Rakt från hjärtat

Ofta inom ridsporten så hyllas våra kända ryttarnamn till skyarna. De är fantastiska förebilder, vinner priser och inspirerar oss dagligen att fortsätta kämpa för att kanske en dag blir lika bra som dem. Missförstå mig inte nu, de behövs såklart och jag finner så stor motivation i dessa människors arbete och kämparglöd. Men detta är inte ett sådant inlägg.

Detta är ett inlägg som jag vill tilldela er som inte syns och hörs, ni som kämpar i vardagen utan sponsorer, flashiga ridhus och välstammade hästar. Till er slitvargar som har hästen som största lyckan här i livet och jobbar hårt för att kunna upprätta er dyra hobby, som försöker få hästen att spåra på ridbanor utan fibersand och finner glädje och framgång i en clear round på lokal nivå.

Detta inlägg vill jag tilldela precis en sån människa, som betytt så mycket för mig och format mig den jag är idag.
Min kära Karin Sandqvist!

Karin är en helt vanlig hästmänniska som liksom många andra kämpar för att vardagen skall gå ihop med alla dess måsten, med och motgångar. Trots allt detta så har hon ändå ställt upp för mig på alla sätt och vis varje dag i över tio års tid. Ryckt upp mig och stöttat mig när jag varit ledsen, skrattat med mig när jag varit glad. Hon och hennes familj ställde upp och gav mig verkligen allt jag drömt om. Jag är dem evigt tacksam idag för att jag fick en sån fantastiskt uppväxt. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag.

Karin och jag möttes första gången när jag var nio år. Hon var ridlärare och hade en gård med lite hästar där jag och några vänner skulle få lära oss rida. Jag var överlycklig över att bara få möjligheten att borsta och kanske kanske få leda en häst till hagen.

Efter denna stund så kom det tio fantastiska år där Karin tog mig under sina vingar och lärde mig från grunden allt inom hästvett, ridning och hur man beter sig som människa både mot hästar, djur men också andra människor. Allt eftersom jag blev duktigare och äldre så hade hon en ponny som hon lät mig få hjälpa till att rida in och när ponnyn sedan visade potential så fick jag även som väldigt grön ryttare, endast 12 år gammal, tävla med henne.

Jag själv var inte född med föräldrar som var så insatta i min ridning, men tack vare Karin och hennes familj som trodde på mig så växte starka band upp mellan mig och min nya "extra familj" fram. De skjutsade på en rad olika träningar och tävlingar Sverige runt och gav mig alla möjligheter att få lyckas. När dagen kom då jag växt ur deras Cponny var Karin snabb med att övertala mina föräldrar så jag fick hem min alldeles egna Dponny som jag sedan fortsatte min lilla ponnykarriär med. Efter det fick jag chansen att rida ett flertal ponnyer med Karin vid min sida, ända tills det blev dags för mig att flytta och se mig om i världen tio år senare.

Karin och hennes familj blev min extra familj som verkligen gav mig chansen. Sådana växer inte på träd och jag är så evigt tacksam för all er kärlek och tid som jag fått haft med er. Allt ifrån att äta pizza tillsammans på fredagskvällar, trängas i en husvagn på 5års championat till att binda fast mina stigläder i sadelgjorden för att jag bara ramlade av hela tiden. Ni fanns alltid där både när jag var i och utanför sadeln.

Så tack Karin! Tack för trots att du slitet som ridlärare (den bästa jag någonsin träffat!), med en egen familj och gård, egna hästar och motgångar ändå ställt upp och hjälp mig, väglett mig och trott på mig varje dag i tio år.... nej det är snart 20 år för än idag inspireras jag av dig och försöker leva upp till den personen du är. Jag önskar en dag att jag får betyda lika mycket för någon som du betyder för mig!
Glöm aldrig bort hur fantastiskt du faktiskt är.

Igår var jag och hälsade på Karin för första gången på många år. Det var det bästa jag gjort på länge! Vi pratade gamla minnen och var ute i stallet och tittade på bilder, prisrosetter och andra minnen som vi haft tillsammans med våra hästar. Sen bestämde vi oss för att hon skall komma och hälsa på mig i Strömsholm i mars.

Så till alla ni där ute som är vanliga Svenssons som försöker lyckas med de möjligheter ni har. Tack! Ni är den största inspirationen och jag är stolt över er!

Fantastiska Karin med hennes Felton