Stalldrömmar - Den viktiga triangeln!
JUL
04

Den viktiga triangeln!

Jag vågar påstå att alla som nån gång har suttit på en häst har hört talas om den lodräta sitsen. Ni vet höft, häl och axel ska bilda en lodlinje genom kroppen, så att om man plockade bort hästen under ryttaren ska hen landa på fötterna. Men om det här är något som alla vet – hur kommer det sig då att nästan ingen sitter så? För allvarligt talat, se er omkring! Det är inte många som verkligen sitter i lodrät position nu för tiden.
  
Kan det vara för att man inte förstår hur viktigt det faktiskt är? Att man tror att det bara är kosmetiskt? Det vill säga att det bara är en fråga om att se elegant ut och att det inte egentligen påverkar själva ridningen?
Jag är i grunden utbildad massageterapeut och har arbetat många timmar med att hjälpa människor som har ont i sina kroppar. Jag har en gedigen utbildning i biomekanik och är fullt införstådd med att vi alla ser olika ut och har olika förutsättningar. Någon har långa ben, andra korta. Någon har lång rygg med tydliga kurvor, en annan kort och rak. Någon kanske har långa lårben, men korta vader eller vise versa... Och därför kommer slutresultatet att se lite olika ut.
Som ung dressyrryttare var min stora sorg i livet att jag inte är född med milslånga ben och kort överkropp (utan snarare tvärt om). Men jag insåg att det går att rida rätt bra ändå och har kommit över det! Även om jag aldrig kommer att se riktigt sådär elegant ut i sadeln som vissa av mina kollegor kan göra...
Men fysikens lagar gäller för oss alla – långa, korta, smala, tjocka och därför måste vi göra vårt allra bästa för att jobba med naturen och inte mot den!
  
Det hela börjar med ett neutralt bäcken. Om bäckenet är felvinklad kommer hela sitsen att bli fel. Ryggen kommer antingen svanka eller kuta, och du kommer hamna i bakvikt eller framvikt. Dessutom kommer inte ryggraden kunna ta upp och kompensera för hästens rörelser på ett korrekt sätt, och du kommer antingen studsa i sadeln eller ta ut rörelsen på ett felaktigt (potentiellt skadligt sätt), till exempel genom att huvudet nickar överdrivet vilket kan ge skador på kotor och ligament i nacken.
Det kommer också bli helt omöjligt att ha benen i korrekt position med hälen i linje under höften. Om du sitter för långt bak på sittbenen (vilket är väldigt vanligt) så kommer benen hamna för långt fram. Då hjälper ingen höftböjarstretch i världen! Du kommer aldrig att riktigt kunna hitta en bekväm lodrät sits.
Ju längre bak på sittbenen du sitter, desto mer stolsits kommer du att hamna i. Det kan också hända att du börjar rotera låren utåt, och därmed får en tå som pekar utåt. Sitter du istället för långt fram på sittbenen kommer benen att åka bak och du kommer knipa med knäna och/eller hamna i framvikt. Den här sitsen är vanligast hos nybörjare och/eller lite osäkra ryttare men kan ibland ses även på vana ryttare.
  
Vad är då en neutral bäckenposition? I Tyskland pratar man mycket om "triangeln". "Du ska sitta på triangeln!" Och vad innebär det då? Jo, triangeln utgörs av de två sittbenen och blygdbenet. Ett annat uttryck som jag gillar är att "sitta på plattan". I Sverige pratas det väldigt mycket om att sitta på sittbenen. Det är mycket märkligt eftersom det nästan alltid leder till att man hamnar i bakvikt (här ska dock sägas att om man har en elev som hamnar i framvikt så kan instruktionen "sitt mer på sittbenen" vara helt korrekt).
Tyvärr är det nog så att kunskapen om anatomi har varit väldigt begränsad hos instruktörer, och det har lett till en hel del missuppfattningar. Men det är på väg att förändras! Det bedrivs forskning om sitsen på alla möjliga håll och kanter i världen, bland annat Maria-Terese Engell som nyligen gjorde sin avhandling.
Några andra som ligger i framkant när det gäller forskning och sits är engelsmännen – något som man nästan kan se om man tittar på hur deras ryttare i toppskiktet sitter! Själv har jag intresserat mig för sitsen och samspelet mellan häst och ryttare ända sedan jag påbörjade min utbildning till massageterapeut för över tio år sedan.
Jag har under åren haft många bra förebilder, lärare och mentorer. Att jobba aktivt med sin position i sadeln är ett pågående arbete som måste finnas med i alla faser av en "ryttarkarriär". Från nybörjare till elitsatsning! Det är inget man kan bli klar med, eller slutar med när man kommit till en viss nivå. Lustigt nog är det ofta dem som behöver det mest som är minst mottagliga.
  
Men hur gör man då för att hitta en neutral bäckenposition? Här kommer en enkel, men effektiv övning som kan hjälpa dig hitta rätt! Börja när du skrittar fram med att gunga överlivet fram och tillbaka så att du växelvis har vikten för långt fram på blygdbenet, och växelvis för långt bak på sittbenen. Gunga sedan mindre och mindre och försök hitta "mitten" - där du sitter lika mycket på sittbenen som på blygdbenet. Du får då en bred anläggninsgyta för sätet i sadeln och sitter nu "på plattan".
Det ska aldrig göra ont i blygdbenet! Då sitter du för långt fram (eller har fel sadel). Låren ska nu kunna falla neutralt i korrekt position och ryggen ska vara "rak" med en lätt svank och en lätt kurva i bröstryggen som kan ta upp krafterna från hästen när den rör sig. Hur mycket svank och kurva du har i ryggen är lite individuellt, och beror på hur du är skapt av naturen. Men förutsatt att du inte har några skador eller låsningar som hindrar dig, ska det kännas bekvämt i ryggen och axlarna ska vara placerade mitt över höften.
  
Men tänk på att vi är extrema vanemänniskor! Om du är van att sitta för långt bak på sittbenen kan det kännas som om du lutar dig framåt, när du faktiskt sitter rakt upp! Och är du van att sitta framåtlutad kommer det förstås kännas som om du lutar dig bakåt...
Därför är det väldigt värdefullt att ha ögon på marken (helst med hjälp av en bra tränare som du litar på), som kan berätta för dig när du sitter rätt. Speglar eller någon som filmar kan också hjälpa dig medan du "kalibrerar om" kroppen till dess nya position. För de flesta är det dock en snabbt övergående fas för de märker rätt snabbt att de blir både stabilare och mer följsamma på en och samma gång i sin nya sits.
  
För att kunna sitta rätt i sadeln med ett neutralt bäcken, krävs det förstås också att du har rätt sadel! Har du en sadel där sätet lutar framåt eller bakåt, som har för bred eller smal midja eller som placerar dina lår i fel vinkel och därmed tvingar ditt bäcken att följa efter så kommer du förstås aldrig kunna sitta korrekt och bekvämt.
Jag vet själv att det kan vara både dyrt och krångligt att hitta rätt sadel som passar både häst och ryttare – men man får faktiskt inte kompromissa! Det finns massvis med duktiga sadelutprovare som säljer begagnade sadlar, så det behöver inte kosta multum. Att prova ut en bra sadel måste liksom ingå i budgeten när man köper häst. Så fortsätt att leta och prova runt även om det känns hopplöst! Och nöj dig aldrig med en sadel som sätter dig fel!
Sadeln ska passa både dig och hästen! Annars är det som att träna till ett maraton med för små löparskor! Det spelar ingen roll hur mycket du springer eller om du har pulsmätare, dricker och äter rätt mellan träningarna och gör "allting" rätt. Du kommer ändå inte få ut det du vill av träningen, och antagligen kommer du också få ont och skada dig!
  
Så hur du sitter påverkar inte bara hur det ser ut för ögat! Utan framför allt hur du faktiskt inverkar på din häst; hur du belastar den. Hur din ryggrad kan ta upp stötar, hur dina lår faller och hur dina hjälper uppfattas av hästen. Det påverkar också hästen steglängd, dess förmåga att lyfta sin rygg, om den blir stel i höger eller vänster sida och så vidare.
För några av er är det här gammal skåpmat, men för några är det nyheter som kanske kan bli den "saknade pusselbiten". Om tio års tid tror jag att vi kommer att tycka att alla de här sakerna är helt självklara och vi kommer att lägga mer tid på att lära oss hur vi ska sitta och inverka på våra hästar – och inte prata så mycket om vad hästen ska göra...
Hästens prestationer kommer som ett brev på posten när ryttaren gör rätt!

Det är många pusselbitar som ska läggas på plats för att vi ska kunna bli bättre ryttare och rida våra hästar korrekt. Det här är bara en av dem. Om någon blir sugen på att lära sig mer så håller vi både privatlektioner, kurser och föredrag med "sitstema". Läs mer om mig på min hemsida eller hör av dig direkt till mig om du har några frågor!
  
//Marie

taggar


liknande webbartiklar


Läst 60037 ggr





Fler inlägg

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 15254 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 19684 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
19

Gjuta platta!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ett av höstens större projekt är avslutat! Vår "lilla" platta (på drygt 19 kvadrat) på baksidan av stallet är gjuten och klar! Det känns så bra att det blev klart innan vintern! Nu kan vi äntligen använda den här dörren som under mer än ett år har varit obrukbar eftersom det varit en stor nivåskillnad mellan rampen på insidan och marknivån på utsidan där vi tidigare grävt ned avloppsrör.

Rampen på insidan gjöt vi redan i november förra året, och den kan ni läsa om i det här inlägget: Konsten att gjuta en ramp

Tanken var väl att vi skulle gjutit plattan redan i våras, men då var jag gravid i första trimetern och låg och kräktes mest hela tiden. Sen kom sommaren med sin värmebölja och då var det helt enkelt för varmt och torrt för att gjuta, men nu blev det alltså äntligen av! Från början var det tänkt att bara vara en liten "läpp" utanför dörren, kanske 1,20m ut. Men eftersom det ska gå en grusväg längs med hela väggen, där vi kommer köra mycket med lastare, och kanske även lastbilar för t.ex kraftfoderleveranser m.m. så bestämde vi oss för att göra en liten platta i samma bredd som den blivande vägen.

Hur bred vägen ska vara har också diskuterats flitigt fram och tillbaka. Vi pratade först om tre meter. Sen la vi till en halvmeter "för säkerhets skull". Och när det sen skulle grävas bestämde vi oss för att lägga till ytterligare en meter, så att man slipper köra precis intill stallväggen när vägen väl är klar. Så den "lilla läppen" som skulle gjutas blev till en liten platta på 4,5 * 4,3 meter. Bredden på plattan bestämdes helt enkelt av måttet på den befintliga stalldörren som är på fyra meter.

Eftersom vi har avloppsrör som kommer ut från stallet här (som i dagsläget bara slutar i intet...), så var det första vi fick göra att gräva fram dom och lägga till ca sex meter rör, så att vi kan komma åt dem den dagen vi ska gräva vidare och koppla in nytt reningsverk. Avloppsrören kommer att löpa på frostfritt djup parallellt med grusvägen. Eftersom vår elförsörjningsledning går på tvären ovanför avloppsröret var vi tvungna att gräva försiktigt runt den så att den inte skulle skadas. Det tog lite extra tid förstås. Ska du gräva nånting på din tomt så kan du titta på ledningskollen.se, så ser du var din ledningar går nånstans. Man kan också ringa elbolaget och be dem komma ut och märka upp var ledningen går. De kommer hellre ut i förebyggande syfte, än när det redan är för sent...

När vi väl fått avloppsröret på plats var det dags att fylla igen det hålet, och sen börja gräva bort matjorden där plattan skulle gjutas. Längst ut i varje hörn har vi gjutit två stöttor, genom att gräva ned två gjutrör och fylla med betong. I botten har vi först lagt makadam, och sen betong, som en uppochnedvänd svamp. De går hela vägen ned på frostfritt djup så att det ska bli riktigt stabilt. I varje rör går också tre armeringsjärn, som sen bockats. Under hela plattan ligger ett lager med ca 15cm makadam. Ju närmre husväggen vi kommer desto mer makadam ligger under, men det är bara pga nivåskillnaden mellan utomhus och inne. Runtomkring hela plattan har vi grävt ett djupare "dike" på 50cm som fyllts med makadam. Detta för att leda bort vatten från markytan, så att det inte samlas fukt under plattan som kan göra att den fryser och spricker vid minusgrader. Plus att det blir så mycket trevligare att gå med hästar och köra maskiner om det inte är lervälling och vattenpölar överallt! För optimal avrinning är plattan gjuten i en liten lutning bort från byggnaden. Ovanpå makadamen ligger två armeringsmattor, med tillhörande peggar så att den kommer upp lite och ligger mitt i plattan. Detta är viktigt! Armeringsjärn måste ha betong både under och över sig för att göra nytta. Den får inte ligga direkt på makadamen.

Gjutformen är gjord av vanliga bräder och stöttande stavar 45*45 som vi bankat ned en bit i marken på flera ställen runt omkring formen. På utsidan stöttas den också av makadam som lagts ända upp till kanten.

Från början hade vi tänkt blanda betong och gjuta själva, men när plattan nu blev så stor så bestämde vi oss för att ta ut en betongbil istället. Det hade annars gått åt mer än två ton betong (dvs nånstans mellan 120-150 stycken 20kg säckar betong). Det kändes lite småjobbigt. Så nu beställde vi istället 2,5 kubik från Betongfabriken i Glumslöv. För själva gjutningen behövde vi en sloda, en vibrationsstav och en lång bräda som användes för att dra av betongen mot gjutformen. Slodan och betongvibratorn hyrde vi på Dennis maskinuthyrning.

Resultatet blev jättebra, om jag får säga det själv! Vi är nöjda i alla fall, och det känns jättebra att ha plattan färdig innan vintern. Nu kan vi köra in foder bakvägen utan att det blir lervälling. Och apropå att färdigställa projekt! I helgen kom vår murare från farmartjänst och avslutade den sista tegelväggen som påbörjades förra hösten. Vi hade tänkt mura klart de sista raderna själva under sommaren, men det var alldeles för varmt hela semestern för att kunna blanda något murbruk, så då bestämde vi oss för att ta lite hjälp istället. Som ni ser på bilden så behöver panelen ovanför bytas även på den här sidan, men det blir ett projekt för nästa år. I år sätter vi bara upp en tvärbräda som skydd för väder och vind. I den lilla inmurade fyrkanten ska det så småningom sitta en belyst skylt. Visst blev det fint?


Läst 31100 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Sista tävlingen & Första träningen

Saras vardag

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna