Hippologbloggen - Den riktiga sanningen om att vara eller att icke vara Hippologstudent
MAR
09

Den riktiga sanningen om att vara eller att icke vara Hippologstudent

Ni har frågat efter ett inlägg om hur det är att gå på hippologen. Jag har skrivit så många inlägg om just detta ämnet och matat er med kursinformation så nu tänkte jag ta det på ett annat sätt, vårt sätt. Vill ni har mer konkret information om programmet så kan ni gå in och läsa om allt HÄR.

Här är den nakna sanningen om hur det är att vara elev på hippologen.

Första året är ganska nervöst, du flyttar hela vägen rakt ner till Sveriges djupaste vrå, Flyinge. Det är platt, rapsen räcker längre än ögat kan nå och folket pratar på någon slags dansksvenska och du måste räkna med att ditt ordförråd kommer ändras drastiskt som till exempel hink - "spann" och skottkärra heter numera - "rullebör". Du funderar hela första natten på "vad tusan har jag gjort?!".

Första året försöker du lära känna dina klasskamrater som sedan blir din familj, bästa vänner och trygghet. Sedan måste du vara beredd att begrava näsan i böcker. Du lär dig allt om aminosyror, senornas uppbyggnad och funktion, hur du bygger ett stall, om du kommer få en skimmel, brun eller grönt föl och varför den konstant äter bajs ute i hagen. Men framförallt så lär du dig att allt du någonsin lärt dig innan, inte ens stämmer en bråkdel om hur det egentligen är.

Du rider bara ett halvår första året. Men du hinner med att bli drillad så din sits blir sig aldrig mera lik den halvskrumpna potatis som den en gång var, det ser sitsgurun Mette Henriksen till. Du lär dig vikten av att kunna kontrollera hästen i hoppning, att variera sitsen, räkna galoppsprång, hoppa terräng och examineras av självaste Ann-Catrin "Ankan" Carlsson och Bo Jenå. Det stavas N o g g r a n n h e t.

Körning får du testa på en period och när du inte rider eller kör så blir du tilldelad en alldeles egen grön liten treåring som du på åtta veckor skall rida in så du sedan kan visa upp den på examen i löshoppning, longering, häst vid hand och ridning. Dags att börja lusläsa betingning och löshoppningsbedömningar. Och glöm för sjutton inte Bo Jenås - de tre stegen, när du visar häst vid hand. Vet du inte vad detta är redan? Kolla upp det!!

Du inser ganska snabbt att du inte hinner med så mycket mer än att vara hippologstudent och det är här det börjar sållas i klassen. Folk hoppar av för de inte riktigt förstod vad hippologen innebar, att här inser man hur mycket man verkligen brinner för detta - eller inte. Att du inte har något annat val än att förlora dig i denna värld and become the true HÄSTNÖRD.

År två, dags att packa väskan och flytta upp till Strömsholm. Och om du inte vant dig vid att konstant bli bedömd av Sveriges elit när det gäller träning och hästar så säger jag bara: Välkommen! Dags att börja leva med nervositet dygnet runt!

Här blir du drillad i ridningen kan jag lova. Både hoppning, dressyr och unghäst. Det är dags att steppa upp och visa vad du går för. Kämpa tills fötterna bokstavlingen blöder. I gengäld får du rida för jaa... För att nämna några, Jens Fredricsson, Jan Jönsson, Kyra Kyrklund, Elisabeth Lundholm, hopp och dressyransvarig på Strömsholm Daniel Svensson och Marianne Esseen Söderberg. Behöver jag fortsätta?

Du formas från att vara en rädd liten mus inne i manegen som knappt vågar yttra ett ord till gymnasiet som tydligen skall vara dina elever och du skall hålla en hel lektion för dem samtidigt som du blir bedömd av lärare och studenter på läktaren. Till att sedan på våren, maschera in med självförtroendet på topp och hojta korrekta kommandon och perfekta övningar som gör att eleverna hyllar dig till skyerna och alla ridskolor i Sverige bara skriker efter din pedagogik och förmåga att lära ut ridningens ädla konst! Eller nåja, såpass mycket bagage att du känner dig bekväm med att gå upp och göra provet för SRL II.

Sedan får du vara beredd på att mocka... Mocka och mocka, leda hästar till och från hagar och sedan mocka lite till. Det hela kan muntras upp genom lite traktorrace till och från Active Stable! Hur många hippologer får det plats på en traktor undrar säker ni nu? Ja, sånt vet jag såklart inte eftersom det inte är tillåtet att åka flera i traktorn. Men som Kjell Enhager säger: OM de vore tillåtet, hur många hippologer skulle det då få plats på en traktor? Då skulle jag säga exakt tre hippologer i skopan, en som kör och en som sitter bakom i sandskopan och hojtar konstant för att den slår i rumpan i varje gupp... Men vad vet jag?

Andra saker som kan muntra upp är ordentlig uppvärmning innan hoppträningar så som här:

Och just det, du är skitig konstant, fryser eller svettas ihjäl och funderar på om du skall använda strumporna med ett stort hål eftersom de med tre små hål egentligen behöver tvättas.


Lätt att hitta sina skor?

Teori läser du såklart! Det är bland annat seminarieuppsatser, pedagogik, ekonomi, ridskoleverksamhet. Så dags att plocka fram plugghästen igen! År två avrundas så fint med 8 veckors praktik på ridskola innan det är dags för valet om Strömsholm eller Flyinge.

År tre! Grande Finale!!!
Det är ganska så lika på Flyinge och Strömsholm, endast några få saker skiljer utbildningarna åt. Men jag kan ju bara skriva om mina erfarenheter på Strömpan detta år. Och det jag har att säga är att detta året är till för DIG.

Det är nu du sätter alla saker du lärt dig om hästar och dig själv på prov. Ridningen höjs ännu ett snäpp och nu sitter du faktiskt och trimmar galoppombyten framför Kyra Kyrklund samt diskuterar din hästs anridningsteknik one on one med Jens Fredricsson. Unghäst tilldeles även detta året och dessa unghästar är av en klass för sig. Så fina att rida men det har gått åt en och en annan hälsena och blivit några kotkompressioner pga av det fina blodet som strömmar i deras huvud.

Det är väl någonstans här som klasskamraterna går över till familj. Det är inte konstigt att fira jul tillsammans, att umgås med varandra 24/7. Du kommer uppleva hur det är gå från att gråta uppgivet till att skratta hysteriskt på bara en minut i någon slags nervös/trött/utmattad/upprymd/helt i extas humör. Du kommer uppleva en trötthet du aldrig någonsin känt. Samt att världen tycks att brist på hovkratsar och pälsglans samtidigt som någon måste ha ätit upp ditt dressyrspö och handskar för 110:e gången.

Du läser ekonomi, gör examensarbete går från utbildas till ridlärare till coach/tränare. Lär dig finslipa ekipage och se detaljer. I snart tre år har du läst och nött in hur en perfekt öppna skall ridas i fotförflyttning och ryttarens hjälpgivning. Helt plöstligt kan du hitta idéer och lösningar till att komma till detta resultat hos din elev.

Sista perioden, den som jag står inför nu, gör mig alldeles pirrig. Det är NU det gäller. Det är nu vi inriktar oss. Hoppning eller dressyr. Jag har ju valt hoppning och nu sitter vi hela kvällarna och planerar tävling och träningsupplägg, diskuterar våra (om jag får säga det själv) FANTASTISKA skolhästar. Deras förmågor och brister. Matchar outfits och drömmer oss bort till vårens kval, att jaga den där nollan som gör att man kan gå upp en klass...

Men du får slita för mödan kan jag lova. Med makt kommer ansvar och även om vi får såna fina möjligheter så kan jag lova att vi får slita för det också. Hästarna och anläggningen skall vara i uppvisningskick varje dag. 100% universitetsstudier skall lämnas in. Du skall prestera och hela tiden öka i utvecklingen i ridningen för att hänga med kursmålen. Som sagt, det är här det sållas ut. Hur mycket du verkligen vill och brinner för detta.

Detta är det riktiga sanningen om att gå hippologen.


Läst 21602 ggr





Fler inlägg

JUN
15

Det är nu allting börjar!

Hej kära läsare!

Gud jag vet inte ens vart jag ska börja. Först lägger min dator av igen precis innan resan till Odense och sen har det bara varit full fart de sista veckorna. Nu har verkligen det sista ur trasan kramats ur.
Häng med!

Sist jag skrev så var vi ju på väg mot Odense Danmark. Något som var bland det häftigaste jag varit med om. Två lastbilar och två släp rullade från Strömsholm.

Hela 13 timmar senare var vi framme i Danmark. Vi sov på ett litet hotell inne i Odense och hade hästarna uppstallade på tävlingsområdet. Colette och jag hade ju bara hängt ihop i tre veckor men fightades hela helgen igenom, hon var så grym! På fredagen 120 med fyra fel, på lördagen ”agianst the clock” med 8 fel (ivrig ryttare som gick för mycket mot klockan) och på söndagen debuterade vi 125 med fyra fel. Lite stolpe ut under helgen för oss men jag var så himla nöjd! Det var lite skillnad att rida internationellt på gräsbana mot vad man är van vid här hemma. Maxade oxrar och kluriga distanser. Vår hopplärare Daniel Svensson var med hela helgen och coachade oss, vilket var guldvärt. Men Colette hoppade kalas under hela helgen och sista rundan var riktigt grym. Är så tacksam för att ha fått uppleva detta, vilken resa!
Strömsholm kommer klippa ihop en film om vår lilla Danmarktripp,  jag kommer länka den här i bloggen när den är klar.


En något suddig film från min och Colettes 125 runda!

Sedan var det bara att åka hem till Sverige och Strömpis igen för att jobba livet ur sig med examensarbetet som skulle lämnas in kommande vecka. Jag och Hanna satt bokstavligen talat hela nätterna och vände och vred på varenda mening. Det är alltså inte bara goda ridskills du ska ha som hippolog om du trodde det. Det skall även presenteras en god vetenskaplig kandidatuppsats också!

Tio minuter innan larmet på skolan skulle gå lämnade vi in vårt examensarbete och det blev godkänt för presentation! PHU! Vill ni se vårt arbete redovisas så kan ni se det HÄR

Vill ni se de övriga presentationerna från min klass så hittar ni dem HÄR

Med ett godkännande i hamn så styrde vi vidare mot den sista uppgiften innan hippologen faktiskt var över. Nämligen Nationaldagstävlingarna!

När jag var liten så åkte vi bussresor med min dåvarande klubb till Strömsholm för att titta på nationaldagstävlingarna. Jag vet att jag tänkte att ”en dag ska jag också, minsann, tävla här”. 20 år senare kan jag kryssa det av min bucketlist. Det har varit lite målet med hela hippologen för mig, att starta 130 och att hoppa på NDT. Varför inte slå två flugor i en smäll?

NDT började för mig med en 110 med Cheeba, där såklart en supercool med något förvirrad Cheeba gjorde sin utomhusdebut med bravur och kammade hem en fin rosett. Sedan gick Colette 120 med ett retligt fyra fel.

Efter fem veckor tillsammans så bestämde jag mig för att min och Colettes sista start skulle bli en 130. Det var en tidshoppning och både jag och Colette var taggade och fokuserade så hälften vore nog. Jag har alltid haft ett riktigt tävlingshuvud och för mig är det alltid ”vinna eller försvinna”. Inte hade jag en tanke på att när man debuterar 130 så kanske man kan försöka göra en lugn rutin runda? Nej nej… Så med en grym tid kom vi i mål men fick tyvärr med oss två ner. Lite bitter över att jag blev så ivrig igen, men det gick över ganska snabbt när jag insett att jag faktiskt fått göra min debut, på NDT dessutom och det kändes lätt! Lätt som en Colette!


foto: Michelle Lundqvist


foto Michelle Lundqvist


foto Michelle Lundqvist

Sådär avrundades allting. Vi fick världens vackraste avslutningsmiddag där jag höll tal för min klass (nästan utan att gråta!).

Många andra vackra tal, sånger, dikter och filmer visades och det var ett perfekt avslut på tre fantastiska år. Vår fina avslutningsfilm som fantastiska Lina i min klass har gjort kan du se HÄR

Nu känns helt tomt. Nu har det snart gått ett par veckor och jag har hunnit landa lite i att jag faktiskt inte på måndagmorgon skall gå upp till stalltjänsten, stå på stallchefs Åsas kontor och fråga efter ett finare täcke, fråga över ett sår på ett ben eller när hästen skall skos härnäst. Jag ska inte svära över trasiga gödselband, gråta över en hoppträning eller skratta ihjäl mig åt mina klasskamraters dans i stallarna 06.30 på morgonen. Jag kommer inte få ta del av Jens peppande tips, Daniels  ”sluta gnäll och rid” och Mariannes ”ride and smile” längre.  Jag kan inte fatta att det är slut. Det har verkligen varit tre FANTASTISKA (som vår rektor Linda skulle ha sagt), jobbiga, roliga, lärorika, svåra, kalla, varma och glädjefyllda år som har innehållit allt. Jag har fått vänner för livet och som jag sa i mitt tal – Det är ju faktiskt nu det börjar!
 
Malin & Medina, jag & Colette, Hanna & Arwen efter NDT

Jag vill tacka alla på Strömsholm och Flyinge för allt ni gett mig. Jag vill tacka Hippson för att jag fått vara er hipplogbloggare under tre år, det har varit a dream come true och jag är så glad för att ha fått denna chans. Jag vill tacka mina läsare för alla energiboost ni gett mig genom era kommentarer både här på bloggen och när jag träffat er i livet. Ni är så bra!
Med detta inlägg vill jag också tacka för mig och min bloggtid här. Jag lämnar stolt över stafettpinnen till nästa hippologbloggare och vem vet… Kanske ses vi på Hippson igen framöver?!

Vad händer sen då?
Jag kommer att befinna mig på Djursjukhuset Evidensia i Strömsholm nu i sommar samt ha en hel del privatträningar. Vad som händer till hösten håller jag för mig själv än då jag inte bestämt mig riktigt... Men på hästfronten så skall Cheeba matchas till 120 och vidare och sen kommer det antagligen en häst till! Nu vill jag först ta lite sommarlov och bara njuta. Kanske en och en annan sovmorgon.

Med all min kärlek /Lisa - en, numera examinerad hippolog som brinner för fingerfärdigheten i dressyren och adrenalinet i hoppningen!  #ingendrömärförstor


Läst 99042 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
08

Vi ska till Danmark!

Klicka på en bild för att starta bildspelet. Nu, äntligen tillbaka efter en liten bloggpaus. Jag vet inte om den varit frivillig eller inte. Det är svårt att få någon tid över när man har 100% heltidsstudier, tre hästar, deltidsjobb. Men om sanningen ska fram så har jag bara velat njuta och ta vara på den sista tiden vi har kvar här på Strömsholm. För hur mycket jag än har förträngt det, så är det faktiskt snart slut. Om 3,5 vecka för att vara exakt. Jag kan inte ens tänka tanken utan att få lite panik över att lämna detta livet. All personal, vänner och framför allt mina hästar. Det känns verkligen som att lämna sin familj...

Vad har jag hittat på sen sist vi hördes? Jo för det första så har vi bokstavligen talat jobbat dag och natt med vårt examensarbete. Jag tror ingen förstår hur mycket energi och tid det tar att skriva en kandidatuppsats förrän man gjort det sjäkv. Speciellt om man är lite mer praktiskt lagd som vi hästnördar. Men nu är vår uppsats "Att coacha ryttare" faktiskt inlämnad för examination. Tre minuter tillgodo hade vi innan tiden för inlämningen gick ut. Nu hoppas vi att det räcker hela vägen fram!

Anledningen till att vi faktiskt verkligen fått in den i tid är för att vi haft en otroligt bra morot från Strömsholm. Jag får faktiskt nypa mig lite i armen när jag tänker på det. Men det är faktiskt så att nästa vecka åker vi och tävlar i ...
DANMARK!
Jajamen, ni läste rätt! Strömsholm har fixat så jag och tre av mina klasskamrater som också har inriktning hoppning samt deras hoppstipendiater ska få åka ner och tävla internationellt i Odense, Danmark med våra skolhästar. Vi åker nästa vecka och kommer rida tre klasser över helgen på 120, 120 och 125.

Så vi har tränat och förberett oss inför denna resa. Men! Vi fick endast åka om vi låg i fas teoretiskt, så snacka om att vi la in en högre växel i vårt examensarbete.
Som förberedelse för detta gick Colette och skrapa upp sitt knä och var borta i två veckor... Panik! Istället fick jag Air Max som stand in, 11årig valack e Air Jordan - Martell. Han gick som sjuåring 140 med vår hopplärare Daniel Svensson, en trevlig kille som nu är min extrahäst eftersom Colette är tillbaka. Max och jag hann med en start på Sundbyholm bland annat.

Jag var lite stressad när jag fick tillbaka Colette eftersom Danmark närmde sig och jag hade inte startat henne något innan. Mitt mål är ju att innan hippologen är över så ska jag ha startat en 130, men den drömmen lade jag på hyllan efter att ha fått byta häst ett par gånger och mina två felfria 120 kändes långt borta. Men jag var ändå tvungen att ha nån tävling i ryggen innan Odense med Colette, så bara efter ett par hoppträningar tillsammans debuterade vi två nationella 120 ute på Sundbyholm. Tror ni inte den fantastiska lilla hästen tar mig på en riktigt sväng om och med oss hem fick vi två felfria ritter förra veckan?! Jag svävar fortfarande på rosa moln, hon passar mig verkligen som handen i handsken lilla Colette. Helt plötsligt var vi kvalade till 130 och känner oss redo för att ta oss an Odense.

Efter Odense är det nationaldagstävlingarna på Strömsholm som är nästa mål, där vi ska göra vår 130 debut. Så dagarna består nu efter att examensarbetet är inlämnat av träning och tävling med mina hästar Colette, Air Max och Cheeba. Jag försöker verkligen att njuta av denna sista tiden som verkligen är den bästa. Lever drömmen och vill aldrig att det ska ta slut.

Håll tummarna för oss till veckan, I'll keep you posted!


Läst 108511 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
31

Ny period, nya hästar!

Här på hippologen går det snabbt i svängarna vill jag lova. Det är knappt så jag själv hinner med. Men vad har nu hänt de senaste dagarna?

* Jag har ridit en godkänd dressyrexamen
* Kotten och jag har debuterad 120 med två nedslag
* Cheeba har debuterad 110 felfritt (!!)
* Jag har gått in i sista perioden och riktat in mig på hoppning
* Jag har fått en ny hopphäst
* Fått tillbaka Oprah som extrahäst

Japp! Dressyren är ett minne blott. Med godkänd programridning för Lars Andersson avslutade jag och Mexx dressyren på hippologen med att få göra lite galoppiruetter och byten i var fjärde på diagonal för Marianne. Aldrig i mitt liv trodde jag för 2,5 år sedan att jag skulle sitta och göra sådana rörelser till häst men med Mariannes magi så gick det som en dans!


Bildbevis!

Lång historia kort så har jag nu fått Colette som ny hopphäst! Hon är ett fuxsto (äntligen fått tillbaka mina ston) f.07 Szkopul – Waliant. Det är alltså hon och jag som skall ta oss an sista tiden på hippologen och alla tävlingar som nu börjar bokas upp i kalendern. För att göra som jag brukar så citerar jag Jens Fredricsons ord om Colette
"Du kommer få känna på lyror du aldrig känt tidigare, thats a jumper!". Jag lovar dyrt och heligt att förvalta denna lilla diamant väl. Here we go!


Colette och jag på tågbanan en solig vårmorgon

Cheeba vet jag inte hur jag ska förklara med ord. Hon är en sån fantastisk liten häst och nu har jag bestämt att hon är redo att börja matchas mot 120 och allt vad det innebär efter sin felfria runda i 110 förra helgen. Så nu skall en långsiktig plan läggas upp för att hon ska få de bästa möjligheterna när hon väl går upp ytterligare en klass. Men först några 110 till på rutinkontot, andra rundan blir nästa helg i Fagersta.

Annars arrangerar vår klass vårdressyren på Strömsholm denna veckan, vilket ingår i vår kursplan att arrangera och genomföra tävling. Själv skulle jag agera speaker men ironiskt nog så insjuknade jag i streptokocker så får snällt följa mina vänner när de tävlar på Equipe istället. Jaja thats life!


Läst 112940 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hippologbloggen »



Hippologbloggen

Lisa Skog Hallgren brinner för adrenalinruset i hoppning och fingerfärdigheten i dressyr. Avslutad 2016-08-23

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng


Lisas senaste




Arkiv