Stalldrömmar - Ett dörrhål mindre!
SEP
05

Ett dörrhål mindre!

September är här och det börjar kännas mer och mer som höst. Vanligtvis är hösten min favorit årstid, men i år känner jag att sommaren har gått lite för fort! Jag kan egentligen inte klaga på vädret. Vi har haft många soltimmar, men vi har inte hunnit njuta av den sådär värst mycket. Jag får försöka njuta av allt underbart som hösten för med sig istället - soliga, krispiga dagar, vackra höstlöv, galopper på stubben och äpplen. Massvis med äpplen! Vi har inte mindre än fem äppelträd på tomten så vi hade lätt kunnat baka en äppelpaj om dagen och ändå ha äpplen så det räcker och blir över.

Det ramlar ned en skottkärra med äpplen om dagen!! Hästarna är glada i alla fall...

Förra veckans förkylning börjar gå över. Det är svårt att vila sig i form när man har en hästgård att sköta och renovera. Jag blev dessutom tvungen att köra tur o retur till Fjälkinge med Doriz i onsdags. Vi gjorde ett sent sista försök till inseminering, men det ville sig inte. Så vi kommer inte få någon Firenzebebis här nästa år. Det känns jättetråkigt, men jag får se det som en nyttig läroerfarenhet. Vårt ena sto var superenkel och tog sig på första försöket (med en hingst dom haft dålig dräktighet i år) och vårt andra sto tog sig inte alls trots behandlingar, hormonsprutor och sköljningar och flertalet försök. Trots att "hennes" hingst haft en mycket bra avelssäsong med bra dräktighetsprocent. Ja så kan det gå.

I stallet murar vi vidare! Både på tegelväggen som vi påbörjade förra veckan, och så har vi murat igen en mindre dörr som gick in till det som ska bli sadelkammare. Vi ska istället ta upp en ny dörr mitt på väggen (den dörren som vi just murade igen gick rätt in i det som ska bli en av boxarna). Eftersom det bara är jag och min man som murar nu så går det lite långsammare, men vi har ändå kommit en bit på väg.

Den mindre dörren murade vi igen med lättbetongblock. Det är samma block som resten av väggen består av så det kändes naturligt. Vi använde samma murbruk som när vi murar med teglet, plus att vi har borrat in armeringsjärn i den gamla väggen på varannan rad. Det gick två och ett halvt block på varje rad så vi fick dela några block med vinkelslipen. Att mura med blocken går mycket snabbare än att mura med tegel - eftersom blocken är så mycket större! Men de är också rätt tunga och kan därför vara lite svåra att hantera. Jag kan t.ex. inte mura med dem. Jag kan lyfta dem och flytta dem, men inte med någon vidare precision. Så min man fick vara den som lyfte blocken på plats. Och till och med han tyckte att de sista blocken som han fick lyfta rätt upp över huvudet var rätt jobbiga...

Bara sista pusselbiten kvar. Se till att skarvarna inte hamnar precis ovanför varandra för ett mer hållbart resultat.

Trots det var själva murningen det enkla jobbet! Det svåra var att få bort dörren i första taget! Vi använde först vinkelslip, sen slagborr och så en tigersåg för att kapa armeringsjärnen. Hade vi haft en större vinkelslip hade det varit enklare. Som det var nu så nådde den inte genom hela väggen och vi fick "knacka" bort det sista bruket med slagborren. Att mura igen dörren tog drygt 3 timmar. Att få bort dörren tog nog nästan 10 timmar...

Men det var det här jobbet som verkligen tog tid! Att få bort dörren i första taget!

Det är häftigt att se stallet växa fram! Jag har en så tydlig bild i mitt huvud av det färdiga resultatet. Men det kommer nog ta hela hösten/vintern innan vi verkligen är där. Planen är att börja med det som ska göras "utomhus" som socklar och dörrhål/fönster m.m. Så kan vi jobba under tak när det börjar bli mörkt och ruggigt ute. Gjutarbeten ska man helst inte göra när det är kallare än 5 plusgrader ute (man kan tillsätta något i betongen så att den härdar även i minusgrader, men det verkar vara något man ska undvika om man kan). Det största problemet är som vanligt att det kommer annat i vägen som måste fixas. Vår gräsklippare har t.ex. gått sönder igen och måste lagas. Och jag börjar bli galet träningssugen! Jag har tagit en liten paus nu över sommaren för det har helt enkelt inte funnits tid, men nu vet jag snart inte hur länge jag kan hålla mig! Att rida dressyr är också ett byggprojekt. Man bygger styrka, kondition, karaktär och  spänst. Om man går för fort fram blir hjälperna grova. Man får lov att använda motorsåg eller yxa och ridningen blir kantig och stel. Om man istället ger sig tid att använda sandpapper så blir formerna gradvis mjukare, rundare, mer precisa och vackrare att se på! Dags att plocka fram sandpappret igen! 

Såhär långt har vi kommit med murandet i skrivande stund. Till vänster i bilden ska fönstret vara. Fler bilder finns på vår facebooksida Örstorp Gård AB.

taggar


liknande webbartiklar


Läst 39528 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 91644 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 107635 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 111245 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv