Stalldrömmar - Målbilder 2016
JAN
06
2016

Målbilder 2016

Varje år sedan 2004, då jag startade mitt företag som erbjöd massageterapi för både hästar och människor (därav namnet "Horse and Human), har jag börjat året med att först försöka sammanfatta och minnas året som gått och sedan sätta nya mål inför de kommande tolv månaderna. Det brukar faktiskt vara något av en höjdpunkt som jag verkligen ser fram emot. 

I år känns det av någon anledning inte lika angeläget som det brukar göra. Kanske är det för att jag fått skifta fokus lite och just nu fokuserar mer på byggandet och gården än på min ridning? Kanske är det för att vi har så många pågående projekt som sträcker sig över årsskiftet så att det gånga året inte känns lika "avslutat" som det har gjort tidigare år? Kanske är det för att jag helt enkelt är rätt så nöjd med livet som det är? Jag vet inte. Däremot så vet jag att det inte känns lika viktigt för mig att sätta några konkreta mål i år, vilket är lite konstigt, men helt ok antar jag. Jag tänkte dock gå emot mina instinkter och ändå sätta lite mål att jobba mot. Om inte annat för att få lite extra motivation. Och om man inte vet vart man ska - så är det väldigt svårt att avgöra om man är på rätt väg.

Som företagare har jag deltagit i ett flertal seminarier om det här med att sätta mål och målbilder för sitt företagande. Men det kan förstås appliceras på ridningen eller ens privatliv eller vad som helst i ens liv där man vill uppnå något som har ett mätbart resultat. Det är nämligen ett av de första sakerna som man ska tänka på när man sätter mål - de ska vara tydligt mätbara. Som dressyrryttare är det relativt enkelt. Det kan t.ex. innebära att man ska rida ett visst program med en viss procent, eller kvala vidare till ett visst program (vilket ju på ett sätt är samma sak). Men det kan ju också vara att kunna rida x-antal enkla byten på raken utan travinslag, att kunna hoppa en kombination eller en bana på en viss höjd, eller att våga rida barbacka på sin häst. Allt beroende på vilken inriktning och nivå man befinner sig på. 

Målen får gärna vara stora och pusha dig framåt (om det är det du vill), men de måste ändå vara möjliga att uppnå. Om de är för högt satta blir det bara jobbigt. Då är det lätt att man istället känner sig nedslagen och dålig. Jag brukar sätta 2-4 mål för året där några är lite enklare och några lite mer krävande.

En annan parameter som är viktig är tiden. Man måste sätta en tydlig deadline för när ens mål ska vara uppnådda. Om 1 månad? Ett halvår? Ett år eller tio? Det gör ju rätt stor skillnad. Om man bara tänker "en dag ska jag rida grand prix" så kommer det nog inte att hända. Man man gör upp en målbild om när det ska hända och sedan gör en tydlig plan med flera delmål på vägen så är chansen att det faktiskt blir så betydligt större. Sen måste man vara medveten om att mål och drömmar kan förändras längs med vägens gång. Och det är också ok. Det kan vara skadade hästar, förändrade levnadsförhallanden eller bara att man förändras med tiden och prioriterar annorlunda. Då får man anpassa sig och go-with-the-flow som det heter.

Man brukar prata om mål, delmål och drömmål. Målet är det som jag har pratat om här ovan - det skall vara konkret, mätbart och ha en deadline. Delmålen är 1-3 st etapper eller "delsegrar" om man så vill som hjälper en att uppnå sitt mål och som gör att det hela känns mer överskådligt och nå-bart. Det gör också att du får anledning att fira och känna dig duktig på vägen - vilket är viktigt för att orka fortsätta och känna sig motiverad.

Drömmålet/en skiljer sig lite från de andra målen för dom ska inte ha en deadline. De behöver inte heller vara lika tydligt mätbara, utan får lov att vara lite mer flytande och (inte helt otippad) "drömmande". Här ska man sikta högt (kanske högre än vad man tror att man någonsin kommer komma). Principen är sikta mot stjärnorna så hamnar ni i trädtopparna. "Drömmål" för mig just nu är t.ex. "jag ska driva en av Sveriges mest framgångsrika dressyravlar".  "Jag ska ha stallet fullt av lovande dressyrhästar i olika åldrar och ha en fungerande verksamhet med duktig personal och trevliga/ambitiösa elever". "Jag och Ferdinand tävlar på de internationella dressyrbanorna". Jag har också en tydlig bild i mitt huvud av hur jag vill att gården ska se ut och fungera när den "är klar". I mitt huvud kan jag rida runt på gården och se välklippta gräsmattor och häckar, fina trästaket till hagarna, nyharvade ridbanor osv. Och självklart skiner solen. 

Ett mål som jag har satt för mig själv är att jag ska komma igång och träna för mina tränare igen. Jag var så himla nöjd med min träningssituation den första halvan av förra året då jag tränade för Henrik och Kerstin. Efter flytten har det ju minst sagt varit minimalt med träning. Jag får skylla på att det har tagit tid att komma på plats och att det är svårt att hinna med allt vid sidan om byggandet. Men nu ska jag komma igång med att träna, och mitt mål är att få till minst två träningar i månaden för någon av mina tränare. Detta ska vara uppnått senast den sista februari. Ett delmål är att plocka upp telefonen och ta kontakt med dem båda och boka en lektion. Detta är ett av de enkla målen. Jag tänkte ringa dem imorgon. 
  

Jag kommer också att sätta ett tävlingsmål för Ferdinand, men jag vill diskutera lite med mina tränare först. Han blir ju 6-år i år, men ligger fortfarande lite efter (ännu mer efter den här vintern tror jag). Men min plan är att komma ikapp hans årgång under årets gång, och det borde inte vara några problem så länge han får hålla sig frisk och kry. Håll tummarna! Igår var jag i alla fall lite duktig och körde iväg till ett ridhus i närheten. Jag höll knappt på att komma iväg för batteriet i bilen dog för mig i kylan medans jag kopplade på släpet. Fick sätta det på laddning i 2½ timme innan den startade. Och sen körde jag fel och hamnade på en smal skogsväg med bara träd på bägge sidorna. Som tur var kunde jag backa och vända där vägen tog slut, men det kändes lite nervöst ett tag... Ferdinand uppförde sig som den stjärna han är och stod kolugn hela tiden.
  

Lite nervös blev jag när vägen tog slut och det inte fanns en vändplats som jag hade hoppats. Men efter att ha gått ur bilen och rekogniserat terrängen märkte jag att det fanns gott om plats att backa in till vänster och sedan vända. Så slutet gott allting gott.
  

För bygget har jag som mål att vi ska vara klara med staketet och dräneringen på ridbanan innan sista januari. Då har vi rätt gott om tid och borde kunna hinna klart utan att behöva stressa och bygga i skitväder. Efter det får vädret av göra lite. Kan vi så gör vi förstås klart ridbanan så jag kan börja använda den så fort som möjligt. Om inte så börjar vi gräva ut i ladan där vi ska gjuta golv till nya stallet. Men innan vi kan börja gräva måste vi flytta på all ved som just nu förvaras där. Vi pratar ca 4-5 pallar med ved. Det innebär också att delar av den ska kapas och klyvas innan vi kan stapla upp den. Bara detta räknar jag med är minst en helgs arbete för fyra personer. Så vi kommer inte ha några som helst problem med att fördriva tiden här på gården... Sedan ska stallet byggas klart under våren/sommaren, och en gödselplatta måste gjutas innan vi kan ta det stora stallet i bruk (jag bara vägrar mocka till fler hästar med bara en container). Ridhus tror jag vi får vänta med tills nästa år, men vi får väl se hur det hela förlöper.

Det var min plan för det kommande året. Vi får väl se med facit i hand hur väl jag lyckas genomföra den. Jag önskar alla läsare en god fortsättning på det nya året och uppmanar alla att sätta mål och drömma stort!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 21001 ggr





Fler inlägg

MAJ
28
2020

Världen är upp-och-ned och Coronan fortsätter härja i städerna. Men här ute på landet är det inte mycket som förändrats. Mina lektioner fortsätter som vanligt. Jag rider, tränar, mockar och släpper ut och tar in hästar som vanligt. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk. Vincent går på dagis. Min man jobbar visserligen hemifrån - men eftersom han precis har varit pappaledig i ett halvår innan detta, så känns det ganska hemtamt det med. Den största skillnaden är att vårt sociala liv varit extremt torftigt under de senaste månaderna, och att vi varken kan träffa mina föräldrar eller svärföräldrar då de tillhör en riskgrupp. Så livet är både som vanligt - och inte alls som vanligt på en och samma gång!


Men lite har vi ändå "drabbats" av Coronan. Vi skulle ju varit i full gång med vårt stallbygge vid det här laget! Men eftersom vi väntar på boxfronter som ska tillverkas i Polen (där de suttit i strickt karantän i flera månader), så ligger vi i dagsläget minst två och en halv månad efter i planeringen. Fronterna skulle kommit i mitten av mars, men nu är vi i slutet av maj och ännu syns inte skymten av några fronter... Vi fick dock det glädjande beskedet att de öppnat fabrikerna igen för ca 14 dagar sedan, och att man börjat tillverka våra fronter! Så med förhoppningsvis kan vi ändå komma igång och bygga under sommaren så vi hinner klart innan det blir kallt och ruskväder igen. Allra helst skulle jag ju vilja vara färdig när det är dags att ta in unghästarna från betet så vi kan flytta direkt in i nya stallet - men jag vågar inte hoppas för mycket. Man kan ju hoppas på en fin och varm höst i alla fall, så betessäsongen blir så lång som möjligt.


Eftersom våra vanliga barnvakter är portade pga Corona så blir det inte så många andra projekt gjorda heller. Jag är lir frustrerad för det finns ju så mycket som man skulle vilja hinna med och fixa! Men vi har full upp med att bara hinna med vardagen med hästar, hundar, barn och gräsklippning. The usual stuff. Innan fronterna kommer ska vi ta ett krafttag och röja ordentligt i "ladan" (som ska bli nya stallet). Vi har precis köpt en handtruck så nu kan vi flytta en massa tung skrot som blivit liggande efter att vi röjt i det som ska bli nya sadelkammaren. Vi har haft kontakt med ett företag som köper metallskrot. De kommer ut med en container som man får fylla, och sen vägs den. Kommer man upp över X antal kilon så får man betalt per kilo för allt som skjuter över. Vi håller tummarna för att det ska sluta på pluskontot. Bland annat så kommer vår gamla "trotjänar" gräsklippare få åka container till gräsklippar-himlen (kan man kalla det eläniga skrället för trotjänare, när den bara startade varannan gång och krävde ändlöst med kärlek och underhåll för att hålla igång så länge att man faktiskt kunde klippa alla de 1500kvm gräsmatta som hör till vår tomt? Jag vet inte.....). Vi är väldigt glada för vår nya Stiga Tornado som startar varje gång man vrider om nyckeln, och som gladeligen klipper gräset så länge som man ber om det! Plötsligt så är det enkelt att ha en välskött gård!

Nu ska jag gå ut och ge hästarna sin kvällsmat! Håll tummarna för att våra fronter kommer snart! Vi hörs! 

En liten påminnelse om hur våra boxar från Stallimporten kommer se ut. Dock med galvade galler och utan luftintaget i nederkanten. 


Läst 41083 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
13
2020

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd av chock och sorg. Min underbara, fina häst Ferdinand har fått diagnosen ringkota (för er som inte vet är det en degenerativ sjukdom - ungefär som spatt, som ger pålagringar och inflammation i kronleden). Det anses ärftligt och är i princip det samma som en dödsdom. Det finns några behandlingar man kan pröva - men de är smärtsamma för hästen och har väldigt dålig prognos. Min veterinär avråder från dessa då hon anser det bara är att dra ut på hästens lidande. Ferdinand har dessutom bockhov på det drabbade benet, och det har troligtvis förvärrat och förstärkt problemet.


Han har känts jättefin under vintern och våren, så när han plötsligt kändes halt trodde jag först att det var en kotledsvrickning eller något liknande. Att få rekommendationen att avliva var inte precis något jag väntade mig, och det har tagit lite tid att acceptera och smälta att det är så illa. Jag tror inte att jag riktigt har accepterat det ännu. Han kommer få gå kvar här över sommaren och sen tas bort till hösten. Mitt hjärta blöder! Jag har ju ridit in och utbildad honom själv och i år blir han 10år. Och jag vet att det kommer komma många fler hästar i mitt liv - men få hästar är så snälla och roliga att arbeta med som Ferdinand! Han är hästen med stort H som både är snäll och trygg, men ändå har nerv och gång och det där lilla extra som gör att man rider runt med ett leende på läpparna varja dag.


Så nu sitter jag här och scrollar på salusidorna, i hopp om att hitta ett roligt projekt, som kan få mig på lite bättre tankar. Inte så lätt att hitta en frisk och sund häst med potential när man har en rätt så begränsad budget. Det fanns ju egentligen inga planer på att jag skulle köpa ny häst just nu...


Det jag letar efter är ett sto i lagom ålder (inte för ung och grön eftersom jag är ensam på gården på dagtid och rider mestadels utomhus, både på bana och i naturen). Mitt mål för året var att starta Msvb, för att sen kunna ta min C-tränarlicens, så hästen jag letar efter bör ha kapacitet för minst msvb. Vår plan är att mina tävlingshästar ska få gå in i vår avelsverksamhet efter avslutad karriär - så en bra stam och högt avelsvärde är ett måste. Frisk, sund och billig..... Vart hittar man en sån??


Jag hade också kunnat tänka mig att ta en häst på foder. Den bör då redan vara utbildad Msvb (eller mer). Kanske är du gravid, eller skadad eller pluggar och hinner inte med din häst just nu? Varmt välkommen att höra av dig i så fall! Vi erbjuder ett jättebra liv för våra hästar! De går ute långa dagar i fina hagar, speciellt sommartid. Jag som rider har utbildat hästar från unghäst till svår klass och arbetat med hästar på heltid i över 15 år. Jag är själv utbildad hästmassör, och tränar regelbundet för erkännt duktiga tränare. Utöver det så jobbar jag mkt med min egen sits och balans (jag gör yoga och balansövningar och tränar kondition). Mer om mig kan ni läsa på min hemsida www.horseandhuman.com. Har du hästen för mig så tveka inte att höra av dig!


Kanske undrar ni vad som händer med vårt stallbygge? Inte mycket kan jag avslöja... Det kom en Coronapademi och ställde till det! Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. Ta hand om er så länge, och krama era hästar och ge dem en extra morot! Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar tillsammans.


Läst 78391 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
07
2020

Jag får börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året! Nytt år och nytt årtionde... Om tio år är jag 48 år! Nästan 50. Och om två år fyller jag 40! Och den lilla bebisen som kom till världen på Luciadagen 2018 - han är redan en liten pojke som springer och pratar! Hur gick det till?! Mest rapparkalja, men ändå. Kanske borde jag istället säga att han kommunicerar. För det gör han! Och att man kan kommunicera massor utan att använda ord behöver jag ju knappast berätta för er som håller på med hästar!

Året som gått har varit ett år i familjens tecken. Att bli mamma är speciellt och underbart. Fantastiskt och skitjobbigt på en och samma gång. Du kommer aldrig att känna sådan kärlek och lycka - men inte heller sådan trötthet och ibland (tillfällig) förtvivlan. Om två veckor börjar den lille parveln på förskolan och livet går in i en ny fas. Men vi har också hunnit med att ta vår första valpkull efter vår Juniirotts Daisy och Jordan House of Lazic. Sju fina valpar blev det som alla har hittat fantastiska hem, och vi är så glada att få följa dem på deras väg genom livet.

Jag har skrivit det förr, men det är värt att upprepas! Jag ÄLSKAR nyår! Inte själva aftonen i sig (även om den brukar vara nog så trevlig). Utan tanken på att få börja om. Ett tomt blad där man kan skriva precis vad man vill. Och jag vet att man förstås kan göra detta den 23 mars, eller den 12 juni, eller vilken annan dag som helst på året. Men det är ändå något magiskt som händer den 31/12 varje år då klockan nollställs och man står med ett helt år av möjligheter framför sig!

Det här året, 2020, kommer vi bland annat att rida in vår första uppfödning - Örstorps Rex. Det ska bli väldigt spännande att se hur han blir som ridhäst, och det jag ser i hagen lovar gott! Han kommer att vara till salu. Vår andra uppfödning Örstorps Totifini blir två i år. Hon kommer att få stanna hos oss på gården och förhoppningsvis bli min framtida tävlingshäst och så småningom avelssto. Kanske blir embryotransfer aktuellt i framtiden? Vem vet?

Vad det gäller bygge och renovering så har det inte hänt mycket under året som gått, men det kommer hända desto mer under 2020! Vi har nämligen fått vår bidragsansökan godkänd från Länsstyrelsen! Så om allting klaffar och vädrets makter är med oss så drar vi igång och börjar bygga boxar i mars! Pengarna delas ut i samarbete med Europeiska jordbruksfonden för Lantbruksutveckling. Fronter med skjutdörrar är beställda från Stallimporten. Och skalblock till mellanväggar och spolspilta har vi redan från Ottossons Cementvaror AB. Med hjälp av bidraget kommer vi ha råd att ta in hantverkare som kommer hjälpa oss med murandet av boxar och byggandet av serviceutrymmen (tvättstuga m.m.). Med facit i hand så får vi helt enkelt erkänna att projektet att bygga ett helt stall med 12 boxar när man har familj och hästar och hund och en gård att sköta, och dessutom redan arbetar heltid och driver två företag - ja, det blev helt enkelt lite för mycket. Vi hade säkert kunnat göra det själva - men vi hade inte blivit färdiga förens nån gång 2032! Och det tycker jag är lite väl länge... Men nu är det alltså på G, och jag känner mig som ett barn på julafton! Allra mest ser jag fram emot att ha en spolspilta med väggar och tak! Slippa stå ute på husgaveln i regn och rusk och snålblåst när lerigt unghästben med mugg ska tvättas med hexocil... Och det ska bli skönt att ha en ordentligt rymlig stallgång och egen uppbindningsplats, och att slippa köra över gårsplanen med halm som flyger all världens väg... Att ha ett torkrum för blöta täcken! Och en tvättmaskin! Och så ska det faktiskt bli helt ljuvligt att inte längre behöva lägga tid och kraft och pengar på att planera och bygga stall! Att jag redan börjat planera och drömma om hur och var vi ska anlägga en longervolt kan vi tala lite tyst om. Jag tänker mig att den kan stå färdig till våren 2021 - lagom till att Tottan ska ridas in.

Förutom stallbygget så känner jag att det återigen är dags att satsa lite på min egen ridning igen. Ferdinand är igång efter sin skada, och redo för nya utmaningar. Jag ska också försöka uppdatera bloggen lite flitigare! Jag har en bra magkänsla inför 2020! Min häst är frisk! Mitt företag blomstrar, och efterfrågan på både lektioner och kurser är hög (jag är förresten så stolt över mina duktiga elever som alla går från klarhet till klarhet och utvecklas och kämpar på tillsammans med sina hästar)! Stallet ska byggas klart, och jag har två fina unghästar som snart ska ridas in! Nu kör vi!

Såhär ser modellen på boxfronter ut som vi har valt. Våra boxar kommer dock ha galvade galler och stolpar och fyrkantig profil. Visst är de snygga?

              


Läst 132479 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv