Stalldrömmar
MAR
06
2024

Vid det här laget har det skrivits spaltmeter om ”Hästmiljonären” och det som framkommit där. Efter lite reflektion så vill jag gärna dela med mig av mina tankar. 

Liksom många andra så är jag förfärad och ledsen över vad jag sett. Detta trots att jag spenderat många år i tävlingstall på högsta nivå. Det är inte en vardag som jag känner igen alls, men jag tycker att det är bra att det kommer upp till ytan och synas under lupp. Hästarnas välfärd måste vara prio ett! Med det sagt kan jag också tycka att det sen i höstas har frodats en kultur där man genast skriker Djurplågeri! så fort något inte är 100% perfekt. Det kan jag också känna blir tråkigt. Toleransen för djurplågare ska vara noll – men vi får inte heller glömma att hästar är levande djur och att de kan t.ex. visa på konfliktbeteende för att de blev rädda för en sten vid vägen, eller ett löv som blåser framför dem, en flagga som smäller i vinden, eller ett hästätande domarbord osv. Skillnaden för mig ligger i hur ryttaren hanterar situationen! Är det snälla händer och en uppmuntrande skänkel, och kanske en klapp och några lugnande ord? Eller är det sågande händer, hackande sporrar och upprepade piskrapp som gäller? Här får man också ta lite höjd för att en ryttare kan råka dra sin häst i munnen en kort sekund ifall man tappar balansen i en plötslig tvärvändning, (i alla fall om man nu tycker att vi ska få lov att rida på hästar överhuvudtaget del vill säga). Annars är vi alla djurplågare och vi kan bara lägga ner vår fina sport helt på en gång. Stunder av missförstånd, obalans och spänning kommer att finnas så länge som vi rider. Det är inte djurplågeri i min värld. Medans piskränder, söndriga munnar och blodiga sår i skänkelläget ÄR i allra högsta grad djurplågeri och den typen av ridning skall bekämpas med alla medel.  

Det är bra att missförhållanden lyfts fram i ljuset och att man börjar diskutera vad som är rätt och hästvänligt. Det är viktigt både för hästarnas skull, och för att vi ska kunna fortsätta rida och hålla hästar, så som de flesta av oss hästmänniskor vill. Jag tycker till exempel att det är helt vansinnigt att hästar som blåsts ut med blod i munnen inte genomgår en obligatorisk vetcheck direkt efteråt. Det är ju en enorm stor skillnad på om den blöder för att den bitit sig i tungan eller kinden (vilket kan hända när hästarna är lite nervösa och fibblar lite mer med bettet än vanligt), eller om den blöder för att den har stora sår i munnen från regelbundet hård ridning! Det senare ska förstås bestraffas hårt! 

När den här typen av saker uppdagas är det naturligt att man börjar fråga sig varför. För de flesta av oss är den typ av ridning som vi fått se helt oacceptabel, och man får anta att även ryttarna som fångats på film en gång i tiden varit barn, och att de kännt samma glädje och beundran som vi gör för dessa fantastiska varelser. Jag kan inte svara på varför, men en sak som jag sett frekvent i mitt flöde är att folk skyller på pengar! ”De tänker bara på pengar”. Det kan väl finnas en viss sanning i det, även om de som arbetar som beridare sällan får se några av de där pengarna. Här menar man ofta att det är FÖR MYCKET pengar inblandade, och att djur och pengar hör inte ihop o.s.v. Jag skulle vilja vända på det! Det finns på tok för LITE pengar i hästbranschen! Det är det som skapar all den här stressen och pressen som gör att vissa går över gränsen. Hästarna måste prestera på kort tid för man har inte råd att mata och ta hand om och utbilda den under lång tid för då äter de (bokstavligen) upp den lilla vinst som du hade chansen att göra vid en försäljning. Hästarna får inte lov att ta lång tid på sig vid en inridning för ägarna pushar på och vill inte betala för en månad eller två extra, och självklart måste hästen visas på test, och får den inte diplom så är man missnöjd och berättar för alla vilket dåligt inridningsstall det är... Och vinstmarginalerna är så otroligt små så man måste ta in många hästar. Man har inte råd att säga – tyvärr, vi har fullt. Och inte har man råd med mer personal heller.

Jag säger förstås inte att det här är rätt. Att man har rätt att stressa, och pusha och piska bara för att få ekonomin att gå ihop. Det har man INTE! Men om vi ska lösa problemet så måste det belysas från fler än bara ett håll. Jag tror att det är jätteviktigt för hästarnas välfärd att det finns en erfaren och kunnig yrkeskår därute, som kan hjälpa till med utbildning av både hästar och ryttare. Som kan ge råd kring utrustning, skötsel, träning och utbilda både hästar och ryttare. Och då måste man också kunna ta ordentligt betalt för sina tjänster. Det är alldeles för vanligt att folk betalar nån stallkompis någon hundralapp för lektioner, för att denne förhoppningsvis kan marginellt mer än den förste... Här saknas den långsiktiga röda tråden om hur man bygger hållbara, glada hästar. Man vet inte vad som är en korrekt sits och korrekt hjälpgivning, och har inte kunskap nog att kunna se och förstå konfliktbeteenden eller lokalisera en hälta. Och resultatet är förstås att hästarna får lida! Problemet är att ingen vet om att de lider, för man saknar kunskap nog att förstå att de lider. Den blinde leder den döve...

Personligen tror jag inte att det är för mycket pengar i branschen – tvärt om! Det är på tok för lite! Kunskap och erfarenhet försvinner för att folk inte har råd att fortsätta (eller ork för man måste jobba så extremt många timmar för att få det att gå ihop). Man väljer helt enkelt en annan karriär och kanske till och med slutar helt med hästar. Resultat stressas fram för att hästägarna inte har råd att betala beridarna – de har inte råd att betala beridarna för de kan inte få tillräckligt betalt för sina hästar när de säljs. Eftersom de inte har råd att betala beridarna tillräckligt mycket så har inte beridama råd att anställa personal och så är den onda cirkeln igång.

För visst behöver vi ryttare som kan utbilda hästarna!? Erfarna ryttare med bra balans som kan rida in unghästarna på ett lugnt och pedagogiskt sätt. Skickliga, modiga ryttare som kan klara av de lite svårare hästarna och ge dem en chans och bli bra ridhästar så att de inte hamnar bortglömda i nån hage nånstans eller i värsta fall behöver avlivas. Och kunniga, avancerade ryttare som kan utbilda läromästare, och verka som förebilder för yngre/oerfarna ryttare.

Jag tror tyvärr att de fall som vi sett på senaste tiden är exempel på folk som antagligen inte borde hålla på med hästar från första början. De har inte empatin att känna med ett djur, utan djuret är bara en ”sak” för dem. Det är förstås svårt att få bort dessa människor helt, men med bättre regelverk och större insyn kan vi komma långt!


Läst 31344 ggr Kommentarer Kommentera

Vid det här laget har ni säkert sett Maria Gretzers video där hon ger instruktioner för hur man mockar på bästa sätt. Så jag tänkte att det kunde vara passande att prata lite gödsel och mockning i det här inlägget eftersom vi äntligen, äntligen, äntligen har fått vår gödselplatta färdig och godkänd för användning enligt konstens alla regler!

Eller regler och regler... Så många regler finns det faktiskt inte att förhålla sig till, men de som finns är viktiga att efterleva. Gödselplattan inte får läcka ut lakvatten och gödsel i naturen, och den måste uppfylla kraven på lagringskapacitet som finns i det län du bor. Hur lång lagringskapacitet man måste ha beror dels på var man bor och dels på hur många djur man har. För dig som står i färd med att gjuta platta och vill veta mer så hittar du all information du behöver hos Jordbruksverket. https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/lagra-godsel

Vi valde att dimensionera vår platta så att vi ska kunna tömma den en gång om året.  Man brukar räkna med att en häst producerar 1,2kubik gödsel (inkl strö och urin) per månad. För mig, som har 12 boxar, blir formeln alltså 1,2 m3 gödsel x 12 hästar x 12 månader = 172kubik. Plattan är 10x10 meter = 100 kvadratmeter. Sen kommer vi ha en stödmur som är ca 2 meter i bakkant, och 1,5 i framkant (eftersom plattans bakkant är nedgrävd för att skapa lutning).

Vi kommer troligtvis aldrig att ha 12 hästar uppstallade på box 12 månader året om eftersom unghästar och fölston går på bete på sommaren, och min plan är att alltid ha minst 2-3 boxar lediga för träningshästar/saluhästar som kommer och går i kortare perioder, men jag har hellre lite för stor gödselplatta, än lite för liten...

På de olika stall som jag har jobbat under åren har vi haft olika strömaterial: Torv, spån, spånpellets, halmpellets, halm och papper. Enklast är tveklöst att mocka i pellets.  Spån- eller halmpellets verkar inte spela så stor roll. Det blir en bra fast ”bädd” som är mjuk för hästarna att ligga på. Jag är dock för petig för att ha pellets. Jag vill att det ska ha samma fina, ljusa färg som när man lägger in det, och då går det åt ca 4-6 påsar i veckan för en stor häst. Det blir man andra ord jättedyrt!

När det kommer till att mocka så tror jag att det finns ungefär lita många metoder som det finns hästägare, och var och en verkar tycka att just deras metod är den allra bästa. Jag är likadan! Jag vill ha det mockat exakt på mitt sätt, helt enkelt för att jag har ganska många boxar som ska mockas varje dag och det måste gå så fort och enkelt som möjligt. Samtidigt som det förstås ska vara så rent och fint som jag vill ha det.

Jag gillar att strö med halm. Det ger en tjock och mysig bädd för hästarna att ligga i, och så har de alltid fri tillgång till strå att tugga på. Jag såg en studie där man tittat på hur hästar betädde sig i sin box på natten. Man såg att oavsett om de stod på halm eller spån så åt de mycket av ströt – och då ser jag ju hellre att de äter halm än spån... Man får inte lägga in för lite halm (förstås) för då blir det väldigt kissigt i boxarna, men man får inte lägga in för mycket heller! Då drar hästarna med sig halmen (och därmed bajshögarna), när de går runt i boxen och det blir halm/bajs och kiss i en enda röra! Jag är mycket noga med att varendaste liten bajstolle ska ut eftersom de annars trampas ned i bädden och skapar ett högt parasittryck. Kisset kan man välja att lämna (dvs ha bädd), eller mocka ut. Om man har bädd är det viktigt att ha ett lager av ren halm på ca 5-10 cm överst så att boxen är ren och torr. Annars kan hästarna få problem med röta i hovarna och även med svamp och mugg i karleder.

Om vi så återkopplar till Marias video om hur man mockar effektivt i halm, så kan jag bara säga att jag håller med om det mesta hon säger. Dock mockar jag sedan ett par år tillbaka med spångrep, istället för halmgrep, och jag håller inte alls med om att spångrepen skulle få med sig mer ren halm än halmgrepen! Tvärt om faktiskt om man bara har fått in det rätta knycket! Och så slipper man ju momentet där man ska stå och lassa tillbaka ren halm från skottkärran till boxen. Så det sparar både halm och tid! Och dessutom så sparar det på mockarens axlar och armar då spångrepen inte är så tung som en halmgrep! Win – Win!   

Om ni har missat Marias video så hittar ni den I länken här:

https://www.instagram.com/tv/CjPaHjnBYvy/?utm_source=ig_web_copy_link

Och mitt svar till henne där jag mockar med spångrep:

https://www.instagram.com/reel/CjSWpVur_vL/?utm_source=ig_web_copy_link

Vad säger ni? Hur mockar ni och vad är viktigast för er? Kom med alla era bästa tips!

 

Fler bilder från arbetet med muren och gjutningen av plattan hittar ni på vår Instagram


Läst 167013 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Livet rusar på i 190km/h och vi har typ tusen bollar i luften känns det som – allting är som vanligt alltså... Fast inte riktigt ändå. För utanför vår lilla bubbla på gården så står världen i brand. En eld som letat sig hela vägen in i vårt trygga Sverige, och jag kan inte mer än att konstatera att med elräkningar på 6000kr mitt i sommaren så kommer det bli en minst sagt tuff vinter. Men vi kämpar på som alltid och gör vad vi kan. Vi tittar på möjligheten att skaffa solceller, ser över våra avtal och försöker snåla med elen, och allt annat....

Men trots oro över elpriser, krig och annat elände i världen så gläds vi åt att vi har varandra - vår familj, våra vänner och vår hälsa. Och så gläds den underbara hösten som vi har nu. Jag vet att bönderna vill ha regn, men jag är i alla fall glad så länge jag slipper lera i hagarna och kan få njuta av höstsolens värmande strålar ett litet tag till.

På tal om lera i hagarna så hoppas jag faktiskt att jag kan få slippa det även i vinter. Jag har nämligen fått hem 4 storsäckar med Hagströ som jag ska pröva lägga ut vid ingången till en av hagarna. Om det fungerar bra så blir det en ny beställning till nästa vinter från mig! Hagströ är en restprodukt bestående av träull, cement och vatten. Materialet släpper igenom vatten och skapar en mjuk och halkfri yta för hästarna att gå på. Det höga PH-värdet motverkar bakterier och hovröta, och mindre lera betyder minsre risk för mugg och rasp. Man slipper risken för att stenar fastnar i hästarnas hovar, så som det ofta blir när man grusar (stenar som fastnar kan orsaka både smärta och hovbölder). Och dessutom så är det miljövänligt och kan fyllas på vid behov under årens gång. Visst låter det bra? Jag återkommer med rapport när jag har provat produkten! Den som känner sig sugen och vill veta mer kan hitta mer info här: www.hagstro.se  

Sen jag skrev sist så har vi visat föl och jobbat på med vår gödselplatta. Dillon (som Dimmas föl blivit döpt till), var lite matt och visade knappt någon trav men lyckades ändå jogga hem 8-8-8,5 i gångartsbetyg. Inte så himla tokigt, och jag vet att det finns MYCKET mer att hämta i honom. Han är ju fortfarande så ung eftersom han föddes sent på sommaren. Jag är så kär i den hästen! Tänk om man kunde behålla dem alla! Han har ett så otroligt milt och fint temperament, och dessutom världens gulligaste lilla huvud med två stora stjärnögon och långa ögonfransar. Jag vet att alla fölägare tycker att deras föl är söta, men Dillon är faktiskt ovanligt söt! Nu ligger han hur som helst ute på annons så jag får stålsätta mig inför den dagen han ska flytta hemifrån. Nackdelen med att ha sin passion som sitt yrke.... Annonsen kan ni läsa här. Han har också fått hem egen flik på vår hemsida: Örstorps Dillon – Örstorp Gård AB  Visst är han fin?

Förutom fölmys så jobbar vi alltså med att muren runt gödselplattan ska bli klar så att vi kan börja använda den innan vintern. Eftersom gödselplattan är gjuten i lutning, fick vi gjuta upp en sockel i ”trappsteg”, som vi sen kunde stapla våra skalblock på. Sockeln är gjuten i 7 steg. Först den bakre delen i ett stycke, och sen 3 ”trappsteg” på varje sida. Varje trappsteg är ca 3,3m långt. Gödselplattan är totalt 10x10m. Muren kommer bli strax under 2m i bakkant och ca 1,40 i framkant. Helgen kommer att spenderas med att stapla skalblock! Bildbomb och mer info kommer när muren är färdig! För löpande bilder/filmer på både föl och gödselplatta så får ni gärna följa oss på vår Instagram!

Schematiskt "ritning" över gödselplattan och stödmur av skalblock:


Läst 192391 ggr Kommentarer Kommentera

Plötsligt befinner vi oss i slutet av juli och jag kommer som vanligt på mig själv med att undra vart i hela friden tiden tog vägen? Men jag ska inte klaga! Vi har faktiskt hunnit med massor den här sommaren, och än är den inte slut!

Den här veckan har, förutom värmebölja, mestadels präglats av föl och passning av densamme då vårt avelssto Dimma (67) valde att föla i tisdags natt, 14 dagar efter utsatt datum. Då hade jag fölvakat så smått i två veckors tid och var med andra ord redan ganska trött. På måndagen hade hon väldigt mycket förvärkar och jag trodde att det kanske var dags, men hon väntade alltså tills natten till tisdagen kl 01:14 då hon la sig ned och började krysta. 01:22 var det hela över och en fin liten hingstunge efter Freetown (Don Primero x Zorn x Matador II) fick se dagens ljus! Eller nattens ljus ska jag kanske säga.

Det är nånting magiskt med att bevittna hur ett nytt liv blir till. Plötsligt var all trötthet som bortblåst och det kändes andaktigt att stå där i den ljumma sommarnatten, och bara titta på den lilla krabaten som genast försökte kämpa sig upp på benen. Och den något tröttare nyblivna mamman som låg och pustade i halmen. Jag var tvungen att ringa och väcka Jörgen så att han fick komma ut och se miraklet.

Efter det följa den vanliga proceduren – kolla att efterbörden kommer ut i tid och är hel, och att den lilla verkar pigg och hittar till mjölkbaren. Pigg och kry var han allt – men hitta mjölkbaren var desto svårare. Våra tidigare föl har varit betydligt tröttare första dygnet, men de har ändå lyckats hitta juvret och diat utan problem inom 1-2 timmar. Den här kanaljen hade lite svårare med det. Han sög på Dimmas bakben, på hennes mage och hals och till och med på juvret – men utan att hitta spenarna! Suck! Jag försökte alla trick i boken (lät honom suga på mina fingrar och på nappflaskan som sakta fördes upp mot juvret, och försökte mjölka ur nån droppe när han var i närheten med mulen), men ändå hittade han inte rätt. Detta gjorde att jag var tvungen att fortsätta försöka hela natten, och hela förmiddagen. Klockan 11:30 på tisdagen hittade han äntligen rätt och började dia själv, och efter det har allt fungerat toppen. Vi gjorde en foalcheck efter lunch som såg bra ut så då kunde jag äntligen andas ut och börja slappna av lite. Vid det laget var jag ganska trött och sliten. 

Jag är så himla nöjd med det här fölet! Han kommer att bli kolsvart sånär som på en vit stjärn och två vita kronor bak, och han rör sig helt fantastiskt! Dom av er som följ den här bloggen under lång tid vet att jag länge har velat ta föl på den här stolinjen (stolinje 67). År 2016 seminerade jag Dimmas mamma Doriz med Firenze och år 2018 gjorde jag ett försök med Doriz syster Dolce Vita och San Amour (som även hon är efter Don Primero precis som Dimma). Men ingen av dem tog sig. Så när jag erbjöds att köpa Dimma som avelssto förra våren så kände jag att jag inte kunde (eller ville!) tacka nej! Och så himla bra det blev! Dimma kommer från en lång linje prestations- och diplomston. Hon har dessutom idel GP hingstar i de 3 första leden, så det finns att brås på. Hon är oerhört lik sin mamma Doriz, som jag själv har ridit för en herrans massa år sedan. Doriz var en häst med mycket arbetsvilja och motor. Hon var känslig på ett bra sätt och hade en naturlig kadens och schvung, lätt för samling, och det har hon lämnat vidare till Dimma. Det är enkelt att välja hingst till Dimma eftersom hon är så komplett i sig själv. Det ända hon behöver förbättra är sin storlek då hon bara är blygsamma 160cm hög. Hon har dock två avkommor sen tidigare som båda är runt 167, så jag är inte orolig.

Jag hoppas verkligen att vi kan hitta en satsande ryttare som kan förvalta den här fina hingstungen för han är verkligen något alldeles speciellt! Han kommer tyvärr att vara till salu då vi enbart sparar på ston. Jag lovar att återkomma med en kavalkad av bilder, men för tillfället får ni hålla tillgodo. Fler bilder och filmer finns på vår instagram och på vår facebook!

Parallellt med ”fölandet” har vi också påbörjat gjutning av stödmur runt gödselplattan. Även detta kan ni följa på vår instagram! Mer om det i nästa inlägg!       

https://www.instagram.com/orstorp_gard/

https://www.facebook.com/orstorp

 Visst är han helt bedårande söt??


Läst 193041 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
18
2021
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Nu har det gått en tid sedan stallet invigdes, och det är precis så bra som jag hade hoppats på! Eller kanske lite bättre! Är man som mig så kommer man alltid att oroa sig lite. Har vi tagit rätt beslut eller borde jag gjort något annorlunda? Borde boxväggarna varit högre eller spolspiltan större? Kommer det fungera utan boxgaller och sitter vattenkopparna verkligen på rätt höjd? Men allting har gått precis så bra som man kan hoppas och jag njuter i fulla drag av mitt underbara, ljusa och funktionella stall! Och fram för allt så verkar hästarna trivas jättebra och det är ju nästan det allra viktigaste!

Jag tänkte gå igenom några detaljer i vårt stall som jag tycker är viktiga. Kanske kan det hjälpa någon annan villrådig stallbyggare därute! Jag tror inte att det finns ETT perfekt stall. Det beror ju helt på vad man har för hästar och behov (och en hel del på vad man har för budget och startläge förstås). Men man kan alltid ta inspiration och sno ideér från andra, för att få ett så praktiskt och bra stall som möjligt.

Det första man slås av när man kommer in i vårt stall är det höga taket, den friska luften och ljuset! Takhöjden kan vi inte ta äran för eftersom loggolvet revs av föregående ägare för ungefär 20 år sedan. Men det gör att luften alltid är frisk i stallet även efter en natt med hög luftfuktighet ute, trots att vi endast har självdrag som ventilation. Jag tyckte att jag hade bra luftkvalitet i gamla stallet, men jämför jag med nya stallet så var det betydligt fuktigare i gamla! Om man har ett stall där det bli kondens på rutorna och/eller luften känns fuktig om mornarna, så bör man nog faktiskt fundera på om det inte behövs en fläkt.

Ljuset i stallet kommer från 14 led-lysrör som sitter på ca 5 meters höjd. Den höga höjden ger en bra spridningseffekt på ljuset. Det finns lampknappar och eluttag vid alla portar och vid sadelkammardörren. Dessutom har vi en ”nattbelysning” som är tänd på kvällstid fram till nattfodringen. När jag fodrat så släcker jag så det blir helt mörkt över natten. Tanken är att denna belysning också skall kunna vara tänd vid till exempel fölvak eller dylikt. Den gör att jag kan se good-enought, samtidigt som de andra hästarna får nattro. Om något går åt skogen och man behöver ingripa måste man antagligen tända den vanliga belysningen. I sadelkammaren har vi inte satt upp belysningen ännu, men vi funderar på att sätta spotlights för en jämn och fin belysning. Tänk på att ha rätt IP-klassning på armaturen, och att elen ska kopplas av en behörig elektriker eftersom den annars utgör en brandrisk!   

I boxarna så har vi valt att mura våra mellanväggar med 15cm breda skalblock från Ottossons Cementvaror AB. Vi valde bort lecablock och liknande eftersom de lätt skadas av sparkar till exempel när hästarna rullar sig eller ska resa sig. Den främre tredjedelen av mellanväggen är lite högre, så att hästarna ska få matro, och kunna få ”vara ifred” om de vill det. Den andra delen är lägre. En mellanvägg ska vara minst 0,8-0,9 x mankhöjd. Våra väggar är 147cm i den lägre delen, dvs 8 skalblock höga plus en liten, liten sockel. Jag valde den höjden eftersom det gör att jag (som bara är 160cm lång) kan se över väggarna vilket ger en bra översikt, plus att stallet känns ljusare när dagsljuset kan flöda fritt. Hade vi lagt på en sten till hade jag inte kunnat se över väggarna på samma sätt och det hade känts mycket mer instängt.

Vi har valt att inte ha några galler mellan boxarna. Jag har sett det fungera bra andra stall, men jag var absolut lite orolig första kvällen. Men det har verkligen gått jätte, jätte bra! Hästarna är så lugna i sina boxar och till och med Dimma (som kan vara en riktig argbigga) står och myser med sin boxgranne! Underbart! Och det är aldrig något bråk när jag kommer för att fodra! Fyra av boxarna har ju bara en granne eftersom de har portar eller spolplats på andra sidan. Och så har vi en ”ensam” box längst in i stallet som helt saknar direkta boxgrannar. Får vi en riktig surpuppa in i stallet så får väl hen flytta in där. Annars är den tänkt att kunna fungera som lite isoleringsbox för nya hästar och/eller hingstbox.

Våra boxfronter har vi köpt färdiga av Stallimporten. Jag är jättenöjd med både kvalité och utseende på boxarna. Eftersom vi inredde en befintlig lada kunde vi inte bestämma helt hur bred stallgången skulle vara. De gamla reglerna sa minst 2,50m, men det har ändrats till typ ”hästarna skall kunna passera säkert och utan att andra hästar ska kunna nå dem”. Vår stallgång är 2,35m. Därför valde vi bort gångjärnsdörrar och valde skjutdörrar istället. Skjutdörrarna har en gallerdel som kan öppnas och stängas så att hästarna kan titta ut när de står i sina boxar, men stängas så att andra hästar kan passera ostört i gången. Inga av boxdörrarna sitter precis mitt emot varandra, vilket gör att hästarna inte känner något behov av att göra utfall mot varandra - även när alla hästarna står med huvudet ute (till exempel som när jag kommer för att nattfodra).

Några saker har jag fått välja bort av ekonomiska skäl. Hade jag haft obegränsade medel hade jag satt in öppningsbara fönster mot parkeringen – och uteboxdörrar mot innergården. Att ha möjlighet att öppna en dörr ut i varje box är (förutom att det är både fint och praktiskt) väldigt bra ur brandsäkerhetssynpunkt. Men man kan inte få allt och vi har istället valt att ha portar ut i alla vädersträck och i båda ändarna av stallet. I vår första planskiss hade vi tagit bort porten nere till höger, men efter lite funderande så fick den komma tillbaka igen. Förutom att det minskar på springet fram och tillbaka och därför sparar tid, så är det bra ifall det värsta skulle hända och stallet behöver utrymmas!

Längst in i stallet har vi ett utrymme där vi kan förvara en halmbal och en hösilagebal. Man hade kunnat klämma in en extra box där, men det är så mycket värt att kunna förvara foder och strö direkt i stallet och under tak - så vi valde bort en box, och det kan jag verkligen rekommendera för dig som står i valet och kvalet. Tänk dock på att man enbart får förvara foder och strö i begränsad mängd inne i stallet! Övrig förvaring måste ske utomhus eller i egen brandcell. Detta för att det finns en brandrisk, då det händer att både hö- och halmbalar blir så varma att de självantänder. Vårt foderutrymme är också stort nog för att balarna skall kunna köras in med en lastare av mindre modell.  

Vår spolspilta är ungefär 3,40m djup (samma som boxarna) och 3m bred. Den har en lutning bakifrån och fram på ca 5cm, och i framkant går en avloppsränna från GPA Flowsystem AB. Jag snodde designen från det senaste stallet jag stod inackorderad i. Så himla bra med en avloppsränna som går längs hela spolspiltan, och inte bara en liten brunn nånstans som konstant bäckar igen, och där vattnet hela tiden rinner på fel håll. Fästringarna är fastsatta med expanderbultar (M16), på ca 170cm höjd så det är enkelt att gå under uppbindningarna – men hästarna kan ändå stå och sova med huvudet lågt om de vill. Kedjorna har panikhakar och mellan ringen i väggen och karbinhaken sitter en strap som går av om någon häst skulle få panik av okänd anledning. När det är fint väder kan man öppna den stora porten rakt framför spolspiltan och njuta av utsikten över fälten.

Jag planerar att ha massvis med krokar och förvaring! Än så länge har vi bara fått upp några krokar för grimmorna, två täckeshängare och några krokar för grepar och andra redskap. Men det kommer mer! När det gäller krokar så är det superviktigt att tänka över dess placering och utformning noga. Inga krokar får sitta så att hästarna kan nå dem från sina boxar. Dels för att hindra att de fastnar och  skadar sig (speciellt ögon och näsborrar), men också för att de inte ska lyckas massakrera den utrustning som man hängt upp. I ett stall jag stod lyckades min häst, genom boxgallret(!), få tag på täckena som hängde på kortsidan av hans box. Där hängde normalt sett 6-7 täcken, men efter att allesammans hamnat i Ferdinands box över natten ett par gånger, så fick de flytta på sig.... Det kommer att finnas krokar och hängare för kvastar och täcken m.m. nära alla portar och förstås vid spolspiltan. Jag kommer också att ha två klockor i stallet, och en i sadelkammaren. Så man alltid har koll på tiden utan att behöva hiva upp telefonen. Att ha klocka på armen har jag gett upp för länge sen. Det sparar jag till fest!

Något som kommer underlätta det dagliga arbetet något enormt när det är helt färdigt är de tre serviceutrymmen som vi murat upp med lecablock. Det är ett tvättrum på ca 3,75 x 3,5, ett foderrum på 2,5 x 3,5 och ett förråd på 2,5 x 3,5. Här kommer vi att sätta in en luftvärmepump under hösten/vintern så att det finns möjlighet till torr förvaring och (bäst av allt!) upphängning och tork av blöta täcken!!! Förutom det så ska det förstås upp belysning och hyllor för förvaring. Det kommer att finnas vatten i foderkammaren så att jag kan blötlägga foder och skölja ur hinkar, och vi funderar på att även sätta en toalett och handfat i tvättrummet. Alla de här utrymmena är egna brandceller och elen går på en separat säkring så om den mot förmodan skulle lösa ut så påverkar det inte resten av stallet (av någon anledning har detta varit ett problem i flera stall där jag arbetat).

Vi har verkligen försökt tänka på att det ska bli ett säkert och praktiskt stall, och så lite fint också! Nu ser jag verkligen fram emot att kunna dra ned lite på tempot och få skörda frukterna av allt vårt hårda arbete. Jag ser också fram emot att kunna fokusera mer på mina hästar och deras träning igen (att träna hästarna har blivit något som jag gör lite i bakgrunden istället för att vara mitt huvudfokus som det vanligtvis är). Det ska bli så skönt att slippa tänka på byggregler, material, konstruktioner, brandsäkerhet, fakturor, offerter, leveranser och returer med mera, med mera!!! Det tar verkligen enormt mycket resurser att bygga! Slitsamt för både plånbok, kropp och knopp... Men nu när vi har landat lite och faktiskt kan börja njuta av vårt fina stall så kan jag sammanfatta känslan med ett enda ord; Magiskt!!!      


Läst 185022 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
11
2021

Vi gjorde det! Stallet fick godkänt! Eller nästan i alla fall.... Vi hann inte riktigt, riktigt färdigt till i tisdags, men eftersom vi ville flytta hästarna från betet igår (söndag) så valde vi att besiktiga ändå. Vi kunde ju visa hur vi tänkt göra i alla boxar, vilket länsstyrelsen godtog eftersom det bara är små detaljer som ska fixas. Vartefter som boxarna blir färdiga får vi börja använda dem utan ny besiktning. Vi måste bara skicka in bilder på att vi vidtagit de åtgärder som ålagts oss – det mesta saker som vi mer eller mindre hade tänkt göra ändå.

Dessa åtgärder är att:

  • Flytta tre vattenkoppar från gamla stallet in i nya stallet, och koppla klart alla värmekablar.
  • Spackla alla de bilade socklarna med cementbruk och slipa bort eventuella vassa kanter.
  • Sätta igen glipan under boxfronterna med antingen en regel, en skiva (typ stallplyfa), eller med betong. Vi valde betong.

Totalt kanske 30-40 timmars arbete, och om man jämför med de drygt 400 timmarna som vi lagt ned i sommar och höst (plus de hundratals timmarna som vi lagt tidigare) så är det ju ingenting! Vi passade faktiskt på att fira lite i tisdags kväll! Öppnade en flaska bubbel och såg en film i soffan. Det kändes som himmelriket på jorden jämfört med hur vårt liv har sett ut de senaste månaderna. Jobba, bygga, passa barn (jo, jag vet att man inte passar sitt eget barn, men det känns faktiskt lite som om det är det man gör när man bara avlöser varandra. Vem bygger och vem passar Vincent typ...).

Jag ska inte ljuga och säga att det har varit enkelt. Det har det verkligen inte! Vi har jobbat med kniven mot strupen i flera månader nu, väl medvetna om att hösten närmar sig och att efter betets slut så har vi 5 hästar, men bara 4 boxar (dom i gamla stallet)... Så vi har jobbat frenetiskt för att bli färdiga, men som vanligt har allting tagit mer tid och varit jobbigare än vi hoppats på. 

Det som tagit mest tid har varit arbetet med att bila bort socklarna som på sina ställen var upp till 60 centimeter tjocka och innehöll flera stora stenblock som var tvungna att kapas i omgångar för att inte riskera att hela ytterväggen skulle kollapsa.

Och som om vi inte var trötta och slitna nog så fick vår son feber söndag-måndag natt. Vilket förstås innebär sömnlösa nätter och vabb-dagar för oss som föräldrar. Jag som skulle städa och snygga till inför besiktningen hela måndagen fick istället vara hemma med sjukt barn. Och stackars Jörgen som var lika trött som jag efter en sömnlös natt fick gå ut och spackla betongsocklar när han kom hem från jobbet på måndagskvällen. Bara för att göra livet ännu lite roligare så fick vår son förstoppning natten till fredag och lördag. Stackarn! För oss innebär det ytterligare två sömnlösa nätter som spenderades med att försöka trösta ett otröstligt barn. Jobbigt på flera nivåer...

I helgen som gick hade vi barnvaktshjälp och elektriker på plats (dvs farmor och farfar var här). Och med gemensamma krafter lyckades vi få färdigt de boxar som behövdes för att kunna ta in hästarna från betet i ett säkert och tryggt (och sprillans nytt!) stall! Men jag skojar inte när jag säger att vi 5 minuter innan insläpp stod och skruvade upp de sista krubborna i boxarna som skulle användas!

Jag tror att vi fortfarande är lite för trötta för att verkligen njuta av det vi har åstadkommit. Vi har balanserat på gränsen till total utmattning under ganska lång tid nu. Så det ska bli väldigt skönt och extremt välbehövligt att kunna dra ned på tempot ett litet tag och samla lite krafter. När vi hunnit andas en stund, ska vi göra en plan för hur och när vi ska göra färdigt de sista bitarna – muren till gödselplattan, inreda sadelkammaren o.s.v. Men det får vänta lite. Stallet är färdigt, och det ska vi låta sjunka in så vi kan landa lite i den känslan!

Nästa gång jag går på Bauhaus så ska det vara tillsammans med hela familjen, och vi ska gå runt och flanera såsom andra familjer gör. Kanske ta en glass i fiket? Inte springa in ensam, lasta på 20 säckar betong och 6st 45x95 reglar i rekordfart för att sen springa (nåväl – man springer inte så fort med 400kg betong på kärran) till kassan och vidare till transporten för snabbast möjliga hemfärd som jag gjorde i lördags! Så det så! 

Följ oss gärna på vår Instagram för fler bilder och filmklipp! 

https://www.instagram.com/orstorp_gard/ 


Läst 171884 ggr Kommentarer Kommentera
SEP
28
2021

Vi har bokat besiktning av nya stallet! Ja, tro det eller ej! Ni läste rätt! Den 5/10, dvs om precis en vecka, ska stallet besiktigas! Med andra ord håller vi just nu på att jobba häcken av oss för att få färdigt de sista detaljerna i boxarna så att vi kan stalla in unghästarna och flytta över hästarna från gamla stallet. De senaste två veckorna har det arbetats febrilt! Det har murats upp utrymmen för tvättrum, foderkammare och förråd. Dessa är allesammans i en egen brandcell med allt vad det innebär. Lecablocken och Ytongblocken som vi murat alla väggar med är alla brandklassade i sig. Taket består av två lager gipsskivor 12,5mm, bjälklag, 9500mm stenull och sen spånskiva (om någon funderar på att gipsa ett innertak så finns det bra tips och råd i den här guiden från Byggmax).

Från vänster i bild; Tvättrum med utrymme för upphängning av blöta täcken, i mitten foderkammare och sista dörren till höger blir förråd. 

Parallellt med detta så jobbar vi vidare med de sista el-dragningarna. Den gamla elcentralen har flyttats från sin plats i en av boxarna, till en mer passande plats i ett förrådsutrymme med direktanslutning till stallet.

Vi håller också på att bila ned de sista socklarna i boxarna (bara 1½ box kvar nu)! Det är tungt arbete så vi har spridit ut det lite för att inte gå sönder på kuppen. Eller vi och vi.... Det är min man som bilar och kapar. Jag själv orkar ju knappt lyfta vinkelslipen som är av modell-större – än mindre kapa några betongblock! Girlpower i all ära, men vissa saker lämnar jag åt grabbarna.

Arbetet med att sätta upp vattenkoppar och koppla på vattnet fortskrider det också. Även här är det Jörgen som är den stora hjälten. Just nu håller han på att dra in PEMslangen i sadelkammaren där den ska kopplas på befintliga vattenledningar som förhoppningsvis (om allt fungerar som det ska) kommer att ge oss vatten ut i stallet! Ni får hålla tummarna att allt fungerar som vi tänkt oss för vi har inte riktigt tid med några mer förseningar just nu...

Mitt jobb den här veckan är att städa! Jag har redan varit tre gånger till tippen och slängt skräp, och fler kommer det bli! Minst en runda till, kanske två. Vi har massor av tegel och delar av skalblock, virke och annat som ska sorteras och organiseras. Jag ska också försöka bli av med alla lastpallar som vi samlat på oss när vi fått leveranser med skalblock och annat byggmaterial. Just nu har vi drygt 50-60 pallar som vi inte använder. Det finns flera företag som tar emot EUR-palla, så jag ska bara hitta nån som kan komma och hämta dem nu i slutet av veckan. Eftersom vi har lagt allt vårt fokus på bygget, så är gräsmattan oklippt, och baksidan hade behövt en omgång med röjsågen... Det hade ju varit trevligt att hinna med, men vi får helt enkelt prioritera.

Vi har fått mycket hjälp av nära och kära den här sista tiden, ingen nämnd och ingen glömd! Stort tack till alla er! Utan er hade vi aldrig hunnit/orkat bli färdiga! Jag misstänker att vi kommer stå till sent in på söndagsnatten för att sätta upp de sista foderkrubborna i boxarna. Vi kommer att vara trötta och slitna och antagligen ganska griniga, men oj vad skönt det kommer kännas när sista bulten är i skruvad och allting sitter på plats! Jag har inte riktigt hunnit njuta av det ännu eftersom vi haft (eller har) lite för mycket kvar att göra. Men dom få stunder när jag stannar upp och andas en sekund eller två så inser jag hur nära vi faktiskt är nu! Tänk att om en vecka så kanske jag går ut och kvällsfodrar i nya stallet! MAGISKT! Och med dem orden hälsar jag godnatt, och går som vanligt ut för att kvällsfodra i gamla stallet (kanske för sjunde sista gången)!  

Följ oss gärna på; https://www.instagram.com/orstorp_gard/


Läst 147858 ggr Kommentarer Kommentera
SEP
04
2021
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Då var vi tillbaka i vardagen igen då! Jörgen är sen i onsdags tillbaka på kontoret och Vincent på förskolan. Just idag är det lördag och stalltjänsten och hästarna är färdiga för dagen. Jag sitter vid köksbordet med Vincent som nyss har sovit middag och nu inmundigar lite yoghurt och flingor. Jörgen är ute i nya stallet och sätter upp våra fönstergaller från LRS Stallinredningar som kom i tisdags. Ungefär såhär kommer vårt liv se ut den närmsta månaden. Jobba och bygga (och däremellan försöka skapa lite meningsfull tid med barnet). Självklart hann vi inte färdigt med allt som vi hade velat innan semestern tog slut, men vi har kommit en bra bit på vägen och har fortfarande en ganska verklighetsförankrad förhoppning om att kunna genomföra en slutbesiktning av nya stallet i slutet av september!

Något som tog oss mycket tid var att lista ut hur vi ska dra vattnet till hästarna. Det var förvånansvärt svårt att hitta bra information om dimensioner och rördelar och smarta lösningar för frostfritt och säkert vatten. Då får ni också tänka på att varken jag eller Jörgen kan ett endaste smack om VVS från början, så det var lite av den blinde leder den döve, eller nåt sånt. Det jag visste från början med största säkerhet, var att jag ville ha nån typ av lösning för frostfritt vatten! Jag ville också ha bra flöde i kopparna så att hästarna dricker tillräckligt och inte får kolik, och jag ville kunna stänga av varje kopp ifall det skulle uppstå ett läckage (utan att hästarna kan komma åt avstängningen förstås. Det verkar kanske självklart, men jag har faktiskt stått i ett stall där avstängningen satt så till att hästarna av misstag kunde sätta på/stänga av vattnet när de kliade rumpan mot hinkarna. Så det hände typ 1-2 ggr per månad att vattnet stått och sprutat hela natten och personalen fick mocka ut 2-3 boxar. Inte så ekonomiskt och inte så trevligt för varken hästar eller personal).

Det där med att få frostfritt vatten visade sig dock vara krångligare än förväntat. Den vanligaste kommentaren när jag ringt eller pratat med olika VVS-försäljare (båda ”vanliga” och sådana som specialiserat sig på lantbruk), för att ta redo på den bästa lösningen har alltid varit – ”Behövs det verkligen?”. Svarat på den frågan är ett rungande stort JA! Det finns nästan inget som sliter så på både kropp och själ som att behöva släpa ut vatten till ett gäng törstiga hästar i vinterkyla. Men det behöver jag knappast berätta för er som är hästmänniskor så jag lämnar det därhän.

I våra undersökningar har jag hur som helst kommit fram till att det verkar finnas tre möjliga lösningar; cirkulerande, värmekabel eller en kombination av bägge. Vilket som passar bäst i just ditt stall beror mycket på hur planlösningen ser ut, hur många boxar du har och om det är ett nybygge (lättare att anpassa) eller en befintlig byggnad.

Ett cirkulerande system bygger på att man har en pump som driver runt vattnet. Köper du en pump avsedd för lantbruk och/eller stall har de oftast en värmepatron som värmer vattnet något. Jag vet inte om det är nödvändigt här i Skåne, men kanske i norr? Dessutom gillar hästar att dricka vatten som är något tempererat. För att detta ska fungera riktigt bra så behöver vattnet dras genomgående – dvs du kan inte koppla rören som ett standard T, utan du måste koppla rören både i den övre och nedre kopplingen på vattenkoppen. En sån här lösning fungerar (enligt mig) bäst i ett nybygge eftersom man då kan gjuta ned vattenrören i plattan (glöm inte att de inte får gjutas direkt i plattan utan måste ligga inkapslade i t.ex. ett avloppsrör ifall det blir ett läckage så ska det inte läcka rätt ut i plattan). Då kommer vattnet att komma uppifrån i varannan box och nedifrån i varannan box. Vi blev rekommenderade att även installera en enklare extrapump i vårt stall eftersom det annars kunde bli lite dåligt flöde. Vårt stall är ca 32 meter långt och har 12 boxar. Vi övergav dock denna lösning just eftersom vårt stall inte är ett nybygge och vi tyckte att det var ett på tok för stort projekt att börja bila upp golvet för att gjuta ner nya rör.

Alternativ nr två är att använda sig av värmekablar som man drar inuti eller utanpå rören. Svårigheten här är dels att kablarna inte får korsa eller nudda varandra. Då kan de nämligen överhettas! Och dels att kablarna är väldigt styva i änden så de är svåra att dra inuti rör som byter riktning. Vi har valt att koppla vattnet i ett standard T där vi drar 25mm PEM-slang i överkant (3 meter upp på väggen), och seden drar vi 15mm galvade rör ned till kopparna som sitter på 1m höjd (rekommendationen från jordbruksverket är att kopparna sitter på ca 0,6 x mankhöjd och vi kommer ju ha föl också). Inuti i galvade rören drar vi en värmekabel som ansluts via en Y-koppling. På så sätt kan inte hästarna tugga på kabeln. Man hade också kunnat göra tvärt om och dra värmekabeln på utsidan av de galvade rören – men då måste man installera ett kabelskydd som täcker hela röret. Från början hade vi tänk dra värmekabeln inuti rören både horisontalt och vertikalt, men då stod vi inför problemet att Y-kopplingen + skarvkopplingarna (kulventilen m.m.) skapar ett utrymme på ca 10cm som saknar värmekabel. Kulventilen (avstängningen) kan nämligen inte sitta där man dragit värmekabel i röret för då kan den ju inte stänga tätt! Detta gav oss mycket huvudbry. Det är lite som att försöka lägga ett pussel där man inte vet på förhand hur pusselbitarna ser ut.... Till slut kom vi på den egentligen enkla lösningen att dra den horisontala värmekabeln utanpå röret – eftersom vi då kan dra den i en liten slinga ned runt kulventilen och sen upp igen. För att kunna dra värmekablar i alla rör. Måste man också dra el och sätta kopplingsdosor ovanför varje vattenkopp. Om man gör en cirkulerande slinga enligt alternativ ett så slipper man detta. Man behöver bara ha tillgång till el där pumpen ska kopplas in.

Ett tredje alternativ är att man gör en kombination av bägge lösningarna. Då gör man en cirkulerande slinga i överkant, och sen drar man rör ned till varje kopp med värmekabel i sig. Då slipper man oroa sig för ev. korsande kablar och man slipper dra vattenrör ned i plattan. Nackdelen är väl att det blir ganska dyrt med både elkablar och pump, men det blir garanterat frostfritt och risken för överhettning är obefintlig. Vi var länge inne på att ha en sådan här lösning, men det föll för oss i och med att vi har så högt i tak (ca 10 meter – öppet upp i nock), så det fanns ingen naturligt bra väg att dra slingan. När vi kom på att vi kan dra värmekabeln utanpå PEM-slangen så övergav vi tanken på en cirkulerande slinga.

Det finns säkert fler sätt att göra det på! Jag vet att många sätter rörisolering och är nöjda med det – men återigen så gör den höga takhöjden att vårt stall blir kallt på vintern. I princip samma temperatur eller bara nån grad varmare än utomhus och tro mig! Det kommer garanterat att frysa med enbart isolering (been there done that)! Hoppas att jag kunde hjälp nån därute som också känner sig vilse i VVS-djungeln.

Följ oss gärna på Instagram för fler bilder från bygget och från vårt arbete på gården!                 


Läst 89329 ggr Kommentarer Kommentera

Vi närmar oss slutet av Augusti och slutet av sommaren. Förhoppningsvis närmar vi oss också slutet på den här eländiga pandemin, och tro det eller ej! Men vi närmar oss faktiskt slutet på vårat stallbygge! Det har tagit sin lilla tid, och ibland känts som om det står helt stilla, men dom senaste två månaderna så har det arbetats i en rasande fart! Nu ska vi bli klara!!!

Vi har hunnit med att gjuta gödselplatta och brandsäkrat ovanför garaget. Just nu håller vi på att bila ned socklar i boxarna då det annars saknas värdefulla centimeter på djupet som måsta vara minst 3m (ston upp till 170cm mankhöjd) för att vi ska få ha ston med föl i dem, eller minst 3,20m för ston över 170cm. Efter att vi har bilat klart ska socklarna jämnas till med lagningsbetong. Sen ska vattenledningar dras, och fönstergaller från LRS sättas upp. Svärfar håller på att dra den sista elen. Allt det här ska vara klart innan den sista augusti. Sen ska vi göra dom sista små rummen (foderkammare, tvättrum och förråd), som delvis kommer muras upp med lecablock (yttervägg), och delvis reglas upp (skiljeväggar/innerväggar). Även dessa måste vara brandklassade. Vi siktar på slutbesiktning i slutet av september! Då kommer vi att vara nästan färdiga.  

De två projekt som är kvar att färdigställa är; sadelkammaren (med köksvrå, garderober och förstås hängare för sadlar och träns), och att mura en stödmur till gödselplattan. Dessa kommer precis som våra boxväggar att muras upp med skalblock från Ottossons Cementvaror.

Vår plan var egentligen att göra klart gödselplattan nu medan det var bra uteväder, men vi insåg att det skulle ta för lång tid och valde därför att prioritera att få ”stalldelen” färdig i första hand – så att jag kan få in alla hästarna i nya stallet när det är dags att ta in ungstona från betet! Sen hoppas vi hinna få färdigt muren i höst, men det beror ju mycket på vädret. I värsta fall får jag helt enkelt mocka i container en vinter till – och det kan jag väl stå ut med. Sadelkammaren kan vi ju pyssla med även under stormiga höst- och vinterkvällar så det känns ganska lugnt.

Att brandklassa något eller skapa en ”brandcell” innebär att man skapar ett slutet rum – och om nånting därinne skulle börja brinna så ska väggar och tak stå emot lågor och värme så att det varken läcker ut rök eller lågor under en viss bestämd tid. I stall gäller att en brandcell ska klara av att stå emot lågor och värme i minst 60min. Utrymmen som behöver vara brandklassade är till exempel tvättrum (om där finns tvättmaskin och/eller torktumlare) och sadelkammare om man vill ha vattenkokare eller kaffekokare därinne. Även utrymmen där man lagrar stora mängder strö och grovfoder ska vara brandklassade eftersom det kan gå värme i balarna och de kan bli så varma att de självantänder, och ska man förvara motorfordon t.ex. bilar eller traktorer vägg i vägg med stallet så måste även dessa vara i en egen brandcell.

Det finns flera olika sätt att uppnå detta. De flesta murade väggar (putsad leca, tegel och skalblock) uppfyller kraven. Men även en reglad vägg eller tak fungerar om man använder rätt material och dimensioner. Vårt tak på garaget består av ett innertak av putsad träullit (detta fanns redan på plats), sen har vi lagt att lager glasull 95mm, sedan en luftspalt på ca 10cm och sist men inte minst spånskivor som även fungerar som golv uppe på loftet ovanför garaget. Vi har använt oss av de befintliga reglarna, men behövde förstärka dem och lägga nya reglar på flera ställen eftersom man slarvat lite med lodet när man byggade garaget en gång i tiden.... Och vi ville gärna ha ett någorlunda jämnt golv att gå på! Resultatet blev så bra! Innan bestod loggolvet (om man ens kan kalla det ”golv”) mestadels av halvruttna brädor och löst liggande skivor med en massa halm och musbajs under. Numera är det både brandsäkrat och säkert att gå på så man inte behöver oroa sig för att trampa fel och råka trampa rakt igenom golvet. En klar fördel om du frågar mig!

Den här guiden har vi använt oss mycket av då vi läst på om brandklassning. untitled (fsbsverige.se)

Så nu kör vi! Sista veckan innan ”semestern” är slut! Vill ni har fler uppdateringar och se fler bilder från bygget, så rekommenderar jag att du går in och följer oss på vår Instagram – Örstorp Gård!


Läst 52633 ggr Kommentarer Kommentera

Det blir en annorlunda påsk i år. Ingen påskmiddag och ingen familj på besök. Jag ska mest jobba och rida – det är som vanligt! Tur att jag älskar mitt jobb! På söndag håller jag tömkörningskurs hos Båstad Ridklubb. Det finns fortfarande några få platser kvar så om ni är sugna på att lära er mer om tömkörning så passa på och boka en plats!  

Annars är den vanligaste frågan just nu ”Hur går det med stallet?”. Svaret är att efter att byggarna packet ihop så har vi återgått till den snigeltakt som vi hade vant oss vid innan de kom. Covid19 fortsätter att ställa till det för oss. Vi har fortfarande ytterst begränsad tillgång till barnvakt, och med andra ord extremt lite tid över att faktiskt bygga. Svärfar som är vår elektriker har varit så flitig man kan vara när arbetet avbryts av corona-varningar lite titt som tätt. Arbetet går dock sakta men säkert framåt och nu är det verkligen inte mycket kvar! Längtar tills jag kan tända alla lamporna och visa er hur fint det blir! Jag lovar att det kommer ett inlägg dedikerat till el och belysning så småningom, men jag tänkte vänta tills det blir färdigt! Tills dess vill jag bara betona vikten av att anlita behörig elektriker. Elfel är en av de vanligaste brandorsakerna i stall så jag skulle aldrig våga chansa.

Jag har inte träffat mina föräldrar på över ett halvår, och innan dess var det också 6 månader. De var här för drygt ett år sedan då covid19 precis kommit till Sverige. Strax efter att de åkt hem infördes de första reserestriktionerna som gällde i våras. Sen var de här i slutet av augusti, då smittspridningen var låg och man kunde vara mycket utomhus. Det känns lite som om det är en kamp mot klockan just nu. Pappa fick sin första dos vaccin nu i veckan, och det känns så himla bra! Nu väntar jag bara på att mamma ska få den också så kan de komma hit!

I övrigt så rullar livet på. Jag har besiktigat bilen och släpet och som vanligt så var det lite som skulle fixas. Hästarna är friska och känns fina så det är riktigt roligt att rida just nu. Längtar efter att få tillbaka släpet från verkstaden i nästa vecka så jag kan åka och träna lite. Vi har haft helt fantastiskt fint väder! När det är vindstilla och soligt så har jag världens bästa jobb! Men under våren så har jag suttit mycket på kontoret. Dels är det bokföringen som varje år ska färdigställas och gås igenom innan den ska in till revisorn för bokslut. Dels har jag suttit med alla våra byggkvitton som ska skickas in till jordbruksverket. Det var kvitton från 2016 till nutid som skulle gås igenom. Det tog sin lilla tid, men nu är det nästan färdigt och jag kan andas igen. Och som om inte det vore nog så har vi fått backning av kommunen att vi måste byta ut vårt gamla avloppssystem som är nästan 50 år gammalt, och inte riktigt når upp till dagens standard. Så mitt i allt har jag fått läsa på om avlopp och minireningsverk. Men nu börjar jag se en ljusning på allt kontorsslit, vilket känns skönt. Nu är det ”bara” de sista offerterna för bygget som ska gås igenom och jämföras en sista gång (vissa av offerterna är gamla och behöver aktualiseras). Jag kan bli lite trött på allt planerande som måste göras innan man liksom kommer igång och ser resultat. Det är ju kul att designa och inreda. Inte lika kul att ta in offerter på reglar, isolering, gipsskivor och pemslang m.m. Men det måste göras om det ska bli bra, så vi kan sätta igång och bygga det sista så vi kan börja använda vårt nya fina stall!


Läst 84479 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa » sista » 

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.