Hur man motiverar en hippolog i novembermörkret

Hej!

Alltså jag tror aldrig jag varit så trött i hela mitt liv. Ni vet sådär när man går in i ett rum för att göra något men så när man är där så kommer man inte ihåg vad det var? Just precis så känner jag hela tiden just nu! Att ha både dubbel stalltjänst (vilket innebär att jag börjar 06.30 nästan varje dag, även helger) hoppning och dressyrvecka (klagar inte alls på denna delen!) och 100% plugg (klagar ganska mycket på denna delen däremot) samt häst på sidan och deltidsjobb, det tar på krafterna! Mörkret gör ju inte det hela bättre direkt...

Då gäller det att hitta på saker som fortfarande motiverar som tillexempel sitta ner och lyssna på när Marianne Esseen Söderberg, Daniel Svensson och Jan Jönsson berättar om hållbar hästutbildning. I måndags var jag på Speakers Corner på Strömsholm och det var verkligen en jättebra kväll! Marianne, Daniel och Jan berättade om hur de arbetar med 3-4-5-6 åringarna år för år, vad som krävs av dem i sporten och hur man skall förhålla sig till det. De poängterade att det är mycket pengar i sporten och därav kommer även hetsen att vilja starta sina unghästar i olika kval, championat osv. Uppgifter som de kanske inte riktigt är redo för varken mentalt eller fysiskt. Att det är viktigt att tänka i det långa loppet istället. Man vill ju inte att en häst ska peaka när den är 6-7 år gammal. Utan den skall ju vara som bäst när den är runt 10-12 och målet skall alltid vara Grand Prix. Även om bara 5% av alla hästar når ända dit så skall målet alltid vara att komma så långt det går.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är glad att jag hejdade mig med Cheeba i våras. Hon är en väldigt ung oh grön 5åring, men klok som en bok och totalt orädd. Vilket gör att man vill så mycket och kanske går lite för fort fram. Jag fick mig ett litet wake up call i början av sommaren när hon en gång på träning helt plötsligt började stanna. Det finns liksom inte i den hästens värld att stanna så då visste jag att nu har jag på något vis tabbat mig. Och det var inte i min ridning utan jag hade helt enkelt pressat henne lite för mycket, för snabbt. Så nu har jag ändrat mig helt och låter henne få ta sin tid. Hon klättrar uppåt på varje träning och har börjat producera supersprång just nu. Men jag väljer att låta henne få hoppa lätt, ganska lågt och med massor av beröm. Öva upp teknik och styrka. Pumpa upp hennes självförtroende till max. Hon skall vara skall liksom börja bli sitt bästa jag om 3 år. Inte nu! Så det gäller att suga lite på karamellen...

Vad kan en utarbetat hippolog göra mer då för att få upp motivationen?

Ja, markarbeta för Jan Jönsson fungerar bra. En man med få ord, men de ord han väl säger är så "Spot on" verkligen.
Vidare så satte jag och Arwen en riktigt bra runda för Daniel Svensson under veckan. Jag börjar kunna arbeta upp lite tryck i henne nu. Hon har ju väldigt mycket power i sig redan, men det går gärna full fart framåt och nu försöker jag få till lite uppåt så vi kan producera språng för större klasser. Vi nosade på 140 hinder förra veckan. Där hon flaggar ut med sina bakbenen så piloten måste hem och öva på lite solhälsningar för att kunna följa med i sådana språng.

Sist men inte minst kan man packa sina finbyxor och sportkepsen och sätta sig på tåget mot Stockholm för Horse Show hela helgen. Sagt och gjort, vi ses på Friends!