Stalldrömmar - Det här med folk och deras åsikter...
AUG
18
2015

Det här med folk och deras åsikter...

Hade egentligen tänkt skriva lite om vår trädgård eftersom vi ägnat mycket tid åt den i helgen (när man har en trädgård på 1½ hektar så tar den lite tid vare sig man vill eller inte...). Eller kanske lite om EM i Aachen. Men jag tror att jag ska skriva lite om något annat som har legat och grott i mitt bakhuvud ett tag nu. Det handlar om hundar, eller kanske rättare sagt om uppfostring av hundar.

Jag är så himla glad för vår lilla Daisy! Hon är en så fin och duktig liten tjej. Och när hon lägger bak öronen och tittar på en med sina mörkbruna ögon så vill jag bara krama sönder henne. Vad jag skulle vilja skriva en liten rad om är det mottagande man får när folk ser att man har en Rottweiler. Jag är uppriktigt förvånad!! Så många varnande ord om att man måste vara tuff och hur man måste sätta gränser osv! Man måste minsann aktivera dem och de är inte att leka med... Herregud! Det är väl en hund? Nog för att det var länge sen som jag själv skaffade en ny hundvalp (jag var 10-år när vi köpte vår dvärgschnauzer), men inte kan jag minnas att vi blev överrösta med varningar från höger och vänster.

 

Hur kan man säga nej till dem ögonen??

Det här är min första Rotta, men jag har ju träffat på och haft hand om en hel del eftersom det är en rätt vanlig hund ute i stall. Och de har alltid varit extremt lugna, snälla och lydiga hundar. Självklart betyder det att deras ägare har gjort ett bra jobb med dem, men jag tycker nog att det säger en del om rasen också. Vår egen lilla tjej är extremt lättlärd och klok. Hon gillar att vara med "familjen" (dvs oss och mina föräldrar, svärföräldrar och andra som spenderar mycket tid här med henne), och hon gillar att ligga och sova som en stock emellan lek och promenader.

Jag trodde faktiskt inte att folk gjorde sådan skillnad på hund och hund. Kalla mig naiv om ni vill, men jag trodde det var självklart att man sätter regler för sin hund och uppfostrar dem så de blir lugna, trygga, lydiga och glada individer. Självklart kräver en stor hund som kommer landa nånstans runt 50kg (ungefär lika mycket som jag väger) lite mer regler och lydnad än vad t.ex. en dvärgschnauzer som landar nånstans runt 6kg kroppsvikt som vuxen hund (om jag inte minns fel) och som även jag och min syster (7 och 10 år gamla) när som helst kunde plocka upp i nackskinnet om hon gjorde fel. Men det är ju inga konstigheter!

Vi har några enkla regler som vi försöker följa i all hantering. T.ex. man får inte bitas (svårt att följa när man är liten valp). Se till att ha tuggben eller annat som hunden kan klia tänderna på så slipper dina fingrar och tår agera tuggleksak. Hon får inte dra i kopplet. Hoppa och nosa och leka får hon göra när hon är lös. När kopplet är på ska man gå ordentligt. Jag kräver inte att hon ska gå perfekt fot, för det tycker jag hon är för liten för att klara av några längre sträckor/stunder (jag försöker att aldrig be om nånting som jag inte tror att hon kan klara av), men hon får inte gå och dra i kopplet eller stanna och nosa (annat än om jag tror hon behöver kissa eller bajsa). Annars får hon gå på i den takt som den som håller kopplet bestämmer. Det är mest när vi är på besök inne i stan eller ibland när man går på "nattrundan" och vill att det ska gå fort som hon är kopplad. Hon får inte tigga. Då åker hon ut ur rummet vi är i. Eftersom hon aldrig blivit matad vid bordet så tigger hon aldrig efter mat. Ligger hon lugnt och stilla under/bredvid matbordet så får hon vara med. Om hon hoppar runt och bitar folk i fötterna så åker hon ut - utan att vi skäller eller gör någon grej av det. Lugnar hon ned sig får hon komma in igen. När vi går ut ska hon sitta och vänta på att bli ombedd att komma med, och när vi går in så ska hon sitta och vänta tills vi tagit fram hennes handduk och torkat hennes tassar. Och när man ropar KOM så måste hon alltid komma! Det kan ju vara skillnaden på liv och död om det vill sig illa. Nu menar inte jag att vår hund på något vis är helt perfekt, eller ens att alla måste göra såhär. Jag har säkert glömt någon regel vi har också, men hur som helst så är det samma regler som jag hade haft oavsett om det varit en bulldog eller chiuaua.

Men ännu viktigare än alla dessa regler är ju att hunden ska vilja komma! Den måste ju vilja vara med dig och tycka att det är kul att jobba med dig. Annars har du inte en chans. Om man bara är bestämd och hård och tuff så kommer du få en olycklig, olydig och aggressiv hund. En hund som inte vill vara med dig kommer inte göra som du säger, och det är en sådan hund som i slutändan kan bli farlig. Jag blir ärligt talat lite tokig på alla dessa okända människor som kommer fram och ska berätta för mig hur jag ska uppfostra min hund (och det när hunden ifråga går lugnt bredvid mig och uppför sig perfekt). Sluta mästra andra, och oroa dig för dina egna problem istället!

Imorgon ska vi börja på valpkurs! Spännande! Här är ett litet klipp på Daisan, 10 veckor gammal (dvs två veckor sedan).

Då har jag sagt mitt. Nästa inlägg får handla om trädgården, hästar, ridbanan och andra "gårds-grejjer" som vanligt!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 18845 ggr





Fler inlägg

JAN
07
2020

Årskrönika 2019!

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 33360 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23
2018

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 143231 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29
2018

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 159802 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv