Stalldrömmar
JAN
28

Vinterfunderingar

Det är torsdagkväll och jag sitter här i soffan med en god middag i magen och årets första träning för Kerstin bakom mig. Behöver jag säga att jag är rätt så nöjd med livet? Sakta men säkert börjar jag få ordning på rutinerna och vardagen på gården, trots vintern och alla dess utmaningar. Den senaste veckan har vi haft plusgrader igen, så nu är det lera och slask som gäller istället för is och snö. Men idag var faktiskt solen framme på eftermiddagen och gav hopp om våren. Jag håller tummarna för att det är en föraning om vad vi kan förvänta oss av den här våren 2016. 

Jag har fortsatt fundera rätt mycket över vintern och vilka utmaningar som jag kommer stöta på i mitt nya stall. Jag måste erkänna att det trots att det kan vara frustrerande att det tar så lång tid att bygga, så är det en väldigt stor fördel att ha fått se gården under alla årstiderna - eftersom varje årstid har sina egna utmaningar att överkomma. 

Bland annat så har jag upptäckt att när det snöar och blåser samtidigt, så snöar det in uppe vid taknocken i hela "ladan" som ska bli mitt nya stall. Jag fick tipset av en person om perforerad plåt som man kan sätta för i till- och frånluftsöppningarna. Och lustigt nog så var jag bara några dagar senare i ett ridhus där man har använt just perforerad plåt, istället för den klassiska konvergerade plasten. Och det såg ut att fungera riktigt bra! Man ser ut igenom den nästan som om det vore ett fönster. Den släpper in luft, men tar bort vinden och hindrar det från att snöa/regna in. Jag blev också tipsad om vindnät, men vissa menar att det snabbt sätts igen av damm och fågelskit m.m. Plåten känns som ett mycket intressant alternativ. 

Jag har ju skrivit tidigare att jag kommer att ha någon typ av värme eller cirkulationssystem för att hindra att vattnet fryser. Men jag har funderat en hel del på hur jag ska lösa det med spolspiltan så att man kan använda den hela året runt även när det är minusgrader. Eftersom det är så högt i tak kommer temperaturen garanterat att gå ned till nollan när det blir tillräckligt kallt utomhus. Kanske kan man ha värmeslingor i golvet som kan slås av och på när man använder spolspiltan så att det inte blir skridskobana där inne? Jag tror också att jag kommer behöva ha luckor så att jag kan stänga till- och frånluftinsläppen vid behov (nu menar jag t.ex. när hästarna är ute, eller om en box står tom). Dessutom så är mina till- och frånluftsöppningar betydligt mycket större än vad lagen kräver så det är inte orimligt att tänka att man kommer att behöva stänga till delar av dem när det är som allra kallast, även när hästarna är inne. Annars är jag som ni vet ett stort fan av frisk luft och öppna stallar eftersom jag har en dammallergiker i stallet... 

Sist men inte minst kan jag rapportera att våra ansträngningar att vintersäkra det gamla stallet har fungerat alldeles utmärkt. Så vi slapp frusna rör och vattenläckor den här gången. Till helgen ska vi ta tag i ridbanestaketet på allvar. Vi har redan nu fått upp ett par reglar på plats. Så förhoppningsvis har vi ett staket på plats på måndag morgon! Galet eller hur? Vi har hållt på så länge och gjort en väldans massa jobb men som inte direkt syns, och nu ska vi istället få göra lite jobb - men som syns väldigt mycket. Och tro mig - det är mycket roligare! Så just nu ser jag verkligen fram emot att få dra på mig jobbarbyxorna igen! Återkommer med rapport och bilder i början av nästa vecka! 

Slut på vintern för den här gången. Visst har den sina nackdelar, men vansinnigt vackert är det!


Läst 19446 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
10

Redo för riktig vinter!

Det har varit minusgrader hela veckan - med allt vad det innebär när man bor på gård (bära vattenhinkar, skotta snö och grusa upp isfläckar för att nämna några saker). Efter jul- och nyårsledigheten blev jag lite tagen på sängen. Termometern visade blygsamma -4 grader, men vinden drog på för fullt och gjorde att vattnet i stallet och hagarna frös, och kylan gick genom märg och ben, nästan oavsett hur mycket kläder jag satte på mig. Det har varit mer eller mindre omöjligt att rida utomhus (åtminstone i någon annan gångart än skritt). Hårt, knöligt och halt. Så det har blivit ett par turer med Ferdinand till ridhuset. Domingo har istället fått ägna veckan åt att lastträna.

Jag har varit så himla bortskämd med att stå uppstallad på platser där det alltid finns personal så jag har aldrig behövt lasta honom själv. Så länge jag går in först så går han efter mig direkt utan att tveka. Men om jag går ut för att stänga så följer han efter (och jag skulle aldrig drömma om att sätta fast en häst framtill innan bommen är stängd. Har sett rätt otäcka olyckor hända på det sättet. Så alltid, alltid, alltid stänga bommen först innan man knipsar på grimskaftet.). Och ber jag honom gå före mig in (skickar in honom så som jag gör med Ferdinand) så blir han jätteupprörd. "Nej, såHÄR brukar vi inte göra!". Det är ju liksom hans personlighet "Mr Dramaqueen". Så de senaste dagarna har vi övat på att gå in och stanna kvar utan mig. Det går rätt bra, men jag vill inte stänga och köra för ens han står kvar helt avslappnad av sig självt. Han ska inte känna sig "fångad" i transporten utan vilja vara kvar därinne. Han får förstås morotspengar framme i krubban, så han får lite belöning när han går in, men han vill ändå hellre gå ut tillsammans med mig än att stå själv och äta morötter. Den hästen gör mig gråhårig. Tur för honom att jag älskar honom så mycket...

I fredags när jag kom ut i stallet hade rören tinat igen. Det förstod jag på en gång eftersom det sprutade med ett jäkla tryck från Domingos vattenkopp rätt ut i boxen. Så det blev till att ta en snabb språngmarsch över gårdsplanen och ner i källaren och stänga av vattnet. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Det kan ju vara så att rören har fryst sönder. Men efter att ha sett min kära häst in-action när han som bäst står och sparkar med framknäna på vattenkoppen så känner jag mig mycket skeptisk... Spelar ingen roll att han har fri tillgång på vatten i en hink bredvid. "Det brukar komma vatten ur den här" liksom "Kanske om jag sparkar lite på den"... Suck. Ja, tur att jag älskar min häst som sagt var... Hittade en hål på ca 1,5mm när jag undersökte rören lite noggrannare, så det var ingen tvekan om var det läckte ifrån i alla fall. Som tur i oturen hade jag ströat upp boxen extra mycket dagen innan för att ta slut på det sista av halmbalen så trots att det var en hel sjö undertill, så var bädden helt torr uppe på, sånär som precis intill vattenkoppen förstås. Så efter det ägnade jag större delen av min dag år att mocka bort blöt halm och sopa bort vatten. När jag fått bort det värsta (efter ett par timmar) gav jag upp och åkte och köpte spånpellets som jag la ut i de pölar som var kvar. Sen var det bara att vänta någon timme så kunde jag mocka bort resten av spånet. Jag har fortfarande träningsvärk efter att ha skjutit upp x-antal blytunga kärror lastade med blöt halm för gödselrampen. Inget gym-kort behövs här inte...

Här har vi hålet i röret där det bokstavligen sprutade ut vatten.

Och såhär kul hade jag det på min fredags förmiddag då jag egentligen hade tänkt mig helt andra aktiviteter.

I helgen har det alltså varit några få plusgrader men jag såg på väderrapporten att det ska bli kallt på riktigt i nästa vecka (i alla fall för att vara Skåne). Och eftersom jag inte känner för att upprepa förra veckans drama, så har vi ägnat helgen åt att "vinter-säkra stallet". Vi har dels bytt ut den trasiga och rostiga delen till rören för vattenkoppen så den fungerar igen. Sen har vi skurit ut stora bitar av tjock frigolit och satt för de tre stora englas fönster som är i stallgången. I boxarna vågade jag inte sätta något för fönsterna för jag är rätt säker på att mina kluriga hästar kommer att hitta ett sätt att tugga sönder vad vi än sätter där. Så om det visar sig att det behövs så får vi uppfinna någon typ av fönsterluckor att sätta på utsidan av stallet. Vi har också satt igen delar av frånlufts-utsläppen, genom att göra avlånga kuddar av isolering, sopsäckar och silvertejp. Men vi har lämnat ett frånluft-utsläpp på ca 20cm*1m i varje box så att de fortfarande ska ha frisk luft i boxarna och slippa en massa kondens. Tanken är att vi lätt ska kunna ta upp och ned både "kuddarna" och frigoliten och på så vis kunna kontrollera temperaturen i stallet. Jag har också köpt ridhuskort för januari månad. Så nu känner vi oss redo för en ny vecka med minusgrader och vinterväder. Bing-it-on säger jag bara!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar... Eller..nähä, det var bara Jörgen som sågar frigolit...

Tre stora englasfönster sänker temperaturen rejält i stallet. Frigoliten gör stor skillnad.

Väderleksrapporten för veckan känns ovanligt vintrig för att vara Skåne.

Det var några av mina tips för att vinter-säkra stallet (och som inte involverar stora och kostsamma renoveringar av stallet). Vad är dina bästa tips för ett enklare hästliv under vintern? Lämna gärna dina bästa ideér i kommentarsfältet!   


Läst 22939 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
06

Målbilder 2016

Varje år sedan 2004, då jag startade mitt företag som erbjöd massageterapi för både hästar och människor (därav namnet "Horse and Human), har jag börjat året med att först försöka sammanfatta och minnas året som gått och sedan sätta nya mål inför de kommande tolv månaderna. Det brukar faktiskt vara något av en höjdpunkt som jag verkligen ser fram emot. 

I år känns det av någon anledning inte lika angeläget som det brukar göra. Kanske är det för att jag fått skifta fokus lite och just nu fokuserar mer på byggandet och gården än på min ridning? Kanske är det för att vi har så många pågående projekt som sträcker sig över årsskiftet så att det gånga året inte känns lika "avslutat" som det har gjort tidigare år? Kanske är det för att jag helt enkelt är rätt så nöjd med livet som det är? Jag vet inte. Däremot så vet jag att det inte känns lika viktigt för mig att sätta några konkreta mål i år, vilket är lite konstigt, men helt ok antar jag. Jag tänkte dock gå emot mina instinkter och ändå sätta lite mål att jobba mot. Om inte annat för att få lite extra motivation. Och om man inte vet vart man ska - så är det väldigt svårt att avgöra om man är på rätt väg.

Som företagare har jag deltagit i ett flertal seminarier om det här med att sätta mål och målbilder för sitt företagande. Men det kan förstås appliceras på ridningen eller ens privatliv eller vad som helst i ens liv där man vill uppnå något som har ett mätbart resultat. Det är nämligen ett av de första sakerna som man ska tänka på när man sätter mål - de ska vara tydligt mätbara. Som dressyrryttare är det relativt enkelt. Det kan t.ex. innebära att man ska rida ett visst program med en viss procent, eller kvala vidare till ett visst program (vilket ju på ett sätt är samma sak). Men det kan ju också vara att kunna rida x-antal enkla byten på raken utan travinslag, att kunna hoppa en kombination eller en bana på en viss höjd, eller att våga rida barbacka på sin häst. Allt beroende på vilken inriktning och nivå man befinner sig på. 

Målen får gärna vara stora och pusha dig framåt (om det är det du vill), men de måste ändå vara möjliga att uppnå. Om de är för högt satta blir det bara jobbigt. Då är det lätt att man istället känner sig nedslagen och dålig. Jag brukar sätta 2-4 mål för året där några är lite enklare och några lite mer krävande.

En annan parameter som är viktig är tiden. Man måste sätta en tydlig deadline för när ens mål ska vara uppnådda. Om 1 månad? Ett halvår? Ett år eller tio? Det gör ju rätt stor skillnad. Om man bara tänker "en dag ska jag rida grand prix" så kommer det nog inte att hända. Man man gör upp en målbild om när det ska hända och sedan gör en tydlig plan med flera delmål på vägen så är chansen att det faktiskt blir så betydligt större. Sen måste man vara medveten om att mål och drömmar kan förändras längs med vägens gång. Och det är också ok. Det kan vara skadade hästar, förändrade levnadsförhallanden eller bara att man förändras med tiden och prioriterar annorlunda. Då får man anpassa sig och go-with-the-flow som det heter.

Man brukar prata om mål, delmål och drömmål. Målet är det som jag har pratat om här ovan - det skall vara konkret, mätbart och ha en deadline. Delmålen är 1-3 st etapper eller "delsegrar" om man så vill som hjälper en att uppnå sitt mål och som gör att det hela känns mer överskådligt och nå-bart. Det gör också att du får anledning att fira och känna dig duktig på vägen - vilket är viktigt för att orka fortsätta och känna sig motiverad.

Drömmålet/en skiljer sig lite från de andra målen för dom ska inte ha en deadline. De behöver inte heller vara lika tydligt mätbara, utan får lov att vara lite mer flytande och (inte helt otippad) "drömmande". Här ska man sikta högt (kanske högre än vad man tror att man någonsin kommer komma). Principen är sikta mot stjärnorna så hamnar ni i trädtopparna. "Drömmål" för mig just nu är t.ex. "jag ska driva en av Sveriges mest framgångsrika dressyravlar".  "Jag ska ha stallet fullt av lovande dressyrhästar i olika åldrar och ha en fungerande verksamhet med duktig personal och trevliga/ambitiösa elever". "Jag och Ferdinand tävlar på de internationella dressyrbanorna". Jag har också en tydlig bild i mitt huvud av hur jag vill att gården ska se ut och fungera när den "är klar". I mitt huvud kan jag rida runt på gården och se välklippta gräsmattor och häckar, fina trästaket till hagarna, nyharvade ridbanor osv. Och självklart skiner solen. 

Ett mål som jag har satt för mig själv är att jag ska komma igång och träna för mina tränare igen. Jag var så himla nöjd med min träningssituation den första halvan av förra året då jag tränade för Henrik och Kerstin. Efter flytten har det ju minst sagt varit minimalt med träning. Jag får skylla på att det har tagit tid att komma på plats och att det är svårt att hinna med allt vid sidan om byggandet. Men nu ska jag komma igång med att träna, och mitt mål är att få till minst två träningar i månaden för någon av mina tränare. Detta ska vara uppnått senast den sista februari. Ett delmål är att plocka upp telefonen och ta kontakt med dem båda och boka en lektion. Detta är ett av de enkla målen. Jag tänkte ringa dem imorgon. 
  

Jag kommer också att sätta ett tävlingsmål för Ferdinand, men jag vill diskutera lite med mina tränare först. Han blir ju 6-år i år, men ligger fortfarande lite efter (ännu mer efter den här vintern tror jag). Men min plan är att komma ikapp hans årgång under årets gång, och det borde inte vara några problem så länge han får hålla sig frisk och kry. Håll tummarna! Igår var jag i alla fall lite duktig och körde iväg till ett ridhus i närheten. Jag höll knappt på att komma iväg för batteriet i bilen dog för mig i kylan medans jag kopplade på släpet. Fick sätta det på laddning i 2½ timme innan den startade. Och sen körde jag fel och hamnade på en smal skogsväg med bara träd på bägge sidorna. Som tur var kunde jag backa och vända där vägen tog slut, men det kändes lite nervöst ett tag... Ferdinand uppförde sig som den stjärna han är och stod kolugn hela tiden.
  

Lite nervös blev jag när vägen tog slut och det inte fanns en vändplats som jag hade hoppats. Men efter att ha gått ur bilen och rekogniserat terrängen märkte jag att det fanns gott om plats att backa in till vänster och sedan vända. Så slutet gott allting gott.
  

För bygget har jag som mål att vi ska vara klara med staketet och dräneringen på ridbanan innan sista januari. Då har vi rätt gott om tid och borde kunna hinna klart utan att behöva stressa och bygga i skitväder. Efter det får vädret av göra lite. Kan vi så gör vi förstås klart ridbanan så jag kan börja använda den så fort som möjligt. Om inte så börjar vi gräva ut i ladan där vi ska gjuta golv till nya stallet. Men innan vi kan börja gräva måste vi flytta på all ved som just nu förvaras där. Vi pratar ca 4-5 pallar med ved. Det innebär också att delar av den ska kapas och klyvas innan vi kan stapla upp den. Bara detta räknar jag med är minst en helgs arbete för fyra personer. Så vi kommer inte ha några som helst problem med att fördriva tiden här på gården... Sedan ska stallet byggas klart under våren/sommaren, och en gödselplatta måste gjutas innan vi kan ta det stora stallet i bruk (jag bara vägrar mocka till fler hästar med bara en container). Ridhus tror jag vi får vänta med tills nästa år, men vi får väl se hur det hela förlöper.

Det var min plan för det kommande året. Vi får väl se med facit i hand hur väl jag lyckas genomföra den. Jag önskar alla läsare en god fortsättning på det nya året och uppmanar alla att sätta mål och drömma stort!


Läst 19610 ggr Kommentarer Kommentera



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen




Arkiv