Oj vad roligt med så mycket kommentarer och likes på mitt förra inlägg! Det känns bra för framtiden. Många frågar om det finns en budget, och svaret är - ja, självklart finns det en budget! Det kommer inte att vara gratis - nej. Och därmed inte för alla. Kommer jag att få jobba mer än 40 timmar i veckan - ja, men det gör jag redan så det är inget problem. Jag är som lyckligast när jag får jobba en 60 timmar i veckan. Kommer jag att bli rik - nej, men jag får jobba med det jag älskar att göra varje dag i veckan! Kommer jag att kunna leva på min verksamhet - Ja!
Dagens inlägg tänkte jag ägna åt att drömma mig bort lite till den färdiga produkten, och dela med mig av mina erfarenheter om vad som är ett måste för mig på "den perfekta gården". Förhoppingsvis får ni lite också lite bra tips på vägen! Vad som är den perfekta hästanläggningen beror förstås på vad man ska använda den till (sporthästar, avel, trav, galopp, ridskola o.s.v.). Och det allra viktigaste är förstås att den är säker för både hästar och ryttare/personal. Men det skadar ju inte om den är lättjobbad och praktisk också! Jag har ju haft förmånen att arbeta på flera fantastiska hästanläggningar (Bökebergs Gård, EMV i Blentarp, Blue Hors/Danmark, Parc de Chapuis/Frankrike, Stall Gösmeier/Tyskland) och alla av dem har haft sina egna fördelar och smarta lösningar. Så jag vet faktiskt precis hur jag vill ha min gård! Och den här lilla gården som vi har köpt kan nog på sikt (med lite tålamod och mycket elbowgrease) uppfylla alla mina drömmar!
Dränering. Något som många verkar glömma bort (eller prioritera bort?) är dränering. Kanske inte den roligaste punkten att börja med men så galet viktigt! Det är så jobbigt att ha dränkta hagar/vägar och geggamoja så fort det har regnat. Att gräva ett dike när man ändå gräver ut vägar m.m. på sin anläggning är ju faktiskt inte så svårt. Om man har en stor gård med många hästar kan det vara värt det att lägga plattor eller asfaltera på vägar och gårdsplan. Det underlättar också när man ska sopa och hålla rent på stallplan. På Blue Hors och i Tyskland hade vi en "sopmaskin" som kördes ett varv runt gården både morgon och kväll. Och på tal om vägar... Visst är det underbart att ha en slinga runt gården där man kan skritta fram och av sin häst innan/efter ridpasset? Har man inte så mycket mark kan man ju skritta två varv, men det är fortfarande så mycket trevligare än att rida runt, runt, runt på ridbanan! Lägger man lite tid på underlaget här, kan man också använda sin slinga till att galoppträna/kantra hästarna någon gång i veckan. En ny studie visade nyligen att regelbunden konditionsträning ökade hästarnas hållbarhet och minskade skaderisken.
Tänk också på att det skall finnas tillräckligt med parkeringsplatser för både kunder, besökare och transporter (hur många just ditt stall behöver vet bara du). Och på att diverse servicefordon (sopbilen, traktorer, hästtransporter/lastbilar m.m.) lätt ska kunna komma in på gården och vända. Om man har ett staket med grind in till gården är det bra om parkeringen är placerad utanför dessa grindar. Så slipper man hoppa in och ur sin bil för att öppna och stänga (risken är att folk inte orkar stänga efter sig, och så gör grinden ingen nytta). Men det är ju tyvärr inte alltid det är fysiskt möjligt att välja precis som man vill.
Gödselhantering. Bygg en ordentlig gödselplatta! En bra gödselstack ska helst vara lite nedgrävd så att den lutar lite nedåt och avslutas med en urinbrunn. Snåla inte med kvadratmeter, utan anpassa storleken på gödselstackarna till antalet hästar så att den inte behöver tömmas för ofta. Den ska vara omgärdat av ordentliga murade väggar så att du kan använda traktorn för att trycka ihop gödseln. Den bör vara placerad på gården så att du har minimal transportsträcka från boxarna till stacken. Här sparar man mycket tid och många ryggar! En stor gård kanske t.o.m. ska ha två stackar? Men tänk på att den både attraherar mygg och flugor, plus att den kanske inte luktar så gott eller är så estetiskt tilltalande - så du vill gärna ha den på baksidan av stallet och bort från boningshuset (om det finns ett sådant). Om man väljer att ha container istället, vilket kan vara bra fram för allt om man har spån, så ska den helst också vara nedgrävd så att man sparar personalens ryggar och slipper springa upp för ramper. Det finns många lagar och regler som man måste följa när man bygger gödselplatta, så glöm inte att noga kolla upp vad som gäller!
Hagar. När det gäller hagar så är det förstås en utopi om man kan ha trästaket och stora gräshagar till alla hästar. Men så ser ju inte alltid verkligheten ut. Trästaket (eller plast) med eldtråd är både det snyggaste och säkraste alternativet. Du slipper dessutom laga hagar i ur och skur, vilket sker allt som oftast när man endast har eldtråd som hästarna kan riva ned (och ta med sig x-antal) stolpar på vägen. Det går att hitta stolpar och slanor som ger en kostnad på ca 60kr/m. Ett el-staket är dock mycket billigare och hamnar kanske på 10-15kr/m, så för många är det det enda försvarbara alternativet. Jag hoppas att vi kan bygga trästaket, men vi håller fortfarande på att ta in prisuppgifter på boxfronter m.m. så jag vet inte om det kommer finnas utrymme för det i budgeten... Om jag får nöja mig med elstaket så skall de ändå byggas ordentligt. Stolparna skall sättas med 5m mellanrum och slås ned minst 60cm i marken. Översta "tråden" skall vara ett 40mm elband som syns tydligt, och de understa en tunnare som går av lättare om hästarna skulle trassla in benen i den, och skarvbleck som skär av tråden om de skulle fastna i den. Överst på stolparna kan man ha en T- eller Y-isolator så att hästarna inte nosar över staketet och viftar med frambenen mot varandra. Den nedersta tråden ska inte sitta för lågt för då är risken att de fastnar i den större, men den ska heller inte sitta så högt att hästarna kan "krypa under" med hela halsen och manken. Hur högt den ska sitta beror ju på vilka hästar man har. Det är ju skillnad på halvblod och shettisar... Om man har små rasthagar/vinterhagar blir det ofta lerigt vid grinden. Då kan man gräva ut ett område, fylla med först grus och sedan sand, så blir det lite lättare att ta in och ut hästarna även under de jobbiga, blöta höst/vinter/vårdagarna som kommer varje år. Grindhålet ska vara ca 2,5m och gärna ha elastiska grindtrådar. Jag kommer aldrig någonsin att ha spiralgrindar. Har sett hemska olyckor där hästar har trasslat in sig i dem och skurit sönder sina ben. Försök om möjligt att lägga grindhålen så nära stallet som möjligt, så går det snabbare att släppa ut hästarna och är säkrare för ev personal som ska gå med många olika hästar som kanske är okända för dem och/eller unga och nervösa. Och till sist; ordentliga krokar att hänga grimskaftet på, inga utstickande spikar eller onödiga isolatorer som hästarna kan skada sig på och inga spetsiga hörn!
Miljö. I övrigt så tycker jag att det är viktigt att miljön runt anläggningen är vacker och inspirerande. Träd och buskar är både vackert och ger bra med skugga samt ger lite vindskydd (här i Skåne är vi glada för allt som kan tänkas stoppa upp vinden lite). Dessutom hjälper de till med dräneringen eftersom de dricker en hel del vatten. Man kan plantera lökar som t.ex. påskliljor och tulpaner runt byggnader och runt ridbana. Sen sköter de sig själva och kommer upp varje år när vi behöver dem som bäst! På min gård kommer jag att placera ut stora krukor med penséer på våren och ljung på hösten som man bara behöver vattna lite under tiden. Minimalt med ogräsrensning och annat underhåll (som tar upp tid som man ju egentligen vill lägga på sina hästar!). Jag kommer ha bänkar på strategiska platser, t.ex. vid ridbanan, mot en solig vägg o.s.v. En annan viktig detalj i en inspirerande stallmiljö är ordning och reda. Se till att ha en speciell plats för redskap, extra virke/staket stolp, pallar, hö/halmbalar osv. Det mesta av dessa saker ska ju faktiskt stå under tak för att inte förstöras av väder och vind. En skräpig miljö innebär ju även en skaderisk om en häst kommer lös av någon anledning.
Träningsmöjligheter. I slutändan så är hela syftet med gården att kunna träna hästar. Ett ridhus och en utebana känns som ett måste om man driver verksamhet med tävlingshästar. Som dressyrryttare vill jag gärna ha ett dressyrstaket runt min utebana. Det underlättar om minst en av banorna har de rätta tävlingsmåtten (20*60). Om banan är för liten sliter det onödigt mycket på hästarna och det kan vara svårt att öva vissa rörelser, men en 20*40 bana räcker långt. Det är lättare att öva på en för liten bana, och känna att man har mycket plats på sig på tävling, än tvärt om. Ett större ridhus är endast nödvändigt om det är en stor anläggning, och man är många ekipage som ska rida samtidigt (eller om man ska hoppa höga hinder). Förutom ridhus och ridbana så underlättar det oändligt om man kan ha en skrittmaskin och en longervolt på sin anläggning. Helst under tak, så kan man verkligen hålla igång 365 dagar om året. Visst är det trevligare för hästarna att promeneras för hand, men inte för personalen... På ett ställe jag jobbade fick jag till uppgift att under en två veckors period gå i 30 min med 6(!) stycken hästar varje dag efter lunch, dvs 3 timmars promenerande varje dag. Efter dom två veckorna hade jag fått bursit i bägge hälarna, trots att jag gick i stötdämpande gymnastikskor, och let me tell you! It hurts!!! Så även om det är kanon för hästarna att skrittas vid hand, så är det mindre bra för personalen. Och driver man en liten anläggning med ett fåtal eller ingen personal så är det en gudagåva. Detsamma gäller dagar då det stormar ute eller på annat sätt är extremt väder som gör att hästarna inte kan gå i hagen som vanligt. En häst som pga skada tvingas stå i box och/eller sjukhage kan dessutom vara lite farlig att promenera med och alla parter blir då lyckligare av en skrittmaskin. Longervolten underlättar om man har många unghästar som ska longeras/ridas in, plus att man slipper oroa sig för att longeringen ska förstöra ridhusunderlaget. Ridhusets och ridbanans underlag behöver skötas regelbundet. Har du råd med bevattningssystem så är det ovärderligt. Skaffa en vanlig timer och ställ in så att bevattningen går igång en timme varje morgon så har du perfekt underlag varje dag. Annars får man köra med vattenspridare och kolla på klockan. Man bör harva/sladda underlaget varje dag. Det är inte ett en-gångs-jobb och bra underlag är så himla viktigt för hästarnas hållbarhet! Lika bra att göra rätt från början.
Jag märker att det här inlägget blev väldigt långt... Så jag tar och delar upp det på två istället! Nästa del handlar om miljön inuti stallet! Under tiden kan ni ta och njuta av de här fina inspirationsbilderna från några av de stallen som jag jobbat på! Komplettera gärna med era egna tankar om vad som är ett måste på den "perfekta gården" för er!
taggar
Liknande webbartiklar
Läst 30647 ggr
Fler inlägg
Vid det här laget har det skrivits spaltmeter om ”Hästmiljonären” och det som framkommit där. Efter lite reflektion så vill jag gärna dela med mig av mina tankar.
Liksom många andra så är jag förfärad och ledsen över vad jag sett. Detta trots att jag spenderat många år i tävlingstall på högsta nivå. Det är inte en vardag som jag känner igen alls, men jag tycker att det är bra att det kommer upp till ytan och synas under lupp. Hästarnas välfärd måste vara prio ett! Med det sagt kan jag också tycka att det sen i höstas har frodats en kultur där man genast skriker Djurplågeri! så fort något inte är 100% perfekt. Det kan jag också känna blir tråkigt. Toleransen för djurplågare ska vara noll – men vi får inte heller glömma att hästar är levande djur och att de kan t.ex. visa på konfliktbeteende för att de blev rädda för en sten vid vägen, eller ett löv som blåser framför dem, en flagga som smäller i vinden, eller ett hästätande domarbord osv. Skillnaden för mig ligger i hur ryttaren hanterar situationen! Är det snälla händer och en uppmuntrande skänkel, och kanske en klapp och några lugnande ord? Eller är det sågande händer, hackande sporrar och upprepade piskrapp som gäller? Här får man också ta lite höjd för att en ryttare kan råka dra sin häst i munnen en kort sekund ifall man tappar balansen i en plötslig tvärvändning, (i alla fall om man nu tycker att vi ska få lov att rida på hästar överhuvudtaget del vill säga). Annars är vi alla djurplågare och vi kan bara lägga ner vår fina sport helt på en gång. Stunder av missförstånd, obalans och spänning kommer att finnas så länge som vi rider. Det är inte djurplågeri i min värld. Medans piskränder, söndriga munnar och blodiga sår i skänkelläget ÄR i allra högsta grad djurplågeri och den typen av ridning skall bekämpas med alla medel.
Det är bra att missförhållanden lyfts fram i ljuset och att man börjar diskutera vad som är rätt och hästvänligt. Det är viktigt både för hästarnas skull, och för att vi ska kunna fortsätta rida och hålla hästar, så som de flesta av oss hästmänniskor vill. Jag tycker till exempel att det är helt vansinnigt att hästar som blåsts ut med blod i munnen inte genomgår en obligatorisk vetcheck direkt efteråt. Det är ju en enorm stor skillnad på om den blöder för att den bitit sig i tungan eller kinden (vilket kan hända när hästarna är lite nervösa och fibblar lite mer med bettet än vanligt), eller om den blöder för att den har stora sår i munnen från regelbundet hård ridning! Det senare ska förstås bestraffas hårt!
När den här typen av saker uppdagas är det naturligt att man börjar fråga sig varför. För de flesta av oss är den typ av ridning som vi fått se helt oacceptabel, och man får anta att även ryttarna som fångats på film en gång i tiden varit barn, och att de kännt samma glädje och beundran som vi gör för dessa fantastiska varelser. Jag kan inte svara på varför, men en sak som jag sett frekvent i mitt flöde är att folk skyller på pengar! ”De tänker bara på pengar”. Det kan väl finnas en viss sanning i det, även om de som arbetar som beridare sällan får se några av de där pengarna. Här menar man ofta att det är FÖR MYCKET pengar inblandade, och att djur och pengar hör inte ihop o.s.v. Jag skulle vilja vända på det! Det finns på tok för LITE pengar i hästbranschen! Det är det som skapar all den här stressen och pressen som gör att vissa går över gränsen. Hästarna måste prestera på kort tid för man har inte råd att mata och ta hand om och utbilda den under lång tid för då äter de (bokstavligen) upp den lilla vinst som du hade chansen att göra vid en försäljning. Hästarna får inte lov att ta lång tid på sig vid en inridning för ägarna pushar på och vill inte betala för en månad eller två extra, och självklart måste hästen visas på test, och får den inte diplom så är man missnöjd och berättar för alla vilket dåligt inridningsstall det är... Och vinstmarginalerna är så otroligt små så man måste ta in många hästar. Man har inte råd att säga – tyvärr, vi har fullt. Och inte har man råd med mer personal heller.
Jag säger förstås inte att det här är rätt. Att man har rätt att stressa, och pusha och piska bara för att få ekonomin att gå ihop. Det har man INTE! Men om vi ska lösa problemet så måste det belysas från fler än bara ett håll. Jag tror att det är jätteviktigt för hästarnas välfärd att det finns en erfaren och kunnig yrkeskår därute, som kan hjälpa till med utbildning av både hästar och ryttare. Som kan ge råd kring utrustning, skötsel, träning och utbilda både hästar och ryttare. Och då måste man också kunna ta ordentligt betalt för sina tjänster. Det är alldeles för vanligt att folk betalar nån stallkompis någon hundralapp för lektioner, för att denne förhoppningsvis kan marginellt mer än den förste... Här saknas den långsiktiga röda tråden om hur man bygger hållbara, glada hästar. Man vet inte vad som är en korrekt sits och korrekt hjälpgivning, och har inte kunskap nog att kunna se och förstå konfliktbeteenden eller lokalisera en hälta. Och resultatet är förstås att hästarna får lida! Problemet är att ingen vet om att de lider, för man saknar kunskap nog att förstå att de lider. Den blinde leder den döve...
Personligen tror jag inte att det är för mycket pengar i branschen – tvärt om! Det är på tok för lite! Kunskap och erfarenhet försvinner för att folk inte har råd att fortsätta (eller ork för man måste jobba så extremt många timmar för att få det att gå ihop). Man väljer helt enkelt en annan karriär och kanske till och med slutar helt med hästar. Resultat stressas fram för att hästägarna inte har råd att betala beridarna – de har inte råd att betala beridarna för de kan inte få tillräckligt betalt för sina hästar när de säljs. Eftersom de inte har råd att betala beridarna tillräckligt mycket så har inte beridama råd att anställa personal och så är den onda cirkeln igång.
För visst behöver vi ryttare som kan utbilda hästarna!? Erfarna ryttare med bra balans som kan rida in unghästarna på ett lugnt och pedagogiskt sätt. Skickliga, modiga ryttare som kan klara av de lite svårare hästarna och ge dem en chans och bli bra ridhästar så att de inte hamnar bortglömda i nån hage nånstans eller i värsta fall behöver avlivas. Och kunniga, avancerade ryttare som kan utbilda läromästare, och verka som förebilder för yngre/oerfarna ryttare.
Jag tror tyvärr att de fall som vi sett på senaste tiden är exempel på folk som antagligen inte borde hålla på med hästar från första början. De har inte empatin att känna med ett djur, utan djuret är bara en ”sak” för dem. Det är förstås svårt att få bort dessa människor helt, men med bättre regelverk och större insyn kan vi komma långt!
| Läst 21855 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Vid det här laget har ni säkert sett Maria Gretzers video där hon ger instruktioner för hur man mockar på bästa sätt. Så jag tänkte att det kunde vara passande att prata lite gödsel och mockning i det här inlägget eftersom vi äntligen, äntligen, äntligen har fått vår gödselplatta färdig och godkänd för användning enligt konstens alla regler!
Eller regler och regler... Så många regler finns det faktiskt inte att förhålla sig till, men de som finns är viktiga att efterleva. Gödselplattan inte får läcka ut lakvatten och gödsel i naturen, och den måste uppfylla kraven på lagringskapacitet som finns i det län du bor. Hur lång lagringskapacitet man måste ha beror dels på var man bor och dels på hur många djur man har. För dig som står i färd med att gjuta platta och vill veta mer så hittar du all information du behöver hos Jordbruksverket. https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/lagra-godsel
Vi valde att dimensionera vår platta så att vi ska kunna tömma den en gång om året. Man brukar räkna med att en häst producerar 1,2kubik gödsel (inkl strö och urin) per månad. För mig, som har 12 boxar, blir formeln alltså 1,2 m3 gödsel x 12 hästar x 12 månader = 172kubik. Plattan är 10x10 meter = 100 kvadratmeter. Sen kommer vi ha en stödmur som är ca 2 meter i bakkant, och 1,5 i framkant (eftersom plattans bakkant är nedgrävd för att skapa lutning).
Vi kommer troligtvis aldrig att ha 12 hästar uppstallade på box 12 månader året om eftersom unghästar och fölston går på bete på sommaren, och min plan är att alltid ha minst 2-3 boxar lediga för träningshästar/saluhästar som kommer och går i kortare perioder, men jag har hellre lite för stor gödselplatta, än lite för liten...
På de olika stall som jag har jobbat under åren har vi haft olika strömaterial: Torv, spån, spånpellets, halmpellets, halm och papper. Enklast är tveklöst att mocka i pellets. Spån- eller halmpellets verkar inte spela så stor roll. Det blir en bra fast ”bädd” som är mjuk för hästarna att ligga på. Jag är dock för petig för att ha pellets. Jag vill att det ska ha samma fina, ljusa färg som när man lägger in det, och då går det åt ca 4-6 påsar i veckan för en stor häst. Det blir man andra ord jättedyrt!
När det kommer till att mocka så tror jag att det finns ungefär lita många metoder som det finns hästägare, och var och en verkar tycka att just deras metod är den allra bästa. Jag är likadan! Jag vill ha det mockat exakt på mitt sätt, helt enkelt för att jag har ganska många boxar som ska mockas varje dag och det måste gå så fort och enkelt som möjligt. Samtidigt som det förstås ska vara så rent och fint som jag vill ha det.
Jag gillar att strö med halm. Det ger en tjock och mysig bädd för hästarna att ligga i, och så har de alltid fri tillgång till strå att tugga på. Jag såg en studie där man tittat på hur hästar betädde sig i sin box på natten. Man såg att oavsett om de stod på halm eller spån så åt de mycket av ströt – och då ser jag ju hellre att de äter halm än spån... Man får inte lägga in för lite halm (förstås) för då blir det väldigt kissigt i boxarna, men man får inte lägga in för mycket heller! Då drar hästarna med sig halmen (och därmed bajshögarna), när de går runt i boxen och det blir halm/bajs och kiss i en enda röra! Jag är mycket noga med att varendaste liten bajstolle ska ut eftersom de annars trampas ned i bädden och skapar ett högt parasittryck. Kisset kan man välja att lämna (dvs ha bädd), eller mocka ut. Om man har bädd är det viktigt att ha ett lager av ren halm på ca 5-10 cm överst så att boxen är ren och torr. Annars kan hästarna få problem med röta i hovarna och även med svamp och mugg i karleder.
Om vi så återkopplar till Marias video om hur man mockar effektivt i halm, så kan jag bara säga att jag håller med om det mesta hon säger. Dock mockar jag sedan ett par år tillbaka med spångrep, istället för halmgrep, och jag håller inte alls med om att spångrepen skulle få med sig mer ren halm än halmgrepen! Tvärt om faktiskt om man bara har fått in det rätta knycket! Och så slipper man ju momentet där man ska stå och lassa tillbaka ren halm från skottkärran till boxen. Så det sparar både halm och tid! Och dessutom så sparar det på mockarens axlar och armar då spångrepen inte är så tung som en halmgrep! Win – Win!
Om ni har missat Marias video så hittar ni den I länken här:
https://www.instagram.com/tv/CjPaHjnBYvy/?utm_source=ig_web_copy_link
Och mitt svar till henne där jag mockar med spångrep:
https://www.instagram.com/reel/CjSWpVur_vL/?utm_source=ig_web_copy_link
Vad säger ni? Hur mockar ni och vad är viktigast för er? Kom med alla era bästa tips!
Fler bilder från arbetet med muren och gjutningen av plattan hittar ni på vår Instagram!
| Läst 157973 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej på er!
Livet rusar på i 190km/h och vi har typ tusen bollar i luften känns det som – allting är som vanligt alltså... Fast inte riktigt ändå. För utanför vår lilla bubbla på gården så står världen i brand. En eld som letat sig hela vägen in i vårt trygga Sverige, och jag kan inte mer än att konstatera att med elräkningar på 6000kr mitt i sommaren så kommer det bli en minst sagt tuff vinter. Men vi kämpar på som alltid och gör vad vi kan. Vi tittar på möjligheten att skaffa solceller, ser över våra avtal och försöker snåla med elen, och allt annat....
Men trots oro över elpriser, krig och annat elände i världen så gläds vi åt att vi har varandra - vår familj, våra vänner och vår hälsa. Och så gläds den underbara hösten som vi har nu. Jag vet att bönderna vill ha regn, men jag är i alla fall glad så länge jag slipper lera i hagarna och kan få njuta av höstsolens värmande strålar ett litet tag till.
På tal om lera i hagarna så hoppas jag faktiskt att jag kan få slippa det även i vinter. Jag har nämligen fått hem 4 storsäckar med Hagströ som jag ska pröva lägga ut vid ingången till en av hagarna. Om det fungerar bra så blir det en ny beställning till nästa vinter från mig! Hagströ är en restprodukt bestående av träull, cement och vatten. Materialet släpper igenom vatten och skapar en mjuk och halkfri yta för hästarna att gå på. Det höga PH-värdet motverkar bakterier och hovröta, och mindre lera betyder minsre risk för mugg och rasp. Man slipper risken för att stenar fastnar i hästarnas hovar, så som det ofta blir när man grusar (stenar som fastnar kan orsaka både smärta och hovbölder). Och dessutom så är det miljövänligt och kan fyllas på vid behov under årens gång. Visst låter det bra? Jag återkommer med rapport när jag har provat produkten! Den som känner sig sugen och vill veta mer kan hitta mer info här: www.hagstro.se
Sen jag skrev sist så har vi visat föl och jobbat på med vår gödselplatta. Dillon (som Dimmas föl blivit döpt till), var lite matt och visade knappt någon trav men lyckades ändå jogga hem 8-8-8,5 i gångartsbetyg. Inte så himla tokigt, och jag vet att det finns MYCKET mer att hämta i honom. Han är ju fortfarande så ung eftersom han föddes sent på sommaren. Jag är så kär i den hästen! Tänk om man kunde behålla dem alla! Han har ett så otroligt milt och fint temperament, och dessutom världens gulligaste lilla huvud med två stora stjärnögon och långa ögonfransar. Jag vet att alla fölägare tycker att deras föl är söta, men Dillon är faktiskt ovanligt söt! Nu ligger han hur som helst ute på annons så jag får stålsätta mig inför den dagen han ska flytta hemifrån. Nackdelen med att ha sin passion som sitt yrke.... Annonsen kan ni läsa här. Han har också fått hem egen flik på vår hemsida: Örstorps Dillon – Örstorp Gård AB Visst är han fin?
Förutom fölmys så jobbar vi alltså med att muren runt gödselplattan ska bli klar så att vi kan börja använda den innan vintern. Eftersom gödselplattan är gjuten i lutning, fick vi gjuta upp en sockel i ”trappsteg”, som vi sen kunde stapla våra skalblock på. Sockeln är gjuten i 7 steg. Först den bakre delen i ett stycke, och sen 3 ”trappsteg” på varje sida. Varje trappsteg är ca 3,3m långt. Gödselplattan är totalt 10x10m. Muren kommer bli strax under 2m i bakkant och ca 1,40 i framkant. Helgen kommer att spenderas med att stapla skalblock! Bildbomb och mer info kommer när muren är färdig! För löpande bilder/filmer på både föl och gödselplatta så får ni gärna följa oss på vår Instagram!
Schematiskt "ritning" över gödselplattan och stödmur av skalblock:
| Läst 183354 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Stalldrömmar »
Här hittar du alla våra husbloggare
Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.
Maries senaste
- My fifty cents...
- Gödselplatta och tankar om mockning!
- Fölvisning, el-kris och livet i 190 knyck!
- Sommarhälsning och földags!
- Magiskt!!!
- Hurra!!!
- Slutspurt!
- VVS-djungeln....
- Brandklassning och byggspurt!!!
- Påsk, häst och sol!
- Sammanfattar, planerar och drömmer! Gott Nytt År!!!
- Lugnet efter stormen...
- Tips och Trix för skalblocksbyggare!
- Nu byggs det boxar!!!
- Äntligen boxar!!!
- Corona-tider...
- Ett tungt besked.
- Årskrönika 2019!
- Fix och trix på gården!
- One small step...
Arkiv
- Mars 2024
- December 2022
- September 2022
- Juli 2022
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- April 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Maj 2020
- Januari 2020
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.