Stalldrömmar - Hög på träningsendorfiner!
OKT
07

Hög på träningsendorfiner!

Idag och igår har man blivit påmind om att man faktiskt fortfarande bor i Skåne. Del vill säga - det har blåst! Innan flytten hade jag hästarna i Höllviken nära havet, och det blåste mer eller mindre varje dag. Jag tror jag kan minnas två eller tre vindstilla dagar på hela tiden!
 
Men här i Asmundtorp har det varit misstänkt vindstilla. Visserligen är själva husen på gården väl omgärdade med höga träd som ger lä för alla västvindar, men det har faktiskt varit ovanligt vindstilla! Men den här veckan blåser det från öst och vinden går rätt över grannens fält över hagarna och över ridbanan. Där finns liksom inget som tar emot.
Som tur var kan jag rida i lä för träden nere på mitt fält. Men det är ju knappt så man kan ta sig dit! Just nu blåser det 10,5m/sek med byar på uppåt 17m/sek och då har det ändå mojnat lite. Domingo uppskattade inte alls att vara i hagen idag. De andra två sket lite granna i vilket. De gick runt och betade som vanligt, medans Domingo betade lite, gick och ställde sig med rumpan mot vinden, skrapade lite missnöjt, drog en runda och sen betade lite till. Blev nästan lite orolig att han hade kolik - men nej. Han var bara sjukt missnöjd med vädret. Well, can you blame him? Jag kände mig också lite missnöjd med vädret faktiskt. Men det är mysigt att sitta här inne med en varm kopp te och en chokladbit...
  


Man vet att det blåser när ens sopkärl blåser omkull och man hittar soppåsar i trädgårdslandet 40 meter bort!
  
Igår var jag och Ferdinand och tränade för Kerstin André! Så sjukt kul och inspirerande! Jag var helt hög på träningsendorfiner hela kvällen (det var inte min man som slocknade i soffan kl 21...)!
  
Dagen började med en mysig långfrukost och promenad med hunden med mina föräldrar. De sista innan det var dags att skjutsa dem till Stockholmståget i Landskrona. Efter att ha lämnat av dem vid tåget åkte jag för att hämta min väst och mina ridstövlar hos skomakaren. Han hade lovat att ha dem färdiga till tisdag förmiddag, men det var dom förstås inte... Lite lätt besviken över att inte kunna ha mina stövlar på träningen, fick jag helt enkelt nöja mig med att åka därifrån med min väst.

Passade på att tanka på vägen hem och väl hemma kopplade jag på transporten och körde fram den så det skulle vara färdigt och redo för eftermiddagen. Ett snabbt ombyte och så dags att rida Domingo. När jag nästan klätt på honom helt kom jag på att jag glömt benskydden inne på tork i huset (eftersom jag tvättat dem dagen innan), och skulle "bara" springa in och hämta dem medan Domingo väntade i stallgången. Men när jag kommer in möts jag av blomblad! Överallt! Hela hallen och vardagsrummet är täckta med rosenblad. Det är Daisy som på obegripligt vis lyckats välta ned en vas med rosor som vi fick av grannen i söndags, och sen slitit dem i stycken. Som tur var hade inte vasen gått sönder. Men vatten och blomblad över hela golvet. Och där står jag med en häst som står och väntar på stallgången, en klocka som börjar bli mycket och en hund som ser väldigt skyldig ut... Ja, vad gör man? Dags att klona sig...?
  


Inte trodde jag att det var min hund som skulle överraska mig med rosenblad på sängen. Men, men....
  
Lyckades på något vis sopa upp dom där blombladen, rida min häst, och sen fixa stallet. När jag höll på att packa det sista höpåsarna kom mina snälla svärföräldrar som lovat att ställa upp som hundvakter medan jag var iväg. En snabb fika med dem (två rostade mackor och en kopp kaffe blev min lunch för dagen), och så dags att ge sig ut och fixa i ordning för att åka och träna!
  
Jag önskar att jag kunde säga att allting vid det laget var framlagt och färdigputsat, men så var förstås inte fallet (återigen undrar jag var i hela friden tiden tar vägen?!). Men jag var iaf så pass välorganiserad så jag hade friserat Ferdinand dagen innan, och lagt fram GPS och tagit ut pengar m.m. Så en snabb rykt och putsning fick duga och sen är jag välsignad med en väldigt lättlastad häst - så snabbt på transporten och sen iväg.
  
Jag hade "planerat" (dvs sagt till mina svärföräldrar) att jag skulle lasta kl 14:45. Eftersom jag känner mig själv så räknade jag med att det i praktiken skulle betyda att jag skulle lasta 15:00. Och det stämde väl relativt väl. Kvart över tre rullade vi från gården och min lektion skulle börja kvart över fyra (att jag sen hamnade bakom en traktor stor del av vägen och fick lite bråttom på plats hos Kerstin är en annan historia). Jag hann i alla fall rida fram honom precis lagom och till och med skritta en liten stund innan Kerstin kom ut. Så slutet gott allting gott som man brukar säga.
  
På lektionen jobbade vi mycket med de o så viktiga grunderna - rakheten, formen, korrektheten på hjälperna osv. Kerstin är expert på att se de där små detaljerna som liksom gör hela skillnaden. Vi jobbade mycket med att få honom korrekt till yttertygeln. Vilket var jättenyttigt. Han tar min vänsterskänkel lite dåligt och det märks i både skänkelvikningarna, galoppfattningarna, volterna och hörnpasseringarna. Men jag har haft lite svårt att komma åt problemet på egen hand. Jag har böjt honom lite för mycket i halsen och lite för lite i kroppen. Kerstin var på mig om att vara mer stilla i handen och korrigera mer med benen - och vips så blev allting bättre! Både böjningen och kvalitén på gångarterna ökade genast ett snäpp. Häftigt! Och roligt att rida när man har en så känslig, fin häst som alltid försöker och vill jobba bara piloten gör rätt... Skänkelvikningarna blev också riktigt bra tycker jag. Galoppfattningarna och de enkla bytena får vi öva lite mer på... Här hemma fungerar de rätt bra (i alla fall godkänt) till höger, men de till vänster hade jag fått underkänt på vilken tävling som helst. Men jag känner att han har ett lugn i kroppen som har saknats tidigare och det gör att jag kan ställa högre krav på honom. Och som Kerstin sa - om man inte ställer några krav så kan de inte utvecklas. Då blir de som bortskämda barn istället. Men hon tyckte att han hade utvecklats på rätt håll och det gör mig så himla glad att höra! Hon tyckte också att jag ska passa på i vinter att hitta ett ridhus i närheten och åka iväg och rida i minst 2-3 ggr i veckan så han får mycket miljöträning och det blir vardagsmat att åka transport och komma bort. Ett mycket bra råd som jag ska försöka följa. Måste bara hitta ett lämpligt ridhus.
  
Idag hade jag tänkt att bara skritta ut honom, men pga det tråkiga vädret kändes det som en dålig ide, så vi joggade lite på fältet istället. Bara lugnt lång och låg (men med stadig kontakt - det jobbade vi också med på lektionen) och sen masserade jag in rygg- och sätesmusklerna med liniment innan han fick gå ut i hagen. Han hade rätt juste träningsvärk idag! Och faktiskt hade även jag lite, lite träningsvärk i ljumskarna som kändes när jag red lätt. Det var riktigt länge sedan jag fick träningsvärk av att rida! Gött! Jag är så himla taggad inför hösten/vintern!
  
I helgen gjorde vi klart vårt dräneringsdike (bilder och beskrivning kommer inom kort), och jag och pappa satte upp massor av krokar och hängare i stallet. Nu tre dagar senare förstår jag inte hur jag någonsin klarat mig utan dem... I veckan ska jag hämta min nya jacka och mina stövlar och till helgen fortsätter jobbet med ridbanan. Känns som om vi börjar få lite mer ordning och reda på saker och ting och vardagen börjar flyta på lite bättre. I'm so happy!
   
PS. Grattis också till min fina syster som fått nytt jobb på arkitektkontor! Du är bäst! Kram! DS.  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 19020 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 93600 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 109621 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 113206 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv