Stalldrömmar - Magiskt!!!
NOV
18
2021

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Nu har det gått en tid sedan stallet invigdes, och det är precis så bra som jag hade hoppats på! Eller kanske lite bättre! Är man som mig så kommer man alltid att oroa sig lite. Har vi tagit rätt beslut eller borde jag gjort något annorlunda? Borde boxväggarna varit högre eller spolspiltan större? Kommer det fungera utan boxgaller och sitter vattenkopparna verkligen på rätt höjd? Men allting har gått precis så bra som man kan hoppas och jag njuter i fulla drag av mitt underbara, ljusa och funktionella stall! Och fram för allt så verkar hästarna trivas jättebra och det är ju nästan det allra viktigaste!

Jag tänkte gå igenom några detaljer i vårt stall som jag tycker är viktiga. Kanske kan det hjälpa någon annan villrådig stallbyggare därute! Jag tror inte att det finns ETT perfekt stall. Det beror ju helt på vad man har för hästar och behov (och en hel del på vad man har för budget och startläge förstås). Men man kan alltid ta inspiration och sno ideér från andra, för att få ett så praktiskt och bra stall som möjligt.

Det första man slås av när man kommer in i vårt stall är det höga taket, den friska luften och ljuset! Takhöjden kan vi inte ta äran för eftersom loggolvet revs av föregående ägare för ungefär 20 år sedan. Men det gör att luften alltid är frisk i stallet även efter en natt med hög luftfuktighet ute, trots att vi endast har självdrag som ventilation. Jag tyckte att jag hade bra luftkvalitet i gamla stallet, men jämför jag med nya stallet så var det betydligt fuktigare i gamla! Om man har ett stall där det bli kondens på rutorna och/eller luften känns fuktig om mornarna, så bör man nog faktiskt fundera på om det inte behövs en fläkt.

Ljuset i stallet kommer från 14 led-lysrör som sitter på ca 5 meters höjd. Den höga höjden ger en bra spridningseffekt på ljuset. Det finns lampknappar och eluttag vid alla portar och vid sadelkammardörren. Dessutom har vi en ”nattbelysning” som är tänd på kvällstid fram till nattfodringen. När jag fodrat så släcker jag så det blir helt mörkt över natten. Tanken är att denna belysning också skall kunna vara tänd vid till exempel fölvak eller dylikt. Den gör att jag kan se good-enought, samtidigt som de andra hästarna får nattro. Om något går åt skogen och man behöver ingripa måste man antagligen tända den vanliga belysningen. I sadelkammaren har vi inte satt upp belysningen ännu, men vi funderar på att sätta spotlights för en jämn och fin belysning. Tänk på att ha rätt IP-klassning på armaturen, och att elen ska kopplas av en behörig elektriker eftersom den annars utgör en brandrisk!   

I boxarna så har vi valt att mura våra mellanväggar med 15cm breda skalblock från Ottossons Cementvaror AB. Vi valde bort lecablock och liknande eftersom de lätt skadas av sparkar till exempel när hästarna rullar sig eller ska resa sig. Den främre tredjedelen av mellanväggen är lite högre, så att hästarna ska få matro, och kunna få ”vara ifred” om de vill det. Den andra delen är lägre. En mellanvägg ska vara minst 0,8-0,9 x mankhöjd. Våra väggar är 147cm i den lägre delen, dvs 8 skalblock höga plus en liten, liten sockel. Jag valde den höjden eftersom det gör att jag (som bara är 160cm lång) kan se över väggarna vilket ger en bra översikt, plus att stallet känns ljusare när dagsljuset kan flöda fritt. Hade vi lagt på en sten till hade jag inte kunnat se över väggarna på samma sätt och det hade känts mycket mer instängt.

Vi har valt att inte ha några galler mellan boxarna. Jag har sett det fungera bra andra stall, men jag var absolut lite orolig första kvällen. Men det har verkligen gått jätte, jätte bra! Hästarna är så lugna i sina boxar och till och med Dimma (som kan vara en riktig argbigga) står och myser med sin boxgranne! Underbart! Och det är aldrig något bråk när jag kommer för att fodra! Fyra av boxarna har ju bara en granne eftersom de har portar eller spolplats på andra sidan. Och så har vi en ”ensam” box längst in i stallet som helt saknar direkta boxgrannar. Får vi en riktig surpuppa in i stallet så får väl hen flytta in där. Annars är den tänkt att kunna fungera som lite isoleringsbox för nya hästar och/eller hingstbox.

Våra boxfronter har vi köpt färdiga av Stallimporten. Jag är jättenöjd med både kvalité och utseende på boxarna. Eftersom vi inredde en befintlig lada kunde vi inte bestämma helt hur bred stallgången skulle vara. De gamla reglerna sa minst 2,50m, men det har ändrats till typ ”hästarna skall kunna passera säkert och utan att andra hästar ska kunna nå dem”. Vår stallgång är 2,35m. Därför valde vi bort gångjärnsdörrar och valde skjutdörrar istället. Skjutdörrarna har en gallerdel som kan öppnas och stängas så att hästarna kan titta ut när de står i sina boxar, men stängas så att andra hästar kan passera ostört i gången. Inga av boxdörrarna sitter precis mitt emot varandra, vilket gör att hästarna inte känner något behov av att göra utfall mot varandra - även när alla hästarna står med huvudet ute (till exempel som när jag kommer för att nattfodra).

Några saker har jag fått välja bort av ekonomiska skäl. Hade jag haft obegränsade medel hade jag satt in öppningsbara fönster mot parkeringen – och uteboxdörrar mot innergården. Att ha möjlighet att öppna en dörr ut i varje box är (förutom att det är både fint och praktiskt) väldigt bra ur brandsäkerhetssynpunkt. Men man kan inte få allt och vi har istället valt att ha portar ut i alla vädersträck och i båda ändarna av stallet. I vår första planskiss hade vi tagit bort porten nere till höger, men efter lite funderande så fick den komma tillbaka igen. Förutom att det minskar på springet fram och tillbaka och därför sparar tid, så är det bra ifall det värsta skulle hända och stallet behöver utrymmas!

Längst in i stallet har vi ett utrymme där vi kan förvara en halmbal och en hösilagebal. Man hade kunnat klämma in en extra box där, men det är så mycket värt att kunna förvara foder och strö direkt i stallet och under tak - så vi valde bort en box, och det kan jag verkligen rekommendera för dig som står i valet och kvalet. Tänk dock på att man enbart får förvara foder och strö i begränsad mängd inne i stallet! Övrig förvaring måste ske utomhus eller i egen brandcell. Detta för att det finns en brandrisk, då det händer att både hö- och halmbalar blir så varma att de självantänder. Vårt foderutrymme är också stort nog för att balarna skall kunna köras in med en lastare av mindre modell.  

Vår spolspilta är ungefär 3,40m djup (samma som boxarna) och 3m bred. Den har en lutning bakifrån och fram på ca 5cm, och i framkant går en avloppsränna från GPA Flowsystem AB. Jag snodde designen från det senaste stallet jag stod inackorderad i. Så himla bra med en avloppsränna som går längs hela spolspiltan, och inte bara en liten brunn nånstans som konstant bäckar igen, och där vattnet hela tiden rinner på fel håll. Fästringarna är fastsatta med expanderbultar (M16), på ca 170cm höjd så det är enkelt att gå under uppbindningarna – men hästarna kan ändå stå och sova med huvudet lågt om de vill. Kedjorna har panikhakar och mellan ringen i väggen och karbinhaken sitter en strap som går av om någon häst skulle få panik av okänd anledning. När det är fint väder kan man öppna den stora porten rakt framför spolspiltan och njuta av utsikten över fälten.

Jag planerar att ha massvis med krokar och förvaring! Än så länge har vi bara fått upp några krokar för grimmorna, två täckeshängare och några krokar för grepar och andra redskap. Men det kommer mer! När det gäller krokar så är det superviktigt att tänka över dess placering och utformning noga. Inga krokar får sitta så att hästarna kan nå dem från sina boxar. Dels för att hindra att de fastnar och  skadar sig (speciellt ögon och näsborrar), men också för att de inte ska lyckas massakrera den utrustning som man hängt upp. I ett stall jag stod lyckades min häst, genom boxgallret(!), få tag på täckena som hängde på kortsidan av hans box. Där hängde normalt sett 6-7 täcken, men efter att allesammans hamnat i Ferdinands box över natten ett par gånger, så fick de flytta på sig.... Det kommer att finnas krokar och hängare för kvastar och täcken m.m. nära alla portar och förstås vid spolspiltan. Jag kommer också att ha två klockor i stallet, och en i sadelkammaren. Så man alltid har koll på tiden utan att behöva hiva upp telefonen. Att ha klocka på armen har jag gett upp för länge sen. Det sparar jag till fest!

Något som kommer underlätta det dagliga arbetet något enormt när det är helt färdigt är de tre serviceutrymmen som vi murat upp med lecablock. Det är ett tvättrum på ca 3,75 x 3,5, ett foderrum på 2,5 x 3,5 och ett förråd på 2,5 x 3,5. Här kommer vi att sätta in en luftvärmepump under hösten/vintern så att det finns möjlighet till torr förvaring och (bäst av allt!) upphängning och tork av blöta täcken!!! Förutom det så ska det förstås upp belysning och hyllor för förvaring. Det kommer att finnas vatten i foderkammaren så att jag kan blötlägga foder och skölja ur hinkar, och vi funderar på att även sätta en toalett och handfat i tvättrummet. Alla de här utrymmena är egna brandceller och elen går på en separat säkring så om den mot förmodan skulle lösa ut så påverkar det inte resten av stallet (av någon anledning har detta varit ett problem i flera stall där jag arbetat).

Vi har verkligen försökt tänka på att det ska bli ett säkert och praktiskt stall, och så lite fint också! Nu ser jag verkligen fram emot att kunna dra ned lite på tempot och få skörda frukterna av allt vårt hårda arbete. Jag ser också fram emot att kunna fokusera mer på mina hästar och deras träning igen (att träna hästarna har blivit något som jag gör lite i bakgrunden istället för att vara mitt huvudfokus som det vanligtvis är). Det ska bli så skönt att slippa tänka på byggregler, material, konstruktioner, brandsäkerhet, fakturor, offerter, leveranser och returer med mera, med mera!!! Det tar verkligen enormt mycket resurser att bygga! Slitsamt för både plånbok, kropp och knopp... Men nu när vi har landat lite och faktiskt kan börja njuta av vårt fina stall så kan jag sammanfatta känslan med ett enda ord; Magiskt!!!      


Läst 184176 ggr



Fler inlägg

MAR
06
2024

Vid det här laget har det skrivits spaltmeter om ”Hästmiljonären” och det som framkommit där. Efter lite reflektion så vill jag gärna dela med mig av mina tankar. 

Liksom många andra så är jag förfärad och ledsen över vad jag sett. Detta trots att jag spenderat många år i tävlingstall på högsta nivå. Det är inte en vardag som jag känner igen alls, men jag tycker att det är bra att det kommer upp till ytan och synas under lupp. Hästarnas välfärd måste vara prio ett! Med det sagt kan jag också tycka att det sen i höstas har frodats en kultur där man genast skriker Djurplågeri! så fort något inte är 100% perfekt. Det kan jag också känna blir tråkigt. Toleransen för djurplågare ska vara noll – men vi får inte heller glömma att hästar är levande djur och att de kan t.ex. visa på konfliktbeteende för att de blev rädda för en sten vid vägen, eller ett löv som blåser framför dem, en flagga som smäller i vinden, eller ett hästätande domarbord osv. Skillnaden för mig ligger i hur ryttaren hanterar situationen! Är det snälla händer och en uppmuntrande skänkel, och kanske en klapp och några lugnande ord? Eller är det sågande händer, hackande sporrar och upprepade piskrapp som gäller? Här får man också ta lite höjd för att en ryttare kan råka dra sin häst i munnen en kort sekund ifall man tappar balansen i en plötslig tvärvändning, (i alla fall om man nu tycker att vi ska få lov att rida på hästar överhuvudtaget del vill säga). Annars är vi alla djurplågare och vi kan bara lägga ner vår fina sport helt på en gång. Stunder av missförstånd, obalans och spänning kommer att finnas så länge som vi rider. Det är inte djurplågeri i min värld. Medans piskränder, söndriga munnar och blodiga sår i skänkelläget ÄR i allra högsta grad djurplågeri och den typen av ridning skall bekämpas med alla medel.  

Det är bra att missförhållanden lyfts fram i ljuset och att man börjar diskutera vad som är rätt och hästvänligt. Det är viktigt både för hästarnas skull, och för att vi ska kunna fortsätta rida och hålla hästar, så som de flesta av oss hästmänniskor vill. Jag tycker till exempel att det är helt vansinnigt att hästar som blåsts ut med blod i munnen inte genomgår en obligatorisk vetcheck direkt efteråt. Det är ju en enorm stor skillnad på om den blöder för att den bitit sig i tungan eller kinden (vilket kan hända när hästarna är lite nervösa och fibblar lite mer med bettet än vanligt), eller om den blöder för att den har stora sår i munnen från regelbundet hård ridning! Det senare ska förstås bestraffas hårt! 

När den här typen av saker uppdagas är det naturligt att man börjar fråga sig varför. För de flesta av oss är den typ av ridning som vi fått se helt oacceptabel, och man får anta att även ryttarna som fångats på film en gång i tiden varit barn, och att de kännt samma glädje och beundran som vi gör för dessa fantastiska varelser. Jag kan inte svara på varför, men en sak som jag sett frekvent i mitt flöde är att folk skyller på pengar! ”De tänker bara på pengar”. Det kan väl finnas en viss sanning i det, även om de som arbetar som beridare sällan får se några av de där pengarna. Här menar man ofta att det är FÖR MYCKET pengar inblandade, och att djur och pengar hör inte ihop o.s.v. Jag skulle vilja vända på det! Det finns på tok för LITE pengar i hästbranschen! Det är det som skapar all den här stressen och pressen som gör att vissa går över gränsen. Hästarna måste prestera på kort tid för man har inte råd att mata och ta hand om och utbilda den under lång tid för då äter de (bokstavligen) upp den lilla vinst som du hade chansen att göra vid en försäljning. Hästarna får inte lov att ta lång tid på sig vid en inridning för ägarna pushar på och vill inte betala för en månad eller två extra, och självklart måste hästen visas på test, och får den inte diplom så är man missnöjd och berättar för alla vilket dåligt inridningsstall det är... Och vinstmarginalerna är så otroligt små så man måste ta in många hästar. Man har inte råd att säga – tyvärr, vi har fullt. Och inte har man råd med mer personal heller.

Jag säger förstås inte att det här är rätt. Att man har rätt att stressa, och pusha och piska bara för att få ekonomin att gå ihop. Det har man INTE! Men om vi ska lösa problemet så måste det belysas från fler än bara ett håll. Jag tror att det är jätteviktigt för hästarnas välfärd att det finns en erfaren och kunnig yrkeskår därute, som kan hjälpa till med utbildning av både hästar och ryttare. Som kan ge råd kring utrustning, skötsel, träning och utbilda både hästar och ryttare. Och då måste man också kunna ta ordentligt betalt för sina tjänster. Det är alldeles för vanligt att folk betalar nån stallkompis någon hundralapp för lektioner, för att denne förhoppningsvis kan marginellt mer än den förste... Här saknas den långsiktiga röda tråden om hur man bygger hållbara, glada hästar. Man vet inte vad som är en korrekt sits och korrekt hjälpgivning, och har inte kunskap nog att kunna se och förstå konfliktbeteenden eller lokalisera en hälta. Och resultatet är förstås att hästarna får lida! Problemet är att ingen vet om att de lider, för man saknar kunskap nog att förstå att de lider. Den blinde leder den döve...

Personligen tror jag inte att det är för mycket pengar i branschen – tvärt om! Det är på tok för lite! Kunskap och erfarenhet försvinner för att folk inte har råd att fortsätta (eller ork för man måste jobba så extremt många timmar för att få det att gå ihop). Man väljer helt enkelt en annan karriär och kanske till och med slutar helt med hästar. Resultat stressas fram för att hästägarna inte har råd att betala beridarna – de har inte råd att betala beridarna för de kan inte få tillräckligt betalt för sina hästar när de säljs. Eftersom de inte har råd att betala beridarna tillräckligt mycket så har inte beridama råd att anställa personal och så är den onda cirkeln igång.

För visst behöver vi ryttare som kan utbilda hästarna!? Erfarna ryttare med bra balans som kan rida in unghästarna på ett lugnt och pedagogiskt sätt. Skickliga, modiga ryttare som kan klara av de lite svårare hästarna och ge dem en chans och bli bra ridhästar så att de inte hamnar bortglömda i nån hage nånstans eller i värsta fall behöver avlivas. Och kunniga, avancerade ryttare som kan utbilda läromästare, och verka som förebilder för yngre/oerfarna ryttare.

Jag tror tyvärr att de fall som vi sett på senaste tiden är exempel på folk som antagligen inte borde hålla på med hästar från första början. De har inte empatin att känna med ett djur, utan djuret är bara en ”sak” för dem. Det är förstås svårt att få bort dessa människor helt, men med bättre regelverk och större insyn kan vi komma långt!


Läst 9983 ggr Kommentarer Kommentera

Vid det här laget har ni säkert sett Maria Gretzers video där hon ger instruktioner för hur man mockar på bästa sätt. Så jag tänkte att det kunde vara passande att prata lite gödsel och mockning i det här inlägget eftersom vi äntligen, äntligen, äntligen har fått vår gödselplatta färdig och godkänd för användning enligt konstens alla regler!

Eller regler och regler... Så många regler finns det faktiskt inte att förhålla sig till, men de som finns är viktiga att efterleva. Gödselplattan inte får läcka ut lakvatten och gödsel i naturen, och den måste uppfylla kraven på lagringskapacitet som finns i det län du bor. Hur lång lagringskapacitet man måste ha beror dels på var man bor och dels på hur många djur man har. För dig som står i färd med att gjuta platta och vill veta mer så hittar du all information du behöver hos Jordbruksverket. https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/lagra-godsel

Vi valde att dimensionera vår platta så att vi ska kunna tömma den en gång om året.  Man brukar räkna med att en häst producerar 1,2kubik gödsel (inkl strö och urin) per månad. För mig, som har 12 boxar, blir formeln alltså 1,2 m3 gödsel x 12 hästar x 12 månader = 172kubik. Plattan är 10x10 meter = 100 kvadratmeter. Sen kommer vi ha en stödmur som är ca 2 meter i bakkant, och 1,5 i framkant (eftersom plattans bakkant är nedgrävd för att skapa lutning).

Vi kommer troligtvis aldrig att ha 12 hästar uppstallade på box 12 månader året om eftersom unghästar och fölston går på bete på sommaren, och min plan är att alltid ha minst 2-3 boxar lediga för träningshästar/saluhästar som kommer och går i kortare perioder, men jag har hellre lite för stor gödselplatta, än lite för liten...

På de olika stall som jag har jobbat under åren har vi haft olika strömaterial: Torv, spån, spånpellets, halmpellets, halm och papper. Enklast är tveklöst att mocka i pellets.  Spån- eller halmpellets verkar inte spela så stor roll. Det blir en bra fast ”bädd” som är mjuk för hästarna att ligga på. Jag är dock för petig för att ha pellets. Jag vill att det ska ha samma fina, ljusa färg som när man lägger in det, och då går det åt ca 4-6 påsar i veckan för en stor häst. Det blir man andra ord jättedyrt!

När det kommer till att mocka så tror jag att det finns ungefär lita många metoder som det finns hästägare, och var och en verkar tycka att just deras metod är den allra bästa. Jag är likadan! Jag vill ha det mockat exakt på mitt sätt, helt enkelt för att jag har ganska många boxar som ska mockas varje dag och det måste gå så fort och enkelt som möjligt. Samtidigt som det förstås ska vara så rent och fint som jag vill ha det.

Jag gillar att strö med halm. Det ger en tjock och mysig bädd för hästarna att ligga i, och så har de alltid fri tillgång till strå att tugga på. Jag såg en studie där man tittat på hur hästar betädde sig i sin box på natten. Man såg att oavsett om de stod på halm eller spån så åt de mycket av ströt – och då ser jag ju hellre att de äter halm än spån... Man får inte lägga in för lite halm (förstås) för då blir det väldigt kissigt i boxarna, men man får inte lägga in för mycket heller! Då drar hästarna med sig halmen (och därmed bajshögarna), när de går runt i boxen och det blir halm/bajs och kiss i en enda röra! Jag är mycket noga med att varendaste liten bajstolle ska ut eftersom de annars trampas ned i bädden och skapar ett högt parasittryck. Kisset kan man välja att lämna (dvs ha bädd), eller mocka ut. Om man har bädd är det viktigt att ha ett lager av ren halm på ca 5-10 cm överst så att boxen är ren och torr. Annars kan hästarna få problem med röta i hovarna och även med svamp och mugg i karleder.

Om vi så återkopplar till Marias video om hur man mockar effektivt i halm, så kan jag bara säga att jag håller med om det mesta hon säger. Dock mockar jag sedan ett par år tillbaka med spångrep, istället för halmgrep, och jag håller inte alls med om att spångrepen skulle få med sig mer ren halm än halmgrepen! Tvärt om faktiskt om man bara har fått in det rätta knycket! Och så slipper man ju momentet där man ska stå och lassa tillbaka ren halm från skottkärran till boxen. Så det sparar både halm och tid! Och dessutom så sparar det på mockarens axlar och armar då spångrepen inte är så tung som en halmgrep! Win – Win!   

Om ni har missat Marias video så hittar ni den I länken här:

https://www.instagram.com/tv/CjPaHjnBYvy/?utm_source=ig_web_copy_link

Och mitt svar till henne där jag mockar med spångrep:

https://www.instagram.com/reel/CjSWpVur_vL/?utm_source=ig_web_copy_link

Vad säger ni? Hur mockar ni och vad är viktigast för er? Kom med alla era bästa tips!

 

Fler bilder från arbetet med muren och gjutningen av plattan hittar ni på vår Instagram


Läst 147466 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Livet rusar på i 190km/h och vi har typ tusen bollar i luften känns det som – allting är som vanligt alltså... Fast inte riktigt ändå. För utanför vår lilla bubbla på gården så står världen i brand. En eld som letat sig hela vägen in i vårt trygga Sverige, och jag kan inte mer än att konstatera att med elräkningar på 6000kr mitt i sommaren så kommer det bli en minst sagt tuff vinter. Men vi kämpar på som alltid och gör vad vi kan. Vi tittar på möjligheten att skaffa solceller, ser över våra avtal och försöker snåla med elen, och allt annat....

Men trots oro över elpriser, krig och annat elände i världen så gläds vi åt att vi har varandra - vår familj, våra vänner och vår hälsa. Och så gläds den underbara hösten som vi har nu. Jag vet att bönderna vill ha regn, men jag är i alla fall glad så länge jag slipper lera i hagarna och kan få njuta av höstsolens värmande strålar ett litet tag till.

På tal om lera i hagarna så hoppas jag faktiskt att jag kan få slippa det även i vinter. Jag har nämligen fått hem 4 storsäckar med Hagströ som jag ska pröva lägga ut vid ingången till en av hagarna. Om det fungerar bra så blir det en ny beställning till nästa vinter från mig! Hagströ är en restprodukt bestående av träull, cement och vatten. Materialet släpper igenom vatten och skapar en mjuk och halkfri yta för hästarna att gå på. Det höga PH-värdet motverkar bakterier och hovröta, och mindre lera betyder minsre risk för mugg och rasp. Man slipper risken för att stenar fastnar i hästarnas hovar, så som det ofta blir när man grusar (stenar som fastnar kan orsaka både smärta och hovbölder). Och dessutom så är det miljövänligt och kan fyllas på vid behov under årens gång. Visst låter det bra? Jag återkommer med rapport när jag har provat produkten! Den som känner sig sugen och vill veta mer kan hitta mer info här: www.hagstro.se  

Sen jag skrev sist så har vi visat föl och jobbat på med vår gödselplatta. Dillon (som Dimmas föl blivit döpt till), var lite matt och visade knappt någon trav men lyckades ändå jogga hem 8-8-8,5 i gångartsbetyg. Inte så himla tokigt, och jag vet att det finns MYCKET mer att hämta i honom. Han är ju fortfarande så ung eftersom han föddes sent på sommaren. Jag är så kär i den hästen! Tänk om man kunde behålla dem alla! Han har ett så otroligt milt och fint temperament, och dessutom världens gulligaste lilla huvud med två stora stjärnögon och långa ögonfransar. Jag vet att alla fölägare tycker att deras föl är söta, men Dillon är faktiskt ovanligt söt! Nu ligger han hur som helst ute på annons så jag får stålsätta mig inför den dagen han ska flytta hemifrån. Nackdelen med att ha sin passion som sitt yrke.... Annonsen kan ni läsa här. Han har också fått hem egen flik på vår hemsida: Örstorps Dillon – Örstorp Gård AB  Visst är han fin?

Förutom fölmys så jobbar vi alltså med att muren runt gödselplattan ska bli klar så att vi kan börja använda den innan vintern. Eftersom gödselplattan är gjuten i lutning, fick vi gjuta upp en sockel i ”trappsteg”, som vi sen kunde stapla våra skalblock på. Sockeln är gjuten i 7 steg. Först den bakre delen i ett stycke, och sen 3 ”trappsteg” på varje sida. Varje trappsteg är ca 3,3m långt. Gödselplattan är totalt 10x10m. Muren kommer bli strax under 2m i bakkant och ca 1,40 i framkant. Helgen kommer att spenderas med att stapla skalblock! Bildbomb och mer info kommer när muren är färdig! För löpande bilder/filmer på både föl och gödselplatta så får ni gärna följa oss på vår Instagram!

Schematiskt "ritning" över gödselplattan och stödmur av skalblock:


Läst 172848 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Här hittar du alla våra husbloggare

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.