Stalldrömmar

Jag börjar känna mig som en trasig skiva, men VART i hela friden tar tiden vägen??? Jag hade tänkt blogga redan förra onsdagen, men förmiddagen försvann på hästryggen (som alltid) eftermiddagen gick åt till att assistera hovslagaren. Sen passade jag på att klippa gräsmattan (eftersom min man jobbade hemma och man måste vara två för att starta den), sen var det dags att ta in hästar och så avslutade jag dagen med att skruva i ett par skruvar i en bräda som satt löst i stallet, och skruva upp de små "trappsteg" som jag tillverkat till gödselrampen dagen innan. När jag var klar med det var det mörkt ute och dags att duscha och laga mat. Och så hinna umgås lite med min man. Inget bloggande hanns med. 

Men på torsdagen - då hade jag verkligen tänkt blogga! Jag hade ju massor att skriva om från onsdagen, plus att mina hästar är så fina just nu. Jag känner mig som Ulla Håkanson! Sitter och rider fin dressyr på fältet dagarna i ända! Det känns som om det stärker hästarna på ett jättebra sätt och de blir så glada och positiva (Domingo blir ibland lite väl glad och gör lite spontana galoppombyten och diverse skolor ovan mark, men det är ok när han är så magisk att rida däremellan). Men tyvärr vaknade jag med en smygande migrän som bara blev värre under dagen och efter att stallet var avslutat var jag lika slut, och kvällen fick tillbringas raklång i ett tyst och mörkt rum. HATAR migrän - ingen blogg där heller.

På fredagen hade jag fortfarande migrän. Klarade av att rida ut hästarna och fixa stallet och det var väl ungefär det... Förr om åren tog jag två tabletter och gick ut och jobbade igen, men det fungerar inte nu längre. I värsta fall fick jag sova en timme, och sen jobba. Men nu är det knappt att tabletterna hjälper. Inte ens om jag ligger och vilar "hela" dagen (så gott som man nu kan när man har djur att sköta). Usch, vad trött jag är på den där migränen! Det är ju för att onsdagen blev lite för lång/tuff. Men på något vis känns det lite taskigt tycker jag. Istället för att få känna sig lite duktig efter en lång och produktiv dag så ska man straffas med migrän (jag vet att det inte är så det fungerar, men det kan kännas lite så). Den verkliga anledningen är förstås att jag jobbat väldigt hårt i stressig tävlingstall-miljö under många års tid och i perioder varit väldigt nära att bränna ut mig. Jag var hos en läkare för första gången i våras för jag tyckte det var konstigt att jag hade så mycket migrän trots att jag i dagsläget inte upplever att jag är sådär särskilt stressad. Men han menade att det kan ta flera år att komma ikapp när man bränt ut sig (eller varit nära gränsen). Och jag har nog legat så nära gränsen som man bara kan komma under många, många års tid. Jag tror att jag ska hitta en massageterapeut att gå till lite regelbundet så jag tar tag i dom där spänningarna en gång för alla. Några tips på bra massörer i Asmundtorp/Landskrona? 

På lördagen började vi dagen med att storstäda huset. Det var verkligen extremt välbehövligt. Sen åkte min man för att spela fotbolls match (näst sista för säsongen om allting vill sig väl - Halleluja! Sen kommer vi ha betydligt mycket mer tid för att renovera och fixa på gården). Under tiden han var borta fixade jag stallet och red hästarna, och SEN hade jag tänkt blogga. Men istället fick jag ställa mig och laga staket och sen kom mannen hem och så var det kväll och dags att duscha, laga mat och umgås igen. Nu när min man jobbar så långa dagar och tränar så är han inte hemma så mycket så jag försöker prioritera och ta vara på den tiden som vi har tillsammans. Det är ju inte helt ovanligt att den där drömmen om att skaffa gård slutar i skilsmässa (gå bara ut på hemnet och kolla hur många nyrenoverade gårdar där finns till salu...). Så jag tänkte jag skulle undvika det = ingen blogg.

Söndagen då? Nu måste det väl finnas tid för att blogga? Nja... Söndagar är ju vår arbetsdag. Den här söndagen skulle vi lägga markduk och fylla igen vårt dräneringsdike med sten. Det är en tung uppgift att skyffla sten... Även om man har en lastare till hjälp! Så när vi till slut var klara så var klockan redan mycket och vi båda var helt slut!

Så kom måndagen - och nu! Nu skulle det äntligen bloggas! Jag har ju tagit massor av bilder och jag har så mycket att berätta! Förmiddagen (fram till 13:00, kanske 13:30) spenderades som vanligt i stallet. Sen göra lunch och vila lite, och så mata och gå ut med hunden. Men hunden ville inte bajsa inte. Så klockan hann bli...ja...mer än hon borde. Och sen ser jag att hästarna har haft av tråden - igen! Andra gången på bara några dagar! Innan har de inte varit på den en enda gång. Suck! Ja, och sen var det dags att ta in hästarna och packa ihop sig för att åka och hålla lektioner i Sandåkra. Sen var jag hemma igen vid 21-tiden. Behöver jag säga att dusch och mat och säng var det enda jag orkade med vid det laget? 

Så nu sitter jag här. Det är tisdag och jag har lyckats stjäla mig lite bloggtid genom att skippa att duscha och byta om innan jag åker för att hämta mina föräldrar på stationen i Landskrona! Dom har sett mig i hästkläder förr liksom. Och nu är jag nog förrsten redan försenad så jag får ta och tacka för den här gången, förhoppningsvis hinner jag skriva snart igen!

Och har man inte tillräckligt att göra så kan man ju alltid skaffa sig lite mer jobb...

   


Läst 19444 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Det är med tungt samvete jag sätter mig vid datorn. Blogginläggen har ekat med sin frånvaro. Vi har haft sjukstuga här på Örstorp... Den envisa förkylningen som jag nämnt tidigare blev istället för bättre - sämre, och passade på att ta med sig min man i fallet. Så från förra helgen och fram till denna helgen blev det inte mycket vettigt gjort här på gården. Som hästmänniska och perfektionist kan man ju få ångest för mindre. Men ibland får man helt enkelt släppa lite på kraven och bara ta det lugnt. Något som jag verkligen inte är bra på... Men nu var det som om min kropp helt enkelt hade fått nog - Nu ligger du still vare sig du vill eller inte, typ... Så jag spenderade större delen av veckan i ryggläge, sovandes på soffan, och hade allmän ångest för att allting som jag borde fått gjort. Och det lustiga är att när jag tittade på min "att-göra-lista" från förra måndagen, så har jag på ett eller annat sätt lyckats göra mer eller mindre alla punkterna ändå.

Nu i helgen påbörjade vi äntligen arbetet med att gräva det där dräneringsdiket framför ridbanan. Vi bestämde oss för att göra det "ordentligt" och inte bara gräva en stenkista, utan också lägga ett dräneringsrör längst med hela diket. Det hade säkert rätt med en stenkista för alla de där normala regnen som kommer. Men då och då kommer det ju sådana där riktiga översvämnings-regn, eller vart femte år när snön smälter (det är ungefär så ofta vi har snö i några mängder att tala om här i Skåne), och då kan det vara bra med ett rör som snabbt leder bort vattnet och håller banan (och vägen) torr. Vi började med att manuellt gräva bort fyrkanter av gräset. Dem kommer vi använda för att täcka över röret och stenen så att det inte syns att de ligger där. Sedan bytte vi till den lilla skopan på grävaren (det tog oss drygt en timmes jobb och rätt många svordomar eftersom den hade rostat fast, men skam den som ger sig! I slutändan löste vi problemet med sandpapper och smörjmedel). Sen körde vi ned och grävde ett ca 40-50 cm djupt dike längst med nästan hela kortsidan. Vi sparade ett par meter i slutet eftersom vi måste kunna köra där med grävaren. Nu får vi göra klart den första biten och täcka över, och sen gräver vi resten. Sedan la vi ned röret och kollade med vattenpass så att det har en bra lutning hela vägen. Vi fick gräva lite manuellt för att jämna till en liten puckel i botten på diket, och sen var lutningen perfekt hela vägen! Det vi har kvar att göra nu är att först lägga i markduken, sedan lägger vi röret på det. Sen fyller vi igen diket med sten (det ska vara tvättad sten för att undvika att en massa små dammpartiklar sköljs ned och täpper till hålen i dräneringsröret). Markduken lägger vi för att hindra vattnet från att "läcka" ut i marken runtomkring diket. Vi vill ju att det ska hålla sig kvar i diket och ledas ut i bäcken. Inte läcka ut och hamna på ridbanan. Och så sist men inte minst lägger vi tillbaka grästuvorna et voilà! Jorden som blir över kommer vi att använda för att jämna till ridbanan, innan vi lägger på ett nytt lager grus på den. Det blir nog jättebra! Igår regnade det som bara tusan och jag kan redan se att vårt dike gör nytta, för idag är banan redan nästan helt torr (innan har det tagit upp till en vecka efter ett riktigt skyfall). Dock tror jag inte att det kommer räcka utan vi kommer behöva lägga dräneringsrör eller annan typ av dränering även på själva banan. 

Igår kväll plockade vi jordärtskockor och lagade soppa på! Det blev jättegott. Vi har ju "ett litet land" med jordärtskockor som föregående resident har planterat. Och när jag säger "ett litet land" så menar jag ett land på ca 3 gånger 20 meter. Så med andra ord inte så litet... Så om någon har något bra recept med jordärtskockor så tar jag gärna emot tips... Vi hade antagligen kunnat överleva på bara jordärtskockor hela vintern om vi hade behövt... Så "in-case-of-a-zombie-epocalyps" så klarar vi oss här vi gården i åtminstone ett halvår. Alltid skönt att veta! 

Igår kom mina svärföräldrar hem från sin semester, och tro det eller ej, men samtidigt kom mina föräldrar hem från sin semester. Så nu är de väl utvilade och redo att börja jobba igen! (Jag skojar förstås, fast jag är rädd att det ligger en hel del sanning i det skojet...). Förhoppningsvis får även jag och min man vara friska nu framöver så vi kan få lite fart på det här bygget!

Och just det! Vi har ju släppt ihop Domingo och Zettan. Det kan vara tidernas mest odramatiska ihopläpp... Dom har ju som ni vet gått bredvid varandra både inne och ute i en vecka innan ihopsläppet. Men jag var faktiskt lite närvös för hon lilla damen är så väldigt bestämd av sig. Det hade jag dock inte behövt vara. Jag började med att släppa ut Zettan. Hon gick direkt bort och började hälsa på Ferdinand över staketet. Sedan hämtade jag Domingo. Han gick först bort till vattenkaret och drack vatten, sedan gick han bort till Zettan - och hälsade på Ferdinand han med! Domingo och Zettan tittade knappt på varandra, och nu går dom ihop som om dom aldrig gjort något annat. Skönt! Det är precis så ett lyckat ihopsläpp ska gå till. Jag tänker alltid mycket säkerhet kring ihopsläpp eftersom det är vanligt med skador både från sparkar, men kanske mest från vrickningar, fläkningar och liknande skador som uppkommer när hästarna springer runt och visar upp sig för varandra. Då är det ju bra om man kan göra det så odramatiskt som möjligt. Här kommer mina bästa tips för ett säkert ihopsläpp.

Regel nummer ett är att om dom ska gå mindre än ett par månader tillsammans så släpp inte ihop dom alls. Det blir ju kanske svårt på t.ex. ett bete, men även där tycker jag att man kan fundera lite på om det är värt det. Ska dom gå maj-september - ja. Är det bara någon månad? Nja... Dock är skaderisken mindre i en stor hage med mycket gräs dels eftersom de flesta hästar relativt snabbt vill börja beta, och dels eftersom det finns gått om plats så hästar som inte gillar varandra behöver i stå "på" varandra och trängas som de kanske måste i en liten hage. Och så är det ju oftast oskodda hästar som släpps på bete. Jag läste någon studie för ett par år sedan att det kan ta ett par månader innan rollerna i en flock är befästa, och det kan vara rätt så stressande för hästarna. Så om det bara gäller för en kort tid så kan det faktiskt vara bättre att låta dem gå ensamma, men i hagar bredvid varandra förstås. Hur som helst... Om man har möjlighet så är det bra om de hästar som ska gå ihop kan gå bredvid varandra i hagen i ett par dagar, och/eller stå bredvid varandra i boxarna så de år lära känna varandra. Då får man ju också ett litet hum om hur de verkar trivas ihop. Om de bråkar konstant så kanske det inte är en så bra match. Jag brukar ju som sagt inte ha grimma på i hagen, men vid ett ihopsläpp har jag det ifall att hästarna skulle komma farandes genom staketet, eller om de börjar bråka så att man måste sära på dem och de behöver fångas in. Jag brukar också ha benskydd på de hästar som är skodda, så undviker man sår och slag på benen. Jag undviker också att släppa ihop hästar i hagar som är för små (se anledning ovan), eller att släppa ihop när det just har regnat och är väldigt halt i hagarna. Tar man det bara lite lugnt och tänker till så brukar det gå bra.

Daisy hälsar att hon mår bra och växer så det knakar! Jag tror hon väger runt 20kg nu! Hon håller på att fälla tänder så hon biter på ALLT hon kan komma åt. Hon har bland annat bitit sönder sin säng, så nu för tiden så sover hon i soffan. Vad ska man göra liksom? Det känns lite taskigt att tvinga henne att sova på golvet hela natten. Plus att hon hoppar upp i soffan när vi redan har gått och lagt oss, och jag har faktiskt ingen lust att stå och lurpassa i trappen så att jag kan ta henne på bar gärning. Så hon har helt enkelt lagt beslag på den ena av sofforna och det är ok. Vi ska ändå köpa en ny soffa när hon slutat bita på möblerna (med andra ord om något år eller två...). Kanske kan man pensla dem med lite stopp och väx eller nåt? Jag har ju krubnix i stallet, men det är så kladdigt.  


Läst 31404 ggr Kommentarer Kommentera

Sitter här på mitt kontor med en kopp te, en filt och mina favorit tofflor, medans mannen är iväg och spelar fotboll. Ute är det en rätt så grå och halvtråkig dag, men här inne är det så varmt och mysigt. Har jag sagt att jag älskar mitt kontor? Föregående ägare lämnade kvar de väggfasta skåpen som är mörkbruna och delvis klädda med en grå/grön vävtapet som ger en "old-english" känsla och en speciell doft som jag bara älskar! När man sitter vid kontoret har man utsikt över gårdsplanen, och mellan byggnaderna ser man de böljande vetefälten skymta fram. Detta är faktiskt ett av mina favoritrum på gården.

Den här veckan skulle ju arbetet med att transformera min ridbana ha startat, men jag fick i sista stund (efter att ha fått in den slutgiltiga offerten) dra i nödbromsen! Plötsligt kändes det som om det som jag hade bedömt som att jag behöver ett nytt topplager hade förvandlats till ett mastodont-projekt där det skulle läggas nya dräneringsrör, markduk och läggas på 35cm nytt material på nuvarande ridbana m.m. Vi hade från början planerat att göra det mesta av dräneringsjobbet själva, men det tyckte förstås inte entreprenören var någon bra idé... Vi kan ju inte göra det lika bra och borde därför betala 37000+moms för det kalaset... Sen skulle det kosta nästan lika mycket att lägga ut det nya materialet. OK - så långt var jag med på tåget. Mycket dyrare än vad jag hade hoppats förstås, men då blir det ju i alla fall bra. Grundat på de beräkningar som jag gjort tidigare räknade jag då med att materialet till ridbanan skulle kosta någonstans runt 50.000kr (också det mycket pengar, och vi får då kompromissa lite på andra punkter. Kanske skippa klinkersen i sadelkammaren och välja billigare boxdörrar?). Men så kom slutofferten som istället låg på 140.000kr i bara materialkostnad(!!!). Jag vet folk som byggt helt nya ridbanor från absolut scratch för dom pengarna! Så jag fick helt enkelt dra i panikbromsen och tänka om. Tänk att ett beslut kan kännas så bra. Förra veckan gick jag runt med ångest och funderade på hur vi skulle kunna lösa detta. Nu är jag på ett sätt tillbaka på ruta ett, men ändå inte. Jag har fått så mycket mer på fötterna och det känns återigen kul och spännande att ta tag i det här projektet. 

Den här helgen har vi bestämt oss för att vi ska gräva det där dräneringsdike/stenkista som vi pratat om. Vi har faktiskt redan tjuvstartar - med mindre lyckat resultat, beroende på hur man ser på saken. Låt mig gå tillbaka en dryg vecka i tiden för att ni ska få hela bilden! Det är alltså fredag den 4 september. Jag tror fortfarande att man på kommande onsdag ska börja jobba med min ridbana, vilket innebär att man kommer köra på den med grävare och bobcat och andra tunga maskiner. Men till helgen lovar prognoserna skyfall (drygt 30mm regn ska det komma). Eftersom jag vet av erfarenhet att förra gången det var skyfall så gick det inte att köra på ridbanan på ca 10 dagar så ser jag ett problem. Vanligt regn klarar den kanonbra, men när det blir riktiga skyfall så är problemet att det rinner ner massvis med vatten både från vår gårdsplan OCH från parkeringen på baksidan rätt ut på ridbanan. Och eftersom underlaget i dagsläget består av en blandning av mycket finkornig natursand och helt enkelt vanlig jord, så förvandlas banan till geggamoja... Så för att undvika detta så föreslår jag för min man att vi ska gräva en liten "ränna" på kortsidan av ridbanan som leder bort vattnet. Vi ska ju ändå anlägga en stenkista och gräva upp den marken så det gör ju inget som det inte blir så snyggt liksom. Sagt och gjort. Medans min man startar grävaren går jag och börjar sätta upp nya isolatorer på A-ponny höjd. Efter kanske 20-30 min kommer han upp till mig och ser lite skamsen ut.

- Vad har hänt? frågar jag. - Ingenting, jag tror jag grävde av vår elkabel... Svarar han, och syftar på kabeln som går till belysningen för ridbanan. - Såg du en kabel? - Nej, men jag fick upp en sån där gul plastbit... OK... Vi går och kollar. Kan inte se någon kabel, men min man har grävt en väldigt stor grop längs ungefär en fjärdedel av ridbanan, istället för en "liten ränna" längs med hela. Det var inte exakt vad jag hade tänkt mig men oh well... - Ja, ja, vi får ta tag i det vid ett senare tillfälle, nu är det fredagkväll och sent och solen går snart ned. Och imorgon måste vi bygga ny hage så Zettan kan komma på söndag. 

Min man börjar bli en hejjare med grävaren, men just den här gången blev det kanske inte så himla bra?

Så kom lördagen, med tidigare beskrivet hällregn och hagbygge (tack gode gud för min svägerska och hennes man och son som kom och hjälpte till!), och vi tänkte inte så mycket mer på den där gropen... Inte fören vi dagen efter fick reda på att våra grannar hade varit utan el när de kom hem på lördagsnatten, och att EON hade varit ute och lagat kabeln (som nu är framdragen och fullt synlig i gropen) tidigt söndag morgon. Det var nämligen deras kabel som vi hade grävt av! Lite pinsamt kanske... Konstigt att elen inte gick på en gång, men kanske var det när vattnet trängde ned till kabeln? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att el-företagen är skyldiga att gräva ned sina kablar på minst 60cm djup - och vår grop är "bara" 48 cm djup, så det borde inte kunnat hända. Men vi lärde oss ändå en nyttig läxa. Hade vi vetat att den gick där hade vi kanske grävt lite försiktigare? Vi fick tipset om sidan ledningskollen.se. Där kan man beställa kartor innan man ska gräva så man ser vart det går ledningar och inte. Något vi definitivt kommer göra innan vi startar grävaren igen!

Jag är helt fascinerad av den här maskinen som både samlar upp hösilaget till en bal och sedan plastar in den! Man kan bli hypnotiserad om man stirrar på de vita rullarna för länge...

I övrigt har jag haft en väldigt bra vecka! Vi har som sagt fått vallen slagen och plastad, så nu har vi definitivt hösilage så vi klarar oss hela året. Inte en droppe regn kom det på det, så jag tror dessutom att det kan bli riktigt bra kvalitet på skörden. Efter det har jag tagit många promenader med Daisy och galopptränat med hästarna på fältet! Finns det något bättre än att galoppera fram över fälten med vinden i ansiktet och 500kg muskler under sig? Man riktigt märker på hästarna hur de njuter också. Idag skrittade jag ut en ny runda med Ferdinand. Han är så fantastisk! Bland annat fick vi gå förbi en fontän som livligt sprutade vatten rätt upp i luften på ca 5m avstånd, och han brydde sig knappt. Han tittar till och blir lite spänd, men säger jag gå så går han! Vilken underbar häst jag har!

Jag och Ferdinand på fältet! Ett öra kom med i alla fall.

Ikväll kommer en vän till mig som jag inte träffat på ungefär två månader så det ska bli kul! Nu ska jag bege mig ut i snålblåsten och fixa klart stallet!            


Läst 37271 ggr Kommentarer Kommentera
SEP
08
2015
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Efter regn kommer solsken brukar man ju säga, och det stämmer verkligen den här veckan då det har varit underbart strålande höstväder ända sedan i söndags. Jag säger höst för det är tydligt att sommaren tog farväl den där lördagen i slutet av augusti då vi hade släktträffen. Sedan dess har det varit betydligt svalare temperaturer, även när solen har varit framme.
  
Men för min del gör det inte så mycket. Jag älskar hösten! Man skulle t.o.m. kunna påstå att det är min favorit bland årstiderna. Jag älskar den klara, friska höstluften och alla de vackra höstfärgerna som lyser upp träd och buskar. Det är lite spännande att se gården skifta form. Vi har ju inte sett den i höstskrud ännu. Första gången vi var här var på visningen, i början av mars tror jag det var. Då hade redan vintern släppt sitt hårdaste grepp och våren var försiktigt på väg att ta plats. Sedan har vi ju sett den då och då under våren och i sin fulla sommarprakt! Hur som helst så njuter jag verkligen av att se löven bli gula och äpplena mogna på träden. Jag hade njutit ännu mer om inte den här &¤#"*¤ förkylningen varit så envis och vägrat gå över. Jag har fortfarande rejält ont i halsen. Så jag har bestämt mig för att vara lite snäll mot mig själv ett par dagar, och bara göra det jag måste (dvs ta hand om djuren), och så får eventuella byggprojekt vänta lite grann.
  
Vi har ju som jag skrev i förra inlägget fått en ny liten kompis här på gården. 14-åriga shettisstoet "Zettan". Både Domingo och Ferdinand ser ut som jättehästar i jämförelse. Men hon gjorde klart och tydligt från första stund vem det är som bestämmer saker och ting på gården från och med nu. Tanken är att hon och Domingo ska gå ihop. Jag har delat av hans hage i två med såna där tillfälliga vita plaststolpar, så de får gå bredvid varandra ett par dagar och lära känna varandra innan jag släpper ihop dem. Eftersom hon kommer direkt från sommarbetet ska hon också avmaskas innan jag släpper ihop dem. Det brukar ta ungefär tre dagar efter en avmaskning tills de är "maskfria". Dom dagarna är det bra om hästen går i en lite mindre hage så är det lättare att vara säker på att du fått med allt bajs när du mockar hagarna. Hittills verkar de fungera bra ihop. Även om det är ett väldans pipande på den lilla damen. Men det man saknar i storlek får man väl kompensera i attityd?
  
I morse när jag skulle fodra hästarna så var Tiger i stallet. Han låg i halmen och såg väldigt påkommen ut när jag kom. Fräste på Daisy gjorde han också, men hon verkade inte notera att han existerade ens. Antagligen börjar det bli kallt på loftet. Jag tror han hade han tagit sig ned genom ett litet hål i taket/golvet från logen och ned i halmen. Men han kom inte upp igen, så jag fick ta ned stegen och hjälpa honom upp. Jag funderar på att bygga en liten "kattstege" från hålet och ned så de båda kan ta sig både upp och ned. Vitnos stod uppe på logen och verkade olycklig.
  
Jag har äntligen fått vallen slagen. Det skulle ju gjorts redan för 10 dagar sedan, men det hanns inte med och sen har det regnat lite sådär varannan dag så vi har inte kunnat ta det. Jag har fått hjälp av en bonde i närheten som har alla maskiner som behövs. Han slog vallen igår och imorgon kommer han och plastar. Längtar så efter att kunna rida på fältet!


Läst 23897 ggr Kommentarer Kommentera

Man brukar ju säga att man har ordning i kaoset, men just nu känns det mer som kaos i ordningen... Ett tag trodde jag inte att jag skulle överleva helgen, men med lite pyssel så har vi lyckats få ihop en plan för hur vi ska hinna med allt som ska göras... Och överleva förkylning, strömavbrott, strejkande vattenpump, hällregn m.m. 

Vi har beslutat att acceptera offerten för ridbanan. Det blir inte billigt, men förhoppningsvis är det värt det... Den ska alltså hyvlas, dräneras, och läggas nytt grus på. Innan vi kan lägga nytt grus måste vi bygga en liten "sarg". Vi har bestämt oss för att göra den med plintar, stolpar och plank - istället för att mura upp något. Att mura blir dyrare och tar längre tid. Och ett vitt litet staket är väl aldrig fel när man är dressyrryttare? Men innan vi kan bygga något måste vi veta de exakta måtten och vinklarna på hörnen m.m. Så man måste för mäta upp och hyvla banan. Och vi kan bara jobba på helgen... Det gav mig mycket huvudbry att lösa den ekvationen. Men nu har vi bestämt att entreprenören kommer på onsdag. Sen jobbar de fram till helgen. Under helgen så bygger vi upp "sargen" och sen så kommer det nya materialet på måndag i veckan efter.

Den här helgen har vi haft fullt upp med att sätta upp en ny hage. Vi har nämligen fått tillökning i stallet i form av "Zettan". Hon är en 14-årig A-ponny som tillhör min svägerska och deras familj. Mer bilder på henne och nya hagen m.m. kommer i nästa inlägg!

Nu är min man hemma med pizzan så jag får ta och checka ut för den här gången.


Läst 20023 ggr Kommentarer Kommentera

Jag vet att det är en klyscha, men just nu flyger tiden förbi. Jag förstår inte var den tar vägen! Men så har jag också två hästar, en hundvalp, två kattungar, ett stallbygge att projektleda och bygga, en gård och trädgård att sköta, ett hus på 287kvm att inreda och ett företag att sköta. Ja, det kanske inte är så konstigt att tiden tickar på lite snabbare än den borde ibland?

10-kamp i solskenet!

I lördags hade vi den årliga Mellbergska familjeträffen här på gården. Det blev en helt fantastisk dag! Vi hade inte kunnat be om bättre väder. Strålande sol och nästan helt vindstilla. Vi hade 10-kamp och till middag blev det helstekt gris. Allt som allt var vi 26 personer i alla tänkbara generationer. Daisy och kattungarna var speciellt populära bland den yngre publiken, och det var en fröjd att se hur fin hon var med barnen - glad, vänlig, tålmodig, lekfull med försiktig. En riktig liten pärla. Annars har hon kommit in i en liten trotsålder tror jag. 9 av 10 ggr kommer hon när jag ropar på henne. Men den 10'de gången... När hon hittat något roligare att nosa på - så bara tittar hon på mig och går åt andra hållet. Suck! Jag tror faktiskt att det är för att hon har fått vara med mig lite för mycket ute när jag jobbar. Då kan jag inte hålla 100% koll på henne och hon blir lite för självständig. Så igår och idag har hon fått vara inne när jag jobbar och sen har jag tagit ut henne och haft 100% fokus på henne de gångerna. Min instruktör på hundkursen sa faktiskt att det är viktigt att de får lov att ha tråkigt och vila emellanåt också. Det verkar i alla fall fungera för nu är hon supermotiverad och lydig när jag tar ut henne. Men det känns ju lite tråkigt att inte kunna ha henne med... Men det får helt enkelt vänta tills hon blir lite större. Hon är ju bara tre månader gammal.

Och till middag serverades helstekt gris.

I söndags var det min och Jörgens 1-års bröllopsdag (som ni kan se i bildspelet i förra inlägget)! Det firade vi stort med att göra ingenting. Jag tror inte att vi har gjort ingenting sedan vi flyttade in här på gården för två månader sedan. Så sovmorgon, pannkaksfrukost och en promenad och fika i Pålsjö skog kändes som värsta lyxdagen. Den dagen för att år sedan är verkligen en av de bästa dagarna i mitt liv. Tänk att det redan har gått ett helt år! På vår bröllopsnatt började det regna. Eller rättare sagt - det öste ned! Ett av de värsta skyfall/åskoväder som Skåne varit med om. Ett helt års nederbörd på bara ett par timmar. Men man säger ju att det betyder tur om det regnar på brudparet och hittills verkar det ju stämma bra. För dom här senaste månaderna så har allting börjat falla på plats mer och mer - med hästarna, gården och livet i största allmänhet. Ett annat fint minne som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv är den natten i Tyskland då Jörgen friade. Den berättelsen kan ni läsa här!

En av de bästa dagarna i mitt liv. Tack för att du finns!

Igår hade jag entreprenören här för att titta på min ridbana (sist var det killen från grusföretaget nu är det dom som gör själva jobbet). Dom mätte den på alla håll och kanter - lutning, vinklar och alla andra mått du kan tänka dig. Så nu väntar jag återigen på att få en offert på vad kalaset kan tänkas kosta. Jag kommer få två offerter - en med grävning av dräneringsrör och en utan (och vi gör det själva). Det hade ju varit sjukt skönt att leja ut det på någon annan, speciellt som både mina föräldrar och mina svärföräldrar åker iväg på semester nu. Men det är ju en prisfråga också. Han uppskattade grovt att det var frågan om en veckas jobb allt som allt och eventuellt kunde de börja redan nästa vecka! Så om 1½ veckas tid kan jag ha en helt sprillans ny ridbana att rida på! Nåväl... Vad är väl en bal på slottet? Vi har ytterligare ett litet problem att ta tag i. Vi måste på ett eller annat sätt få upp en mur eller något annat runt om ridbanan (eller "Hästabanan" som entreprenören uttryckte det - gotta love Skåne!). Där ligger redan gamla telefonstolpar runt kanske 80% av banan, så vi hade ju egentligen bara tänkt fylla på. Men så fick vi reda på att de är miljöfarliga och kan skada djur, natur och människor så nu måste vi komma på ett alternativ. Och detta måste ju göras innan de kan börja jobba med banan (eller åtminstone innan man kan lägga på något nytt material). Hur, när, var vi ska hinna med det övergår mitt förstånd, men det brukar ju lösa sig, så det gör det väl den här gången också. Vi har ju en hel helg på oss... 

Som om vi inte hade nog att göra så måste vi göra en ny hage, och röja upp i den tomma boxen i stallet för till helgen kommer det en ny liten inneboende till oss på Örstorp. Mer om det i nästa inlägg!

________________________________________________________

Detta skall göras på ridbanan för att få den i det skick som jag vill ha den:

* Mura en 40cm mur runt om

* Hyvla till den så att den blir helt jämn

* Göra ett dräneringsdike framför kortsidan som samlar upp regnvatten från gårdsplanen.

* Lägga markduk

* Lägga dräneringsrör längs ena långsidan och på tvären med 6-7meters mellanrum.

* Lägga på nytt material ca 30cm och avsluta med makhippo/klenflis 5cm.

Sedan kan man fundera på om det kanske är lika bra att förlänga den så den blir 60meter, när man ändå håller på? Men då måste vi också fälla ett par träd och lägga in mer material på de 15 extra metrarna för att komma upp i samma nivå som vi har på resten av banan. Dvs mycket tid och mycket pengar... Det tål att tänkas på. Först måste jag få in offerten för nuvarande bana, så kan man ta ställning till det hela då. Nu ska jag ta och laga lite middag, och så ska jag gå och kolla till den där hunden som har varit oroväckande tyst den sista kvarten.....


Läst 21393 ggr Kommentarer Kommentera

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare


Mest lästa



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.