Stalldrömmar - Inspirationsvecka deluxe!
OKT
09
2018

Inspirationsvecka deluxe!

Vilken hästvecka vi har bakom oss! Först Saab international Grand Prix, med mini-clinic med Klaus Balkenhol, sen Breeders Trophy hela veckan som avslutades med SWB-avelskurs och fölauktion på fredagen och fyraårsfinal med Charlotte Dujardin som testryttare på lördagen! Dessutom en massa kära återseenden och flera nya roliga bekantskaper! Nu har jag definitivt inspiration nog att klara mig igenom hela den mörka vintern!

Inspirationsveckan började som sagt redan förra fredagskvällen med Klaus Balkenhol och internationell Grand Prix på Flyinge kungsgård. Herr Balkenhol höll två mini-clinics. Den första var med två femåringar - Ironman H med Yvonne Österholm i sadeln som briljerade med sin prydliga och mjuka ridning som vanligt. Och en femåring (som jag tyvärr missade stam och namn på) med Johan Wessner i sadeln. Johans häst hade en del problem med att acceptera ryttarens hjälper och gick vid flera tillfällen emot både hand och skänkel, och det blev aldrig riktigt löst under clinicen, även om det blev en viss förbättring mot slutet. Johan fick jobba lite med sin sits, och fokusera på att få bjudning bakifrån och fram, utan att backa eller fixa med handen.

Språkförbistringar gjorde att Klaus hade lite svårt att få fram sitt budskap, både till ryttarna och till publiken (vilket var synd för det råder ju inga tvivel om att mannen är kunnig i sin sak). Men om jag ändå ska försöka sammanfatta så vill han att hästarna ska hitta ett lugn i sin gång och känna trygghet och alltid lyssna på och lyda sina ryttare. Vi måste vara (rättvisa) ledare för våra hästar. Budskapet blev än tydligare i del två då det kom in två liten äldre hästar - båda två kändisar sen tidigare. Den ena var Van Vivaldi och den andra var Sibelius (båda godkända hingstar).
Klaus var noggrann med att alltid gå tillbaka till att få hästen avspänd och "på sätet". Dvs den ska vänta och lyssna på ryttarens säte. Handen kan få ge en kraftigare halvhalt om nödvändigt, men måste sedan ge efter kvickt igen och man får aldrig bli kvar i ett tygeltag. Han sökte över lag ett lite lugnare tempo både i traven och galoppen. Utan att det för den sakens skull måste innebära alltför mycket samling. Med en häst som Johans som blev lite spänd tilläts först ett högre tempo för att hitta bjudningen. Klaus var noggrann med att poängtera att rollkur alltid är fel, men att hästen i vissa utbildningsstadier kan behöva tillåtas att gå bakom lod - den får dock aldrig gå bakom hand.

Emellan de både clinicsen var det Grand Prix som mycket välförtjänt vanns av danska Cathrine Dufour på Bohemian. Dem hoppas vi få se mer av i framtiden. Efter det kom Antonia Ramel, Patrik Kittel och Juliette Ramel. Ett ekipage som lyste, men som tyvärr fick lite för många misstag för att ta en riktig topplacering pga lite spänd och nervös häst, var Malin Wahlkamp-Nilsson på Syriana. Ett fantastisk elegant ekipage och mjuk, fin ridning.
Extra kul tyckte jag förstås det var att få se Minna Telde och Isac. Isac är en av de få hästar som som finns kvar i Minnas stall sedan den tiden jag arbetade där 2008-2009. Då var han fyra år och gick Breeders Trophy. Och nu tillbaka på Flyinge i Grand Prix! Det är inte utan att man blir lite tårögd! De låg på en fin procent i travprogrammet och början av galopprogrammet, men missade totalt i ettorna och hamnade till slut i mitten av startfältet. De tog dock revansch på söndagen då de knep segern! Grattis till hela team Minna!!!

En vecka senare var det dags för avelskurs med SWB och genetik på schemat. Så intressant! Det pratades förstås om WFFS och OCD och andra genetiska defekter, men också om det positiva urvalet, och hur man kan hitta genetiska markörer även för de egenskaper som vi eftertraktar, och hur man på sikt kan få ett säkrare urval. Med den här nya kunskapen och tekniken kommer dock ett stort ansvar. Ju mer precist vi kan selektera, ju snabbare avelsframsteg. Men detta arbete måste utföras med oerhörd försiktighet och eftertanke!
Frågor som vad händer om hästarna blir FÖR högresta, FÖR känsliga, FÖR långbenta, FÖR rörliga (kan dom bli det?)? Kanske byter vi styrka och hållbarhet mot elasticitet och rörlighet? Är de här överrörliga hästarna hållbara och vem ska kunna rida dem? Vi vet ju inte riktigt ännu... Problemet är ju här att man måste vänta en 15 år eller så innan man kan säga att "ja, den här hästen höll". Ibland känns det lite som att leka Gud när man avlar, och börjar vi prata selektering på DNA-nivå så är vi verkligen där och nosar... Det betyder förstås inte att vi ska gå tillbaka i tiden, och inte forska på genetik. Men det gäller nog att verkligen tänka sig för både en och två (eller tvåhundra) gånger när man väljer hingst till sitt sto i framtiden. With great power comes great responsibility - för att citera Spindelmannen.

Veterinär Görel Nyman från Lövsta seminstation pratade om embryotransfer, och vilka möjligheter det ger. Och så fick vi ett mycket intressant och inspirerande föredrag av den färgstarka Emmy de Jeu. En framgångsrik holländsk uppfödare. Ni har säkert sett några av hennes hästar som Sister de Jeu, som reds av Edward Gal, eller varför inte Brother de Jeu som just nu rids av svenska Antonia Ramel.

Dagen avslutades med läktarbedömning under treåriga stoklassen med Jan-Ove Olsson. Jag tar av mig hatten för den mannen! Fantastiskt kunnig och dessutom väldigt pedagogisk och rolig att lyssna på. Han lyckades på ett väldigt bra sätt belysa både hästarnas styrkor och svagheter ur ett exteriört perspektiv, utan att det nån gång kändes negativt. Samtidigt som vi fick ta del av kunskap och kuriosa om de gamla hingststammarna och fick massvis med matnyttiga, konkreta tips om vilka markörer man ska titta lite extra på när man bedömer exteriör. Superintressant! Hoppas han vill ställa upp fler gånger på SWB:s läktarbedömningar!

På kvällen var det fölauktion, men jag var ute för sent för att få VIP-läktarbiljetter. Och efter några timmar i Flyinges plastläktarstolar kände jag och magen att det var skönt att få komma hem. Vi följde istället auktionen från vår soffa via webb-tv. Det verkar som om man fått dit många köpstarka hoppmänniskor, men dressyrentusiasterna lyste med sin frånvaro... Några enstaka dressyrföl hamnade på 100.000 kr och över, men många, många låg under 70.000 kr. Det gjordes med andra ord en hel del fynd för köparna. Lite extra kul tyckte jag att det var att se flera Totilasdöttrar prestera fint. Både i riksstoklassen som togs hem av Vesicula, e Totilas x Ampere, och i auktionen där ett stoföl e. Totilas x Don Schufro blev ett av få dressyrföl att komma upp i sexsiffrigt belopp.

På lördagen var det testridning av fyraåringar med Charlotte Dujardin. Det var lite hingstarnas dag (trots att Charlotte egentligen inte är så förtjust i hingstar). I topp kom Springbank II VH (Skovens Rafael x De Niro) – vilken fantastisk häst han är! Mjuk, elastisk, kraftfull, lyhörd och modig. Charlotte gav honom 10, 10, 10, 10, 10, 10, 10! Det var ju bara det där lilla abret att han råkar ha WFFS. Så tråkigt!
SWB:s policy är i dagsläget att alla hingstar i avel inom SWB ska vara testade. Om man vill seminera med en positiv hingst måste man ha ett negativt testat sto, och man bör alltid fundera på om det finns ett likvärdigt hingstalternativ som är negativ innan man bestämmer sig. Man har i år tagit stickprovet som ska testas för WFFS. Beroende på hur utspritt det är i populationen kommer individer med WFFS tillåtas i fortsatt avel – eller inte. Men det verkar luta åt att hingstar med genen kommer tillåtas i avel så länge man inte avlar på två genbärare (vilket dessutom är olagligt enligt svensk djurskyddslag). Så länge man kan hålla genen i schack och avlar med ansvar så att man inte får sjuka individer, eller att genen får för stor spridning, ser jag inget problem.

Charlotte briljerade förstås också som vanligt med sin stabila sits och mjuka ridning. Hon delar dessutom med sig till publiken om vad hon ser och känner när hon sätter sig på hästen. Vad hon gillar med den och vad hon skulle vilja förbättra. Det gör det både intressant och inspirerande att titta på. Så tack Charlotte och stort grattis till alla fina hästar, duktiga ryttare och kompetenta uppfödare! En dag hoppas vi ha med en av våra uppfödningar på Breeders! Men det är mycket som ska stämma fram tills dess. Först måste hästen ha talangen och arbetsviljan. Sen måste den vara i fas rent fysiskt. Sen måste man hitta rätt ryttare som kan ta fram det bästa i just den hästen. Och så måste den vara skadefri och frisk! Men med en gnutta tur och rätt matchning så finns alla möjligheter att lyckas!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 57353 ggr




Fler inlägg

OKT
11
2021

Vi gjorde det! Stallet fick godkänt! Eller nästan i alla fall.... Vi hann inte riktigt, riktigt färdigt till i tisdags, men eftersom vi ville flytta hästarna från betet igår (söndag) så valde vi att besiktiga ändå. Vi kunde ju visa hur vi tänkt göra i alla boxar, vilket länsstyrelsen godtog eftersom det bara är små detaljer som ska fixas. Vartefter som boxarna blir färdiga får vi börja använda dem utan ny besiktning. Vi måste bara skicka in bilder på att vi vidtagit de åtgärder som ålagts oss – det mesta saker som vi mer eller mindre hade tänkt göra ändå.

Dessa åtgärder är att:

  • Flytta tre vattenkoppar från gamla stallet in i nya stallet, och koppla klart alla värmekablar.
  • Spackla alla de bilade socklarna med cementbruk och slipa bort eventuella vassa kanter.
  • Sätta igen glipan under boxfronterna med antingen en regel, en skiva (typ stallplyfa), eller med betong. Vi valde betong.

Totalt kanske 30-40 timmars arbete, och om man jämför med de drygt 400 timmarna som vi lagt ned i sommar och höst (plus de hundratals timmarna som vi lagt tidigare) så är det ju ingenting! Vi passade faktiskt på att fira lite i tisdags kväll! Öppnade en flaska bubbel och såg en film i soffan. Det kändes som himmelriket på jorden jämfört med hur vårt liv har sett ut de senaste månaderna. Jobba, bygga, passa barn (jo, jag vet att man inte passar sitt eget barn, men det känns faktiskt lite som om det är det man gör när man bara avlöser varandra. Vem bygger och vem passar Vincent typ...).

Jag ska inte ljuga och säga att det har varit enkelt. Det har det verkligen inte! Vi har jobbat med kniven mot strupen i flera månader nu, väl medvetna om att hösten närmar sig och att efter betets slut så har vi 5 hästar, men bara 4 boxar (dom i gamla stallet)... Så vi har jobbat frenetiskt för att bli färdiga, men som vanligt har allting tagit mer tid och varit jobbigare än vi hoppats på. 

Det som tagit mest tid har varit arbetet med att bila bort socklarna som på sina ställen var upp till 60 centimeter tjocka och innehöll flera stora stenblock som var tvungna att kapas i omgångar för att inte riskera att hela ytterväggen skulle kollapsa.

Och som om vi inte var trötta och slitna nog så fick vår son feber söndag-måndag natt. Vilket förstås innebär sömnlösa nätter och vabb-dagar för oss som föräldrar. Jag som skulle städa och snygga till inför besiktningen hela måndagen fick istället vara hemma med sjukt barn. Och stackars Jörgen som var lika trött som jag efter en sömnlös natt fick gå ut och spackla betongsocklar när han kom hem från jobbet på måndagskvällen. Bara för att göra livet ännu lite roligare så fick vår son förstoppning natten till fredag och lördag. Stackarn! För oss innebär det ytterligare två sömnlösa nätter som spenderades med att försöka trösta ett otröstligt barn. Jobbigt på flera nivåer...

I helgen som gick hade vi barnvaktshjälp och elektriker på plats (dvs farmor och farfar var här). Och med gemensamma krafter lyckades vi få färdigt de boxar som behövdes för att kunna ta in hästarna från betet i ett säkert och tryggt (och sprillans nytt!) stall! Men jag skojar inte när jag säger att vi 5 minuter innan insläpp stod och skruvade upp de sista krubborna i boxarna som skulle användas!

Jag tror att vi fortfarande är lite för trötta för att verkligen njuta av det vi har åstadkommit. Vi har balanserat på gränsen till total utmattning under ganska lång tid nu. Så det ska bli väldigt skönt och extremt välbehövligt att kunna dra ned på tempot ett litet tag och samla lite krafter. När vi hunnit andas en stund, ska vi göra en plan för hur och när vi ska göra färdigt de sista bitarna – muren till gödselplattan, inreda sadelkammaren o.s.v. Men det får vänta lite. Stallet är färdigt, och det ska vi låta sjunka in så vi kan landa lite i den känslan!

Nästa gång jag går på Bauhaus så ska det vara tillsammans med hela familjen, och vi ska gå runt och flanera såsom andra familjer gör. Kanske ta en glass i fiket? Inte springa in ensam, lasta på 20 säckar betong och 6st 45x95 reglar i rekordfart för att sen springa (nåväl – man springer inte så fort med 400kg betong på kärran) till kassan och vidare till transporten för snabbast möjliga hemfärd som jag gjorde i lördags! Så det så! 

Följ oss gärna på vår Instagram för fler bilder och filmklipp! 

https://www.instagram.com/orstorp_gard/ 


Läst 11325 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
28
2021

Vi har bokat besiktning av nya stallet! Ja, tro det eller ej! Ni läste rätt! Den 5/10, dvs om precis en vecka, ska stallet besiktigas! Med andra ord håller vi just nu på att jobba häcken av oss för att få färdigt de sista detaljerna i boxarna så att vi kan stalla in unghästarna och flytta över hästarna från gamla stallet. De senaste två veckorna har det arbetats febrilt! Det har murats upp utrymmen för tvättrum, foderkammare och förråd. Dessa är allesammans i en egen brandcell med allt vad det innebär. Lecablocken och Ytongblocken som vi murat alla väggar med är alla brandklassade i sig. Taket består av två lager gipsskivor 12,5mm, bjälklag, 9500mm stenull och sen spånskiva (om någon funderar på att gipsa ett innertak så finns det bra tips och råd i den här guiden från Byggmax).

Från vänster i bild; Tvättrum med utrymme för upphängning av blöta täcken, i mitten foderkammare och sista dörren till höger blir förråd. 

Parallellt med detta så jobbar vi vidare med de sista el-dragningarna. Den gamla elcentralen har flyttats från sin plats i en av boxarna, till en mer passande plats i ett förrådsutrymme med direktanslutning till stallet.

Vi håller också på att bila ned de sista socklarna i boxarna (bara 1½ box kvar nu)! Det är tungt arbete så vi har spridit ut det lite för att inte gå sönder på kuppen. Eller vi och vi.... Det är min man som bilar och kapar. Jag själv orkar ju knappt lyfta vinkelslipen som är av modell-större – än mindre kapa några betongblock! Girlpower i all ära, men vissa saker lämnar jag åt grabbarna.

Arbetet med att sätta upp vattenkoppar och koppla på vattnet fortskrider det också. Även här är det Jörgen som är den stora hjälten. Just nu håller han på att dra in PEMslangen i sadelkammaren där den ska kopplas på befintliga vattenledningar som förhoppningsvis (om allt fungerar som det ska) kommer att ge oss vatten ut i stallet! Ni får hålla tummarna att allt fungerar som vi tänkt oss för vi har inte riktigt tid med några mer förseningar just nu...

Mitt jobb den här veckan är att städa! Jag har redan varit tre gånger till tippen och slängt skräp, och fler kommer det bli! Minst en runda till, kanske två. Vi har massor av tegel och delar av skalblock, virke och annat som ska sorteras och organiseras. Jag ska också försöka bli av med alla lastpallar som vi samlat på oss när vi fått leveranser med skalblock och annat byggmaterial. Just nu har vi drygt 50-60 pallar som vi inte använder. Det finns flera företag som tar emot EUR-palla, så jag ska bara hitta nån som kan komma och hämta dem nu i slutet av veckan. Eftersom vi har lagt allt vårt fokus på bygget, så är gräsmattan oklippt, och baksidan hade behövt en omgång med röjsågen... Det hade ju varit trevligt att hinna med, men vi får helt enkelt prioritera.

Vi har fått mycket hjälp av nära och kära den här sista tiden, ingen nämnd och ingen glömd! Stort tack till alla er! Utan er hade vi aldrig hunnit/orkat bli färdiga! Jag misstänker att vi kommer stå till sent in på söndagsnatten för att sätta upp de sista foderkrubborna i boxarna. Vi kommer att vara trötta och slitna och antagligen ganska griniga, men oj vad skönt det kommer kännas när sista bulten är i skruvad och allting sitter på plats! Jag har inte riktigt hunnit njuta av det ännu eftersom vi haft (eller har) lite för mycket kvar att göra. Men dom få stunder när jag stannar upp och andas en sekund eller två så inser jag hur nära vi faktiskt är nu! Tänk att om en vecka så kanske jag går ut och kvällsfodrar i nya stallet! MAGISKT! Och med dem orden hälsar jag godnatt, och går som vanligt ut för att kvällsfodra i gamla stallet (kanske för sjunde sista gången)!  

Följ oss gärna på; https://www.instagram.com/orstorp_gard/


Läst 17823 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
04
2021
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Då var vi tillbaka i vardagen igen då! Jörgen är sen i onsdags tillbaka på kontoret och Vincent på förskolan. Just idag är det lördag och stalltjänsten och hästarna är färdiga för dagen. Jag sitter vid köksbordet med Vincent som nyss har sovit middag och nu inmundigar lite yoghurt och flingor. Jörgen är ute i nya stallet och sätter upp våra fönstergaller från LRS Stallinredningar som kom i tisdags. Ungefär såhär kommer vårt liv se ut den närmsta månaden. Jobba och bygga (och däremellan försöka skapa lite meningsfull tid med barnet). Självklart hann vi inte färdigt med allt som vi hade velat innan semestern tog slut, men vi har kommit en bra bit på vägen och har fortfarande en ganska verklighetsförankrad förhoppning om att kunna genomföra en slutbesiktning av nya stallet i slutet av september!

Något som tog oss mycket tid var att lista ut hur vi ska dra vattnet till hästarna. Det var förvånansvärt svårt att hitta bra information om dimensioner och rördelar och smarta lösningar för frostfritt och säkert vatten. Då får ni också tänka på att varken jag eller Jörgen kan ett endaste smack om VVS från början, så det var lite av den blinde leder den döve, eller nåt sånt. Det jag visste från början med största säkerhet, var att jag ville ha nån typ av lösning för frostfritt vatten! Jag ville också ha bra flöde i kopparna så att hästarna dricker tillräckligt och inte får kolik, och jag ville kunna stänga av varje kopp ifall det skulle uppstå ett läckage (utan att hästarna kan komma åt avstängningen förstås. Det verkar kanske självklart, men jag har faktiskt stått i ett stall där avstängningen satt så till att hästarna av misstag kunde sätta på/stänga av vattnet när de kliade rumpan mot hinkarna. Så det hände typ 1-2 ggr per månad att vattnet stått och sprutat hela natten och personalen fick mocka ut 2-3 boxar. Inte så ekonomiskt och inte så trevligt för varken hästar eller personal).

Det där med att få frostfritt vatten visade sig dock vara krångligare än förväntat. Den vanligaste kommentaren när jag ringt eller pratat med olika VVS-försäljare (båda ”vanliga” och sådana som specialiserat sig på lantbruk), för att ta redo på den bästa lösningen har alltid varit – ”Behövs det verkligen?”. Svarat på den frågan är ett rungande stort JA! Det finns nästan inget som sliter så på både kropp och själ som att behöva släpa ut vatten till ett gäng törstiga hästar i vinterkyla. Men det behöver jag knappast berätta för er som är hästmänniskor så jag lämnar det därhän.

I våra undersökningar har jag hur som helst kommit fram till att det verkar finnas tre möjliga lösningar; cirkulerande, värmekabel eller en kombination av bägge. Vilket som passar bäst i just ditt stall beror mycket på hur planlösningen ser ut, hur många boxar du har och om det är ett nybygge (lättare att anpassa) eller en befintlig byggnad.

Ett cirkulerande system bygger på att man har en pump som driver runt vattnet. Köper du en pump avsedd för lantbruk och/eller stall har de oftast en värmepatron som värmer vattnet något. Jag vet inte om det är nödvändigt här i Skåne, men kanske i norr? Dessutom gillar hästar att dricka vatten som är något tempererat. För att detta ska fungera riktigt bra så behöver vattnet dras genomgående – dvs du kan inte koppla rören som ett standard T, utan du måste koppla rören både i den övre och nedre kopplingen på vattenkoppen. En sån här lösning fungerar (enligt mig) bäst i ett nybygge eftersom man då kan gjuta ned vattenrören i plattan (glöm inte att de inte får gjutas direkt i plattan utan måste ligga inkapslade i t.ex. ett avloppsrör ifall det blir ett läckage så ska det inte läcka rätt ut i plattan). Då kommer vattnet att komma uppifrån i varannan box och nedifrån i varannan box. Vi blev rekommenderade att även installera en enklare extrapump i vårt stall eftersom det annars kunde bli lite dåligt flöde. Vårt stall är ca 32 meter långt och har 12 boxar. Vi övergav dock denna lösning just eftersom vårt stall inte är ett nybygge och vi tyckte att det var ett på tok för stort projekt att börja bila upp golvet för att gjuta ner nya rör.

Alternativ nr två är att använda sig av värmekablar som man drar inuti eller utanpå rören. Svårigheten här är dels att kablarna inte får korsa eller nudda varandra. Då kan de nämligen överhettas! Och dels att kablarna är väldigt styva i änden så de är svåra att dra inuti rör som byter riktning. Vi har valt att koppla vattnet i ett standard T där vi drar 25mm PEM-slang i överkant (3 meter upp på väggen), och seden drar vi 15mm galvade rör ned till kopparna som sitter på 1m höjd (rekommendationen från jordbruksverket är att kopparna sitter på ca 0,6 x mankhöjd och vi kommer ju ha föl också). Inuti i galvade rören drar vi en värmekabel som ansluts via en Y-koppling. På så sätt kan inte hästarna tugga på kabeln. Man hade också kunnat göra tvärt om och dra värmekabeln på utsidan av de galvade rören – men då måste man installera ett kabelskydd som täcker hela röret. Från början hade vi tänk dra värmekabeln inuti rören både horisontalt och vertikalt, men då stod vi inför problemet att Y-kopplingen + skarvkopplingarna (kulventilen m.m.) skapar ett utrymme på ca 10cm som saknar värmekabel. Kulventilen (avstängningen) kan nämligen inte sitta där man dragit värmekabel i röret för då kan den ju inte stänga tätt! Detta gav oss mycket huvudbry. Det är lite som att försöka lägga ett pussel där man inte vet på förhand hur pusselbitarna ser ut.... Till slut kom vi på den egentligen enkla lösningen att dra den horisontala värmekabeln utanpå röret – eftersom vi då kan dra den i en liten slinga ned runt kulventilen och sen upp igen. För att kunna dra värmekablar i alla rör. Måste man också dra el och sätta kopplingsdosor ovanför varje vattenkopp. Om man gör en cirkulerande slinga enligt alternativ ett så slipper man detta. Man behöver bara ha tillgång till el där pumpen ska kopplas in.

Ett tredje alternativ är att man gör en kombination av bägge lösningarna. Då gör man en cirkulerande slinga i överkant, och sen drar man rör ned till varje kopp med värmekabel i sig. Då slipper man oroa sig för ev. korsande kablar och man slipper dra vattenrör ned i plattan. Nackdelen är väl att det blir ganska dyrt med både elkablar och pump, men det blir garanterat frostfritt och risken för överhettning är obefintlig. Vi var länge inne på att ha en sådan här lösning, men det föll för oss i och med att vi har så högt i tak (ca 10 meter – öppet upp i nock), så det fanns ingen naturligt bra väg att dra slingan. När vi kom på att vi kan dra värmekabeln utanpå PEM-slangen så övergav vi tanken på en cirkulerande slinga.

Det finns säkert fler sätt att göra det på! Jag vet att många sätter rörisolering och är nöjda med det – men återigen så gör den höga takhöjden att vårt stall blir kallt på vintern. I princip samma temperatur eller bara nån grad varmare än utomhus och tro mig! Det kommer garanterat att frysa med enbart isolering (been there done that)! Hoppas att jag kunde hjälp nån därute som också känner sig vilse i VVS-djungeln.

Följ oss gärna på Instagram för fler bilder från bygget och från vårt arbete på gården!                 


Läst 29930 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 5

– TEMA: Hästen i trafiken
– Porträtt: Lotta och Kajsa Björe 
– Tömkör som Bo Jenå

– Sveriges charmigaste stallmaskot
– Det viktiga beterinärbesiktningen
– Hoppövningar med Victoria Almgren
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Avtalet avgör vem som blir ansvarig när ett föl skadar sig
Eva Johansson svarar
Vem blir ansvarig om någon skadar sig på anläggningen?
Eva Johansson svarar
Häst som blir stressad vid uppsittning
Elke Hartmann svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.