Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej,

Inte alltid så lätt att ta sig igenom bebis-dimman, men här är jag! Vardagarna börjar långsamt rulla på lite lättare, och både jag och Bill börjar få lite rutiner i livet. Hade helt glömt/förträngt hur skitjobbigt det är med bebis. Skitjobbigt och förstås helt underbart.

Vi är helt klart skapade så att vi ska glömma det jobbiga, och bara tänka på det underbara när vi väljer att föröka oss! Tur är väl det, annars hade det inte blivit många barn gjorda. Dessutom har vi som jobbar med djur ändå mycket enklare tror jag - har man sett hundvalpar och föl födas och fostras - vi är vana med konstiga tider och hårt arbete ;-)! Bill är förstås den sötaste bebisen som finns.

VM var lite upp och ner för Peder, men mest upp. Två rundor av tre var ju fantastiska, andra lagrundan blev en miss som fick för många följd fel, tyvärr. Men SÅ nära de var medalj... Fyra fel till brons. Hade Peder och Henrik delat upp sina fel på olika dagar hade de varit i hamn och även väldigt nära guld! Shit.
Men Sverige är med och slåss där uppe och om två år är det OS, jag tycker att det ser bra ut. Kul med Alex som gjorde en otroligt fin mästerskapsdebut (på den nivån). Alex är seriös och amitiös - då blir det bra. Så är det.

Hemma har vi haft Litovet-seminarium med inbjudna veterinärer. Kul att höra Kaj Winther som är överläkare i klinisk biokemi berätta mer fördjupat om GOPO-nyponens kraft och de studier de har gjort. Känns så bra att våra hästar får detta naturliga preparat.

Den här veckan som varit har vi jobbat med foderbiten i stallet, haft möte med Susanne från Svenska Foder och diskuterat fodergivor och förbättringar. Vi har börjat gräva för nya stallet, åtta nya boxar blir det.
Stephanie tävlade i Norrköping, hade många placeringar och toppade huvudklassen Riders Trophy med Astrid Ohlins fina Extens. Det händer mycket här just nu och jag älskar det!

Berättar mer om vad som händer i bildspelet ovan, så klicka upp det.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Nu är jag på plats i Caen. Hur säger man egentligen? Kaen, ka-en, cann??? Alla svenskar verkar fastna på uttalet, så även jag.

Bill är med så klart. Vi reste först till Stockholm för att fira min pappa som fyller 90 år i dag. Bra drag och disco på 90-årspartyt, det ni, bra gener!!!

Underbart att Astrid Ohlin, som äger Sibon, åkte samma flight som oss från Stockholm till Paris, hon hjälpte mig med dumma väskor och vagnar och sedan körde hon fantastiskt bra i Paris-trafiken och svor som man ska här, när man kör bil och pratar flytande franska.

Det är bra med en mästerskapsbebis tycker vi. Carsten, nu 10 år, var OS-bebis i Aten! Det gick ju bra. Silver. Bill och jag satt på läktaren när Peder och Sibon satte en snabb och säker nolla. Helt perfekt i mina ögon. Hela laget var så bra i dag.

Nu ligger Peder på bänken hos min hjälphjälte från OS i London – Per Rehn – som är utsänd kiropraktor/naprapat/massör från SOK. Han hjälper onda kroppar och jobbar med Peders ljumskskada, men även med de andra ryttarnas krämpor.
Bill och jag laddar inför morgondagens laghoppning på hotellrummet, naken utan blöja. Bara Bill alltså.

/Lisen