Stalldrömmar - Daisys dagbok!
MAJ
20
2016

Daisys dagbok!

Hej allihopa! Idag är det jag, Daisy, som skriver bloggen! Idag är det min födelsedag! Jag blir ett helt år gammal. Matte och husse har lovat att vi ska fira i kväll. Hoppas att det betyder att vi ska leka med bollen och kanske att jag får ett nytt färskt märgben....?
Eftersom jag har bott på gården i hela 10 månader nu så börjar jag känna mig riktigt hemma. Jag har min soffa (som jag egentligen inte fick ligga i för mina föräldrar från början, men jag övertalade dom), min matplats, min säng (som jag mest ligger i när jag äter på mitt märgben). Tidigare låg jag mycket i fåtöljerna men dom har blivit lite för trånga. Så nu ligger jag antingen i soffan eller vid dörren. Det är bra att ligga vid dörren för då kan ingen komma eller gå utan att jag vet om det. Jag har koll på alla som är på gården - även om jag ibland snarkar högt och låtsas att jag inte märker när dom kommer in. Men tro mig - jag vet!

Jag tänkte berätta lite om hur en vanlig dag på gården ser ut för mig. Den börjar rätt tidigt med att husse kommer ned och väcker mig. Han är knappt vaken själv så jag vet inte varför han måste väcka mig, men det gör han. Jag får mat och sen går vi ut och kissar och sen går jag in och somnar om en stund, medan husse åker till jobbet. En timme senare kommer matte ner och väcker mig igen. Vi brukar prata en stund och sen går vi ut för att mata dom andra djuren på gården. Vi har hästar och katter. På senaste tiden har vi haft fler hästar och färre katter... Dom nya hästarna ska få bebisar nästa år - och katterna - ja, dom har blivit ivägskrämda av en ny elak katt. Det är bara Pripps som är kvar. Pripps och jag är kompisar! Den elaka katten gillar jag inte.

Jag brukar nosa runt en stund på gräsmattan och sen hjälper jag matte med morgonmockningen (morgonmocka = ta ut bajshögarna). Eller hjälper och hjälper.... Hon blir inte jätteglad när jag äter hästbajs. Förstår inte varför? Hon ska ju ändå bara slänga bort det! Slöseri om du frågar mig... Men jag får lov att rulla mig i halmen! Bara jag håller mig på avstånd från hästarna och det gör jag. Ferdinand och jag är kompisar, men den där andra är jag lite skeptisk mot. Han tror att jag ska äta upp hans mat, men det gör jag ju inte! Jag bara smakar lite ibland....

När matte har mockat klart så tar vi en liten promenad och sen går vi in och äter frukost och ser på Nyhetsmorgon. Eller matte äter frukost, jag har ju redan ätit. Ibland får jag ligga i mattes knä i soffan. Det är mysigt. Men nu på sommaren är det lite för varmt för mig. Då föredrar jag golvet.

När matte ätit klart går hon ut för att rida. Då får jag stanna inne. Det är helt ok för då kan jag sova i lugn och ro. Och om jag någon gång skulle få tråkigt så kan man alltid flytta runt lite på möblerna. Jag tror jag har något av ett sinne för inredning. Det är i alla fall kul att flytta runt lite på sofforna då och då. Fast matte och husse är så tråkiga - dom flyttar alltid tillbaka dom till samma gamla plats som innan. Jag är en missförstådd konstnärssjäl! Men för det mesta så sover jag som en stock de timmar som matte är ute.

Vid 11-tiden kommer matte in och hämtar mig. Då är hästarna ridna och utsläppta i hagen och det är dags att mocka igen, lite noggrannare den här gången. Och så lägger vi in ny halm! DET är kul! Och en av de få arbetsuppgifter på gården som jag är riktigt bra på! När vi gjort klart stalltjänsten så är det lunchdags! Om jag har tur och matte inte är alltför trött så leker vi en stund innan vi går in. Är matte trött får jag leka själv medan hon lagar mat. Hon är med då och då och kastar bollen till mig när jag ber henne, så det är ok. Efter maten blir jag oftast trött och sover en stund igen.

Mina eftermiddagar är inte lika inrutade. Matte jobbar oftast på kontoret en eller ett par timmar efter lunch och då brukar jag sova vid hennes fötter. Fötter är mysiga. Dom kan man både sitta och ligga på, och ha huvudet på. Men ibland åker hon iväg på ärenden istället. Då och då får jag följa med, och så går vi på upptäcksfärd med massa nya roliga dofter! Jag älskar att spåra! Matte säger att jag ska bli en kantarellhund. Jag vet inte riktigt vad det betyder med det låter kul. Jag har redan många smeknamn; kanelhunden, vofflan, vofflo, kexi, puppi, pupsi osv.

Jag hjälper till med många göromål här på gården. Förutom att mocka och halma som vi redan har sagt, så är jag duktig på att gräva hål i ridbanan, rensa ogräs (eller kanske mer att bära bort ogräs som matte lagt i en hög), hämta fina pinnar från skogen och lägga på gräsmattan, och så hjälper jag till när det ska vattnas och håller koll så att slangen och vattenstrålen sköter sig och gör vad de ska. Och så vaktar jag förstås! Ibland skäller jag så högt att matte och husse hoppar till, men det är ju bara för att de inte ska missa någon bil eller traktor som kör förbi. Det finns alltid mycket att göra när man bor på gård.

På kvällen går jag alltid en lång runda antingen med matte eller husse, eller om jag har tur med bägge två! Och sen går jag och matte ut igen det sista vi gör innan vi går och lägger oss för natten och matar hästarna (dom äter väldigt mycket dom där hästarna). Husse kommer ofta hem sent, men jag blir lika glad varje gång.

På onsdagar går vi på allmänlydnad på Svalövs brukshundsklubb. Det är jätteroligt! Och matte säger att jag är väldigt duktig och matar mig med massa godis. Jag gillar godis. Då blir jag som hypnotiserad och glömmer alla andra hundar och människor. Och sen efteråt så är jag jättetrött och sover som en stock hela kvällen.

Men nu är det tid för fredagsmyyyyys med matte och husse! Voff voff sålänge!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 40148 ggr





Fler inlägg

MAJ
28
2020

Världen är upp-och-ned och Coronan fortsätter härja i städerna. Men här ute på landet är det inte mycket som förändrats. Mina lektioner fortsätter som vanligt. Jag rider, tränar, mockar och släpper ut och tar in hästar som vanligt. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk. Vincent går på dagis. Min man jobbar visserligen hemifrån - men eftersom han precis har varit pappaledig i ett halvår innan detta, så känns det ganska hemtamt det med. Den största skillnaden är att vårt sociala liv varit extremt torftigt under de senaste månaderna, och att vi varken kan träffa mina föräldrar eller svärföräldrar då de tillhör en riskgrupp. Så livet är både som vanligt - och inte alls som vanligt på en och samma gång!


Men lite har vi ändå "drabbats" av Coronan. Vi skulle ju varit i full gång med vårt stallbygge vid det här laget! Men eftersom vi väntar på boxfronter som ska tillverkas i Polen (där de suttit i strickt karantän i flera månader), så ligger vi i dagsläget minst två och en halv månad efter i planeringen. Fronterna skulle kommit i mitten av mars, men nu är vi i slutet av maj och ännu syns inte skymten av några fronter... Vi fick dock det glädjande beskedet att de öppnat fabrikerna igen för ca 14 dagar sedan, och att man börjat tillverka våra fronter! Så med förhoppningsvis kan vi ändå komma igång och bygga under sommaren så vi hinner klart innan det blir kallt och ruskväder igen. Allra helst skulle jag ju vilja vara färdig när det är dags att ta in unghästarna från betet så vi kan flytta direkt in i nya stallet - men jag vågar inte hoppas för mycket. Man kan ju hoppas på en fin och varm höst i alla fall, så betessäsongen blir så lång som möjligt.


Eftersom våra vanliga barnvakter är portade pga Corona så blir det inte så många andra projekt gjorda heller. Jag är lir frustrerad för det finns ju så mycket som man skulle vilja hinna med och fixa! Men vi har full upp med att bara hinna med vardagen med hästar, hundar, barn och gräsklippning. The usual stuff. Innan fronterna kommer ska vi ta ett krafttag och röja ordentligt i "ladan" (som ska bli nya stallet). Vi har precis köpt en handtruck så nu kan vi flytta en massa tung skrot som blivit liggande efter att vi röjt i det som ska bli nya sadelkammaren. Vi har haft kontakt med ett företag som köper metallskrot. De kommer ut med en container som man får fylla, och sen vägs den. Kommer man upp över X antal kilon så får man betalt per kilo för allt som skjuter över. Vi håller tummarna för att det ska sluta på pluskontot. Bland annat så kommer vår gamla "trotjänar" gräsklippare få åka container till gräsklippar-himlen (kan man kalla det eläniga skrället för trotjänare, när den bara startade varannan gång och krävde ändlöst med kärlek och underhåll för att hålla igång så länge att man faktiskt kunde klippa alla de 1500kvm gräsmatta som hör till vår tomt? Jag vet inte.....). Vi är väldigt glada för vår nya Stiga Tornado som startar varje gång man vrider om nyckeln, och som gladeligen klipper gräset så länge som man ber om det! Plötsligt så är det enkelt att ha en välskött gård!

Nu ska jag gå ut och ge hästarna sin kvällsmat! Håll tummarna för att våra fronter kommer snart! Vi hörs! 

En liten påminnelse om hur våra boxar från Stallimporten kommer se ut. Dock med galvade galler och utan luftintaget i nederkanten. 


Läst 967 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
13
2020

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av chock och sorg. Min underbara, fina häst Ferdinand har fått diagnosen ringkota (för er som inte vet är det en degenerativ sjukdom - ungefär som spatt, som ger pålagringar och inflammation i kronleden). Det anses ärftligt och är i princip det samma som en dödsdom. Det finns några behandlingar man kan pröva - men de är smärtsamma för hästen och har väldigt dålig prognos. Min veterinär avråder från dessa då hon anser det bara är att dra ut på hästens lidande. Ferdinand har dessutom bockhov på det drabbade benet, och det har troligtvis förvärrat och förstärkt problemet.


Han har känts jättefin under vintern och våren, så när han plötsligt kändes halt trodde jag först att det var en kotledsvrickning eller något liknande. Att få rekommendationen att avliva var inte precis något jag väntade mig, och det har tagit lite tid att acceptera och smälta att det är så illa. Jag tror inte att jag riktigt har accepterat det ännu. Han kommer få gå kvar här över sommaren och sen tas bort till hösten. Mitt hjärta blöder! Jag har ju ridit in och utbildad honom själv och i år blir han 10år. Och jag vet att det kommer komma många fler hästar i mitt liv - men få hästar är så snälla och roliga att arbeta med som Ferdinand! Han är hästen med stort H som både är snäll och trygg, men ändå har nerv och gång och det där lilla extra som gör att man rider runt med ett leende på läpparna varja dag.


Så nu sitter jag här och scrollar på salusidorna, i hopp om att hitta ett roligt projekt, som kan få mig på lite bättre tankar. Inte så lätt att hitta en frisk och sund häst med potential när man har en rätt så begränsad budget. Det fanns ju egentligen inga planer på att jag skulle köpa ny häst just nu...


Det jag letar efter är ett sto i lagom ålder (inte för ung och grön eftersom jag är ensam på gården på dagtid och rider mestadels utomhus, både på bana och i naturen). Mitt mål för året var att starta Msvb, för att sen kunna ta min C-tränarlicens, så hästen jag letar efter bör ha kapacitet för minst msvb. Vår plan är att mina tävlingshästar ska få gå in i vår avelsverksamhet efter avslutad karriär - så en bra stam och högt avelsvärde är ett måste. Frisk, sund och billig..... Vart hittar man en sån??


Jag hade också kunnat tänka mig att ta en häst på foder. Den bör då redan vara utbildad Msvb (eller mer). Kanske är du gravid, eller skadad eller pluggar och hinner inte med din häst just nu? Varmt välkommen att höra av dig i så fall! Vi erbjuder ett jättebra liv för våra hästar! De går ute långa dagar i fina hagar, speciellt sommartid. Jag som rider har utbildat hästar från unghäst till svår klass och arbetat med hästar på heltid i över 15 år. Jag är själv utbildad hästmassör, och tränar regelbundet för erkännt duktiga tränare. Utöver det så jobbar jag mkt med min egen sits och balans (jag gör yoga och balansövningar och tränar kondition). Mer om mig kan ni läsa på min hemsida www.horseandhuman.com. Har du hästen för mig så tveka inte att höra av dig!


Kanske undrar ni vad som händer med vårt stallbygge? Inte mycket kan jag avslöja... Det kom en Coronapademi och ställde till det! Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. Ta hand om er så länge, och krama era hästar och ge dem en extra morot! Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar tillsammans.


Läst 38643 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
07
2020

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 92932 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv