Kajsa Boström - Vad behöver en ryttare kunna?
NOV
05

Vad behöver en ryttare kunna?

Det forskas en del i hästvärlden nu. Har precis läst om att det ska mätas damm- och fukthalt i Strömsholms smarta ridhus för att få reda på om det kan vara hälsovådlig miljö för oss som vistas på sådana platser. En annan artikel handlade om att jordbruksverket skulle forska eller utreda om de ska förbjuda spiltor i våra stall. 

På veterinärklinikerna finns idag helt otroliga mätutrustningar för att hjälpa veterinärerna att utreda t ex hältor. Det forskas överallt, på stallmiljöer, hagvistelser, hästarnas utrustning och foder. Hästägare analyserar sitt hö och räknar sedan vetenskapligt ut hur mycket hästen behöver äta per dag.

Men vad kan ryttarna egentligen om ridningen och det runt omkring, det kan man fundera på.

Sadlar till exempel, vad vet ryttarna om dem? Jag frågade en ryttare som fått sin sadel justerad om vad den hade för stoppning och exakt vad som hade ändrats. Det visade sig att ryttaren inte hade någon koll på det. "Jag har ingen aning, jag rider ju bara..." Intressant svar tycker jag som gärna vill veta.

Jag träffade på en ryttare som red sin häst på ett bett jag aldrig sett innan. Jag är alltid nyfiken så jag frågade ryttaren hur det inverkade, för det kunde jag vid en hastig inspektion inte räkna ut. "Jag vet inte exakt, men jag såg xxxxx (internationell stjärnryttare) sitta och trimma med ett sånt och tänkte att det är nog bra." 

Jag hade en tämligen rutinerad ryttare som helt gick bet när den skulle förklara för mig hur hästen gör när den ändrar tempo i galoppen. Klassikern, att fråga om vad en halvhalt är kan ge lika många olika svar som antalet tillfrågade. Ord som genomsläpplighet och egenbalans är populära men väldigt många ryttare har svårt att exakt redogöra för vad orden innebär för hästen.

För något år sen var jag på en anläggning och hade kurs för ett gäng ponnyryttare. Nästan ingen av dem kunde de vanligaste vägarna på ridbanan eller reglerna för hur man rider när man är flera på banan. Det gjorde att det var ett konstant kaos när de var fler än två ryttare igång. Anledningen till att de inte kunde var att de aldrig ridit på ridskola, sa de. 

Allt detta är i sig inget konstigt, vi har många svåra ord och begrepp inom ridningen. Det kan t ex vara svårt att veta hur man vänder igenom volten eller rider en serpentin korrekt. Att göra en övergång från mellantrav till samlad trav med bibehållen takt, eftergift och balans kan vara oerhört svårt.  Att säga att jag vill ha mer tryck i bakkärran på hästen är enkelt, frågan är sen: Hur gör jag exakt för att få till allt detta?

Tillbaka till min fråga, hur mycket tycker jag egentligen att jag måste kunna teoretiskt för att bli en bra ryttare? Behöver jag kunna alla svåra ord, behöver jag kunna hästens exteriör och rörelselära i dess helhet. Behöver jag veta hur lite ett bett egentligen har med hästens prestation att göra och behöver jag veta exakt hur sadeln är uppbyggd? Behöver jag veta reglerna för hur man rider när det är många på banan och behöver jag veta skillnaden på takt och tempo?

Frågar du mig är svaret entydigt JA! Det finns oändligt mycket nyttigt att lära och som tur är du har hela livet på dig. Misströsta inte, hästen kommer att älska dig mer ju mer du lär dig.
 

                                  Hej hopp!  /Kajsa
 

taggar


liknande webbartiklar


Läst 85894 ggr





Fler inlägg

AUG
21

Den som är utan synd må kasta den första stenen

EM i Rotterdam och de bästa dressyrhästarna i Europa-eliten visas upp. Igår under den andra halvan av lagtävlingen var de bästa hästarna kvar till sist. De bästa ekipagen ska jag säga, ingen vinner medalj i ridsport om de inte har med sig sin häst.

De bästa ryttarna vinner inte alltid de första priserna, men de är likväl de skickligaste och oftast världsbäst på att träna, tävla och ta hand om sina tävlingshästar. De återkommer mästerskap efter mästerskap med gamla hästar de förvaltar väl eller nya de lotsat fram.

Diskvalificeringen av Charlotte Dujardin och hennes Mount St John Freestyle efter avslutat ritt igår, damp ner som en bomb. Hästen hade en liten skada orsakad av sporren, i skinnet i vänster sida. Detta upptäcktes vid veterinärkontrollen efter avslutad ritt. 

Nolltoleransen mot skador/blodspår på tävlingshästar är något jag välkomnade när FEI kom med regeln för några år sen. Hästarnas välfärd är alltid det viktigaste, vi har ett stort ansvar och behöver tänka på hur vi hanterar hästarna i alla situationer.

Att uppsåtligt eller i affekt skada sin häst är i min värld oförlåtligt. Det finns hästar som far illa när okunnighet eller jagande efter framgång kommer före god ridning och hästhållning. Det gäller elit såväl som nationell, regional och lokal nivå på tävlande.

Det som hände Charlotte igår var ett olycksfall i arbetet, otur eller vad man nu har för ord. Det vågar jag sätta min heder som människa och tränare på. Alla, vågar jag påstå, har otur ibland. Jag minns fortfarande hur det lät när jag råkade stänga dörren med min lilla dotters fingrar emellan. Någon som skulle kalla mig barnmisshandlare?

Med tillfredsställelse tycker jag att tonen i media varit till största delen nyanserad. Det tyder på att det goda omdömet är förhärskande. Kasta ingen sten, tyck vad du vill men det förändrar inget.

Med 50 års hästliv och ridande varav 40 år som yrkesarbetande är jag väldigt svårimponerad och ytterligt kritisk när jag studerar hur människor hanterar hästar. Det finns ett fåtal ryttare/tränare jag beundrar. Jag ser och framför allt hör mycket som händer utanför allmänhetens och mediers bevakning. (Jag har till och med frågat en vän med privat insikt i vad som händer på Hesters yard, om allt verkligen är så bra som det verkar. Ja, utan tvivel var svaret på det.)

Jag hoppas att åskådare, professionella tyckare och andra har den goda smaken att hålla en sansad nivå på det som eventuellt måste uttryckas om saken. Fyra ryttare eliminerades under två dagar, varav tre under deras pågående ritt. En för blod i hästens mun och två för hälta. Så sist Charlotte som hade ett sporrmärke i hästens sida vilket upptäckes efter avslutad ritt.

Med det kan vi säga att kontrollen är så gott som vattentät, vi behöver idag inte oroa oss för att hästar får fortsätta tävla om de inte är ok. 

Jag såg Charlottes ritt igår och slogs som vanligt av hur skickligt hon tar med sig den känsliga och fortfarande orutinerade Freestyle runt i programmet. Det tyckte även de sju domarna för de gav höga poäng.

 Hon har fått sitt straff och accepterade direkt, utan invändning och är säkert förkrossad. Det brittiska laget blev av med sin medalj och själen hos Charlotte är i gungning, hon är en genuin hästälskare. Hästen lider inte idag, det är det viktigaste.

Att en häst får ett skavsår av utrustning är nog det vanligaste förekommande och det kan hända oss alla. Vi är människor och gör misstag eller drabbas av olyckliga tillfälligheter. Tänk på det innan eventuell lust att yttra negativa omdömen kommer fram.

Med dessa ord har jag sagt mitt i frågan. Jag tar fortsatt av mig hatten för Charlotte, hennes ridskicklighet och hästhållning.

                                          Vänlighet varar ...      /Kajsa


Läst 13723 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 36082 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

"Det finns bara två av oss och det är vi"

Hästavel som vetenskap är något jag inte kan så mycket om. Jag kan se hur det blir men har inte koll på hur man tänker med gener och sånt. Jag noterar utfallet och har bra koll på vad jag gillar och inte. Det springer  ju förbi ett antal hästar per dag i min värld...

Totilas, dressyrhästen som var på hela världens läppar för tio år sen, han var inte någon direkt favorit hos mig. Det finns olika anledningar till det men han var så många andras favorit så jag tror inte att han märkte att just jag inte stod med hakan vid knäna av hänförelse.

Men framgångsrik, det blev han! Tämligen ohotad innan min favorit Valegro dök upp på världsscenen. Då blev det trångt om saligheten.

Men det var inte Totilas storhet som tävlingshäst jag tänker på utan mer hur han såg ut. För jag vet jag var hans dubbelgångare finns och frågan är, blir denna lika framgångsrik? Skämt åsido, jag fick en sån stark upplevelse av igenkänning igår så jag var tvungen att gå hem och kolla om mitt bildminne stämde.

Det gjorde det och nu kan man fundera över hur detta har gått till. Som sagt, jag är ingen hejare på blodslinjer men så vitt jag kan se så har dessa två inga som helst släktband. Ändå är de så lika?! En KWPN och en SWB (nästan), som snutna ur samma näsa. 

Visst har vår stjärna lite större/längre huvud men i dessa ögonblicksbilder har hon bakdelen i en bättre position och därmed också huvudet på rätt plats. Så kan jag ta mig friheten att tycka.

Vi slipar vidare på denna svarta juvel och ser framtiden an. Vi har roligt och ingen vet, men vi kan hoppas!

                               Dream on! / Kajsa

                                    


Läst 46570 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv