Stalldrömmar - Hög på träningsendorfiner!
OKT
07
2015

Hög på träningsendorfiner!

Idag och igår har man blivit påmind om att man faktiskt fortfarande bor i Skåne. Del vill säga - det har blåst! Innan flytten hade jag hästarna i Höllviken nära havet, och det blåste mer eller mindre varje dag. Jag tror jag kan minnas två eller tre vindstilla dagar på hela tiden!
 
Men här i Asmundtorp har det varit misstänkt vindstilla. Visserligen är själva husen på gården väl omgärdade med höga träd som ger lä för alla västvindar, men det har faktiskt varit ovanligt vindstilla! Men den här veckan blåser det från öst och vinden går rätt över grannens fält över hagarna och över ridbanan. Där finns liksom inget som tar emot.
Som tur var kan jag rida i lä för träden nere på mitt fält. Men det är ju knappt så man kan ta sig dit! Just nu blåser det 10,5m/sek med byar på uppåt 17m/sek och då har det ändå mojnat lite. Domingo uppskattade inte alls att vara i hagen idag. De andra två sket lite granna i vilket. De gick runt och betade som vanligt, medans Domingo betade lite, gick och ställde sig med rumpan mot vinden, skrapade lite missnöjt, drog en runda och sen betade lite till. Blev nästan lite orolig att han hade kolik - men nej. Han var bara sjukt missnöjd med vädret. Well, can you blame him? Jag kände mig också lite missnöjd med vädret faktiskt. Men det är mysigt att sitta här inne med en varm kopp te och en chokladbit...
  


Man vet att det blåser när ens sopkärl blåser omkull och man hittar soppåsar i trädgårdslandet 40 meter bort!
  
Igår var jag och Ferdinand och tränade för Kerstin André! Så sjukt kul och inspirerande! Jag var helt hög på träningsendorfiner hela kvällen (det var inte min man som slocknade i soffan kl 21...)!
  
Dagen började med en mysig långfrukost och promenad med hunden med mina föräldrar. De sista innan det var dags att skjutsa dem till Stockholmståget i Landskrona. Efter att ha lämnat av dem vid tåget åkte jag för att hämta min väst och mina ridstövlar hos skomakaren. Han hade lovat att ha dem färdiga till tisdag förmiddag, men det var dom förstås inte... Lite lätt besviken över att inte kunna ha mina stövlar på träningen, fick jag helt enkelt nöja mig med att åka därifrån med min väst.

Passade på att tanka på vägen hem och väl hemma kopplade jag på transporten och körde fram den så det skulle vara färdigt och redo för eftermiddagen. Ett snabbt ombyte och så dags att rida Domingo. När jag nästan klätt på honom helt kom jag på att jag glömt benskydden inne på tork i huset (eftersom jag tvättat dem dagen innan), och skulle "bara" springa in och hämta dem medan Domingo väntade i stallgången. Men när jag kommer in möts jag av blomblad! Överallt! Hela hallen och vardagsrummet är täckta med rosenblad. Det är Daisy som på obegripligt vis lyckats välta ned en vas med rosor som vi fick av grannen i söndags, och sen slitit dem i stycken. Som tur var hade inte vasen gått sönder. Men vatten och blomblad över hela golvet. Och där står jag med en häst som står och väntar på stallgången, en klocka som börjar bli mycket och en hund som ser väldigt skyldig ut... Ja, vad gör man? Dags att klona sig...?
  


Inte trodde jag att det var min hund som skulle överraska mig med rosenblad på sängen. Men, men....
  
Lyckades på något vis sopa upp dom där blombladen, rida min häst, och sen fixa stallet. När jag höll på att packa det sista höpåsarna kom mina snälla svärföräldrar som lovat att ställa upp som hundvakter medan jag var iväg. En snabb fika med dem (två rostade mackor och en kopp kaffe blev min lunch för dagen), och så dags att ge sig ut och fixa i ordning för att åka och träna!
  
Jag önskar att jag kunde säga att allting vid det laget var framlagt och färdigputsat, men så var förstås inte fallet (återigen undrar jag var i hela friden tiden tar vägen?!). Men jag var iaf så pass välorganiserad så jag hade friserat Ferdinand dagen innan, och lagt fram GPS och tagit ut pengar m.m. Så en snabb rykt och putsning fick duga och sen är jag välsignad med en väldigt lättlastad häst - så snabbt på transporten och sen iväg.
  
Jag hade "planerat" (dvs sagt till mina svärföräldrar) att jag skulle lasta kl 14:45. Eftersom jag känner mig själv så räknade jag med att det i praktiken skulle betyda att jag skulle lasta 15:00. Och det stämde väl relativt väl. Kvart över tre rullade vi från gården och min lektion skulle börja kvart över fyra (att jag sen hamnade bakom en traktor stor del av vägen och fick lite bråttom på plats hos Kerstin är en annan historia). Jag hann i alla fall rida fram honom precis lagom och till och med skritta en liten stund innan Kerstin kom ut. Så slutet gott allting gott som man brukar säga.
  
På lektionen jobbade vi mycket med de o så viktiga grunderna - rakheten, formen, korrektheten på hjälperna osv. Kerstin är expert på att se de där små detaljerna som liksom gör hela skillnaden. Vi jobbade mycket med att få honom korrekt till yttertygeln. Vilket var jättenyttigt. Han tar min vänsterskänkel lite dåligt och det märks i både skänkelvikningarna, galoppfattningarna, volterna och hörnpasseringarna. Men jag har haft lite svårt att komma åt problemet på egen hand. Jag har böjt honom lite för mycket i halsen och lite för lite i kroppen. Kerstin var på mig om att vara mer stilla i handen och korrigera mer med benen - och vips så blev allting bättre! Både böjningen och kvalitén på gångarterna ökade genast ett snäpp. Häftigt! Och roligt att rida när man har en så känslig, fin häst som alltid försöker och vill jobba bara piloten gör rätt... Skänkelvikningarna blev också riktigt bra tycker jag. Galoppfattningarna och de enkla bytena får vi öva lite mer på... Här hemma fungerar de rätt bra (i alla fall godkänt) till höger, men de till vänster hade jag fått underkänt på vilken tävling som helst. Men jag känner att han har ett lugn i kroppen som har saknats tidigare och det gör att jag kan ställa högre krav på honom. Och som Kerstin sa - om man inte ställer några krav så kan de inte utvecklas. Då blir de som bortskämda barn istället. Men hon tyckte att han hade utvecklats på rätt håll och det gör mig så himla glad att höra! Hon tyckte också att jag ska passa på i vinter att hitta ett ridhus i närheten och åka iväg och rida i minst 2-3 ggr i veckan så han får mycket miljöträning och det blir vardagsmat att åka transport och komma bort. Ett mycket bra råd som jag ska försöka följa. Måste bara hitta ett lämpligt ridhus.
  
Idag hade jag tänkt att bara skritta ut honom, men pga det tråkiga vädret kändes det som en dålig ide, så vi joggade lite på fältet istället. Bara lugnt lång och låg (men med stadig kontakt - det jobbade vi också med på lektionen) och sen masserade jag in rygg- och sätesmusklerna med liniment innan han fick gå ut i hagen. Han hade rätt juste träningsvärk idag! Och faktiskt hade även jag lite, lite träningsvärk i ljumskarna som kändes när jag red lätt. Det var riktigt länge sedan jag fick träningsvärk av att rida! Gött! Jag är så himla taggad inför hösten/vintern!
  
I helgen gjorde vi klart vårt dräneringsdike (bilder och beskrivning kommer inom kort), och jag och pappa satte upp massor av krokar och hängare i stallet. Nu tre dagar senare förstår jag inte hur jag någonsin klarat mig utan dem... I veckan ska jag hämta min nya jacka och mina stövlar och till helgen fortsätter jobbet med ridbanan. Känns som om vi börjar få lite mer ordning och reda på saker och ting och vardagen börjar flyta på lite bättre. I'm so happy!
   
PS. Grattis också till min fina syster som fått nytt jobb på arkitektkontor! Du är bäst! Kram! DS.  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 20206 ggr





Fler inlägg

MAJ
28
2020

Världen är upp-och-ned och Coronan fortsätter härja i städerna. Men här ute på landet är det inte mycket som förändrats. Mina lektioner fortsätter som vanligt. Jag rider, tränar, mockar och släpper ut och tar in hästar som vanligt. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk. Vincent går på dagis. Min man jobbar visserligen hemifrån - men eftersom han precis har varit pappaledig i ett halvår innan detta, så känns det ganska hemtamt det med. Den största skillnaden är att vårt sociala liv varit extremt torftigt under de senaste månaderna, och att vi varken kan träffa mina föräldrar eller svärföräldrar då de tillhör en riskgrupp. Så livet är både som vanligt - och inte alls som vanligt på en och samma gång!


Men lite har vi ändå "drabbats" av Coronan. Vi skulle ju varit i full gång med vårt stallbygge vid det här laget! Men eftersom vi väntar på boxfronter som ska tillverkas i Polen (där de suttit i strickt karantän i flera månader), så ligger vi i dagsläget minst två och en halv månad efter i planeringen. Fronterna skulle kommit i mitten av mars, men nu är vi i slutet av maj och ännu syns inte skymten av några fronter... Vi fick dock det glädjande beskedet att de öppnat fabrikerna igen för ca 14 dagar sedan, och att man börjat tillverka våra fronter! Så med förhoppningsvis kan vi ändå komma igång och bygga under sommaren så vi hinner klart innan det blir kallt och ruskväder igen. Allra helst skulle jag ju vilja vara färdig när det är dags att ta in unghästarna från betet så vi kan flytta direkt in i nya stallet - men jag vågar inte hoppas för mycket. Man kan ju hoppas på en fin och varm höst i alla fall, så betessäsongen blir så lång som möjligt.


Eftersom våra vanliga barnvakter är portade pga Corona så blir det inte så många andra projekt gjorda heller. Jag är lir frustrerad för det finns ju så mycket som man skulle vilja hinna med och fixa! Men vi har full upp med att bara hinna med vardagen med hästar, hundar, barn och gräsklippning. The usual stuff. Innan fronterna kommer ska vi ta ett krafttag och röja ordentligt i "ladan" (som ska bli nya stallet). Vi har precis köpt en handtruck så nu kan vi flytta en massa tung skrot som blivit liggande efter att vi röjt i det som ska bli nya sadelkammaren. Vi har haft kontakt med ett företag som köper metallskrot. De kommer ut med en container som man får fylla, och sen vägs den. Kommer man upp över X antal kilon så får man betalt per kilo för allt som skjuter över. Vi håller tummarna för att det ska sluta på pluskontot. Bland annat så kommer vår gamla "trotjänar" gräsklippare få åka container till gräsklippar-himlen (kan man kalla det eläniga skrället för trotjänare, när den bara startade varannan gång och krävde ändlöst med kärlek och underhåll för att hålla igång så länge att man faktiskt kunde klippa alla de 1500kvm gräsmatta som hör till vår tomt? Jag vet inte.....). Vi är väldigt glada för vår nya Stiga Tornado som startar varje gång man vrider om nyckeln, och som gladeligen klipper gräset så länge som man ber om det! Plötsligt så är det enkelt att ha en välskött gård!

Nu ska jag gå ut och ge hästarna sin kvällsmat! Håll tummarna för att våra fronter kommer snart! Vi hörs! 

En liten påminnelse om hur våra boxar från Stallimporten kommer se ut. Dock med galvade galler och utan luftintaget i nederkanten. 


Läst 42085 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
13
2020

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av chock och sorg. Min underbara, fina häst Ferdinand har fått diagnosen ringkota (för er som inte vet är det en degenerativ sjukdom - ungefär som spatt, som ger pålagringar och inflammation i kronleden). Det anses ärftligt och är i princip det samma som en dödsdom. Det finns några behandlingar man kan pröva - men de är smärtsamma för hästen och har väldigt dålig prognos. Min veterinär avråder från dessa då hon anser det bara är att dra ut på hästens lidande. Ferdinand har dessutom bockhov på det drabbade benet, och det har troligtvis förvärrat och förstärkt problemet.


Han har känts jättefin under vintern och våren, så när han plötsligt kändes halt trodde jag först att det var en kotledsvrickning eller något liknande. Att få rekommendationen att avliva var inte precis något jag väntade mig, och det har tagit lite tid att acceptera och smälta att det är så illa. Jag tror inte att jag riktigt har accepterat det ännu. Han kommer få gå kvar här över sommaren och sen tas bort till hösten. Mitt hjärta blöder! Jag har ju ridit in och utbildad honom själv och i år blir han 10år. Och jag vet att det kommer komma många fler hästar i mitt liv - men få hästar är så snälla och roliga att arbeta med som Ferdinand! Han är hästen med stort H som både är snäll och trygg, men ändå har nerv och gång och det där lilla extra som gör att man rider runt med ett leende på läpparna varja dag.


Så nu sitter jag här och scrollar på salusidorna, i hopp om att hitta ett roligt projekt, som kan få mig på lite bättre tankar. Inte så lätt att hitta en frisk och sund häst med potential när man har en rätt så begränsad budget. Det fanns ju egentligen inga planer på att jag skulle köpa ny häst just nu...


Det jag letar efter är ett sto i lagom ålder (inte för ung och grön eftersom jag är ensam på gården på dagtid och rider mestadels utomhus, både på bana och i naturen). Mitt mål för året var att starta Msvb, för att sen kunna ta min C-tränarlicens, så hästen jag letar efter bör ha kapacitet för minst msvb. Vår plan är att mina tävlingshästar ska få gå in i vår avelsverksamhet efter avslutad karriär - så en bra stam och högt avelsvärde är ett måste. Frisk, sund och billig..... Vart hittar man en sån??


Jag hade också kunnat tänka mig att ta en häst på foder. Den bör då redan vara utbildad Msvb (eller mer). Kanske är du gravid, eller skadad eller pluggar och hinner inte med din häst just nu? Varmt välkommen att höra av dig i så fall! Vi erbjuder ett jättebra liv för våra hästar! De går ute långa dagar i fina hagar, speciellt sommartid. Jag som rider har utbildat hästar från unghäst till svår klass och arbetat med hästar på heltid i över 15 år. Jag är själv utbildad hästmassör, och tränar regelbundet för erkännt duktiga tränare. Utöver det så jobbar jag mkt med min egen sits och balans (jag gör yoga och balansövningar och tränar kondition). Mer om mig kan ni läsa på min hemsida www.horseandhuman.com. Har du hästen för mig så tveka inte att höra av dig!


Kanske undrar ni vad som händer med vårt stallbygge? Inte mycket kan jag avslöja... Det kom en Coronapademi och ställde till det! Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. Ta hand om er så länge, och krama era hästar och ge dem en extra morot! Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar tillsammans.


Läst 79393 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
07
2020

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 133482 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv