Stalldrömmar
JUL
17

Tjong i staketen!

Hej på er! Jag vet inte om det är bara jag, men såhär i värmen och torkan så har ett nytt problem dykt upp här på gården som vi inte haft tidigare. Nämligen problem med att elen i trådarna i staketet inte leder så bra som det har gjort innan, och borde göra!

Vi märkte det när vi skulle ta ut en häst från betet och de andra hästarna bara stod och hängde mot tråden utan att reagera alls! Så får det förstås inte vara! Det är ju en fråga om hästarnas säkerhet att de faktiskt får sig en rejäl (men ofarlig) smäll på mulen om de är där och ska nosa. Men när det är såhär torrt i marken så leder strömmen dåligt, och styrkan på stöten går ned till nästan obefintlig. Om ni inte har en "stakettestare" (en liten dosa som mäter strömmen i staketet), så skaffa det! De kostar bara några hundralappar och gör att du har full koll på hur mycket el som egentligen passerar i ditt staket.

Så vad kan man göra då? Nummer ett är ju förstås att se till att man har ordentligt spända/dragna trådar och bra skarvar, och att det inte finns något gräs och sly under trådarna som ligger an eller grenar från träd som kan hänga ned. Sen kan man kolla över alla kopplingar mellan aggregat, staket och jordning så att det inte blivit något glapp nånstans. För oss var alla dessa punkter redan ok, så efter att ha läst på lite kom vi fram till att det är vår jordning som är för dålig. När marken har varit fuktigare så har den fungerat bra (och dessutom har gräset i hagarna gjort att hästarna har varit föga rymningsbenägna....). Men i år när det är extremt torrt i marken, och gräset i hagarna dessutom är brunbränt eller rent av obefintligt, så är det en annan femma... Gräset är plötsligt grönare på andra sidan staketet - så att säga..

Om man sätter nya staket är det bra att veta att det är rätt stor skillnad på olika trådar och bands ledningsförmåga. Ju lägre motstånd desto bättre ledningsförmåga - med andra ord bättre tjong i staketet! De bättre trådarna/banden är oftast lite dyrare, men det tycker jag nog att det är värt. Att hästarna har respekt för staketet hindrar ju både rymningar - med skaderisk och allmän kalabalik som följd. Och även om våra hagar ligger en bra bit från stora vägen, så har jag sett hästar som i panik som sprungit flera km från sina gårdar om de blivit skrämda av något! Och hästar på stora vägen känns som varje hästägares mardröm! Bra tjong skyddar också från skärskador från trådarna! Har man en gång sett en uppskuren has eller böjsena så vet man hur viktigt det är! Har man gamla hagar, med trådar och band som suttit uppe ett par år så kan det vara läge att byta ut dem. De tappar i ledningsförmåga med åren när de blir smutsiga, uttöjda, rostiga, slitna och/eller solskadade.

Man bör också tänka till både en och två ggr innan man väljer aggregat och alltid välja ett aggregat med snäppet mer kapacitet än vad man tänker utnyttja. Dels för att vara "på den säkra sidan" och dels för att man vet aldrig hur det blir i framtiden. Kanske vill man lägga till en extra tråd? Kanske dela av en stor hage i flera små? Det kan hända mycket på vägen som man inte hade tänkt sig. De flesta återförsäljare är jätteduktiga och hjälper gärna till när man ska välja material till sitt staket. Jag har köpt det mesta till mina staket (stolpar, tråd, band, isolatorer och aggregat mm) på Djurgårdens Ridsport, www.staket.com.

Därför ägnades delar av helgen åt att sätta nya jordspett(man har aldrig tråkigt när man bor på gård...), och nu har vi äntligen bra med kräm i staketen! Hur de ska sättas, hur många spett man ska ha o.s.v. beror på storleken på hagar, vilket aggregat du har, vilket typ av jordmån o.s.v. Men det finns jättebra beskrivet i guider på nätet, så om ni misstänker att det kan vara jordningen som är problemet så får ni läsa på och ta reda på vad som gäller för just er och era marker. Bra jordspett och kopplingar till dessa m.m. finns att köpa på de flesta platser som säljer staket och tillbehör! Här är två bra guider som jag hittade på nätet! 

Jordningsguide:
http://www.bmsab.se/subdet201.htm

Felsökning:
https://www.delaval.com/sv/om-delaval/se/elstangselskolan/kontroll-av-jord--problem-vid-dalig-effekt_funktion/

En röjsåg är nästan ett måste när man bor på gård. Vi röjde under trådarna för ungefär en månad sen. Börjar snart bli dags igen.


Läst 16670 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
04

Den viktiga triangeln!

Jag vågar påstå att alla som nån gång har suttit på en häst har hört talas om den lodräta sitsen. Ni vet höft, häl och axel ska bilda en lodlinje genom kroppen, så att om man plockade bort hästen under ryttaren ska hen landa på fötterna. Men om det här är något som alla vet – hur kommer det sig då att nästan ingen sitter så? För allvarligt talat, se er omkring! Det är inte många som verkligen sitter i lodrät position nu för tiden.
  
Kan det vara för att man inte förstår hur viktigt det faktiskt är? Att man tror att det bara är kosmetiskt? Det vill säga att det bara är en fråga om att se elegant ut och att det inte egentligen påverkar själva ridningen?
Jag är i grunden utbildad massageterapeut och har arbetat många timmar med att hjälpa människor som har ont i sina kroppar. Jag har en gedigen utbildning i biomekanik och är fullt införstådd med att vi alla ser olika ut och har olika förutsättningar. Någon har långa ben, andra korta. Någon har lång rygg med tydliga kurvor, en annan kort och rak. Någon kanske har långa lårben, men korta vader eller vise versa... Och därför kommer slutresultatet att se lite olika ut.
Som ung dressyrryttare var min stora sorg i livet att jag inte är född med milslånga ben och kort överkropp (utan snarare tvärt om). Men jag insåg att det går att rida rätt bra ändå och har kommit över det! Även om jag aldrig kommer att se riktigt sådär elegant ut i sadeln som vissa av mina kollegor kan göra...
Men fysikens lagar gäller för oss alla – långa, korta, smala, tjocka och därför måste vi göra vårt allra bästa för att jobba med naturen och inte mot den!
  
Det hela börjar med ett neutralt bäcken. Om bäckenet är felvinklad kommer hela sitsen att bli fel. Ryggen kommer antingen svanka eller kuta, och du kommer hamna i bakvikt eller framvikt. Dessutom kommer inte ryggraden kunna ta upp och kompensera för hästens rörelser på ett korrekt sätt, och du kommer antingen studsa i sadeln eller ta ut rörelsen på ett felaktigt (potentiellt skadligt sätt), till exempel genom att huvudet nickar överdrivet vilket kan ge skador på kotor och ligament i nacken.
Det kommer också bli helt omöjligt att ha benen i korrekt position med hälen i linje under höften. Om du sitter för långt bak på sittbenen (vilket är väldigt vanligt) så kommer benen hamna för långt fram. Då hjälper ingen höftböjarstretch i världen! Du kommer aldrig att riktigt kunna hitta en bekväm lodrät sits.
Ju längre bak på sittbenen du sitter, desto mer stolsits kommer du att hamna i. Det kan också hända att du börjar rotera låren utåt, och därmed får en tå som pekar utåt. Sitter du istället för långt fram på sittbenen kommer benen att åka bak och du kommer knipa med knäna och/eller hamna i framvikt. Den här sitsen är vanligast hos nybörjare och/eller lite osäkra ryttare men kan ibland ses även på vana ryttare.
  
Vad är då en neutral bäckenposition? I Tyskland pratar man mycket om "triangeln". "Du ska sitta på triangeln!" Och vad innebär det då? Jo, triangeln utgörs av de två sittbenen och blygdbenet. Ett annat uttryck som jag gillar är att "sitta på plattan". I Sverige pratas det väldigt mycket om att sitta på sittbenen. Det är mycket märkligt eftersom det nästan alltid leder till att man hamnar i bakvikt (här ska dock sägas att om man har en elev som hamnar i framvikt så kan instruktionen "sitt mer på sittbenen" vara helt korrekt).
Tyvärr är det nog så att kunskapen om anatomi har varit väldigt begränsad hos instruktörer, och det har lett till en hel del missuppfattningar. Men det är på väg att förändras! Det bedrivs forskning om sitsen på alla möjliga håll och kanter i världen, bland annat Maria-Terese Engell som nyligen gjorde sin avhandling.
Några andra som ligger i framkant när det gäller forskning och sits är engelsmännen – något som man nästan kan se om man tittar på hur deras ryttare i toppskiktet sitter! Själv har jag intresserat mig för sitsen och samspelet mellan häst och ryttare ända sedan jag påbörjade min utbildning till massageterapeut för över tio år sedan.
Jag har under åren haft många bra förebilder, lärare och mentorer. Att jobba aktivt med sin position i sadeln är ett pågående arbete som måste finnas med i alla faser av en "ryttarkarriär". Från nybörjare till elitsatsning! Det är inget man kan bli klar med, eller slutar med när man kommit till en viss nivå. Lustigt nog är det ofta dem som behöver det mest som är minst mottagliga.
  
Men hur gör man då för att hitta en neutral bäckenposition? Här kommer en enkel, men effektiv övning som kan hjälpa dig hitta rätt! Börja när du skrittar fram med att gunga överlivet fram och tillbaka så att du växelvis har vikten för långt fram på blygdbenet, och växelvis för långt bak på sittbenen. Gunga sedan mindre och mindre och försök hitta "mitten" - där du sitter lika mycket på sittbenen som på blygdbenet. Du får då en bred anläggninsgyta för sätet i sadeln och sitter nu "på plattan".
Det ska aldrig göra ont i blygdbenet! Då sitter du för långt fram (eller har fel sadel). Låren ska nu kunna falla neutralt i korrekt position och ryggen ska vara "rak" med en lätt svank och en lätt kurva i bröstryggen som kan ta upp krafterna från hästen när den rör sig. Hur mycket svank och kurva du har i ryggen är lite individuellt, och beror på hur du är skapt av naturen. Men förutsatt att du inte har några skador eller låsningar som hindrar dig, ska det kännas bekvämt i ryggen och axlarna ska vara placerade mitt över höften.
  
Men tänk på att vi är extrema vanemänniskor! Om du är van att sitta för långt bak på sittbenen kan det kännas som om du lutar dig framåt, när du faktiskt sitter rakt upp! Och är du van att sitta framåtlutad kommer det förstås kännas som om du lutar dig bakåt...
Därför är det väldigt värdefullt att ha ögon på marken (helst med hjälp av en bra tränare som du litar på), som kan berätta för dig när du sitter rätt. Speglar eller någon som filmar kan också hjälpa dig medan du "kalibrerar om" kroppen till dess nya position. För de flesta är det dock en snabbt övergående fas för de märker rätt snabbt att de blir både stabilare och mer följsamma på en och samma gång i sin nya sits.
  
För att kunna sitta rätt i sadeln med ett neutralt bäcken, krävs det förstås också att du har rätt sadel! Har du en sadel där sätet lutar framåt eller bakåt, som har för bred eller smal midja eller som placerar dina lår i fel vinkel och därmed tvingar ditt bäcken att följa efter så kommer du förstås aldrig kunna sitta korrekt och bekvämt.
Jag vet själv att det kan vara både dyrt och krångligt att hitta rätt sadel som passar både häst och ryttare – men man får faktiskt inte kompromissa! Det finns massvis med duktiga sadelutprovare som säljer begagnade sadlar, så det behöver inte kosta multum. Att prova ut en bra sadel måste liksom ingå i budgeten när man köper häst. Så fortsätt att leta och prova runt även om det känns hopplöst! Och nöj dig aldrig med en sadel som sätter dig fel!
Sadeln ska passa både dig och hästen! Annars är det som att träna till ett maraton med för små löparskor! Det spelar ingen roll hur mycket du springer eller om du har pulsmätare, dricker och äter rätt mellan träningarna och gör "allting" rätt. Du kommer ändå inte få ut det du vill av träningen, och antagligen kommer du också få ont och skada dig!
  
Så hur du sitter påverkar inte bara hur det ser ut för ögat! Utan framför allt hur du faktiskt inverkar på din häst; hur du belastar den. Hur din ryggrad kan ta upp stötar, hur dina lår faller och hur dina hjälper uppfattas av hästen. Det påverkar också hästen steglängd, dess förmåga att lyfta sin rygg, om den blir stel i höger eller vänster sida och så vidare.
För några av er är det här gammal skåpmat, men för några är det nyheter som kanske kan bli den "saknade pusselbiten". Om tio års tid tror jag att vi kommer att tycka att alla de här sakerna är helt självklara och vi kommer att lägga mer tid på att lära oss hur vi ska sitta och inverka på våra hästar – och inte prata så mycket om vad hästen ska göra...
Hästens prestationer kommer som ett brev på posten när ryttaren gör rätt!

Det är många pusselbitar som ska läggas på plats för att vi ska kunna bli bättre ryttare och rida våra hästar korrekt. Det här är bara en av dem. Om någon blir sugen på att lära sig mer så håller vi både privatlektioner, kurser och föredrag med "sitstema". Läs mer om mig på min hemsida eller hör av dig direkt till mig om du har några frågor!
  
//Marie


Läst 32620 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Föllycka!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Först funderar man länge och väl över hingstvalet. Läser på om hingstarna och deras kvalitéer. Man går igenom stammen och tittar på befintliga avkommor. När man bestämt sig ska man in på station i rätt läge och seminera. Och sen håller man tummarna i drygt två veckor. Antingen är lyckan total, eller så får man negativt besked och får börja om igen. Kanske behandla och vidta andra åtgärder o.s.v. Det ligger många timmars tankekraft och arbete bakom varje litet föl...

Får man ett positivt besked där på det där ultraljudet så börjar den långa väntan. De första veckorna lite otåligt och under spänd förväntan. Måste det vara ett helt år kvar tills fölis kommer? Kan den inte bara komma nu, nu, nu?! Sen kommer den långa vintern och man hinner nästan glömma bort att det faktiskt ska komma ett nytt litet liv till våren. Men så kommer våren, och med den kommer fölen. Och plötsligt så blir man väldigt medveten om det där lilla livet som faktiskt växer därinne!

Så kommer den där sista månaden. När man måste börja hålla extra koll på sitt sto och ta lite extra hand om henne. Juvret växer, magen växer. Kanske ser man fölsparkar i flankerna? Stoet stånkar och stönar och tycker att livet är allmänt jobbigt. Och man själv är på helspänn efter alla små tecken.

Prinsessan visar både "allt och inget". Hon har fyllt juver, slappa bäckenband, massvis med förvärkar, tappar aptiten och har till och med små, små vaxproppar flera veckor i förväg. Förra året lurade hon mig totalt och jag vakade i veckor innan det var dags! I år hade jag mer is i magen och väntade lite längre innan jag började vaka. De sista 10 dagarna hade jag klockan ställd tre ggr/per natt mest för säkerhets skull, men eftersom jag inte egentligen trodde att det var dags så var det lätt att bar ta en snabb kik på kameran och sen somna om.

De sista 3 dagarna innan fölning hade jag alarmet ställt varje timme. Jag kollade mjölken varje kväll med refraktometer för att få en bättre hint om när det skulle kunna vara dags. I torsdags låg den på 18 vid 22:00 när jag kvällsfodrade och jag tänkte väl att "suck, det blir väl en vaknatt till då". Två dagar tidigare hade den gått upp från 10 till 16 och då tänkte jag att nu är det snart dags! Men sen hände ju inte så mycket mer... Vi hade precis sett klart "I'am Legend" med Will Smith, som gick på tv, och hade väl tänkt gå och lägg oss, när vi ser på kameran att Sessan lägger sig ned på sidan! Eftersom hon inte gärna vill ligga ned som högdräktigt så tänkte vi direkt att nu är det dags!

Snabbt på med ytterkläder och sen gick vi så lugnt vi kunde när kroppen går på högvarv ut i stallet. Sessan hade rest sig igen, men var varm och fuktig och orolig, så vi visste att det var på gång. Bara någon minut efter att vi kommit ut gick vattnet och hon la sig ned igen. Men den här gången med rumpan direkt mot väggen! Den vita fosterhinnan började puta ut, och jag förstod att vi skulle behöva flytta på henne. Vi gick in i boxen och försökte knuffa bort henne från väggen. Det misslyckades förstås totalt, och hon reste sig upp istället. Fosterhinnan drogs in igen, och sen följde några nervösa minuter innan hon la sig ned igen. Jag pratade i telefon med min granne som är en mycket erfaren uppfödare som försäkrade mig om att det var helt normalt. Sen la hon sig ned igen och fosterhinnan blev synlig igen. På instruktion av min granne gick jag fram och kände så jag kunde känna två framben och en nos och gjorde sedan hål på hinnan. Sen var det bara att backa undan och låta naturen ha sin gång. Det hela var över på mindre än en kvart! Klockan 00:13 på midsommarafton föddes vår prinsessa! Ett helt perfekt litet stoföl e. Totilas, u. My Princess (His Highness x Nactus). Jag tror hon blir svart, men hon skulle kunna bli mörkbrun också (pappa och morfar är svarta, men mamma är fux och mormor är brun. Hon själv är rätt gråaktig på benen och i flanken, men bog och hals är kolsvarta. Dom säger att svarta hästar brukar vara musgrå när de föds..). Hon har tre vita sockor och bläs, och ett underbart vackert, nätt litet huvud.

Vi blev kvar i stallet drygt två timmar till. Då hade lilla damen rest på sig och diat, och efterbörden hade släppt och såg hel ut. Vi mjölkade ur några deciliter mjölk och nappade henne innan hon kom upp själv. Värdet på mjölken låg då på 27. Det hade alltså gått upp från 18 till 27 på bara två timmar. Efter det gick vi in och höll ett vakande öga på kameran istället. Jag var så uppskruvad att jag hade inte kunnat sova oavsett! Min man somnade dock som en stock på soffan. Vid 4-tiden började jag också känna mig lite sömnig. Innan jag gick och la mig var jag ute en sista sväng till stallet och kollade så att allt verkade lugnt Det kan ju till exempel vara svårt att se om mamma eller föl är varma och fuktiga (är hon sjöblöt av svett ser jag det ju, men inte om hon "bara" är fuktig), eller andas forcerat bara på kameran. Tecken på att hästen har ont... Tempade mammahäst för säkerhets skull, och gick sen och la mig och sov i två timmar, innan det var dags för morgonfodring.

Dagen efter är det ju lika mycket att hålla reda på! Fölet ska bajsa och kissa och dia och vila lagom mycket... Vi började dagen midsommar-style med jordgubbsfrukost, och sen gick det mesta av midsommaraftonen åt att turas om med fölvaktande och tupplurar... Tur att det var helg för jag var så trött! Min veterinär kom ut en sväng och tittade till både mamma och föl. Man kan ju inte riktigt andas ut förens man har sett att allting fungerar som det ska. Men det har verkligen gått jättebra!

Hon är precis allt jag hade hoppats på! Än så länge har jag mest sett galopp och glädjeskutt. Men de tre-fyra travsteg som hon har bjudit på hitintills lovar gott! Och galoppen är jättefin! Men vad ska hon heta? Pappa är som sagt Totilas, mamma är My Princess, morfar His Highness - och så är hon ju född på Midsommar! Namnet ska ha anknytning till antingen pappa eller mamma och kanske även något med sommar? Hon är ett riktigt litet energiknippe med en härlig kan-själv-attityd och cool personlighet. Rörde inte en min när grannen körde förbi med traktor och besprutningsagregat precis bredvid staketet där hon och mamma stod i hagen...
Gå in på vår Facebook och bomba med förslag!


Läst 38891 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
20

Stalltvätt!

För två veckor sedan passade vi på att högtryckstvätta stallet. Har man möjlighet så är det något som jag verkligen rekommenderar att man gör en gång per år. Det kan vara svårt om man har ett stort stall där hästarna inte går på bete, men är man ett gäng som hjälps åt så brukar det lösa sig.
  
Det går aldrig att få det lika rent om man bara skrubbar väggarna för hand. Mitt stall är inte stort, och eftersom unghästarna går på bete just nu så var det inte så många boxar som skulle tömmas innan vi kunde börja tvätta. Om man har möjlighet så är det perfekt att göra stalltvätten så här i början av sommaren. Då minimerar man också antalet flugor och andra parasiter i stallmiljön för resten av säsongen.
 
Minst en vecka innan jag planerar att tömma och tvätta stallet tar jag ett träckprov på alla hästar i stallet för att se om någon behöver avmaskas. Om det behöver göras är det bra att göra det två-tre dagar innan tvätten. När man sen tömmer boxen och tvättar boxväggarna får man bort alla larver och ägg och kan minimera återsmittan!
  
Vi började mocka ur boxarna tidigt på morgonen, direkt efter att hästarna gått ut. Dels för att slippa jobba i den olidliga värmen som var, dels för att försäkra oss om att hela stallet skulle hinna torka och boxarna strös upp innan det var dags för insläpp på kvällen. När boxarna var tomma, täckte vi över alla elkontakter med plast som fästes med silvertejp (jag undvek förstås att rikta strålen direkt på dessa, men vi ville vara helt säkra på att slippa få in vatten i kontakterna och undvika kortslutningar).
  
Nästa steg var att göra rent alla avloppsbrunnar ordentligt så att avrinningen skulle fungera. Det finns tre brunnar i mitt lilla stall. De två som sitter i anslutning till stallgång och box var helt igenslammade, men med lite pyssel blev de rena och fina. Jag rekommenderar verkligen att man har gummihandskar redo för detta arbete! Det är rätt så nasty...
Vi hade också en "avloppsrensare" som tillbehör till högtryckstvätten. Det är en 15 meter lång slang, cirka en cm tjock och rätt så fast/hård, med ett litet munstycke som sprutar vatten både framåt och bakåt som man trär in i avloppsrören och puttar framåt tills "hela" röret är sköljt. Fungerar jättebra! Jag tror att man köper den separat som tillbehör, men det är det verkligen värt! Vi fick låna både den och högtryckstvätten av mina svärföräldrar.
  
När allt detta var gjort var det äntligen väggarnas tur. Först en grovomgång med hård vattenstråle. Sen en omgång med Virkon S för att döda ev bakterier/mögelsporer/mm, och sist en avsköljning med vatten igen. De mest envisa bajsfläckarna krävde lite skrubbning med skurborste och diskmedel, men den mesta skiten bara rinner av. Det är en ren fröjd att se!
  
Sist men inte minst passade vi på att skrubba rent vattenkoppar och krubbor riktigt ordentligt (också för att försäkra oss om att det inte var några Virkonrester – som kan vara starkt frätande och absolut inte ska förtäras – kvar i dem). Sen var det "bara" att vänta på att stallet skulle torka.
  
Innan jag halmade upp boxarna igen strödde jag ett lager av Stalosan i botten, och sen på med halm! Stalosan är ett bra medel som bland annat motverkar bildandet av ammoniak och som sägs döda bakterier och mögel m.m. Jag brukar använda Stalosan ungefär en gång i veckan, och strö ut lite extra i hästarnas "kisshörna" (efter att ha mockat bort den kissiga halmen först förstås).
  
Det är så underbart med ett riktigt rent stall! Jag njuter varje gång jag går in till hästarna!


Jag borde förstås ha tagit en "före"-bild också, men så här fint är det i alla fall nu – nästan två veckor efter tvätten. Det som ser ut som fläckar är ställen där putsen/färgen är sliten. Men måla om gör vi ett annat år!


Läst 40697 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
16

Farväl

Farväl min älskade vän. Jag önskar jag kunde gjort mer för dig, men jag tror att du haft ett bra liv. Nu galopperar du på de evigt gröna ängarna i Trapalanda. Det känns så tomt här utan dig. Jag tror fortfarande att jag ska se din mjuka mule och pigga, nyfikna ögon kika ut över boxen. Jag glömmer ibland bort mig och lägger mat i din krubba.. Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag skriver det här. Tack för alla fina stunder och alla lärdomar du har gett mig. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar dig.

Vila i frid

Domingo for U

2007-2018


Läst 38010 ggr Kommentarer Kommentera

APR
17

Nya hästkrafter på gården!

Vi har letat ny dragbil i över en månads tid nu då den gamla Saaben gav upp och kommer att få gå i graven. Sämsta tänkbara tajming då vi inte alls hade planerat att köpa en ny bil, utan velat lägga dom pengarna på vårt stallbygge i sommar, men vad gör man? Jag insåg snabbt att det är rätt mycket att tänka på när man letar dragbil, och jag är väldigt glad att ha en bilkunnig man som förhoppningsvis kunnat styra oss undan de allra värsta fallgroparna. När man köper begagnat får man ju räkna med ett visst slitage. Men man vill ju inte stå där med komplicerade elfel eller andra saker som kan bli riktigt dyra att åtgärda.

Eftersom jag i dagsläget bara har vanligt B-körkort ville vi ha en bil som skulle kunna dra vårt släp med en häst i från dag ett. Men som vid en uppgradering till B96 (utökat) eller BE skulle kunna dra två hästar. Vi ville ha en bil med fyrhjulsdrift och max budgeten var 40'000 SEK.

Vårt släp:

Släp Böckman Duo WP 1350

Tjänstvikt: 850 kg

Max lastvikt: 600 kg

Totalvikt: 1450 kg

Går att regga om till totalvikt på 2000 kg vilket ger 1150 kg i lastvikt (2 x 575 kg)

Alltså är vi ute efter en bil som klarar dra 2 ton men fortfarande 1450 kg på ett B-kort alltså får den max väga 1550 kg.

Då blir släpvagnskalkylatorn och blocket din bästa vän.

https://slpvkalk.transportstyrelsen.se/extweb/Slapvagnskalkylator/Slapvagnskalkylator.aspx

https://www.blocket.se

Min man har varit en riktigt hjälte och lusläst Blocket varje dag i jakt på ny bil. Han har också läst på angående hur enkelt och hur billigt man kan hitta reservdelar till de olika bilarna. Vilka typer av fel som är vanliga och hur nöjda folk är med sina bilar m.m. Här kommer en liten sammanställning som han gjort med några av de bilar som vi har tittat på. Man kan bli förvånad ibland över vad bilarna får dra och inte. Kolla alltid med släpvagnskalkylatorn om du är osäker! En bra grundregel är att du vill ha en "mindre" bil men med stark motor och gärna fyrhjulsdrift. Då får den dra mycket. Bilar i den här prisklassen i bra skick går åt som smör i solsken så det gäller att ligga på om man vill köpa sig en bil. Förrförra helgen åkte vi till exempel ut för att kolla på en bil som legat ute i två dagar. Den blev köpt mitt framför näsan på oss. Snopet. 

 

Alternativ 1 - 4x4, 1 häst med B-kort och 2 hästar med B96/BE-kort

Nissan X-Trail 2.5l (T30); 2003–2006; Tjänstevikt 1550 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

Subaru Forester XT 2.5l (II); 2004-2006; Tjänstevikt 1520 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

Subaru Legacy/Outback 2.5l (IV); 2003–2005; Tjänstevikt 1470/1520 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

 

Alternativ 2 - 4x4, 1 häst med B-kort

Volvo V50 T5 (II); 2004-2007; Tjänstevikt 1560 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

Toyota RAV4 2.4 (II); 2000-2006; Tjänstevikt 1460 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

Honda CR-V 2.0 (III); 2002–2006; Tjänstevikt 1550 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

 

Alternativ 3 - 4x4, 1 och 2 hästar med BE-kort

Volvo XC90 T6 (7L); 2002–2006; Tjänstevikt 2190 kg; Max släpvagnsvikt 2250 kg

Volkswagen Touareg 3.2 (7L); 2002–2005; Tjänstevikt 2400 kg; Max släpvagnsvikt 3500 kg

BMW X3 3.0 (E83); 2003–2006; Tjänstevikt 1840 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

Mitsubishi Pajero Shogun 3.5 (III); 2000–2006; Tjänstevikt 1970 kg; Max släpvagnsvikt 2200 kg

Mercedes-Benz ML320 (W163); 1998–2003; Tjänstevikt 2120 kg; Max släpvagnsvikt 3370 kg

Jeep Grand Cherokee 4.7 (WH); 2005–2010; Tjänstevikt 2030 kg; Max släpvagnsvikt 3360 kg

 

Alternativ som inte funkar för oss

Audi A4 2.0 TSI (B7) ; 2004-2008; Tjänstevikt 1730 kg; Max släpvagnsvikt 1600 kg

Volvo XC70 2.5T (II) ; 2002-2007; Tjänstevikt 1730 kg; Max släpvagnsvikt 1600 kg

Volkswagen Passat 2.0 TSI (B6); 2005-2010; Tjänstevikt 1630 kg; Max släpvagnsvikt 1600 kg

Mitsubishi Outlander 2.4 (I); 2003-2006; Tjänstevikt 1640 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

Hyundai Santa Fe 2.4 (I); 2000-2006; Tjänstevikt 1720 kg; Max släpvagnsvikt 1650 kg

Suzuki Grand Vitara 2.7 (I); 1999-2005; Tjänstevikt 1790 kg; Max släpvagnsvikt 1850 kg

Kostnad för nytt körkort:

B - Behöver du ha innan du kan ta B96 eller BE. Går bara att köra en häst med.

B96 (utökat) - Uppkörning kostar 1650 SEK på dagtid vardagar eller 2145 SEK efter klockan 18.00 på vardagar och på helgen.

BE - Syntest (120 SEK), Körkortstillstånd (150 SEK), Fotografi (80 SEK), Teoriprov (325 SEK), Uppkörning (1650 eller 2145 SEK se ovan anledning), BE-boken (349 SEK), Teoripaket på Internet (328 SEK), Lån av bil och släp för förarprov (2500 SEK), Körlektioner (2x140 min - 3440 SEK)

Här är vår nya pärla! Nissan X-Trail 2.5l (T30), 2004, 4x4, Tjänstevikt 1550 kg, Max släpvagnsvikt 2000 kg. Jag kan i dagsläget köra en häst med den på B-körkort, och när jag sen tar B96 kan jag kör två. Den har hundgaller och tonade rutor bak så den är perfekt för Daisy. Den är för gammal för att ha bluetooth, men det går att köpa och installera för ca 3500kr (kostnad för installation tillkommer om man inte gör det själv). Jag är så nöjd! Välkommen till familjen lilla Nissan! 


Läst 36420 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
31

Sadelkammardörr!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

De senaste månaderna har det varit många olika småsaker som har krävt vår uppmärksamhet, så bygget har minst sagt gått på halvfart. Vi har bland annat satt nya bromsklossar på bilen, fixat en läckande tvättmaskin, kapat ved, bytt hydrofor i källaren och tampats med snökaos, ishalka och frusna vattenkoppar. Förutom det så har min man bytt jobb och varit i fjällen och så letar vi ny dragbil eftersom vår gamla trotjänare har gett upp. Dessutom så har den långa vintern ställt till det eftersom många av de arbeten i har framför oss involverar betong och/eller murbruk. Och ska man gjuta i temperaturer under 5 plusgrader så måste man blanda i frostskydd - och det i sin tur blir väldigt dyrt om man ska göra några större arbeten! Så vi har avvaktat lite i väntan på våren. 

Men nånstans i det allt det där lyckades vi ändå sätta upp den nya sadelkammardörren. Ni som följer oss på Facebook vet att det var ett tag sen nu, men jag har inte hunnit skriva ner det. Så här kommer en liten redogörelse för dem av er som är nyfikna på hur vi tog upp hål i en Lecablocksvägg och satte in en ny dörr.

Det första man bör göra är att skaffa sig en dörr. Och innan man kan skaffa sig en dörr så måste man ju bestämma vilken dörr man ska ha. Det kan låta enkelt, men det behöver det inte alls vara när två envisa människor är inblandade i processen! Vi var båda överens om att vi skulle ha en brandklassad och säkerhetsklassad dörr. En brandklassad dörr måste man ha mellan olika brandceller i en stallbyggnad, så det var egentligen inget val. Men även om det inte varit ett måste så hade jag valt en brandklassad dörr! Hästarnas säkerhet går alltid först! Och med tanke på hur stora problem branschen haft med sadelstölder de senaste åren så kändes säkerheten också väldigt viktig. Men sen gick liksom åsikterna isär lite... Min man menade att en ståldörr är den enda dörr som uppfyller våra krav - medan jag menade att en ståldörr är jätteful! Till slut så vann min man den här diskussionen. Så vi skaffade en ståldörr.

När man väl har sin dörr så kan man börja tänka på att göra hål i väggen den ska sitta i. Vi började med att mäta, och mäta, och kontrollmäta och sen mäta en gång till. När man väl sätter vinkelslipen i väggen så finns det liksom ingen återvändo. Så mät noggrant både en och två gånger så att du är säker på att det blir rätt!
En vägg av betonghålsten behöver stöttas upp innan man tar upp sitt hål. Vi använde två stycken L-järn som går i överkant på bägge sidor av vårt hål. När de var på plats så var det "bara" att skära ut resten. För detta arbete använde vi en vinkelslip, en slagborr och en borrhammare.

Eftersom betonghålsten är ihålig blev nästa steg att slabba igen hålen med betong för att ha något att fästa dörrkarmen i. När betongen härdat var det sen "bara" att skruva fast karmen (det visade sig vara mycket krångligare än vad vi trott eftersom karmen "slog sig" för varje skruv vi drog i. Så det krävdes ett fasligt massa meckande med att skruva lite här och lyfta lite där osv innan dörren äntligen var fast på plats.).

Sista steget var att sätta i det elektroniska lås som vi köpt från Daloc, et voilà! En sadelkammardörr är född! Innan vi kan säga att projektet är helt avslutat så ska det upp lite puts runt kanterna och snyggas till lite. Men dörren fungerar och jag använder den redan flitigt.

Nu när kvällarna blir lite ljusare och våren (kanske?) kommer snart, så hoppas vi komma igång och bygga lite mer. Jag ska den närmsta tiden se över budgeten och göra en plan för vår och sommar så att vi kan avsluta det här projektet nån gång! Fortsätt följa oss i bloggen och klicka gärna in på vår facebooksida så missar du ingenting! Glad Påsk på er!


Läst 36206 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
22

Dr Jekyll och mr Hyde?

Ni känner till historien och dr Jekyll och mr Hyde? Där den omtyckta och vänliga dr Jekyll uppfinner ett elixir som förvandlar honom till den elaka och aggressiva mr Hyde. I mr Hyde kommer alla Jekylls mörka sidor fram och trots hans försök att motstå, så tar hans mörka sida över mer och mer...
  
Visst känns det ibland som om man har en mr Hyde i stallet? För även den lugnaste och snällaste av hästar kan ha en lite galen sida under vissa omständigheter. Det kan till exempel vara vid en igångsättning efter vila, när det slår om till kyligare väderlek eller om det blåser kraftigt ute. Det händer att jag träffar på ryttare som hamnat i en negativ spiral med sin häst. Som fastnat i "mr Hyde"-läget och kanske blivit rädda. Då gäller det att förstå varför hästen beter sig som den gör och att ha en plan för hur den ska hanteras.
  
Mina både hästar är totalt olika i temperament och personlighet. Båda är sportavlade, båda har mycket energi som behöver göras av med om de ska kunna koncentrera sig. För att kunna få ut det bästa av mina hästar så måste jag förstå dem och tillgodose deras behov.
  
Min ena häst är världens snällaste. Han är oerhört modig och ställer alltid upp för sin ryttare och även när han är osäker så frågar han mig vad han ska göra. Säger jag gå – så går han. Honom rider jag ut på ensam, överallt, oavsett väderlek. Det är oerhört få tillfällen som han beter sig galet eller oförutsägbart.
  
Det betyder inte att han inte har energi och arbetsvilja. Han kan takta lite när han är pigg eller frusta och skaka på huvudet i glädje när vi sträcker ut i galopp längs fälten. Men han kan utan problem vila flera dagar (om jag t.ex. är sjuk eller bortrest), utan att byta personlighet. För att han ska bete sig galet så krävs en längre viloperiod med mycket stillastående. Som till exempel nu i vintras när han hade en hovböld som krävde 14 dagar i sjukhage... Då var han lite smågalen att starta igång... Men det tog en vecka med överskottsenergi, utfall och brallningar, och sen var han som vanligt igen. Hade jag provridit honom i just den veckan hade jag trott att det är en helt annan häst än vad han faktiskt är!
  
Min andra häst är lite knepigare. Han har mer nerv och kan växla mellan att vara lugn och koncentrerad, eller spänd, tittig och rent av explosiv inom samma pass. Där är det ännu viktigare att ha honom ordentligt avrastad innan jag kräver koncentration och arbete. Han kan inte vila mer än 1–2 dagar innan han förvandlas till en eldsprutande drake. Jag måste alltså ha en tydlig plan både för dagen och för veckan för att han ska fungera optimalt.
  
För att jag ska kunna rida ut på honom måste han ha gått ordentligt dagarna innan, och helst ska det inte blåsa alltför mycket. Då kan han bli alldeles galen och kasta sig helt okontrollerat ut i trafiken eller ut i terrängen utan någon som helst koll på vart han sätter fötterna någonstans (jag har gjort det misstaget ett par ggr så jag vet...). Om han av någon anledning måste vila mer än 1–2 dagar så är det bättre att t.ex. longera eller tömköra honom någon eller några dagar innan jag hoppar upp och rider. På det sättet kan jag dränera överskottsenergin och få en lugn och trevlig häst att rida på. Det innebär mindre frustration för oss båda och minskar dessutom risken för onödiga skador.
Detsamma kan gälla om man har en häst som har sadeltvång. När man rider regelbundet brukar tvånget försvinna – men om hästen har vilat kan det komma tillbaka. En liten stund på longerlina innan man hoppar upp tar nästan alltid bort problemet.
  
Så varför skriver jag det här? Jo, jag har märkt att många ryttare med hästar som har mycket energi saknar en plan för hur de ska hantera sina djur. Det är inte helt ovanligt att man antingen blir rädd eller skadad helt i onödan därför att man inte tänker tillräckligt på att hästar är levande varelser och deras temperament och energinivå växlar med dagsformen. Hästar som inte får jobba har en massa energi som behöver göras av med innan de kan koncentrera sig och prestera. Hästar är avlade för att vilja arbeta!
  
Jag börjar ofta min vecka med ett joggingpass. Mycket galopp i lätt sits på volt och fyrkant och sen lite lösgörande arbete i skritt och trav. Om jag har unga hästar i träning eller problemhästar med t.ex. sadeltvång så blir det oftast ett pass i lina, och så sparar jag ridningen till tisdagen. Tisdagen trimmar jag på banan. Onsdag rider jag ut. Torsdag, fredag på banan och sen uteritt/longering/tömkörning eller löshoppning på lördagen (beroende på ålder och utbildningsgrad av häst, väderlek mm). Söndag är vilodag.
  
Om jag tävlat eller tränat så skrittar jag normalt sett ut hästen dagen efter. Om man börjar veckan med att rasta av sin häst så får man oftast en lugnare, mer harmonisk och betydligt trevligare häst att jobba med resten av tiden. Förutom att det skapar mentalt välmående så mår dessutom musklerna bra om de på regelbunden basis (dvs 1–2 ggr i veckan) får tömma sina glykogendepåer. Är man för rädd för att rida ut och galoppera själv så kanske man kan ha en modig medryttare eller ta hjälp av en duktig stallkamrat som kan sitta upp då och då.
  
Det där med sadeltvång är intressant. Många av er tänker nu på hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden och som bockar rakt upp i luften om man spänt för hårt eller snabbt. Det är den vanliga varianten. Men jag har upptäckt att det finns en annan sorts sadeltvång som inte är lika uppenbar och som många ryttare missar. Det här hästarna kan också vara lite känsliga när man spänner sadelgjorden, men det de reagerar mest på är känslan av ryttarens ben mot kroppen. Och istället för att bocka så springer de ifrån "obehaget" som de känner.
De upplevs som överkänsliga och kanske lite bakskygga. Ofta kan de ha lite problem med orolig mage. Precis som vanlig sadelkramp blir problemet starkare om hästen har vilat från ridning ett tag. Hur lång vila som behövs för att problemen ska dyka upp beror på hästen. Det kan vara allt från en dag till en månad och mer. Eftersom många missar att det är sadelkramp det handlar om så vet man inte heller hur man ska hantera problemet, och det är jättelätt att hamna i en ond cirkel där hästen bara blir mer och mer stressad och "dum".
  
Ibland går det förstås inte att rasta av hästen. Det kan bero på en skada som ska rehabiliteras, eller så är det fruset och halt ute och man saknar tillgång till ridhus. Då får man bara göra så gott man kan ändå. Men jag tror att vi hade kunnat få friskare, gladare, säkrare hästar och ryttare om fler tog sig en liten funderare på sin veckoplanering och såg till att fundera mer på dagsformen på sina hästar och gjorde en plan utefter det. Man vill inte fastna i mr Hyde-fasen när man kan ha så mycket roligare med en dr Jekyll i stallet!
  
Ps. Jag förutsätter i den här texten att hästen är frisk och sund, och att den har tillgång till hagvistelse samt en väl balanserad foderstat mm. Eftersom det också är faktorer som kan påverka hästarnas beteende.
  


Läst 38443 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
01

En dröm, ett mål, en plan och ett system!

Såhär i början av året tänker både jag och mina elever mycket på vad vi vill uppnå med vår ridning under årets gång. Men för att nå sina mål på hästryggen räcker det inte med att bara ha mål och drömmar. Man behöver ha ett system! Att ha ett system betyder för mig att man har en logisk ordningsföljd vilken man följer när man utbildar sin häst. Det betyder också att man har en checklista med kvalitéer som man vill se hos sin häst i varje pass (t.ex. att hästen är framme för skänkeln, att den är lösgjord i sidorna och söker kontakt med bettet osv). Förutom detta så har man också en veckoplanering och en långsiktig plan för vad man vill uppnå och hur man ska komma dit.

Betyder det att man rider varje häst på exakt samma sätt? Absolut inte! Jag går igenom min checklista vid varje pass. Rider jag en häst som jag känner väl så har jag förstås en rätt tydlig bild av hästens styrkor och svagheter redan när jag sitter upp - och även en långsiktig plan för hur de ska förbättras. Men man måste alltid vara beredd på att ändra sin plan.

Vad jag lägger fokus på under ett pass skiftar under tid beroende på hästens ålder och utbildningstatus. Jag kan jobba med exakt samma övning och ändå ha precis motsatt mål med min träning. Vi tar ett exempel! Säg att jag har en häst som inte riktigt går fram för skänkeln. Då vill jag göra många tempoväxlingar och övergångar för att göra hästen uppmärksam och lydig (i den långsiktiga planen för en sådan häst kan det t.ex. ingå många uteritter med galopp i lätt sits. Kanske lite bomövningar eller små hinder om hästen tycker det är kul för att hitta bjudning och ridglädje). Sen kan jag ha en annan häst som är lite för het, eller en som ligger lite för tungt i handen. Då gör jag samma övning med många övergångar och tempoväxlingar. Men istället för att fokus ligger på kvickhet och lydnad, så ligger fokus på saker som avslappning, takt och tempo eller samling och kadens! Det är också viktigt för en häst med mycket motor att få utlopp för sin energi! De behöver aktiveras och få nya utmaningar så att de trivs med livet. Med hjälp av ett system och en checklista kan jag enkelt avgöra vad hästen jag sitter på behöver förbättra och göra en plan för hur jag ska komma dit.

Jag har redan nämnt några saker som framåtbjudning, lösgjordhet och kontakt. När hästen kommit längre i sin utbildning börjar jag leta efter samling, kadens och schvung. Några enkla frågor som du kan ställa dig under ett pass är: Går min häst fram för skänkeln? Svarar min häst på förhållningar? Är min häst mjuk i sidorna? Har jag samma kontakt på bägge tyglarna? Är min häst eftergiven i rygg/nacke/käke dvs går den på tygeln? Flyttar den sig i sidled för skänkeln (och gör den det i bägge varven)? Så länge svaret på frågan är ja så kan du gå vidare till nästa fråga. Blir svaret nej någonstans så vet du var du måste lägga mer tid. De här frågorna kan du ta med dig hela vägen från de lätta klasserna ända upp till GP. Det är precis samma sak oavsett om du övar skritt/trav övergångar med en 4-åring eller om du övar trav/passage med en äldre, välutbildad skolhäst. Stöter man på patrull någonstans så kan man alltid gå "back-to-basics" för att lösa problemet.

Det bästa sättet för att skaffa sig ett system för att utbilda hästar är att rida för en bra tränare så ofta som man bara kan. Man kan förstås förkovra sig i ridhandboken och annan bra litteratur också (speciellt bra för dem som inte har tid eller råd att träna så ofta som man kanske skulle vilja). Men i slutändan så kan det inte kompensera för vad hands-on-instruktioner på plats ger. Tyvärr är vi så omedvetna om vad vi hittar på i sadeln så vi behöver ständig hjälp för att koordinera och stämma av vad det är vi egentligen pysslar med (om det är till någon tröst så gäller det ALLA som nån gång suttit i en sadel - även proffsen). Ska man dessutom arbeta med att utbilda hästar och/eller ryttare så gäller det dessutom att man har suttit på och utbildad många olika hästar/ryttare för att verkligen kunna säga att man har ett system. Men för de flesta räcker det ju alldeles utmärkt med att ha ett system och en plan för hur man ska utbilda sin alldeles egna häst.

Så hur är det nu? Har du ett system?


Läst 40249 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
16

Love is in the air!

I tisdags var det Alla hjärtans dag. Och dagen till ära fick våran rottweiler Daisy sig en liten kärleksstund!

Vi har funderat och planerat för att para henne mer eller mindre hela hösten. Och ändå lyckades hon överrumpla oss eftersom vi inte trodde att hon skulle löpa förens i mars nån gång (baserat på tidigare löp). Men nu var det alltså dags. Hon är sedan tidigare friröntgad, men vi ville hinna med en ögonlysning för att veta att vi får friska valpar. Som tur var har vi vår duktiga veterinär Erik Mörne runt knuten och kunde få en tid där med kort varsel. Hon var helt ua. 

Vi hade tittat ut en hane som vi var intresserade av. Jordan Haus of Lazic är en välmeriterad hane som ägs av Henrik Waldermanson aka Alfahunden. Han är av lite grövre, kortare modell - jämfört med vår Daisy - och kommer komplettera henne alldeles utmärkt! Förutom sina fina meriter från utställning och tävling så är han frisk och kry och har ett väldigt trevligt temperament. Jag tror det kan bli en superkombo! Nu håller vi bara tummarna att det har tagit sig! Om allt går som det ska så kommer det valpar i mitten av april!

Mer om Jordan och Alfahunden kan du läsa här.

Det här blir första gången vi tar valpar. Man kan göra ultraljud för att se om tiken är dräktig, men läser man på skk (svenska kennelklubben) så rekommenderar de faktiskt att man låter bli (de menar att det är ett onödigt stressmoment för tiken och att man tids nog märker det ändå). De är ju inte dräktiga så länge (i genomsnitt 63 dygn), man kan göra ultraljud från ca tre veckor, och från ca fyra veckor kan man se hjärtslag hos valparna. Dock kan hundar resorbera fostren så sent som i femte veckan! Så även om man kan se friska foster i vecka tre så kan tiken gå tom när det väl skulle varit dags för valpning. Så länge tiken verkar frisk och glad finns alltså ingen direkt anledning att göra ultraljudet. Vi får se hur vi gör. Spännande!

Glöm inte hålla koll på vår Facebook för fortlöpande uppdateringar! 

Vår fina Juniirotts Daisy!

Jordan Haus Of Lazic.

Är du redan nu sugen på att boka en valp? Hör av dig till oss för mer information!


Läst 34552 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Populära taggar



Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Härlig semester för mig och hästarna

Portugal-bloggen

Den var kvar!

Saras vardag

Känns nästan som det är dags att känna mig kränkt, om jag nu hade haft fallenhet för det.

Kajsa Boström

Till Husbloggarna