Stalldrömmar - Ingen ridbana (och hur man INTE gräver ett dräneringsdike)
SEP
12
2015

Ingen ridbana (och hur man INTE gräver ett dräneringsdike)

Sitter här på mitt kontor med en kopp te, en filt och mina favorit tofflor, medans mannen är iväg och spelar fotboll. Ute är det en rätt så grå och halvtråkig dag, men här inne är det så varmt och mysigt. Har jag sagt att jag älskar mitt kontor? Föregående ägare lämnade kvar de väggfasta skåpen som är mörkbruna och delvis klädda med en grå/grön vävtapet som ger en "old-english" känsla och en speciell doft som jag bara älskar! När man sitter vid kontoret har man utsikt över gårdsplanen, och mellan byggnaderna ser man de böljande vetefälten skymta fram. Detta är faktiskt ett av mina favoritrum på gården.

Den här veckan skulle ju arbetet med att transformera min ridbana ha startat, men jag fick i sista stund (efter att ha fått in den slutgiltiga offerten) dra i nödbromsen! Plötsligt kändes det som om det som jag hade bedömt som att jag behöver ett nytt topplager hade förvandlats till ett mastodont-projekt där det skulle läggas nya dräneringsrör, markduk och läggas på 35cm nytt material på nuvarande ridbana m.m. Vi hade från början planerat att göra det mesta av dräneringsjobbet själva, men det tyckte förstås inte entreprenören var någon bra idé... Vi kan ju inte göra det lika bra och borde därför betala 37000+moms för det kalaset... Sen skulle det kosta nästan lika mycket att lägga ut det nya materialet. OK - så långt var jag med på tåget. Mycket dyrare än vad jag hade hoppats förstås, men då blir det ju i alla fall bra. Grundat på de beräkningar som jag gjort tidigare räknade jag då med att materialet till ridbanan skulle kosta någonstans runt 50.000kr (också det mycket pengar, och vi får då kompromissa lite på andra punkter. Kanske skippa klinkersen i sadelkammaren och välja billigare boxdörrar?). Men så kom slutofferten som istället låg på 140.000kr i bara materialkostnad(!!!). Jag vet folk som byggt helt nya ridbanor från absolut scratch för dom pengarna! Så jag fick helt enkelt dra i panikbromsen och tänka om. Tänk att ett beslut kan kännas så bra. Förra veckan gick jag runt med ångest och funderade på hur vi skulle kunna lösa detta. Nu är jag på ett sätt tillbaka på ruta ett, men ändå inte. Jag har fått så mycket mer på fötterna och det känns återigen kul och spännande att ta tag i det här projektet. 

Den här helgen har vi bestämt oss för att vi ska gräva det där dräneringsdike/stenkista som vi pratat om. Vi har faktiskt redan tjuvstartar - med mindre lyckat resultat, beroende på hur man ser på saken. Låt mig gå tillbaka en dryg vecka i tiden för att ni ska få hela bilden! Det är alltså fredag den 4 september. Jag tror fortfarande att man på kommande onsdag ska börja jobba med min ridbana, vilket innebär att man kommer köra på den med grävare och bobcat och andra tunga maskiner. Men till helgen lovar prognoserna skyfall (drygt 30mm regn ska det komma). Eftersom jag vet av erfarenhet att förra gången det var skyfall så gick det inte att köra på ridbanan på ca 10 dagar så ser jag ett problem. Vanligt regn klarar den kanonbra, men när det blir riktiga skyfall så är problemet att det rinner ner massvis med vatten både från vår gårdsplan OCH från parkeringen på baksidan rätt ut på ridbanan. Och eftersom underlaget i dagsläget består av en blandning av mycket finkornig natursand och helt enkelt vanlig jord, så förvandlas banan till geggamoja... Så för att undvika detta så föreslår jag för min man att vi ska gräva en liten "ränna" på kortsidan av ridbanan som leder bort vattnet. Vi ska ju ändå anlägga en stenkista och gräva upp den marken så det gör ju inget som det inte blir så snyggt liksom. Sagt och gjort. Medans min man startar grävaren går jag och börjar sätta upp nya isolatorer på A-ponny höjd. Efter kanske 20-30 min kommer han upp till mig och ser lite skamsen ut.

- Vad har hänt? frågar jag. - Ingenting, jag tror jag grävde av vår elkabel... Svarar han, och syftar på kabeln som går till belysningen för ridbanan. - Såg du en kabel? - Nej, men jag fick upp en sån där gul plastbit... OK... Vi går och kollar. Kan inte se någon kabel, men min man har grävt en väldigt stor grop längs ungefär en fjärdedel av ridbanan, istället för en "liten ränna" längs med hela. Det var inte exakt vad jag hade tänkt mig men oh well... - Ja, ja, vi får ta tag i det vid ett senare tillfälle, nu är det fredagkväll och sent och solen går snart ned. Och imorgon måste vi bygga ny hage så Zettan kan komma på söndag. 

Min man börjar bli en hejjare med grävaren, men just den här gången blev det kanske inte så himla bra?

Så kom lördagen, med tidigare beskrivet hällregn och hagbygge (tack gode gud för min svägerska och hennes man och son som kom och hjälpte till!), och vi tänkte inte så mycket mer på den där gropen... Inte fören vi dagen efter fick reda på att våra grannar hade varit utan el när de kom hem på lördagsnatten, och att EON hade varit ute och lagat kabeln (som nu är framdragen och fullt synlig i gropen) tidigt söndag morgon. Det var nämligen deras kabel som vi hade grävt av! Lite pinsamt kanske... Konstigt att elen inte gick på en gång, men kanske var det när vattnet trängde ned till kabeln? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att el-företagen är skyldiga att gräva ned sina kablar på minst 60cm djup - och vår grop är "bara" 48 cm djup, så det borde inte kunnat hända. Men vi lärde oss ändå en nyttig läxa. Hade vi vetat att den gick där hade vi kanske grävt lite försiktigare? Vi fick tipset om sidan ledningskollen.se. Där kan man beställa kartor innan man ska gräva så man ser vart det går ledningar och inte. Något vi definitivt kommer göra innan vi startar grävaren igen!

Jag är helt fascinerad av den här maskinen som både samlar upp hösilaget till en bal och sedan plastar in den! Man kan bli hypnotiserad om man stirrar på de vita rullarna för länge...

I övrigt har jag haft en väldigt bra vecka! Vi har som sagt fått vallen slagen och plastad, så nu har vi definitivt hösilage så vi klarar oss hela året. Inte en droppe regn kom det på det, så jag tror dessutom att det kan bli riktigt bra kvalitet på skörden. Efter det har jag tagit många promenader med Daisy och galopptränat med hästarna på fältet! Finns det något bättre än att galoppera fram över fälten med vinden i ansiktet och 500kg muskler under sig? Man riktigt märker på hästarna hur de njuter också. Idag skrittade jag ut en ny runda med Ferdinand. Han är så fantastisk! Bland annat fick vi gå förbi en fontän som livligt sprutade vatten rätt upp i luften på ca 5m avstånd, och han brydde sig knappt. Han tittar till och blir lite spänd, men säger jag gå så går han! Vilken underbar häst jag har!

Jag och Ferdinand på fältet! Ett öra kom med i alla fall.

Ikväll kommer en vän till mig som jag inte träffat på ungefär två månader så det ska bli kul! Nu ska jag bege mig ut i snålblåsten och fixa klart stallet!            

taggar


liknande webbartiklar


Läst 23687 ggr





Fler inlägg

JAN
07
2020

Årskrönika 2019!

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 34574 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23
2018

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 144446 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29
2018

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 161020 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv