Hippologbloggen - Hur man motiverar en hippolog i novembermörkret
NOV
26

Hur man motiverar en hippolog i novembermörkret

Hej!

Alltså jag tror aldrig jag varit så trött i hela mitt liv. Ni vet sådär när man går in i ett rum för att göra något men så när man är där så kommer man inte ihåg vad det var? Just precis så känner jag hela tiden just nu! Att ha både dubbel stalltjänst (vilket innebär att jag börjar 06.30 nästan varje dag, även helger) hoppning och dressyrvecka (klagar inte alls på denna delen!) och 100% plugg (klagar ganska mycket på denna delen däremot) samt häst på sidan och deltidsjobb, det tar på krafterna! Mörkret gör ju inte det hela bättre direkt...

Då gäller det att hitta på saker som fortfarande motiverar som tillexempel sitta ner och lyssna på när Marianne Esseen Söderberg, Daniel Svensson och Jan Jönsson berättar om hållbar hästutbildning. I måndags var jag på Speakers Corner på Strömsholm och det var verkligen en jättebra kväll! Marianne, Daniel och Jan berättade om hur de arbetar med 3-4-5-6 åringarna år för år, vad som krävs av dem i sporten och hur man skall förhålla sig till det. De poängterade att det är mycket pengar i sporten och därav kommer även hetsen att vilja starta sina unghästar i olika kval, championat osv. Uppgifter som de kanske inte riktigt är redo för varken mentalt eller fysiskt. Att det är viktigt att tänka i det långa loppet istället. Man vill ju inte att en häst ska peaka när den är 6-7 år gammal. Utan den skall ju vara som bäst när den är runt 10-12 och målet skall alltid vara Grand Prix. Även om bara 5% av alla hästar når ända dit så skall målet alltid vara att komma så långt det går.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är glad att jag hejdade mig med Cheeba i våras. Hon är en väldigt ung oh grön 5åring, men klok som en bok och totalt orädd. Vilket gör att man vill så mycket och kanske går lite för fort fram. Jag fick mig ett litet wake up call i början av sommaren när hon en gång på träning helt plötsligt började stanna. Det finns liksom inte i den hästens värld att stanna så då visste jag att nu har jag på något vis tabbat mig. Och det var inte i min ridning utan jag hade helt enkelt pressat henne lite för mycket, för snabbt. Så nu har jag ändrat mig helt och låter henne få ta sin tid. Hon klättrar uppåt på varje träning och har börjat producera supersprång just nu. Men jag väljer att låta henne få hoppa lätt, ganska lågt och med massor av beröm. Öva upp teknik och styrka. Pumpa upp hennes självförtroende till max. Hon skall vara skall liksom börja bli sitt bästa jag om 3 år. Inte nu! Så det gäller att suga lite på karamellen...

Vad kan en utarbetat hippolog göra mer då för att få upp motivationen?

Ja, markarbeta för Jan Jönsson fungerar bra. En man med få ord, men de ord han väl säger är så "Spot on" verkligen.
Vidare så satte jag och Arwen en riktigt bra runda för Daniel Svensson under veckan. Jag börjar kunna arbeta upp lite tryck i henne nu. Hon har ju väldigt mycket power i sig redan, men det går gärna full fart framåt och nu försöker jag få till lite uppåt så vi kan producera språng för större klasser. Vi nosade på 140 hinder förra veckan. Där hon flaggar ut med sina bakbenen så piloten måste hem och öva på lite solhälsningar för att kunna följa med i sådana språng.

Sist men inte minst kan man packa sina finbyxor och sportkepsen och sätta sig på tåget mot Stockholm för Horse Show hela helgen. Sagt och gjort, vi ses på Friends!


Läst 17475 ggr





Fler inlägg

JUN
15

Det är nu allting börjar!

Hej kära läsare!

Gud jag vet inte ens vart jag ska börja. Först lägger min dator av igen precis innan resan till Odense och sen har det bara varit full fart de sista veckorna. Nu har verkligen det sista ur trasan kramats ur.
Häng med!

Sist jag skrev så var vi ju på väg mot Odense Danmark. Något som var bland det häftigaste jag varit med om. Två lastbilar och två släp rullade från Strömsholm.

Hela 13 timmar senare var vi framme i Danmark. Vi sov på ett litet hotell inne i Odense och hade hästarna uppstallade på tävlingsområdet. Colette och jag hade ju bara hängt ihop i tre veckor men fightades hela helgen igenom, hon var så grym! På fredagen 120 med fyra fel, på lördagen ”agianst the clock” med 8 fel (ivrig ryttare som gick för mycket mot klockan) och på söndagen debuterade vi 125 med fyra fel. Lite stolpe ut under helgen för oss men jag var så himla nöjd! Det var lite skillnad att rida internationellt på gräsbana mot vad man är van vid här hemma. Maxade oxrar och kluriga distanser. Vår hopplärare Daniel Svensson var med hela helgen och coachade oss, vilket var guldvärt. Men Colette hoppade kalas under hela helgen och sista rundan var riktigt grym. Är så tacksam för att ha fått uppleva detta, vilken resa!
Strömsholm kommer klippa ihop en film om vår lilla Danmarktripp,  jag kommer länka den här i bloggen när den är klar.


En något suddig film från min och Colettes 125 runda!

Sedan var det bara att åka hem till Sverige och Strömpis igen för att jobba livet ur sig med examensarbetet som skulle lämnas in kommande vecka. Jag och Hanna satt bokstavligen talat hela nätterna och vände och vred på varenda mening. Det är alltså inte bara goda ridskills du ska ha som hippolog om du trodde det. Det skall även presenteras en god vetenskaplig kandidatuppsats också!

Tio minuter innan larmet på skolan skulle gå lämnade vi in vårt examensarbete och det blev godkänt för presentation! PHU! Vill ni se vårt arbete redovisas så kan ni se det HÄR

Vill ni se de övriga presentationerna från min klass så hittar ni dem HÄR

Med ett godkännande i hamn så styrde vi vidare mot den sista uppgiften innan hippologen faktiskt var över. Nämligen Nationaldagstävlingarna!

När jag var liten så åkte vi bussresor med min dåvarande klubb till Strömsholm för att titta på nationaldagstävlingarna. Jag vet att jag tänkte att ”en dag ska jag också, minsann, tävla här”. 20 år senare kan jag kryssa det av min bucketlist. Det har varit lite målet med hela hippologen för mig, att starta 130 och att hoppa på NDT. Varför inte slå två flugor i en smäll?

NDT började för mig med en 110 med Cheeba, där såklart en supercool med något förvirrad Cheeba gjorde sin utomhusdebut med bravur och kammade hem en fin rosett. Sedan gick Colette 120 med ett retligt fyra fel.

Efter fem veckor tillsammans så bestämde jag mig för att min och Colettes sista start skulle bli en 130. Det var en tidshoppning och både jag och Colette var taggade och fokuserade så hälften vore nog. Jag har alltid haft ett riktigt tävlingshuvud och för mig är det alltid ”vinna eller försvinna”. Inte hade jag en tanke på att när man debuterar 130 så kanske man kan försöka göra en lugn rutin runda? Nej nej… Så med en grym tid kom vi i mål men fick tyvärr med oss två ner. Lite bitter över att jag blev så ivrig igen, men det gick över ganska snabbt när jag insett att jag faktiskt fått göra min debut, på NDT dessutom och det kändes lätt! Lätt som en Colette!


foto: Michelle Lundqvist


foto Michelle Lundqvist


foto Michelle Lundqvist

Sådär avrundades allting. Vi fick världens vackraste avslutningsmiddag där jag höll tal för min klass (nästan utan att gråta!).

Många andra vackra tal, sånger, dikter och filmer visades och det var ett perfekt avslut på tre fantastiska år. Vår fina avslutningsfilm som fantastiska Lina i min klass har gjort kan du se HÄR

Nu känns helt tomt. Nu har det snart gått ett par veckor och jag har hunnit landa lite i att jag faktiskt inte på måndagmorgon skall gå upp till stalltjänsten, stå på stallchefs Åsas kontor och fråga efter ett finare täcke, fråga över ett sår på ett ben eller när hästen skall skos härnäst. Jag ska inte svära över trasiga gödselband, gråta över en hoppträning eller skratta ihjäl mig åt mina klasskamraters dans i stallarna 06.30 på morgonen. Jag kommer inte få ta del av Jens peppande tips, Daniels  ”sluta gnäll och rid” och Mariannes ”ride and smile” längre.  Jag kan inte fatta att det är slut. Det har verkligen varit tre FANTASTISKA (som vår rektor Linda skulle ha sagt), jobbiga, roliga, lärorika, svåra, kalla, varma och glädjefyllda år som har innehållit allt. Jag har fått vänner för livet och som jag sa i mitt tal – Det är ju faktiskt nu det börjar!
 
Malin & Medina, jag & Colette, Hanna & Arwen efter NDT

Jag vill tacka alla på Strömsholm och Flyinge för allt ni gett mig. Jag vill tacka Hippson för att jag fått vara er hipplogbloggare under tre år, det har varit a dream come true och jag är så glad för att ha fått denna chans. Jag vill tacka mina läsare för alla energiboost ni gett mig genom era kommentarer både här på bloggen och när jag träffat er i livet. Ni är så bra!
Med detta inlägg vill jag också tacka för mig och min bloggtid här. Jag lämnar stolt över stafettpinnen till nästa hippologbloggare och vem vet… Kanske ses vi på Hippson igen framöver?!

Vad händer sen då?
Jag kommer att befinna mig på Djursjukhuset Evidensia i Strömsholm nu i sommar samt ha en hel del privatträningar. Vad som händer till hösten håller jag för mig själv än då jag inte bestämt mig riktigt... Men på hästfronten så skall Cheeba matchas till 120 och vidare och sen kommer det antagligen en häst till! Nu vill jag först ta lite sommarlov och bara njuta. Kanske en och en annan sovmorgon.

Med all min kärlek /Lisa - en, numera examinerad hippolog som brinner för fingerfärdigheten i dressyren och adrenalinet i hoppningen!  #ingendrömärförstor


Läst 99450 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
08

Vi ska till Danmark!

Klicka på en bild för att starta bildspelet. Nu, äntligen tillbaka efter en liten bloggpaus. Jag vet inte om den varit frivillig eller inte. Det är svårt att få någon tid över när man har 100% heltidsstudier, tre hästar, deltidsjobb. Men om sanningen ska fram så har jag bara velat njuta och ta vara på den sista tiden vi har kvar här på Strömsholm. För hur mycket jag än har förträngt det, så är det faktiskt snart slut. Om 3,5 vecka för att vara exakt. Jag kan inte ens tänka tanken utan att få lite panik över att lämna detta livet. All personal, vänner och framför allt mina hästar. Det känns verkligen som att lämna sin familj...

Vad har jag hittat på sen sist vi hördes? Jo för det första så har vi bokstavligen talat jobbat dag och natt med vårt examensarbete. Jag tror ingen förstår hur mycket energi och tid det tar att skriva en kandidatuppsats förrän man gjort det sjäkv. Speciellt om man är lite mer praktiskt lagd som vi hästnördar. Men nu är vår uppsats "Att coacha ryttare" faktiskt inlämnad för examination. Tre minuter tillgodo hade vi innan tiden för inlämningen gick ut. Nu hoppas vi att det räcker hela vägen fram!

Anledningen till att vi faktiskt verkligen fått in den i tid är för att vi haft en otroligt bra morot från Strömsholm. Jag får faktiskt nypa mig lite i armen när jag tänker på det. Men det är faktiskt så att nästa vecka åker vi och tävlar i ...
DANMARK!
Jajamen, ni läste rätt! Strömsholm har fixat så jag och tre av mina klasskamrater som också har inriktning hoppning samt deras hoppstipendiater ska få åka ner och tävla internationellt i Odense, Danmark med våra skolhästar. Vi åker nästa vecka och kommer rida tre klasser över helgen på 120, 120 och 125.

Så vi har tränat och förberett oss inför denna resa. Men! Vi fick endast åka om vi låg i fas teoretiskt, så snacka om att vi la in en högre växel i vårt examensarbete.
Som förberedelse för detta gick Colette och skrapa upp sitt knä och var borta i två veckor... Panik! Istället fick jag Air Max som stand in, 11årig valack e Air Jordan - Martell. Han gick som sjuåring 140 med vår hopplärare Daniel Svensson, en trevlig kille som nu är min extrahäst eftersom Colette är tillbaka. Max och jag hann med en start på Sundbyholm bland annat.

Jag var lite stressad när jag fick tillbaka Colette eftersom Danmark närmde sig och jag hade inte startat henne något innan. Mitt mål är ju att innan hippologen är över så ska jag ha startat en 130, men den drömmen lade jag på hyllan efter att ha fått byta häst ett par gånger och mina två felfria 120 kändes långt borta. Men jag var ändå tvungen att ha nån tävling i ryggen innan Odense med Colette, så bara efter ett par hoppträningar tillsammans debuterade vi två nationella 120 ute på Sundbyholm. Tror ni inte den fantastiska lilla hästen tar mig på en riktigt sväng om och med oss hem fick vi två felfria ritter förra veckan?! Jag svävar fortfarande på rosa moln, hon passar mig verkligen som handen i handsken lilla Colette. Helt plötsligt var vi kvalade till 130 och känner oss redo för att ta oss an Odense.

Efter Odense är det nationaldagstävlingarna på Strömsholm som är nästa mål, där vi ska göra vår 130 debut. Så dagarna består nu efter att examensarbetet är inlämnat av träning och tävling med mina hästar Colette, Air Max och Cheeba. Jag försöker verkligen att njuta av denna sista tiden som verkligen är den bästa. Lever drömmen och vill aldrig att det ska ta slut.

Håll tummarna för oss till veckan, I'll keep you posted!


Läst 108919 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
31

Ny period, nya hästar!

Här på hippologen går det snabbt i svängarna vill jag lova. Det är knappt så jag själv hinner med. Men vad har nu hänt de senaste dagarna?

* Jag har ridit en godkänd dressyrexamen
* Kotten och jag har debuterad 120 med två nedslag
* Cheeba har debuterad 110 felfritt (!!)
* Jag har gått in i sista perioden och riktat in mig på hoppning
* Jag har fått en ny hopphäst
* Fått tillbaka Oprah som extrahäst

Japp! Dressyren är ett minne blott. Med godkänd programridning för Lars Andersson avslutade jag och Mexx dressyren på hippologen med att få göra lite galoppiruetter och byten i var fjärde på diagonal för Marianne. Aldrig i mitt liv trodde jag för 2,5 år sedan att jag skulle sitta och göra sådana rörelser till häst men med Mariannes magi så gick det som en dans!


Bildbevis!

Lång historia kort så har jag nu fått Colette som ny hopphäst! Hon är ett fuxsto (äntligen fått tillbaka mina ston) f.07 Szkopul – Waliant. Det är alltså hon och jag som skall ta oss an sista tiden på hippologen och alla tävlingar som nu börjar bokas upp i kalendern. För att göra som jag brukar så citerar jag Jens Fredricsons ord om Colette
"Du kommer få känna på lyror du aldrig känt tidigare, thats a jumper!". Jag lovar dyrt och heligt att förvalta denna lilla diamant väl. Here we go!


Colette och jag på tågbanan en solig vårmorgon

Cheeba vet jag inte hur jag ska förklara med ord. Hon är en sån fantastisk liten häst och nu har jag bestämt att hon är redo att börja matchas mot 120 och allt vad det innebär efter sin felfria runda i 110 förra helgen. Så nu skall en långsiktig plan läggas upp för att hon ska få de bästa möjligheterna när hon väl går upp ytterligare en klass. Men först några 110 till på rutinkontot, andra rundan blir nästa helg i Fagersta.

Annars arrangerar vår klass vårdressyren på Strömsholm denna veckan, vilket ingår i vår kursplan att arrangera och genomföra tävling. Själv skulle jag agera speaker men ironiskt nog så insjuknade jag i streptokocker så får snällt följa mina vänner när de tävlar på Equipe istället. Jaja thats life!


Läst 113350 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hippologbloggen »



Hippologbloggen

Lisa Skog Hallgren brinner för adrenalinruset i hoppning och fingerfärdigheten i dressyr. Avslutad 2016-08-23

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng


Lisas senaste




Arkiv