur man lär hästarna. Inte göra som många andra, sätta upp ett kryss på långsidan och galoppera över. Alla hästar behöver lära sig att göra det vi vill att de ska bli bra på.

Det är samma med hopphästar, de behöver bra dressyrridning för att vara smidiga och balanserade. Dressyr är inte att hålla ner huvudet på hästen och få den att springa fort och långsamt, blandat med lite på tvären.

Nu tänker kanske någon att nu överdriver hon, alla vet väl vad det ena och det andra är? Nej, så är det inte alltid, tyvärr.

Grundridning eller grundutbildning är inte att rida unghästklasser i olika discipliner, det är att utbilda hästar för hållbarhet och ett gott liv. Att de sen blir toppatleter i något är en annan sak.

Men bortanför allvaret i detta hade vi himla roligt! Alla red med ett leende på läpparna, framförallt när jag såg att de flyttat fram sina gränser. Några av ryttarna fick mentala guldstjärnor av mig för att de vågade ...

Någon häst var nästan helt nybörjare..

 

    Någon ryttare hade lite mindre rutin ...          

    Precis detta var tanken, alla som anmält sig skulle ha en bra upplevelse att ta med sig. De kan fortsätta hemma, med bra övningar och lagom svårighetsnivå.

Sen fanns det några ryttare i det sista passet på dagen som hade hoppat lite mer innan. Hästarna var i olika ålder men de imponerade allihop.

                                                                                            

En härlig helg som sagt och vi har redan "anmälningar" till nästa kurs. Fast den finns inte än ...

                                   Hej hopp  // Kajsa


Läst 45668 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
18
2020

Varmt och gott är det, jag njuter i fulla drag. Som tur är har jag fem minuter till sjön och där har jag tillbringat de sista veckorna. Jag har mjukstartat säsongen kan jag säga, mycket bad och lite mindre jobb.

Men, nu är det slut på sötebrödsdagarna. Veckan framåt är full och vi avslutar den med det jag tänker skriva om idag, en annorlunda helgkurs.

Lördag och söndag kommer jag och en av mina ryttare, Ulrika Strandberg B-tränare i hoppning, slå våra kloka huvuden ihop. Vi har bjudit in till en dressyr- och hoppkurs över två dagar. Det är mina dressyrelever som ska drillas över grengränsen.

Det allra roligaste med detta är att kursen blev full direkt. Jag hann inte ens gå ut med en intressekoll innan alla platser inklusive reserver var tingade. Djungeltelegrafen hann först och ingen är gladare än jag. 

Min tanke är att få mina ryttare att våga träna utanför det vanliga, mer med bommar och små hinder. Det är långt ifrån alla dressyrryttare som gör det. Varierat arbete ger starkare hästar och då behöver de flesta hjälp att hitta rätt. 

Förra året hade jag en dressyrdag med många av Ulrikas hoppelever. En rolig dag som gav många av de ryttarna en ny syn på dressyr. Det funkar fint även för de mest högpresterande hopphästar att jobba som dressyrhästar.

Vi är mycket snabbare idag att låta hästarna bli specialiserade. Redan när fölen bedöms är de idag indelade i hopp- och gångartsgrupper. Där finns utrymme för eftertanke, lite av allt till alla  hästar är bra, både under och efter unhghästiden.

Jag har den stora fördelen att jobba med både dressyr och hoppryttare. De senaste åren har tillströmningen av hoppryttare som söker hjälp ökat markant. Det ger mig nya erfarenheter samtidigt som jag kan se var dressyren gör stor nytta för en hopphäst. Dessutom lär jag känna fler människor i hästvärlden och det är alltid bra. 

Tyvärr lever vi ju för närvarande i restriktionernas tid så jag kan inte säga att alla som vill är välkomna som publik till eventet kommande helg. Jag ska försöka få någon att fota på min dressyrdag. När ryttarna har sin hoppdag med Ulrika kommer jag stå på marken och följa med stort intresse. 

Så kanske kommer det bilder från rivstarten på höstsäsongen! Här är en av deltagarna, en som tjuvtränat i några år!

                                      Hej hopp i sensommaren!  //Kajsa


Läst 52172 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv