Stalldrömmar
AUG
30

Nu och för alltid!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Tänk att det var ett helt år sedan du blev min. På riktigt. För alltid.

Tack för att du funnits vid min sida dom här 7-åren. Älskar dig!


Läst 12698 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
26

Rosbusksmasakern och avbrott i vardagen!

Hej allihopa! Först vill jag säga tack för alla tips och kommentarer! Jättekul att få så mycket feedback (och bra råd). Både Vitnos och Tiger har hållit sig kvar uppe på logen. När jag är i stallet och fixar så kommer de och börjar jama på mig typ - Jag vill ha mat nu, tack! Vi ska avmaska, chippa och vaccinera dem, och så småningom kastrera dem. Jag tror att Vitnos är en hona (det såg ut så när vi lyfte henne), men eftersom hon blir lite skärrad av för mycket närkontakt tittade vi inte så noga/länge. Ville inte stressa henne i onödan. Tiger tänker jag på som en han, men jag har egentligen ingen aning. "Han" är väldigt lik som mamma, så det kan ju precis lika gärna vara en hon. Jag får väl köra på "hen" sålänge... 

Före...

Igår och idag har jag ägnat mig åt det som jag numera kallar för rosbusksmasakern... Ni kommer ihåg de halvvilda rosbuskarna som växer utanför lilla stallet? De blommade under juni och juli med jättevackra vita blommor. Tyvärr är de angripna av rosrost och dessutom helt vildvuxna. Jag hade velat ha dem upp till fönsterkarmen, men nu under sommaren har de växt upp så de täcker HELA fönstren! Så kan vi inte ha det! Jag har läst en del om rosrost på nätet, och det finns inte så mycket man kan göra... Någon tipsade att man kunde göra avkok på åkerfräken och spraya på. Det är kislet i växten som dödar svampen (som rosrost är). Så det gjorde mamma och prövade i förra veckan. Jag vet inte, men jag tycker att det kanske blev lite bättre... Men de flesta sidor rekommenderar att man klipper bort de skadade grenarna (i det här fallet innebär det hela plantan), eller gräver upp den och planterar nytt. Jag vet att det egentligen är lite fel tid att beskära den, men som sagt - den hade växt upp så att den täckte hela fönstret! Och skulle den inte överleva nu så får vi väl plantera nytt och börja om från början. Egentligen är det kanske "rätt buske på fel plats"? Jag kan inte så mycket om rosor, eller ens om trädgårdskötsel (min idé om den perfekta trädgården var att ha ett par krukor strategiskt utplacerade runtom gården = minimalt underhåll och mer tid över för hästarna), men nu har jag ju den här underbara trädgården som någon har lagt mycket tid och kärlek på under åren. Så då får jag väl ta hand om den. Men den här rosbusken verkar vara av en kraftig sort som vill bli hög (typ lika hög som mig). Den är fantastiskt vacker när den blommar, men det hade kanske varit bättre med en mindre buske av typen som är nöjd med att bli en 50-60 cm? Hur som helst. Jag hade inte tänkt klippa dem så hårt, men det var så många grenar som var antingen kraftigt angripna av rost eller helt enkelt bara torra och döda, så.... Det blev som det blev liksom....

Efter...

Jag och mannen laddar för fotbollsmatch! Vad gör man inte för den man älskar?

Igårkväll var jag och min man inne i Malmö. Vi hade biljetter till Malmö FF - Celtic FC på Swedbank Stadion. Vi passade på att äta på våran gamla stammisrestaurang där man beställer 2-3 smårätter istället för en stor. Jag åt kantarellsoppa, ryggbiff, ostar med tillbehör och en créme brúlée, och så ett glas bubbel till det. Efter maten (och vinet) var jag helt slut och redo att gå och lägga mig! Ni vet sådär när man riktigt känner hur ögonlocken vill falla ihop! Trodde aldrig jag skulle kunna hålla mig vaken hela matchen. Men jag hade inte behövt oroa mig. 20.000 glada Malmö FF fans som sjunger, klappar händerna, hoppar och dansar kan få vilken trött dressyrryttare som helst att vakna till liv... Och jag måste erkänna - trots att jag är lika irriterad som de flesta hästmänniskor (och andra icke-fotbollsintresserade folk) på att fördelningen i pengar, sponsorer, tv-tid osv. är så snedfördelad mellan sporterna så kan man ju inte annat än att ryckas med och ha kul! Det är faktiskt som en 90 minuter lång fest - och alla är bjudna, typ. Malmö sopade banan med Celtic och kammade på så vis hem ca 200(!!) nya miljoner till hemmaklubben... Det fick mig att tänka lite. Dressyren behöver också bli mer av en publiksport! Annars är det svårt att få sponsorer och med sponsorer kommer pengar och möjlighet att utveckla och berika sporten. Men hur ska man göra? Vi kan knappast ha en publik som klappar i takt och som gemensamt sjunger kampsånger så det dånar över arenan... Men roliga/kunniga kommentatorer, möjlighet att följa poängen, appar där du kan sätta dina egna poäng, och kanske se de individuella domar siffrorna osv? År 2010 var jag ansvarig för radio-kommentatorerna på Falsterbo. Det var ett superroligt uppdrag som bland annat innebar att jag fick sitta på första parkett (nere på banan) och lyssna på Patrik Kittel, Jan Brink, Ulla Håkansson, Elisabeth Lundholm, Jeanne Höglund med flera medans de kommenterade alla finalerna och GP-klasserna. Det var både roligt och lärorikt. Ett annat år vet jag att man missade att stänga av mikrofonerna i pauserna vilket innebar att allt som kommentatorerna sade gick rätt ut i sändning - det blev rätt så mycket bakom-kulisserna-information och skvaller till publikens förtjusning. Kanske måste vi bara börja bjuda lite mer på oss själva? Sluta vara så kritiska och tänka på vad som är bäst för sporten (och självklart även för hästen)? Ja, det är inte lätt, men jag för min del är i alla fall väldigt glad för den utveckling som SVT stått för under senaste åren, med mer dressyr i TV-tablåerna. Nu gäller det bara att vi tv-tittare drar vårt strå till stacken och faktiskt tittar! Och med de orden tackar jag för den här gången. Nu ska jag gå ut och bära bort de sista roskvistarna från gårdsplanen, och sen ska jag och Daisan på valpkurs.

Det ligger åska i luften innan matchstarten...


Läst 14610 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
23

Lynnig gräsklippare och ett kärt återseende!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Idag är det söndag och min man är och spelar match (fotboll). Själv har jag klippt gräset. Lyckades klippa nästan hela gräsmattan innan Klippo gick och dog. På samma ställe som förra helgen... Vi har en liten damm som ligger i en sluttning. Där har gräset en tendens att bli lite extra långt eftersom det alltid finns tillgång till vatten och verkar vara en väldigt lagom balans mellan sol/skugga. Det gör att stackars Klippo, som börjar bli lite till åren, har lite svårt att orka med att ta sig upp igen när han väl kommit ned. Så för andra helgen i rad blev jag tvungen att dra ned förlängningssladdarna till dammen och sätta batteriet på laddning. Och eftersom man måste vara två personer för att starta Klippo (en som blåser i tanken och en som vrider om nyckeln) så väntar jag nu på min man så vi kan klippa klart gräsmattan! Oh well... Det regnar i alla fall inte idag...

Bild från förra helgen. Klippo fick ha sitt regntäcke på så han slapp bli blöt... #Amigohorseware #motorstoppiregnet

Hästarna vilar idag. Jag har som rutin att alltid låta dem vila på söndagar (om det inte är tävling eller kunder). Det är en bra rutin tycker jag. Då vet man att de alltid får en dag helt ledigt från allt vad ridning och krav heter (och detsamma gäller för mig). Igår filmade Jörgen lite när jag red Ferdinand! Kul att se honom! Han börjar bli så jäkla bra! Han är så extremt känslig, men ändå orädd och ställer upp på sin ryttare till 100%. Det känns lite extra kul förstås att jag ridit in honom själv och att det bara är jag som suttit på honom. Jag hoppas på att kunna komma igång och träna för mina tränare snart igen! Men jag har ett litet problem som jag måste lösa först. Ferdinand klarar inte av att vara själv i stallet! Så nu måste jag få in en tredje häst i stallet. Jag har två tomma ponnyboxar (ca 3m*2,5m), så det kan inte vara en stor häst. Ska man kanske skaffa en sällskaps-ponny? 

Älskar vår fina uppfart och älskar min fina häst!!

Ni kommer ihåg att jag skrev om kattungarna som flyttat ut från logen för ca 14 dagar sedan? Sedan dess har jag matat Tiger ett par gånger. Jag brukar höra honom jama när jag mockar eller pysslar i stallet, men de andra har jag inte sett röken av. Men igår när vi fixade lite på ridbanan (vi har jämnat till kanterna så vi kan lägga telefonstolpar runt hela ridbanan som kommer hålla det nya materialet på plats när det blir dags att lägga det. Jag väntar fortfarande på en offert), så hörde vi någon som jamade i högan sky. Det var Tiger och när vi följde efter honom så hittade vi även Vitnos! Vitnos var jättemager och kom bokstavligt talat springande in i Jörgens famn! Vi som precis har fått lämna tillbaka kattburen som vi lånade! Lite rådvilla om vad vi skulle göra, så bar vi upp henne på logen och gav henne mat där (hon fick lite torrfoder och en burk makrill). I morse var både hon och Tiger på loftet och åt glatt av kattmaten. Jag förstår inte varför hon inte kommit upp på loftet för att äta som Tiger? Innan de flyttade ut var de i samma storlek, men nu är Tiger nästan dubbelt så stor som Vitnos. Och klappar man henne känner man ryggraden och revbenen som sticker ut. Stackars liten! Vitnos har alltid varit den som är mest tam och mest hungrig av dem! Nu får vi göra en ny plan för dem. Jag ska ringa min veterinär på måndag så får vi se vad han tycker. Det är ju inte helt lätt att ha halvvilda kattungar inomhus när man också har en liten hundvalp som gärna vill leka med dem... Jag menar inte att vi ska göra dem till innekatter, men jag gissar att om man ska kastrera dem och så så måste de väl bo inne ett par dagar/veckor(?) i alla fall? Jag har alltid varit mer hundmänniska än katt så jag har ingen erfarenhet av att ta hand om en katt. Se bilder från återföreningen i bildspelet! Visst är dom fina "våra" kattungar? 

Fina lilla Vitnos!


Läst 16269 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
18

Det här med folk och deras åsikter...

Hade egentligen tänkt skriva lite om vår trädgård eftersom vi ägnat mycket tid åt den i helgen (när man har en trädgård på 1½ hektar så tar den lite tid vare sig man vill eller inte...). Eller kanske lite om EM i Aachen. Men jag tror att jag ska skriva lite om något annat som har legat och grott i mitt bakhuvud ett tag nu. Det handlar om hundar, eller kanske rättare sagt om uppfostring av hundar.

Jag är så himla glad för vår lilla Daisy! Hon är en så fin och duktig liten tjej. Och när hon lägger bak öronen och tittar på en med sina mörkbruna ögon så vill jag bara krama sönder henne. Vad jag skulle vilja skriva en liten rad om är det mottagande man får när folk ser att man har en Rottweiler. Jag är uppriktigt förvånad!! Så många varnande ord om att man måste vara tuff och hur man måste sätta gränser osv! Man måste minsann aktivera dem och de är inte att leka med... Herregud! Det är väl en hund? Nog för att det var länge sen som jag själv skaffade en ny hundvalp (jag var 10-år när vi köpte vår dvärgschnauzer), men inte kan jag minnas att vi blev överrösta med varningar från höger och vänster.

 

Hur kan man säga nej till dem ögonen??

Det här är min första Rotta, men jag har ju träffat på och haft hand om en hel del eftersom det är en rätt vanlig hund ute i stall. Och de har alltid varit extremt lugna, snälla och lydiga hundar. Självklart betyder det att deras ägare har gjort ett bra jobb med dem, men jag tycker nog att det säger en del om rasen också. Vår egen lilla tjej är extremt lättlärd och klok. Hon gillar att vara med "familjen" (dvs oss och mina föräldrar, svärföräldrar och andra som spenderar mycket tid här med henne), och hon gillar att ligga och sova som en stock emellan lek och promenader.

Jag trodde faktiskt inte att folk gjorde sådan skillnad på hund och hund. Kalla mig naiv om ni vill, men jag trodde det var självklart att man sätter regler för sin hund och uppfostrar dem så de blir lugna, trygga, lydiga och glada individer. Självklart kräver en stor hund som kommer landa nånstans runt 50kg (ungefär lika mycket som jag väger) lite mer regler och lydnad än vad t.ex. en dvärgschnauzer som landar nånstans runt 6kg kroppsvikt som vuxen hund (om jag inte minns fel) och som även jag och min syster (7 och 10 år gamla) när som helst kunde plocka upp i nackskinnet om hon gjorde fel. Men det är ju inga konstigheter!

Vi har några enkla regler som vi försöker följa i all hantering. T.ex. man får inte bitas (svårt att följa när man är liten valp). Se till att ha tuggben eller annat som hunden kan klia tänderna på så slipper dina fingrar och tår agera tuggleksak. Hon får inte dra i kopplet. Hoppa och nosa och leka får hon göra när hon är lös. När kopplet är på ska man gå ordentligt. Jag kräver inte att hon ska gå perfekt fot, för det tycker jag hon är för liten för att klara av några längre sträckor/stunder (jag försöker att aldrig be om nånting som jag inte tror att hon kan klara av), men hon får inte gå och dra i kopplet eller stanna och nosa (annat än om jag tror hon behöver kissa eller bajsa). Annars får hon gå på i den takt som den som håller kopplet bestämmer. Det är mest när vi är på besök inne i stan eller ibland när man går på "nattrundan" och vill att det ska gå fort som hon är kopplad. Hon får inte tigga. Då åker hon ut ur rummet vi är i. Eftersom hon aldrig blivit matad vid bordet så tigger hon aldrig efter mat. Ligger hon lugnt och stilla under/bredvid matbordet så får hon vara med. Om hon hoppar runt och bitar folk i fötterna så åker hon ut - utan att vi skäller eller gör någon grej av det. Lugnar hon ned sig får hon komma in igen. När vi går ut ska hon sitta och vänta på att bli ombedd att komma med, och när vi går in så ska hon sitta och vänta tills vi tagit fram hennes handduk och torkat hennes tassar. Och när man ropar KOM så måste hon alltid komma! Det kan ju vara skillnaden på liv och död om det vill sig illa. Nu menar inte jag att vår hund på något vis är helt perfekt, eller ens att alla måste göra såhär. Jag har säkert glömt någon regel vi har också, men hur som helst så är det samma regler som jag hade haft oavsett om det varit en bulldog eller chiuaua.

Men ännu viktigare än alla dessa regler är ju att hunden ska vilja komma! Den måste ju vilja vara med dig och tycka att det är kul att jobba med dig. Annars har du inte en chans. Om man bara är bestämd och hård och tuff så kommer du få en olycklig, olydig och aggressiv hund. En hund som inte vill vara med dig kommer inte göra som du säger, och det är en sådan hund som i slutändan kan bli farlig. Jag blir ärligt talat lite tokig på alla dessa okända människor som kommer fram och ska berätta för mig hur jag ska uppfostra min hund (och det när hunden ifråga går lugnt bredvid mig och uppför sig perfekt). Sluta mästra andra, och oroa dig för dina egna problem istället!

Imorgon ska vi börja på valpkurs! Spännande! Här är ett litet klipp på Daisan, 10 veckor gammal (dvs två veckor sedan).

Då har jag sagt mitt. Nästa inlägg får handla om trädgården, hästar, ridbanan och andra "gårds-grejjer" som vanligt!


Läst 18296 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
14

Ridit på ridbanan!

Jag har ridit på min ridbana! Ja, tro det eller ej, men det är faktiskt sant! Jag skrev ju sist att vi har dragit med skopan för att jämna till den lite. I onsdags morse hade jag Anders från Sydsten här (de har bland annat levererat grus till dressyrbanorna på Falsterbo och på Kungsgården i Flyinge. De har en "specialsand" som kallas makhippo som man kan blanda med klenflis. Det består av tvättad makadam och ger ett riktigt bra underlag för en utebana. Jag har ridit på det så jag vet!

Nåväl - Anders kom ut för en konsultation angående mitt elände till ridbana (en vän till mig som var här tyckte inte alls att den var så farlig, men jag är petig med mina hästar! De ska banne mig inte bli halta p.g.a. ett dåligt underlag på ridbanan!)... Han tyckte efter att ha sett den, och hört min beskrivning att man skulle lägga nya dräneringsrör (man brukar säga att de håller i ca 15 år vilket ju innebär att de som redan ligger har tjänat ut sitt syfte). Sedan tyckte han att man skulle lägga ett nytt stabiliseringslager på ca 15 ca med lite grövre krossad sand. Ovanpå det ett lite finare dräneringslager (jag kan eventuellt benämna lagren fel nu, men mängderna stämmer i alla fall) på ca 7 cm, och sist med inte minst ett 5cm lager med makhippo och 2 cm klenflis. Detta både för att stabilisera underlaget, och bygga upp ett underlag med bra ridegenskaper och dränering, samt för att få höjd på banan så att den ligger ovanför markhöjd (också det för dräneringens skull).

Känns så bra att ha ett riktigt proffs som vet vad han pratar om! Han konstaterade också att lutningen på ridbanan kanske är något i mesta laget, men menade på att det är en "smaksak" för varje ryttare. Jag har personligen sett mååånga ridbanor i mina dagar med bra mycket mer lutning än min. Men han tyckte att jag skulle fundera på om jag kunde acceptera den lutning som är på ridbanan eller om jag ville ha den utjämnad. Han menade på att ett fall på 10cm/10m är inom normalgränsen och känns inte när man sitter på hästen. Han uppskattade att min ridbana lutar ett uns mer än så. Därav att jag nu har "testridit" på den för att se om lutningen är något som stör mig eller inte. Jag kom fram till att den inte stör mig! Kände faktiskt inte att den lutade alls när jag satt på hästen, och jag brukar som sagt vara rätt så petig! Så nu väntar jag på en offert för vad kalaset kan tänkas kosta... Inte gratis är min gissning... Men det är som sagt en så oerhört viktig del av en fungerande vardag, så jag lägger "gärna" lite extra pengar på att få den bra!

 

Ikväll blir det kräftkalas med familjen! Kräftor, ostpaj, baguette och jordgubbstårta! Mums! 

Ps. Kanske är det någon som undrar vad som hände med "våra" kattungar? Vi har matat dom på loftet och i förra veckan var de så tama att vi kunde handmata alla tre kattungarna! Så när mamma och pappa kom i söndagskväll hade de fått låna med sig en kattbur så vi skulle kunna fånga in dem och kastrera/vaccinera dem m.m. Men vad tror ni händer? Ju kattungarna har flyttat ut! Jag har inte sett röken av dem på hela veckan, fören igår kväll då jag såg Vitnos smita över vägen vid bäcken och försvinna in i vetefältet. Jahopp... Det var ju typiskt. Kanske flyttar de in igen när det blir lite kallare ute? Vi får se. 

     

Fina Tiger äter ur handen!


Läst 20883 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

Huset fullt!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ja, då har vi huset fullt igen eftersom mina föräldrar och min moster kom hit igår. Min moster stannar ett par dagar och mina föräldrar ett par veckor. Detta innebär bland annat att vi har lagt lite tid på att få ordning i gästrummen, så att det ska finnas sängar, lampor och gardiner och så lite mysfaktor i alla rummen. Det känns som om vi börjar bli stamgäster på både IKEA och Jysk...
  
Vi börjar också - tro det eller ej (!) - få undan alla kartonger som har stått i det som ska bli matsalen. Bara ett fåtal kvar nu och det är ju bra eftersom vi i slutet av månaden ska vara värdpar för den årliga Mellbergska släktträffen (på sätt och vis kan man säga att vi var värdpar förra året också eftersom festen hoppades över 2014 till förmån för vårt bröllop).
  
Men jag blir ibland lite galen på min man... Han hade ett par hockeyrör, en hockeyklubba och hjälm liggandes i källaren vars varande jag ifrågasatte lite med grundtesen att om de inte använts på de 7 år vi känt varandra så kanske de inte behöver bo i vår garderob längre? Men min man hävdade bestämt att de har en permanent plats i vårt bohag - man vet ju aldrig när man behöver spela hockey! När vi nu undan för undan börjat rensa i bråten så inser jag att han inte har ETT par hockeyrör utan TVÅ! Tydligen måste båda bo i vår garderob... Man vet ju aldrig när man måste spela hockey nästa gång och det kan ju vara bra att ha ett par extra om man till exempel inte skulle hitta par nr 1...
Ni förstår hur mycket skräp som finns i våra skåp??! Jag säger skräp för det mesta av det är sånt som man får betala folk för att bli av med. Men min man är en riktig samlare. Jag som gillar att ha var sak på sin plats och enbart spara på det som jag faktiskt behöver håller på att bli tokig. Tur att jag älskar honom ändå...
  
I stallbygget har tempot saktats ned avsevärt... Mina svärföräldrar har varit upptagna och min man är ju på jobbet och bara ledig på helgerna, så det händer inte lika mycket lika snabbt. Dessutom kommer ju det där som kallas vardag och smyger sig upp på en. Det ska hämtas halm och tas in hösilage. Det ska klippas gräs (och när man har en gräsmatta på typ 1 hektar och en gräsklippare som trilskas sådär lite lagom så tar det drygt 2 timmar). Det ska vattnas rabatter och rensas ogräs. Häckarna ska klippas och dammen ska rensas. Det ska mockas boxar och ta hand om hästarna. Fyllas på vatten och mockas i hagen.
Däremellan ska det passas valp, handlas mat, lagas mat, dammsugas, tvättas och allt sånt där annat som man måste hinna med vare sig man vill eller inte. Och så ska jag ju hålla lektioner ringa samtal och förstås - blogga! Ibland känns det som om tiden bara försvinner. Mina dagar är fullproppade från klockan 7 på morgonen till kl. 20-21 på kvällen, då jag brukar sjunka ned framför soffan eller njuta av solnedgången i uterummet. Och ändå känns det inte som om någonting blir gjort...!
Jag funderar på att börja skriva upp allt jag gör på en dag, litet som stort. Så jag får lite koll på vart tiden tar vägen. Men funderar man på det så blir det ändå lite småpyssel gjort hela tiden.
  
Bland annat har vi satt upp ett skydd för vattenkranen i stallet, som min svärfar har svetsat ihop. En rätt stor förbättring faktiskt eftersom det innebär att vi kan ha vattnet på i stallet så att hästarna kan dricka ur sina vattenkoppar. Innan fick de dricka ur hinkar (utan handtag eller krokar att skada sig på), eftersom Ferdinand vred på vattenkranen om nätterna, och det blir inte så bra om vattnet är på då...
  
Vi har också gjort ett hål i stallväggen för vattenslangen så jag kan fylla på vatten direkt från stallet till hagen (innan fick jag dra slangen från huset och då räckte den inte ända fram, så jag fick fylla på tunnan och sen släpa den de sista 3 metrarna in i hagen). Också det en stor förbättring. Jag har satt upp en krok för att hänga grimmorna på vid ingången till hagen. Vi har hyvlat ridbanan med traktorskopan i ett försök att få den lite jämnare och jag har äntligen börjat få svar angående ridbanan från folk som är tillbaka från sina semestrar! Jippi!! Snart är det också dags att ta andra skörden på vallen, och sen får jag ett helt fält på ca 2½ hektar att rida på! Jippi igen!
  
De röda vinbären är mogna nu! Så jag passade på att baka en god kolapaj! Här kommer receptet!

Pajdeg

  • 125 g smör
  • 1 dl socker
  • 1 dl havregryn
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk kanel

Kolafyllning

  • 1½  dl vispgrädde
  • 0,75 dl ljus sirap
  • 0,75 dl ljust muscovadosocker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 50 g smör
  • röda vinbär (eller lingon)

Den är hyfsat enkel att göra, men tar lite tid eftersom degen ska vila och kolan stelna innan man kan (bör) äta den. Börja med att smälta smöret och blanda sedan ihop det med socker, havregryn, mjöl och kanel. Pressa ut i en pajform och låt vila i kylen minst 30 min. Sätt ugnen på 200 grader och grädda pajskalet i mitten av ugnen i ca 10 min (eller tills det är färdiggräddat, dvs torrt och lite gyllenbrunt). Blanda ihop alla ingredienser till kolan och koka upp den.
Kolla om den är färdig genom att droppa i ett glas kallt vatten. Kolan ska då stelna direkt i små kulor. Personligen kokar jag den ofta för lite, så tänk hellre lite för länge än lite för kort. När kolan är klar häller du den över bären som du lagt i botten av pajskalen och sedan ska den in i kylen så att den stelnar. Det tar MINST en timme (över natten är inte fel).
Vill man kan man servera den med creme fraiche eller turkisk yoghurt, men jag tycker den är god som den är. 


Läst 18428 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
06

Reality-check!

Så var vi tillbaka till det där som kallas verkligheten igen. Det vill säga min man har slut på sin semester och har börjat pendla till sitt jobb i Köpenhamn igen. Själv lever jag ju min dröm och jobbar här på gården. I tisdags fick vi vår första dos av reality-check... Det visade sig nämligen att vi behövde ta in en ny ensilagebal tidigare än jag trott eftersom den gamla var dålig i mitten (jag borde ha lindat upp den, men det har varit så kallt att det inte har behövts och nu när det blev sommarvärme så hade den brunnit). Hur som helst så behövde vi ta in mer eftersom hästarna ju behöver mat och det spelar ju ingen roll om det är en sen tisdagkväll eller inte... Saken är den att min man som hade tränat efter jobbet inte var hemma förens efter kl 21. Så när jag ca 21.30 påminde honom om att vi måste ta in en ny ensilagebal tittade han både länge och skeptiskt på mig medan jag upprepade "Hästarna måste ha mat" innan han drog en resignerad suck och accepterade läget.

Som om det inte var nog med att det var sent och vi var trötta, och att det redan börjat skymma ute, så blåste det nästan storm ute den här tisdagen. Och just som vi satte på oss våra ytterskor så började de första tunga regndropparna falla på taken. Min man gav mig ännu en skeptiskt blick och suckade igen. Vi tog på oss våra regnjackor och gick ut i ovädret. När jag stretade mig bort mot platsen där balarna står funderade jag på om det kanske var hagel och inte regn som slog mig i ansiktet, men kom fram till att det egentligen inte spelar så stor roll... Väl på plats med lastaren vid balarna gick det förstås inte heller som vi tänkt. För det första så började det åska och blixtra. Jag räknade sekunderna mellan ljus och muller för att ha koll på om man borde bege sig in i säkerhet igen, men blixtarna höll sig på en 5km avstånd ungefär. Det var förresten rätt svårt att höra åskan eftersom man hade både bullret från lastaren och vinden/regnet i öronen - för att inte tala om hur svårt det var att höra varandra! Vi fick stå på max 1½ meters avstånd och skrika för allt vad lungorna höll för att kunna förstå varandra. Och diverse handsignaler gick knappt att se pga det kraftiga regnet och det anstormande nattmörkret. Ja, och förutom det så gick det heller inte att få upp balen i skopan! Den bara vägrade! Kanske gjorde regnet att plasten blev för blöt så vi inte kunde hålla emot? Kanske hade den en annan form än de tidigare balarna som vi tagit in? Kanske var det högre makter som testade vårt tålamod och vår vilja att bo på landet? Vem vet? Till slut fick vi putta balen framför lastaren de ca 70 metrarna från fältet till ladan där den skulle in. Gick hyfsat bra där det var gräs. Vid det här laget var det så mörkt ute att min man som körde lastaren inte kunde se något så jag vi gå före och visa vägen så han inte skulle styra in i något träd eller ut i diket. Den sista biten över parkeringsplatsen var halvt hopplös. Balen fastnade gång på gång i gruset och vi fick knuffa den framåt, backa lastaren, knuffa igen osv. Men tro det eller ej! Till slut fick vi ändå in balen i ladan! Vid det laget hade min regnrock som vi köpte på bröllopsresan i Costa Maya rämnat i sömmarna och helt fallit i bitar. Jag var blöt in på bara kroppen. Min man fick lysa med ficklampa medan jag öppnade balen och slutet gott allting gott! Hästarna fick sitt natthö och vi fick gå in i värmen och äta middag som bestod av gazpacho och nybakt bröd.

En strimla från min regnrock ensam kvar på stallgolvet...

Dagen efter lyste solen som om den aldrig gjort något annat och luften var helt vindstilla. Men säg den lycka som varar för evigt. När jag kommer ned på morgonen så möts jag av en nedbajsad hund! Stackars Daisy hade haft diarré under natten och spraymålat vardagsrummer med valpbajs. Så jag började min onsdag med att bada hund, skura golv och väggar och tvätta filtar och hundsäng som hamnat i skottelden. Jippi. Efter samtal med veterinär fick jag ställa mig att laga skonkost dvs kokt ris och torskrygg (som var den fisk vi hade hemma), och sedan mata i små portioner varje timme. Hej å hå, det är inte lätt att vara djurägare... I morse hade hon dock varken kissat eller bajsat inne, utan uträttade alla behoven utomhus och verkar mer än lovligt pigg och glad igen. Tänk att man kan bli sa glad av att se sin hund bajsa!? Det är bara djurägare som förstår... Och kanske småbarnsföräldrar..?

Kan det vara världens sötaste vakthund??


Läst 16294 ggr Kommentarer Kommentera



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen




Arkiv