Stalldrömmar
NOV
30

Lera, stalldörr och tömkörning!

Det regnar, och regnar, och regnar och regnar. Jag är så trött på lera och våta kläder så det finns inte! Mina hagar som normalt sett brukar hålla upp rätt så bra är som stora gyttjebad och hästarna ser ut därefter när de kommer in på kvällen... Suck och stön! Just nu önskar jag att vår spolspilta hade varit färdig! Men jag tröstar mig med att detta blir sista vintern utan spolspilta. I dagsläget spolar jag av leriga hästben vid gaveln på huset. Det fungerar det med. Det är faktiskt mest mammahäst och fölis som är leriga upp till knäna. Inte för att deras hage är värst - men för att de envisas med att stå i det absolut lerigaste hörnet av hagen mesta delen av tiden. Jag förstår inte! Men så är jag ju inte häst heller.... Jag har hur som helst beställt ett lass makadam som vi ska ha dels till att grusa upp ingångarna till hagarna, och dels som dräneringslager när vi ska gjuta den den lilla platta som ska vara utanför den bakre stalldörren (den där vi gjut rampen i förra inlägget). Vi får se om vädergudarna behagar vara med oss till den grad att vi faktiskt kan gjuta den i år. Det får inte vara för blött, men det ska helst inte vara minusgrader heller! Det verkar vara en omöjlig ekvation den här vintern.

Visst blir man glad när hästen ser ut såhär när man plockar in den från hagen?

I helgen hade vi full rulle med vår murare på plats som nääästan hann klart med den allra sista ytterväggen. "Bara" ca 4 rader kvar nu. Det är ca 4 timmars arbete, men att stå och mura tegelvägg 3 meter upp i luften i kyla och regn är ingen höjdare. Så samma sak gäller väl där - vi får se om vädergudarna är på vår sida eller om vi måste vänta till våren.

Inte mycket kvar att mura nu!

Medans Patrik murade så byggde vi stalldörr. Eller en halv stalldörr i alla fall. Den nedre halvan blev mer eller mindre helt klar, medans den övre halvan kräver lite mer tillpassning. Vi har återanvänt en av de stora dörrarna som vi tagit ned tidigare, och håller nu på att tillverka en tvådelad stalldörr i klassisk stil. Det kändes självklart att återanvända det virke som vi hade liggande. Varför slänga bort virke i bra skick? Men det tog lite tid och huvudbru att få bort den diagonala regeln som gick från den ena sidan till den andra, cirka 1½ meter lång. Den var först fastspikad med hundra spik (nåväl, men nästan), och sen fastborrad i ändarna från insidan så man inte kom åt borrhuvudet! Vi fick såga av regeln försiktigt så vi inte skadade träet under, och sen bräcka bort ändbitarna med kofot. Den övre och nedre regeln kunde vi spara som de var. Vi behövde dock fler reglar och fick därför köpa till två nya reglar som ska bilda det ramverk som gör dörren stabil och hållbar. Reglarna ska gå på tvären mot dörrvirket och på diagonalen. Detta gör att dörren inte kommer vrida sig när virket blir blött och sen torkar.

Vi återanvänder också de gamla handsmidade gångjärnen och haspen/handtaget som suttit på den andra dörren. För att kunna hänga dörren på plats och kunna öppna och stänga blev vi också tvunga att ta bort kullerstenen som tidigare utgjort en ramp upp till den gamla dörren. Så småningom får vi förstås göra en ny ramp som passar till den nya dörren, men det blir ett senare projekt. Eftersom gångjärnen är handsmidda och byggnaden är gammal så är det som vanligt ingenting som är rakt och liksidigt. Det betyder att man måste mäta och tillpassa och ändra och flytta och testa igen och igen. Det går inte bara att mäta ut och sen är det klart. Men slutresultatet blir så bra! Eller vad tycker ni? Jag längtar så efter att ha en helt färdig dörr och slippa en massa fladdrande presenningar. Men det blir nog inte den här veckan. Jag ska nämligen till Stockholm och se på dressyren på Friends i helgen. Vi har haft det som en tradition i många år nu. Jag och mamma, och ibland syrran. Det är som en liten julpralin som man kan längta till och se fram emot när det är som allra mörkast.

Och på tal om inspiration så höll jag en liten tömkörnings clinic i måndags på Tågarportens RF. Ett jättetrevligt initiativ från en av mina elever. Hon tänkte att det kunde vara precis vad folk behövde i vintermörkret och det verkar som om hon hade rätt. Jag älskar tömkörning! Det är ett så oerhört bra komplement till ridningen. Jag kommer att fortsätta hålla tömkörningslektioner varannan måndag med start nu på måndag i lilla ridhuset. Det är bara för medlemmarna i föreningen, men för dem som är sugna på att lära sig så är det bara att höra av er så ordnar vi något!

Halvvägs färdigt! Nu ska "bara" den övre halvan tillpassas och så ska vi betsa träet på insidan (utsidan är ju redan målad sen innan. Visst blir det fint?).

Domingo fick agera visningshäst när det var dags för tömkörning.


Läst 4634 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
06

Konsten att gjuta en ramp

Vårt senaste projekt har varit att gjuta en ramp ut mot baksidan av stallet, mot hagarna till. Här kommer man gå in och ut med hästarna till hagen, vi kommer köra in foder med lastaren och vi kommer eventuellt (i alla fall till en början) köra ut gödsel i skottkärra till den blivande gödselplattan genom den här dörren. Så den här rampen måste uppfylla många krav. Den måste vara tålig nog för att köra med lastare och klara hovtryck från 500-600kg häst. Den får inte vara för brant så det blir alltför jobbigt att köra ut en full kärra gödsel och lutningen ska vara behaglig för hästarna att gå i. Den får inte heller bli för slät så att djur och människor kan halka och slå sig. Och så får den inte ha för låg kant så att det kommer in vatten när det regnar eller snöar ute. Del vill säga kanten på rampen och dörrens nederkant måste överlappa varandra och rampens kant måste vara högre än marknivån på baksidan. Kontrollmät och loda noggrant både en och två ggr så slipper ni få problem med översvämningar i stallet i framtiden!


Här ser ni en skiss över hur det är tänkt att det ska se ut när det är färdigt. Det är kanske lite svårt att se att rampen har en högre kant än plattan på utsidan, men det kommer den att vara för att förhindra översvämiingar i stallet. Men kanten får heller inte vara för hög för då blir den svår att köra över med kärrorna.
  
  
Anledningen till att vi behöver göra en ramp överhuvudtaget är för att marknivån mot innergården skiljer sig avsevärt mot marknivån ut på baksidan av stallet. När man bygger nya byggnader så schaktar man ju alltid bort överflödig jord först så att man får en helt jämn vågrät schakbotten att bygga på. Men sånt brydde man sig inte om på 1800-talet när vår stalllänga byggdes. Med jordgolv som lutar lite så var det ju inte så viktigt. Värre blir det när man har ett gjutet betonggolv som vi har!

Det är en stor ramp! Den är 293cm bred (samma bredd som dörrhålet), den är ca 3m lång och vid den högsta punkten är den nästan 60cm hög. Allt som allt har vi använt nästan 2500kg betong(!!), 6 armeringsjärn, ett armeringsnät och en herrans massa stenbumlingar för att få den färdig. Eller jag ska kanske säga "färdig"... För detta är trots allt arbete bara steg ett för att kunna använda den bakre dörren innan vintern. Steg två blir en mindre gjutning där vi kommer att sätta en metallkant (en så kallad garagekant som består av en 90gradig L-skena med fästjärn som gjuts ned i betongen. Denna har vi köpt på Vallåkra Lantmannaaffär). Och sen blir steg tre att gjuta en mindre platta på utsidan av byggnaden (den kommer att bli ca 3 gånger 3 meter och ha en liten, liten lutning utåt - bort från byggnaden, för att leda bort eventuellt regnvatten). Men det blir vid ett senare tillfälle! Tillbaka till steg ett som var rampen!

Även här har vi jobbat i flera steg. Först skulle en form byggas. Det var inte helt lätt att få till en bra form som skulle kunna vara tillräckligt stabil för att klara så stora betongmassan utan att ge vika. Vi ville ju inte att rampen skulle bukta ut på sidorna eller att de skulle börja läcka ut betong nånstans halvvägs in i gjutningen. Formen fick därför förstärkas med reglar både kors och tvärs och sen fästas stabilt i golvet. Vi var väldigt noga och mätte vinklar och lodade med vattenpasset för att få allting rakt och stabilt. På insidan av rampen gjorde vi en "skena" av två reglar som löpte ned på var sida i den lutning som vi bestämt att vi ville ha på vår ramp. Längs den skenen kunde vi sen dra en regel så att rampen blev jämn hela vägen utan gropar eller bulor.

När formen var färdig var det dags att börja gjuta - nästan! Först tvättade vi en stor mängd stenbumlingar från vår stenhög som vi haft på baksidan sedan vi grävde ut jordgolvet i stallet förra hösten. Vi har också borrat ned och böjt till 6st armeringsjärn som ligger som stöd för armeringsnätet. Under järnen har vi sen lagt stenbumlingar som stöttar och förstärker rampen. Få material är så tåliga som vanlig hederlig natursten! Sen var det dags att börja gjuta!

Vi gjöt rampen i tre omgångar. Detta på grund av att den är så stor och hög så efter ett tag, när betongen börjar flyta ut så är det omöjligt att bygga tillräckligt på höjden längst in. Man kommer helt enkelt inte åt. Då är det bättre att ta det i flera steg och låta betongen stelna emellanåt så man kan gå på den, och på det sättet bygga upp höjden. Armeringsnätet la vi på plats i andra gjutningen. Man ska tänka på att inte släta till betongen emellan (förens i sista gjutningen då förstås). Den ska vara så grov som möjligt i ytan så att betongen fäster in ordentligt. Är den för slät kan man ruffa upp den med en metallkratta innan den stelnat helt.

När vi lagt sista lagret betong drog vi med vår regel upp och ned längs skenan för att få rampen så jämn som bara möjligt. Vi använda vattenpasset och lodade ett par gånger innan vi var nöjda med resultatet. Sen var det bara att släcka och gå in och hoppas på att det inte skulle vara alltför många nyfikna katter som varit framme och trampat i betongen under natten.... Det var det inte som tur var. Bara några små, små tassavtryck i ena kanten, och de syns bara från en viss vinkel. Det tycker jag bara är charmigt! Eller vad tycker ni?

Följ oss gärna på Facebook för fler vardagsuppdateringar!

Redo för att börja gjuta!

Första omgången sten och betong på plats. Vi lägger stenen så att den stöttar armeringsjärnen.

Första lagret på torkning!

Andra lagret på torkning! Nu har vi även lagt i armeringsnätet.

Sista gjutningen på G!

Nästan färdigt!

Färdigt!


Läst 11721 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
30

Att sätta panel.

Så nu kommer äntligen det där inlägget om panelen! Det var ett par veckor sen nu, men jag har inte hunnit med riktigt. För att ni ska komma i rätt stämning så får vi gå lite bakåt i tiden. Ni minns att vi har tagit bort en stor dörr mot innergården? Vi anlitade en murare som murade upp en vägg och satta in ett gjutjärnsfönster som vi köpt in. Men ovanför muren så var det nu ett stort hål! Och där ska det ju vara faluröd panel! Som på resten av byggnaden.

Såhär såg det ut när vi började.

Att sätta panel är egentligen relativt enkelt (att bygga i trä ÄR relativt enkelt, i alla fall jämfört med att gjuta och mura. Att jobba med betong är dels sååå mycket tyngre och sen kan man inte göra om på samma sätt som när man jobbar med trä. Virke är dessutom relativt billigt så blir det helt och hållet åt skogen fel, så kan man faktiskt köpa en ny bräda och börja om. Det kan man inte riktigt om det blir fel när man gjuter...). Men det tog ändå lite tid att sätta upp den, mest eftersom vi var tvungna att klättra på stege rätt högt upp och så var vi tvungna att såga ut för där takbjälkarna stack ut. Så varje bräda fick sågas individuellt på plats. Och så var vi tvugna att flytta på en elkabel som var dragen på utsidan av panelen av någon outgrundlig anleding. Då är det inte så dumt att ha en svärfar som är elektriker. Nu är kabeln dragen längs takfoten istället - vilket är mycket mer logiskt. Så småningom ska hela elcentralen flyttas och dras om, men det ligger lite längre fram i planeringen. 

Vår panel är en så kallad lockpanel. Den består av en basbräda och ett "lock". Basen är lite bredare på 17cm och locket något smalare på 12cm. Basbräderna sätts upp med ett fast mellanrum och sen sätts locken ovanpå så att de täcker kanterna på basen. På den här wikipediasidan hittar ni några fler exempel på panel. Det viktiga är att de alltid går omlott så att det blir ordentligt tätt och inte regnar eller blåser in! Sätter man panel på t.ex. en husvägg måste man också sätta en spaltbräda så att det blir en luftspalt mellan väggen och panelen. Men det problemet hade inte vi! Det är ju helt öppet bakom panelen. Den nedre kanten sågas snett utåt i en så kallad "droppkant" eller "droppnäsa". Det är för att vattnet ska droppa av brädan och inte stanna kvar och krypa in i virket underifrån. På den här sidan tyckte jag det fanns en rätt bra beskrivning hur man sätter panel.

Innan vi satte upp bröderna fick vi dem sågade i rätt längd och med droppkant nedtill på brädgården. Vi köpte alla basbräderna på Vallåkra Lantmannaaffär. Jag tycket det är trevligt att handla lokalt och de bjuder alltid på ett leende och kommer gärna med goda råd om man ber om det. Till våra lock använde vi panelbrädor som vi fick gratis av en vän som köpt för mycket virke förra året. Innan vi kunde sätta upp dem så skulle de grundas och målas. Vi tog med en brädbit till Vallåkra och fick hjälp att välja en färg som låg så nära originalet som bara möjligt. Färgen vi valde heter "stugröd" och kommer från Nordsjö färg. Visst låter det fint?

Hela familjen hjälpte till! Mamma och pappa målande bräder. Jag och Jörgen tog ned den gamla "halvpanelen". Svärmor, svärfar och Jörgen satte upp den nya panelen. Det blev så fint! Visst ser det ut som om det alltid sett ut såhär?

I helgen har Jörgen varit i Cannes med jobbet så det har inte byggts något här hemma. Istället jobbade vi itorsdagskväll då vi gjorde färdigt den första och största etappen på rampen som ska gå ut till baksidan från stallet! Mer om det i nästa inlägg. 

PS. I fredags var vi på 90 dygnskontroll med Princessan och hon är fortfarande dräktig med Totilas! Beräknas föla runt den 13/6! Och så har jag äntligen uppdaterat vår hemsida! Kolla in resultatet på www.horseandhuman.com. 

Här har vi dragit om elkabeln och fått ned den gamla "halvpanelen"

Nästan halvvägs där!

Och en bild innifrån. Skönt att få en tät byggnad innan de värsta vinterstormarna.

Färdigt! Visst blev det snyggt?!


Läst 13559 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
23

Kolik

Finns det något bättre än ljudet av hästar som harmoniskt tuggar på sitt hö? Jag tror inte det! Ikväll känns det dessutom extra bra att höra det där välbekanta malandet... Jag har typ tio oskrivna blogginlägg i huvudet! Jag skulle ju skriva om hur man sätter upp panel! Jag skulle skriva om breeders, om mina intryck därifrån. Om fölauktionen, och SWB's avelskurs och om Charlottes testridning! Jag har tänkt skriva lite om mina nya kurser som jag är så himla taggad inför, och så har vi ju börjat gjuta rampen ut på baksidan! Men det här inlägget kommer inte att handla om något av de där sakerna. Istället blir det här ett inlägg om kolik....

Helt otippat, men så är det ofta så det är med kolik! Min fina Domingo fick nämligen kolikkänningar igår kväll/natt. Det är första gången han har kolik (det är faktiskt första gången nån av mina egna hästar har kolik), men det ska alltid tas på största allvar då det snabbt kan förvärras och bli allvarligt när det gäller kolik.

Vi hade varit på konsert på kvällen och kom hem strax innan 22. Jag bytte klackarna mot gummistövlar och kavajen mot stalljackan och gick ut för att natta hästarna. Först verkade allt som vanligt. Alla hästarna åt av sin mat och jag började mocka ut bajsarna som jag alltid gör. Då märker jag att Dompi slutat äta och går runt i sin box och är allmänt orolig. Jag tänker direkt på kolik, men kollar ändå tempen först. Den är normal. Under tiden som jag lämnar termometern i sadelkammaren (fem meter bort) blir han sämre och lägger sig ned, reser sig när jag smackar på honom och vänder sig och tittar mot magen med ögonen rullandes i huvudet. Jag tar en hink och blandar snabbt lite kraftpellets med mycket vatten till en slabbig soppa. Dompi lägger sig igen och rester sig lika snabbt. Jag inser att jag måste börja gå med honom och det på direkten! Sagt och gjort. Samtidigt letar jag i fickorna efter telefonen, men den är förstås kvar i min andra jacka! Jag vill kunna ge så mycket information till veterinären som jag bara kan så jag har redan scannat av boxen. Han har ätit upp all maten sedan insläppet, bajsat som vanligt och förutom det han just har rivit upp så är boxen inte särskilt stökig (det var egentligen det första jag kollade när jag kom in i stallet, så som jag alltid gör. Har en häst inte ätit, bajsat eller rivit upp sin bädd mer än vanligt utgår jag direkt från att något är fel), så anfallet måste precis ha börjat. Jag lyssnar också i flankerna efter tarmljud. En hästmage SKA vara rätt bullrig. Men Dompis mage är oroväckande tyst. Och andningen är snabb och häftig - ett tecken på smärta.

Jag går bort till huset med Dompi på släp, tar min telefon som ligger precis innanför dörren i hallen och ropar på maken att komma ut. Sen fortsätter jag gå runt, runt, runt på gårdsplanen. Maken kommer ut och ser förvirrad ut. Men är sen snabb på att få på sig gummistövlar och regnjackan, få in hunden i huset och ta över promenerandet med Dompi. Han får också i uppgift att mata honom med "kraftsoppan" - om han vill ha. Det är för att få i honom vätska.

Jag slår numret till veterinären samtidigt som jag går in för att lugna Ferdinand som är i upplösningstillstånd inne i stallet över att hans kompis är ute och promenerar mitt i natten. Dom första gångerna jag ringer är det upptaget och minuterna sniglar sig fram. Till slut kommer jag fram och börjar berätta om symtomen och vad vi gjort hittills. Vid det här laget har han varit ute och gått i nästen 40 minuter och druckit upp all sin kraftsoppa. Han verkar lugnare. Vi bestämmer oss för att prova att sätta in honom i boxen för att se hur han reagerar. Han verkar lugn igen och börjar efter ett par minuter att äta lite försiktigt. Jag lyssnar på magen och den gurglar lite lätt. Men han har inte bajsat något på över en timme. Jag bestämmer i samråd med veterinären att vi ska låta honom äta en liten stund och sen gå igen, och sen äta, och sen gå o.s.v. tills han antingen bajsar eller blir sämre. Vi hoppas förstås på det första! Det blir ett par gånger ut och in i boxen. Maken går med Dompi och för att inte Ferdinand ska riva stallet så går jag med honom. Runt, runt, runt på gårdsplanen. Efter drygt en timme till så bajsar Domingo äntligen! Tänk att man kan bli så glad över att se sin häst bajsa.

Jag kom in från stallet 00:40 igår. Inte riktigt så jag hade tänkt spendera min kväll, men väl värt varenda minut. Idag har han haft världens diarré, stackars Dompisen, men i övrigt är han precis som vanligt! Det finns olika anledningar till att hästar får kolik. De kan ha druckit för lite (vanligt när det är varmt ute och de svettats mycket, men också när det är väldigt kallt eftersom många hästar inte gillar att dricka kylt vatten). Vid vätskebrist bildas förstoppningar och de får förstoppningskolik. De kan ha ätit något de inte borde som t.ex. mögligt grovfoder eller någon ört eller växt i hagen som sen bildar gaser i tarmen och så har vi gaskolik. För lite grovfoder och för mycket kraftfoder kan också ge både gas- och förstoppningskolik, precis som för mycket stillastående (t.e.x vid boxvila eller sjukdom). Om de går ute länge utan grovfoder i en grus- eller sandhage kan de börja roa sig med att slicka på marken och kan då få sandkolik. Såhär på hösten när det är lerig ute och hästarna bökar i jorden för att få i sig de sista grässtråna kan de få i sig mycket jord och grus vilket också ger sandkolik. Man kan förebygga detta genom att ge loppfrön i fodret, som fungerar som ett bulkmedel som tar med sig sanden ut den naturliga vägen. Kolik kan också bero på parasitangrepp. Det syns inte alltid på hästen att det är angripen så man bör ta träckprov vår och höst. Exakt vad Domingos kolik berodde på vet jag inte. Han har haft tillgång till vatten, det är inte varit särskilt kallt, höet är av bra kvalitet, han har inga parasiter - men han kan ha fått i sig en del lera och grus ute i hagen när han letar efter de kortaste, smarrigaste grässtråna. Troligtvis är det en kombination av flera saker, så som det ofta är i livet.

Tecken på kolik är:
Hästen äter inte
Hästen har inte bajsat som vanligt, och har inga eller väldigt få tarmljud.
Hästen är orolig och boxvandrar, vill lägga sig, rulla och skrapar med framhovarna
Hästen tittar sig mot buken och ibland även biter sig mot buken
Hästen rullar med ögonen och andas häftigt
Hästen kan i fåtalet fall bli apatisk av smärta och bara stå och hänga. Då kan det vara svårare att misstänka just kolik. Men saknas tarmljud och hästen är feberfri kan det mycket väl vara kolik.
Om de har väldigt ont kan de börja svettas, då är det allvarligt! Men kolik ska alltid tas på allvar. Det kan snabbt övergå i tarmvred som är dödligt om det inte behandlas. Veterinär ska alltid kontaktas och åtminstone rådfrågas om behandling!

Vad ska man göra om man misstänker kolik? Nummer ett är att kontakta sin veterinär. Förhindra att hästen lägger sig och rullar sig eftersom den då kan få tarmvred. Gå ut och gå i närheten av stallet. Om möjligt kan man även longera hästen lite i trav för att få igång tarmrörelserna. Försök få i hästen vätska genom att blanda till lite betforvatten, mash, eller som jag gjorde, blanda lite kraftpellets med vatten så att det blir en smaklig soppa. Den får gärna vara lite ljummen. Om du ställer in hästen i boxen ta då bort eventuellt kraftfoder helt, och minska högivan så att du har kontroll på vad och hur mycket hästen ätit. Ställ gärna in en stor hink med vatten så att hästen lätt kan dricka (tänk på att den inte ska ha några krokar eller handtag som hästen kan fastna i eller skära sig på)! Att hålla hästen i rörelse och få i den mycket vätska i väntan på veterinären kan rädda hästens liv.

Slutet gott, allting gott! Och det hoppas jag var nog med dramatik för den här veckan (och ett tag framöver)! Nästa gång ska jag skriva om hur man sätter upp panel! Jag lovar!


Läst 18736 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
27

Veckans tips: Halmpellets!

Ännu ett inlägg om mockning, tänker ni! Och jo, jag erkänner det är precis vad det här inlägget kommer handla om. För med hästar så kommer mockning, oavsett hur man väljer att ställa upp dem (stall, lösdrift osv). Personligen så hatar jag att mocka! Jag förstår inte alls alla dom som säger att det är "terapeutiskt", eller att de får alla sina bästa idéer när de mockar. Jag är avundsjuk! Jag har aldrig fått någon snilleblixt när jag mockar. Därför vill jag att det ska gå snabbt och lätt, och ta upp så absolut lite tid och kraft som bara är möjligt! Samtidigt ska det vara bra för hästen också. Det ska suga upp fukt bra, det ska ge en mjuk bädd att sova på, det ska vara torrt och rent så att hovar och karleder håller sig friska och fina. Och så ska det vara bra hygienisk kvalitet och inte damma.

Jag tycker mig ha hittat det perfekta alternativet! Halmpellets! Jag tror att jag har prövat att mocka i det flesta sorters strö och använt de flesta olika tekniker som finns (alltifrån permanentbädd och maskinell utmockning, till handmockning två ggr om dagen). Jag har mockat i torv, papper, vanligt kutterspån, vanlig halm, spånpellets och nu alltså även halmpellets.

Anledningen till att jag bytte var helt enkelt att det kassa vädret här i Skåne gjorde det helt omöjligt att få tag på bra halm under ett par veckor i början av augusti. Skördarna var sena och fjolårets halm var slut. Så jag blev tvungen att göra något och bestämde mig för att köpa några säckar halmpellets och lägga i botten för att dryga ut halmen lite. Men när jag upptäckte hur bra det sög och vilken fin bädd det blev på en gång, så bestämde jag mig för att testa det "på fulltid". Dvs mocka ut all halm och fylla hela boxarna med halmpellets. Jag passade också på att skura väggarna med Virkon och på boxgolvet pudrade jag Stalosan, innan jag lade in det nya.

Fördelen med halmpellets är att det suger väldigt bra, samtidigt som det snabbt lägger sig som en relativt fast, men ändå mjuk "bädd". Eftersom man vattnar på pelletsen så blir det en bra bädd utan att man behöver spara kisset. Det blir alltså en väldigt ren och fräsch bädd, och det gör inget om hästen skulle vilja gräva lite i den - till skillnad från en traditionell bädd där man sparar kisset, som då bildar väldigt mycket ammoniak och bakterier. Har man en häst som är lite dammkänslig så kan man vattna lite extra på toppen varje dag, utan att bädden för den sakens skull blir blöt eller soggig. Jämför jag med spånpellets så tycker jag att halmpelletsen både suger upp kisset bättre och att det bildar en bättre bädd som dom inte trampar igenom. Det gör att det blir lätt att mocka eftersom bajsat ligger "ovanpå" bädden, och inte blandas ner runt i den som ofta sker med t.ex. vanligt spån. Mest liknar det nog torv, men det blir inte alls lika dammigt som torven! En annan fördel är att man vet att det alltid är samma kvalitet på varje påse - till skillnad från vanlig halm som kan se fin ut på utan, men sen ändå ha en dålig kärna eller dammiga/mögliga partier som man får ta bort och slänga. Det ända jag saknar lite är det där mysiga halmprasslet så man kommer in i stallet, men jag kan leva utan det!

Priset då undrar ni? Ja, naturligtvis är det dyrare än vanlig halm. Men jämfört med kutterspån eller spånpellets är det typ samma. Men jag tror faktiskt att jag sparar in det mesta av merkostnaden för inköp på tömningarna av containern. När man mockar i halmpellets får man nästan bara med bajset och minimalt med strö. Det gör att jag kommer behöva tömma containern betydligt mer sällan. Så bara där bör jag kunna spara ett par tusenlappar per år.

Det går åt lite mer än vad tillverkaren säger när man ska strö upp boxarna - i alla fall om man vill ha en tjock och mjuk bädd som hästarna är bekväma att ligga ned i. Det är ett av mina "knep" som jag använder för att se om bädden är tillräckligt tjock - hästarna ska vilja ligga ned och vila i den på nätterna! Det gör de inte om den är för tunn eller för skitig. Då står de hellre. Speciellt på vintern när hagarna kanske är blöta och geggiga så är det viktigt att hästarna har en torr sovplats där de kan ligga ned. Enligt tillverkaren ska man använda ca en påse per kvadratmeter, men jag använde snarare en och en halv. Sen använder jag minst två påsar per vecka och box, och någon enstaka gång tre påsar när jag vill bättra på bädden.

Men det jag verkligen sparar in på är tid och kraft! Nu för tiden är jag ofta klar på mindre än en halvtimme (fyra hästar), och jag behöver bara gå en eller möjligtvis två gånger fram och tillbaka mellan stall och gödselcontainer. Innan behövde jag gå minst tre-fyra rundor och det var det som var den stora tidstjuven. Jag köper Easy-Bedding halmpellets från Vallåkra Lantmannaffär. De kör hem pallarna direkt till gården (och köper man en hel pall eller fler så får man dessutom rabatt). Dessutom sparar jag en massa plats. Jag kan förvara två pallar halmpellets som borde räcka mig drygt tre månader på samma yta som jag hade två rundbalar, som tar slut på ca 20 dagar.

Jag ser bara win-win fördelar. Så till alla som vill lägga mindre tid på mockning och mer tid på sina hästar kan jag verkligen rekommendera halmpellets!


Läst 27607 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
22

En strulig vecka!

Hej på er! Det har varit en strulig vecka här på gården. Lagen om alltings jävlighet verkar gälla just nu.

Det började nog förra tisdagen när jag bara skulle gå upp och ta en dusch innan middagen, och upptäckte att det inte fanns något vatten. Jahopp... Vi konstaterade att propparna gått, och försökte byta. Men de small innan vi ens hade fått i alla tre nya. Gick ned i källaren för att se om det fanns något att göra där, men nej. Istället fick jag sticka iväg till butiken och köpa några flaskor bordsvatten, så vi åtminstone skulle kunna borsta tänderna och blaska av oss lite. Eftersom hästarnas vatten går på samma pump som vårt, så fick vi lov att lösa det genom att gå ut i hagarna i kolmörkret och bära in vattenhinkarna i boxarna.

Sen spenderade jag halva onsdagen med att försöka hitta en elektriker (jag tror jag fick ringa typ 30 samtal innan jag till slut hittade en som kunde komma!), och andra halvan med att samla regnvatten i hinkar så att hästarna skulle ha vatten ifall vi inte skulle få igång pumpen. Så på det viset var det ju tur i oturen att det regnade. Både ösregnet och stormvarningen matchade mitt humör rätt bra den dagen.... Vi fick igång vattnet igen på torsdagsmorgon. Så slutet gott allting gott.

Men om det råder vattenbrist inne i huset så gäller raka motsatsen utanför! Det har regnat, och regnat och sen regnat lite till! Jag har fått flytta upp mammahäst och föl från sommarhagen för det står typ fem centimeter vatten över hela hagen. Det känns ju lite deppigt att det redan börjar bli geggigt i hagarna, och det är bara september! Jag vill inte tänka på hur det kommer se ut i mars... Ingångarna som jag grusade förra året håller sig i alla fall fina. Fortsätter det såhär får jag beställa mer grus till hagarna i vinter. Det är främst längst staketen som det blir lite upptrampat.

Hur som helst... I helgen skulle vi fortsätta bila bort sockeln vid nya stalldörren så vi kan sätta upp fodret och göra en ny dörr när mina föräldrar kommer i nästa vecka. Men det är tungt och tidskrävande och istället för att bli färdiga så vaknade min man med nackspärr på söndagen och kunde inte göra nånting. Om det var bilandet som gjorde det, eller om det var när han lyfte åkgräsklipparen som han kört fast med på lördagkvällen förtäljer inte historien, men bilandet fick i alla fall vänta. Förhoppningsvis kan vi göra lite nu i helgen istället.

Och som inte det vore nog med elände så har min stackars Domingo gått och blivit sjuk. Jättekonstigt tycker jag för jag har inte varit ute i många stall förra veckan, och ingen av dem har någon häst som insjuknat. Bara min stackare. Första två dagarna hade han hög feber och åt dåligt. När den gick ned och jag trodde att "faran" var över så fick han istället lymfangit! Tur i oturen är att alla de andra hästarna hållit sig friska, så det verkar inte vara särskilt smittsamt. Jag har förstås kontaktat alla hästägare som jag varit i kontakt med så att de kan hålla ett extra öga på sina hästar närmsta veckan. Men min veterinär klassar det som en vanlig förkylning och vi har ingen speciell karantän eller så.

Jag tänker att vi har haft otur för ett helt år framåt, så nu kan det ju bara bli bättre! Jag återkommer med rapport nästa vecka så får vi se om det stämmer!

Jörgen bilar på innan nackspärren slog till.


Läst 28230 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
11

Sista sockeln är gjuten!

Ja, ni läste rätt! Den sista sockeln blev gjuten förra lördagen och med det har vi tagit ett steg närmre en helt färdig fasad! Det som förra året tog oss typ tre hela dagar att fixa, gjorde vi nu på bara några få timmar (gjutformen snickrade vi ihop på fredag kväll och sen gjöt vi i betongen på lördag morgon, innan Jörgen åkte för att spela fotbollsmatch. Det tog oss ca 3-4 timmar allt som allt.

Sista sockeln på bakning förra lördagen!

På söndagen tog vi ned dörren och det gamla dörrfodret och satte upp nytt dörrfoder. Det var lite meckigt att få det på plats och att få det i lod mm. Men skam den som ger sig! Jag spenderade tiden som blev över med att sortera fram tegel i rätt mått (visade sig att flera av de stenar vi hade var för höga, så tänk på det om ni ska köpa begagnat teglet - kontrollmät på plats!). Vår murare var här i tisdags, onsdags och torsdags och satte i fönstret i den nya innerväggen och påbörjade den sista ytterväggen mot baksidan. Tyvärr blev det inte helt klart, men vi hoppas att han ska hinna komma en dag till i höst och göra klart det sista.

Det som är kvar nu för att få en helt färdig tät fasad inför vintern är att sätta upp ny panel ovanför den nya tegelväggen, och att snickra ihop och sätta upp en ny stalldörr mot innergården. Det låter kanske som "bara" men det är alltid mer jobb än man tror. Först måste vi köpa ny panel och eventuellt såga till den i rätt mått. Sen ska den målas och torkas i ett antal lager. Sen ska den gamla panelen tas ned och den nya sättas upp (ett arbete som sker på en stege på 3-5m höjd). Att snickra ihop en ny stalldörr blir lite enklare eftersom vi kan återanvända virke, reglar och beslag från de gamla portarna som vi tagit ned. Vi kan alltså skippa flera steg med inköp och målning m.m. Det som kommer att ta tid är att bila bort sockeln under den nya stalldörren. Min man påbörjade det arbetet i helgen, men det är massor kvar! Och det är tungt! Men vi hittar säkert en lösning på det också. Jag funderar på om vi inte ska ta och hyra in en monstermaskin av något slag, för våra kära lilla vinkelslip verkar lite klen inför uppgiften... 

Fortsätt att följa oss på vår facebooksida för löpande uppdateringar!

Här är nya dörrfodret på väg upp. Den vänstra porten ska tas bort helt.

Och här har vi sockeln redo att börja muras på!

Den nya tegelväggen är drygt halvvägs kommen.

Väggen mot innergården är helt färdig med fönster och allt! Visst blev det fint?


Läst 31657 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
26

Rivstart och konstruktionsbekymmer

Hösten har rivstartat här på gården, och som ni märker är det som vanligt bloggen som har fått stå tillbaka lite. Det har varit 40-års fest, fölvisningar, sadelprovning och så förstås byggprojekt.

Det här med att renovera en gammal byggnad har både för och nackdelar. En fördel är till exempel att man har tak över huvudet redan från början. En annan fördel är att man kommer undan lite billigare än om man ska bygga helt från grunden. Priset beror dock väldigt mycket på om man gör arbetet själv eller anlitar hjälp. Anlitar man bygghjälp blir det antagligen ungefär samma pris i slutändan - för det man inte får glömma bort när man har med en gammal byggnad att göra det är att man måste behandla byggnaden med varsamhet och respekt! Man kan inte riva och slita hur som helst för då riskerar man att försvaga byggnaden. Ni som följer bloggen vet att detta är ett dilemma som vi ställts inför ett flertal gånger under resans gång. Vi har fått omvärdera, tänka om, tänka till och tänka nytt - både en och två gånger när byggnaden har bjudit på några oväntade överraskningar.

Vi har några "små" förändringar, förstärkningar och förbättringar kvar i byggnadens fasad och konstruktion innan vi är redo att faktiskt börja med inredningen. Bland annat har vi två stycken stora dörrhål i fasaden som ska muras igen, så att vi kan inreda med två boxrader längs med byggnadens långsidor. Vi bestämde oss rätt så tidigt i våras för att vi skulle ta hjälp med detta. Förra sommaren murade vi igen ett stort dörrhål så vi vet hur lång tid det tar och hur tungt det är... Så det var inget särskilt svårt beslut att lägga ut det på entreprenad, annars hade vi fått lägga hela sommaren bara på att mura vägg! Men innan muraren kunde komma så var vi tvungna att lösa flera stycken konstruktionsproblem!

Dörren, eller rättare sagt dörrfodret som ska tas bort fungerar nämligen också som stödpelare till en av takstöttorna/takstolarna. Hade man bara tagit bort den hade hela taket kunnat rasa in! Detta har gett oss mycket huvudbry under sommaren, men till slut kom vi på en tillfredställande lösning. Det känns som om jag skulle behövt en animerad instruktionsfilmer för att kunna förklara exakt vad det är vi gjort och varför, det är för svårt att bara beskriva i text. Men till er som eventuellt står i samma situation som oss vill jag bara säga tänk er för noga innan ni gör några förändringar i byggnadens konstruktion! Det kan om man har otur verkligen bli fel. Ta hjälp av en byggnadsingenjör om ni är osäkra. Här hemma har vi ju lyxen att ha både arkitektkompetens, elektriker och byggnadskompetens inom familjen.

Imorgon är det dags! Då ska vi ta bort dörren (som är ca 3 meter hög och 4 meter bred),och sen såga av och ta ned dörrfodret. Och på måndagmorgon kommer muraren! Han ska sen jobba med att mura upp vägg(arna) i ca två veckor. Vi kommer att lägga ut bilder på de dagliga framstegen på vår facebooksida Örstorps Gård AB. Välkomna att följa oss där!


Läst 25518 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
03

Konsten att göra det svårt för sig...

Vårt senaste projekt är att flytta en av dörrarna mot innergården. Den ska flyttas ca 1 m till vänster... Det kan tyckas som onödigt arbete, och tro mig! Vi har förstås funderat på om det verkligen ska vara nödvändigt. Men hade vi valt att ha den kvar på sin ursprungliga position hade den första boxen på höger sida blivit så pass liten att vi bara kunnat ha hästar med en mankhöjd på max 170 cm (och inga dräktiga ston med föl). Nu får den i stället fullt mått så vi kan ha alla storlekar på hästar i den och även ston med föl om det skulle behövas. 
  
Tanken med att ha en "ensam" box på det sättet är att den ska kunna fungera som hingstbox (om det nu skulle bli så att vi har en hingst i stallet), eller som isoleringsbox om vi får en sjuk häst där smittorisk förekommer. I den här länken hittar du alla mått från Jordbruksverket. Vi började förra fredagen och kommer att bli klara med murningen under morgondagen (fredag igen). Så det har tagit en vecka. Om man tänker på att vi sen förhoppningsvis ska bo här och nyttja vårt stall i många, många år framöver så är det definitivt värt det! Även om det just nu (när allting händer på en gång – fölvisningar, dräktighetskollar, stallbygge, 40-års fest för min man där vi ska ha hela huset fullt av övernattningsgäster o.s.v.) känns som mycket tid.


Jag har publicerat den tidigare, men här kommer en påminnelse över hur planlösningen på vårt stall kommer bli.
  
Nåväl.. Här kommer en liten beskrivning av det arbete som vi gjort hittills.
  
Första steget innan man tar bort något är att se till att alla konstruktioner runtomkring är stabila så att man inte får med sig en vägg på köpet när man börjar riva. I vårt fall innebar det att vi fick stötta upp den bärande bjälken ovanför dörren, som var skarvad precis mitt i vår nya öppning. Det gjorde vi genom att bulta fast en stödbalk ovanför den gamla balken, som med god marginal gick över både den nya och den gamla öppningen. Vi har också köpt två stämpar (ja, det heter så). En stämp är en sådan där tillfällig pelare, vanligtvis i metall, som man använder på byggen för att stötta upp saker innan de är riktigt klara. De är höj och sänkbara och därför lätta att montera där man behöver tillfällig stöttning (ni ser de gula stolparna = stämparna i bakgrunden på bilderna).
De kostar bara ett par hundralappar att köpa så har man ett större projekt är det definitivt en god investering, annars finns de att hyra också. När vi väl var säkra på att stallet inte skulle rasa var det "bara" att lyfta bort dörrarna och bräcka bort de gamla fodren.
  
Steg nummer två var att börja ta bort tegel på vänster sida dit dörren ska flyttas. Detta gjordes med borrmaskin, stämjärn och vinkelslip. Det finns ett videoklipp på vår Facebooksida! Nästa steg blev att göra en jämn kant genom att kapa tegelstenarna med vinkelslip. Längs kanten kommer vi sen att lägga putsbruk och sätta upp det nya dörrfodret som dörren ska fästa i.
  
Efter det började arbetet med att fixa till sockeln på höger sida. För att få samma utseende som på resten av sockeln blev vi tvungna att bila bort en bit av betongen (även här fick vinkelslipen jobba. Den är just nu vår bästa vän...), så att vi kunde lägga en tegelkant och gjuta en jämn sockel undertill. Vi hade hoppats hinna gjuta redan på söndagen, men regnet satte stopp för de planerna (det har regnat galet mycket den senaste veckan! Bara idag har vi fått en 15-20mm!).
  
I stället fick vi göra form och gjuta i måndags, och i tisdags (när gjutningen fått torka ett dygn), kunde vi börja mura. Det är min man och svärmor som stått för murningen den här gången. Vi har bara sex rader kvar nu, så det borde bli färdigt under förmiddagen imorgon. Det är alla dom där små detaljerna som tar sån tid. Men vi kämpar på och sakta men säkert tar stallet form!
   
Jag är jätteglad över all den positiva responsen som vi fått på vår fina Rex! Tusen tack alla ni! Och så sent som i tisdags konstaterades Prinsessan dräktig med Totilas på 17 dygn! Så spännande! Ni kan inte ana hur skönt det kändes att få det beskedet med tanke på hur sent in på säsongen vi är nu. Vårt andra sto som seminerats med San Amour ska kollas på söndag, men hade för 17 dagar sedan en kraftig infektion så jag känner mig inte alltför hoppfull just nu... Håll tummarna för att jag har fel! 


Läst 26927 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
31

Låt mig få presentera...!

Nu har äntligen den här otekniska människan lyckats lista ut hur videoredigeringsprogrammet fungerar! Så här kommer han! Vår guldklimp! Vår stolthet! Örstorps Rex (till salu by the way)! 

Mer info för den seriöst intresserade finns på vår facebooksida: Örstorp Gård AB.


Läst 25216 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: "Att vara med räknas också"

Gästbloggen

Kvällshoppning!

Therese

En helt ljuvlig grundkurs

Kajsa Boström

Till Husbloggarna