Stalldrömmar - Dr Jekyll och mr Hyde?
MAR
22

Dr Jekyll och mr Hyde?

Ni känner till historien och dr Jekyll och mr Hyde? Där den omtyckta och vänliga dr Jekyll uppfinner ett elixir som förvandlar honom till den elaka och aggressiva mr Hyde. I mr Hyde kommer alla Jekylls mörka sidor fram och trots hans försök att motstå, så tar hans mörka sida över mer och mer...
  
Visst känns det ibland som om man har en mr Hyde i stallet? För även den lugnaste och snällaste av hästar kan ha en lite galen sida under vissa omständigheter. Det kan till exempel vara vid en igångsättning efter vila, när det slår om till kyligare väderlek eller om det blåser kraftigt ute. Det händer att jag träffar på ryttare som hamnat i en negativ spiral med sin häst. Som fastnat i "mr Hyde"-läget och kanske blivit rädda. Då gäller det att förstå varför hästen beter sig som den gör och att ha en plan för hur den ska hanteras.
  
Mina både hästar är totalt olika i temperament och personlighet. Båda är sportavlade, båda har mycket energi som behöver göras av med om de ska kunna koncentrera sig. För att kunna få ut det bästa av mina hästar så måste jag förstå dem och tillgodose deras behov.
  
Min ena häst är världens snällaste. Han är oerhört modig och ställer alltid upp för sin ryttare och även när han är osäker så frågar han mig vad han ska göra. Säger jag gå – så går han. Honom rider jag ut på ensam, överallt, oavsett väderlek. Det är oerhört få tillfällen som han beter sig galet eller oförutsägbart.
  
Det betyder inte att han inte har energi och arbetsvilja. Han kan takta lite när han är pigg eller frusta och skaka på huvudet i glädje när vi sträcker ut i galopp längs fälten. Men han kan utan problem vila flera dagar (om jag t.ex. är sjuk eller bortrest), utan att byta personlighet. För att han ska bete sig galet så krävs en längre viloperiod med mycket stillastående. Som till exempel nu i vintras när han hade en hovböld som krävde 14 dagar i sjukhage... Då var han lite smågalen att starta igång... Men det tog en vecka med överskottsenergi, utfall och brallningar, och sen var han som vanligt igen. Hade jag provridit honom i just den veckan hade jag trott att det är en helt annan häst än vad han faktiskt är!
  
Min andra häst är lite knepigare. Han har mer nerv och kan växla mellan att vara lugn och koncentrerad, eller spänd, tittig och rent av explosiv inom samma pass. Där är det ännu viktigare att ha honom ordentligt avrastad innan jag kräver koncentration och arbete. Han kan inte vila mer än 1–2 dagar innan han förvandlas till en eldsprutande drake. Jag måste alltså ha en tydlig plan både för dagen och för veckan för att han ska fungera optimalt.
  
För att jag ska kunna rida ut på honom måste han ha gått ordentligt dagarna innan, och helst ska det inte blåsa alltför mycket. Då kan han bli alldeles galen och kasta sig helt okontrollerat ut i trafiken eller ut i terrängen utan någon som helst koll på vart han sätter fötterna någonstans (jag har gjort det misstaget ett par ggr så jag vet...). Om han av någon anledning måste vila mer än 1–2 dagar så är det bättre att t.ex. longera eller tömköra honom någon eller några dagar innan jag hoppar upp och rider. På det sättet kan jag dränera överskottsenergin och få en lugn och trevlig häst att rida på. Det innebär mindre frustration för oss båda och minskar dessutom risken för onödiga skador.
Detsamma kan gälla om man har en häst som har sadeltvång. När man rider regelbundet brukar tvånget försvinna – men om hästen har vilat kan det komma tillbaka. En liten stund på longerlina innan man hoppar upp tar nästan alltid bort problemet.
  
Så varför skriver jag det här? Jo, jag har märkt att många ryttare med hästar som har mycket energi saknar en plan för hur de ska hantera sina djur. Det är inte helt ovanligt att man antingen blir rädd eller skadad helt i onödan därför att man inte tänker tillräckligt på att hästar är levande varelser och deras temperament och energinivå växlar med dagsformen. Hästar som inte får jobba har en massa energi som behöver göras av med innan de kan koncentrera sig och prestera. Hästar är avlade för att vilja arbeta!
  
Jag börjar ofta min vecka med ett joggingpass. Mycket galopp i lätt sits på volt och fyrkant och sen lite lösgörande arbete i skritt och trav. Om jag har unga hästar i träning eller problemhästar med t.ex. sadeltvång så blir det oftast ett pass i lina, och så sparar jag ridningen till tisdagen. Tisdagen trimmar jag på banan. Onsdag rider jag ut. Torsdag, fredag på banan och sen uteritt/longering/tömkörning eller löshoppning på lördagen (beroende på ålder och utbildningsgrad av häst, väderlek mm). Söndag är vilodag.
  
Om jag tävlat eller tränat så skrittar jag normalt sett ut hästen dagen efter. Om man börjar veckan med att rasta av sin häst så får man oftast en lugnare, mer harmonisk och betydligt trevligare häst att jobba med resten av tiden. Förutom att det skapar mentalt välmående så mår dessutom musklerna bra om de på regelbunden basis (dvs 1–2 ggr i veckan) får tömma sina glykogendepåer. Är man för rädd för att rida ut och galoppera själv så kanske man kan ha en modig medryttare eller ta hjälp av en duktig stallkamrat som kan sitta upp då och då.
  
Det där med sadeltvång är intressant. Många av er tänker nu på hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden och som bockar rakt upp i luften om man spänt för hårt eller snabbt. Det är den vanliga varianten. Men jag har upptäckt att det finns en annan sorts sadeltvång som inte är lika uppenbar och som många ryttare missar. Det här hästarna kan också vara lite känsliga när man spänner sadelgjorden, men det de reagerar mest på är känslan av ryttarens ben mot kroppen. Och istället för att bocka så springer de ifrån "obehaget" som de känner.
De upplevs som överkänsliga och kanske lite bakskygga. Ofta kan de ha lite problem med orolig mage. Precis som vanlig sadelkramp blir problemet starkare om hästen har vilat från ridning ett tag. Hur lång vila som behövs för att problemen ska dyka upp beror på hästen. Det kan vara allt från en dag till en månad och mer. Eftersom många missar att det är sadelkramp det handlar om så vet man inte heller hur man ska hantera problemet, och det är jättelätt att hamna i en ond cirkel där hästen bara blir mer och mer stressad och "dum".
  
Ibland går det förstås inte att rasta av hästen. Det kan bero på en skada som ska rehabiliteras, eller så är det fruset och halt ute och man saknar tillgång till ridhus. Då får man bara göra så gott man kan ändå. Men jag tror att vi hade kunnat få friskare, gladare, säkrare hästar och ryttare om fler tog sig en liten funderare på sin veckoplanering och såg till att fundera mer på dagsformen på sina hästar och gjorde en plan utefter det. Man vill inte fastna i mr Hyde-fasen när man kan ha så mycket roligare med en dr Jekyll i stallet!
  
Ps. Jag förutsätter i den här texten att hästen är frisk och sund, och att den har tillgång till hagvistelse samt en väl balanserad foderstat mm. Eftersom det också är faktorer som kan påverka hästarnas beteende.
  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 42489 ggr





Fler inlägg

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 15100 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 19532 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
19

Gjuta platta!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ett av höstens större projekt är avslutat! Vår "lilla" platta (på drygt 19 kvadrat) på baksidan av stallet är gjuten och klar! Det känns så bra att det blev klart innan vintern! Nu kan vi äntligen använda den här dörren som under mer än ett år har varit obrukbar eftersom det varit en stor nivåskillnad mellan rampen på insidan och marknivån på utsidan där vi tidigare grävt ned avloppsrör.

Rampen på insidan gjöt vi redan i november förra året, och den kan ni läsa om i det här inlägget: Konsten att gjuta en ramp

Tanken var väl att vi skulle gjutit plattan redan i våras, men då var jag gravid i första trimetern och låg och kräktes mest hela tiden. Sen kom sommaren med sin värmebölja och då var det helt enkelt för varmt och torrt för att gjuta, men nu blev det alltså äntligen av! Från början var det tänkt att bara vara en liten "läpp" utanför dörren, kanske 1,20m ut. Men eftersom det ska gå en grusväg längs med hela väggen, där vi kommer köra mycket med lastare, och kanske även lastbilar för t.ex kraftfoderleveranser m.m. så bestämde vi oss för att göra en liten platta i samma bredd som den blivande vägen.

Hur bred vägen ska vara har också diskuterats flitigt fram och tillbaka. Vi pratade först om tre meter. Sen la vi till en halvmeter "för säkerhets skull". Och när det sen skulle grävas bestämde vi oss för att lägga till ytterligare en meter, så att man slipper köra precis intill stallväggen när vägen väl är klar. Så den "lilla läppen" som skulle gjutas blev till en liten platta på 4,5 * 4,3 meter. Bredden på plattan bestämdes helt enkelt av måttet på den befintliga stalldörren som är på fyra meter.

Eftersom vi har avloppsrör som kommer ut från stallet här (som i dagsläget bara slutar i intet...), så var det första vi fick göra att gräva fram dom och lägga till ca sex meter rör, så att vi kan komma åt dem den dagen vi ska gräva vidare och koppla in nytt reningsverk. Avloppsrören kommer att löpa på frostfritt djup parallellt med grusvägen. Eftersom vår elförsörjningsledning går på tvären ovanför avloppsröret var vi tvungna att gräva försiktigt runt den så att den inte skulle skadas. Det tog lite extra tid förstås. Ska du gräva nånting på din tomt så kan du titta på ledningskollen.se, så ser du var din ledningar går nånstans. Man kan också ringa elbolaget och be dem komma ut och märka upp var ledningen går. De kommer hellre ut i förebyggande syfte, än när det redan är för sent...

När vi väl fått avloppsröret på plats var det dags att fylla igen det hålet, och sen börja gräva bort matjorden där plattan skulle gjutas. Längst ut i varje hörn har vi gjutit två stöttor, genom att gräva ned två gjutrör och fylla med betong. I botten har vi först lagt makadam, och sen betong, som en uppochnedvänd svamp. De går hela vägen ned på frostfritt djup så att det ska bli riktigt stabilt. I varje rör går också tre armeringsjärn, som sen bockats. Under hela plattan ligger ett lager med ca 15cm makadam. Ju närmre husväggen vi kommer desto mer makadam ligger under, men det är bara pga nivåskillnaden mellan utomhus och inne. Runtomkring hela plattan har vi grävt ett djupare "dike" på 50cm som fyllts med makadam. Detta för att leda bort vatten från markytan, så att det inte samlas fukt under plattan som kan göra att den fryser och spricker vid minusgrader. Plus att det blir så mycket trevligare att gå med hästar och köra maskiner om det inte är lervälling och vattenpölar överallt! För optimal avrinning är plattan gjuten i en liten lutning bort från byggnaden. Ovanpå makadamen ligger två armeringsmattor, med tillhörande peggar så att den kommer upp lite och ligger mitt i plattan. Detta är viktigt! Armeringsjärn måste ha betong både under och över sig för att göra nytta. Den får inte ligga direkt på makadamen.

Gjutformen är gjord av vanliga bräder och stöttande stavar 45*45 som vi bankat ned en bit i marken på flera ställen runt omkring formen. På utsidan stöttas den också av makadam som lagts ända upp till kanten.

Från början hade vi tänkt blanda betong och gjuta själva, men när plattan nu blev så stor så bestämde vi oss för att ta ut en betongbil istället. Det hade annars gått åt mer än två ton betong (dvs nånstans mellan 120-150 stycken 20kg säckar betong). Det kändes lite småjobbigt. Så nu beställde vi istället 2,5 kubik från Betongfabriken i Glumslöv. För själva gjutningen behövde vi en sloda, en vibrationsstav och en lång bräda som användes för att dra av betongen mot gjutformen. Slodan och betongvibratorn hyrde vi på Dennis maskinuthyrning.

Resultatet blev jättebra, om jag får säga det själv! Vi är nöjda i alla fall, och det känns jättebra att ha plattan färdig innan vintern. Nu kan vi köra in foder bakvägen utan att det blir lervälling. Och apropå att färdigställa projekt! I helgen kom vår murare från farmartjänst och avslutade den sista tegelväggen som påbörjades förra hösten. Vi hade tänkt mura klart de sista raderna själva under sommaren, men det var alldeles för varmt hela semestern för att kunna blanda något murbruk, så då bestämde vi oss för att ta lite hjälp istället. Som ni ser på bilden så behöver panelen ovanför bytas även på den här sidan, men det blir ett projekt för nästa år. I år sätter vi bara upp en tvärbräda som skydd för väder och vind. I den lilla inmurade fyrkanten ska det så småningom sitta en belyst skylt. Visst blev det fint?


Läst 30947 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Tisdag!

Therese

Till Husbloggarna